Efter två veckors frånvaro från bloggen borde man kanske köra en såndära tradig uppdatering om allt som händer och allt som ska hända men det får komma senare. Jag kan i alla fall avslöja att min roomie flyttat ut efter nästan tre år och att jag är alldeles allena i palatset. Kom förbi och håll mig sällskap, vet jag...
Det tar vi sen.
Som vanligt vid den här tiden är det dags att summera årets bästa och sämsta musik och vi börjar med det positiva tycker jag. Jag brukar notera alla bra låtar jag snappar upp så framåt december har man en salig lista att gallra i, och det är tyvärr inte allt som får plats i topp-tjoget. Så innan det brakar loss på allvaret får ni här en försmak på vad som preciiiiis missade cutten.
***
Snow Patrol - Called Out In The Dark
Ett band som jag hyser varma känslor för, speciellt efter att ha sett dem live i Köpenhamn för ett par år sedan. Sen dess har de svängt mer från rock till pophållet och även om det fortfarande är bra så är det inte vad det har varit. Kom tillbaks! Känner ni förresten igen killen som spelar sångare i videon?
TV On The Radio - Caffeinated Consciousness
Supercoolt amerikanskt band som jag rådiggat sedan mitten av 00-talet. Ja, jag skrev "supercoolt", "rådigga" och "00-talet". Hur som haver, i år släppte de albumet Nine Types of Light och det här var ett av många fina spår. Aningen enformigt dock efter 52:a lyssningen.
Bodies Of Water - Mary, Don't You Weep
Jag vet faktiskt ingenting om det här bandet, men kolla på Wikipedia vet jag! Eller bara lyssna på låten, för den är ganska unik och får mig att tänka på den där sexlåten med Serge Gainsbourg av någon konstig anledning. Och det kan inte vara dåligt.
Arctic Monkeys - The Hellcat Spangled Shalalala
Jag hade förväntat mig mer av albumet Suck It And See men några av låtarna var bättre än okej och detta är den bästa av dem. Notera den skitkonstiga låttiteln.
Panic! At The Disco - The Ballad of Mona Lisa
Som ni vet vid det här laget är jag en sucker för collegerock. PATD slog igenom i 2005 med albumet A Fever You Can't Sweat Out och även om det här inte håller lika hög klass så är det fortfarande lättlyssnat, välproducerat och aningen töntigt. Precis som collegerock ska vara! Eller cirkusrock kanske man ska säga...
Slow Club - Two Cousins
Den här videon har gett mig inspiration till så många dansgolvsmoves och framtida målgester i fotbollen att ett omnämnande känns helt rätt.
Cobra Starship feat. Sabi - You Make Me Feel...
Jag har världens bredaste musiksmak. Till och med sånt här gillar jag, fast Cobra Starship har jag haft en svaghet ändå sedan den där Good Girls Go Bad-låten för några år sedan. Ja, jag vet att det här kanske inte är världens mest intelligenta musik, men jag gillar det och det står jag för. Fast skäms lite ändå.
torsdag 22 december 2011
torsdag 8 december 2011
Allt jag inte visste om potatis
I går intog jag min lunch på en thairestaurang i centrala Malmö och krängde en välsmakande gryta med ris, kyckling och grönsaker. Jag upptäckte att en av ingredienserna var potatis, och för en stund hamnade jag i total psykisk obalans. Ris och potatis tillsammans, vad händer där? Och i det thailändska köket. Finns potäter ens i Thailand?
På min matsmältande promenad hem funderade jag över dessa frågor och insåg att det var alldeles för oöverskådligt att försöka ta reda på själv. Så jag bestämde mig för att kontakta en expert och kom ihåg att jag hade sett något om potatis på Nyhetsmorgon i oktober, det fanns en grupp knölälskande människor i Alingsås som bland annat arrangerar Potatisens Dag med potatistavla och allt. Som äppeltavlan i Kivik, fast med pantofflor. Sällskapet kallar sig Potatisakademien och jag lyckades nå den supertrevlige ordförande Fredrik van den Broek...
- Ja tjena Fredrik! Mitt namn är Sören och jag kommer från Malmö. Jag har en grym fråga om potatis, har du tid en stund?
- Öh okej... ja, det har jag väl alltid när en potatisfantast ringer! Vad kan jag hjälpa dig med?
- Kanon! Jo, jag käkade lunch på thairestaurang i dag och fick en gryta med både potatis och ris. Jag blev ganska ställd, det är ju två olika basvaror i en och samma rätt. Äter man ens potatis i Thailand?
- Det här kan jag nog inte ge dig ett exakt svar på. Asien är ju först och främst känt för ris men faktum är att man odlar mycket potatis också. Visste du att Kina är världens största potatisproducent?
- Ja, det visste jag faktiskt. Vet du vilket land som är tvåa?- Hmm. Ja, jag tror att det är Ryssland.
- Nej, det är faktiskt Kirgizistan. Det har jag läst nånstans. (Jag var segerviss för stunden men googlade efteråt och givetvis hade jag helt fel. Det var förstås Ryssland...)
- Okej, där ser man. I alla fall så vet jag att man har maträtter i Grekland och Egypten där man blandar ris och potatis, men jag visste inte att det förekom i Thailand.
- Nä, inte jag heller. Det är ju konstigt. Som att lägga spagetti på pizzan. Jag vet inte riktigt om jag gillar det. Du förresten, nu när vi ändå pratar: varför äter folk inte potatis längre?
- Det är den stora frågan som vi också jobbar med. För 50 år sedan åt vi 60 kilo potatis per person om året, nu är den siffran nere på ungefär 40. Och det är konstigt egentligen, för potatisen har vi ju i vår närhet, du som är från Malmö får din potatis från någon gård i närheten. Det är ju inte precis så att vi importerar den från Cypern, potatis kan du alltid få lokalt.
- Min teori är att den allmänna synen på potatis formas redan i skoltiden. När jag gick i skolan var det inte många som gillade potatis, den var alltid mjölig på gränsen till mosad. Och smakade konstigt.
- Det är för att man prioriterar det näringsmässiga och inte tar samma hänsyn till smaken, tyvärr. Oftast är potatisen förkokt och har transporterats långa sträckor. Till exempel får skolorna i Alingsås sin kokta potatis från Sala, som ligger 35 mil bort. Det säger sig själv att den inte smakar som den ska då.
- Nej precis. Du förresten, när ni i Potatisakademien har era middagar, dricker ni något potatisrelaterat då också? Jag är från Skåne, så du förstår säkert vart jag vill komma...
- Ha, nja, vi träffas inte så ofta som man kanske skulle kunna tro och det finns inte så mycket drickbart av den sorten. Tidigare i Sverige gjorde man sprit av potatisen men det innebar samtidigt att folk svalt ihjäl, eftersom det var mera lönsamt att göra sprit av potatisen än att sälja den som mat. Nu finns det andra sätt att framställa sprit på, men jag vet att det finns en vodka som görs på färskpotatis, Karlssons Vodka heter den. Kolla upp den, den finns på Systemet.
- Du, det tänker jag göra. Tack för samtalet, Fredrik, det var kanon! Nu vet jag mycket mer om potatis än...jag nånsin trodde jag skulle göra. Stort!
- Inga problem. Visste du förresten att det finns lika många sorters potatis som det finns äpplen, och att de finns i alla olika färger och former? Härom året hittade man en 4000 år gammal nedfryst människa i Anderna som begravts med frystorkad potatis, som inte alls var lik den potatisen vi känner igen i dag. Sen ser potatisen inte likadan ut beroende på var man är i världen heller. Vi hade ett gäng iväg på studieresa till potatisens hemland Peru, och de berättade att potatisen såg ut som korv. Den potatis du hittar i mataffären är den utvecklade formen som knappt har några skönhetsfel alls.
- För då säljer den inte, va? Ungefär som böjda gurkor? Tyckte gruppen att den peruvianska potatisen var godare än vår svenska? Du vet som när man dricker vin i Frankrike och tänker ”fan vad gott” medan man i Sverige äcklas av samma flaska? Jag gillar i och för sig inte vin, men jag gissar att det kan vara så.
- Du, det var en bra fråga, jag ska kolla upp det. Hej!
***
Vad ska vi ta upp nästa gång? Är det något ni undrar? Jag är öppen för förslag och det finns inga frågor som är för dumma eller för konstiga för att jag inte ska ställa dem. Fråga bara Potatisakademien...
På min matsmältande promenad hem funderade jag över dessa frågor och insåg att det var alldeles för oöverskådligt att försöka ta reda på själv. Så jag bestämde mig för att kontakta en expert och kom ihåg att jag hade sett något om potatis på Nyhetsmorgon i oktober, det fanns en grupp knölälskande människor i Alingsås som bland annat arrangerar Potatisens Dag med potatistavla och allt. Som äppeltavlan i Kivik, fast med pantofflor. Sällskapet kallar sig Potatisakademien och jag lyckades nå den supertrevlige ordförande Fredrik van den Broek...
- Ja tjena Fredrik! Mitt namn är Sören och jag kommer från Malmö. Jag har en grym fråga om potatis, har du tid en stund?
- Öh okej... ja, det har jag väl alltid när en potatisfantast ringer! Vad kan jag hjälpa dig med?
- Kanon! Jo, jag käkade lunch på thairestaurang i dag och fick en gryta med både potatis och ris. Jag blev ganska ställd, det är ju två olika basvaror i en och samma rätt. Äter man ens potatis i Thailand?
- Det här kan jag nog inte ge dig ett exakt svar på. Asien är ju först och främst känt för ris men faktum är att man odlar mycket potatis också. Visste du att Kina är världens största potatisproducent?
- Ja, det visste jag faktiskt. Vet du vilket land som är tvåa?- Hmm. Ja, jag tror att det är Ryssland.
- Nej, det är faktiskt Kirgizistan. Det har jag läst nånstans. (Jag var segerviss för stunden men googlade efteråt och givetvis hade jag helt fel. Det var förstås Ryssland...)
- Okej, där ser man. I alla fall så vet jag att man har maträtter i Grekland och Egypten där man blandar ris och potatis, men jag visste inte att det förekom i Thailand.
- Nä, inte jag heller. Det är ju konstigt. Som att lägga spagetti på pizzan. Jag vet inte riktigt om jag gillar det. Du förresten, nu när vi ändå pratar: varför äter folk inte potatis längre?
- Det är den stora frågan som vi också jobbar med. För 50 år sedan åt vi 60 kilo potatis per person om året, nu är den siffran nere på ungefär 40. Och det är konstigt egentligen, för potatisen har vi ju i vår närhet, du som är från Malmö får din potatis från någon gård i närheten. Det är ju inte precis så att vi importerar den från Cypern, potatis kan du alltid få lokalt.
- Min teori är att den allmänna synen på potatis formas redan i skoltiden. När jag gick i skolan var det inte många som gillade potatis, den var alltid mjölig på gränsen till mosad. Och smakade konstigt.
- Det är för att man prioriterar det näringsmässiga och inte tar samma hänsyn till smaken, tyvärr. Oftast är potatisen förkokt och har transporterats långa sträckor. Till exempel får skolorna i Alingsås sin kokta potatis från Sala, som ligger 35 mil bort. Det säger sig själv att den inte smakar som den ska då.
- Nej precis. Du förresten, när ni i Potatisakademien har era middagar, dricker ni något potatisrelaterat då också? Jag är från Skåne, så du förstår säkert vart jag vill komma...
- Ha, nja, vi träffas inte så ofta som man kanske skulle kunna tro och det finns inte så mycket drickbart av den sorten. Tidigare i Sverige gjorde man sprit av potatisen men det innebar samtidigt att folk svalt ihjäl, eftersom det var mera lönsamt att göra sprit av potatisen än att sälja den som mat. Nu finns det andra sätt att framställa sprit på, men jag vet att det finns en vodka som görs på färskpotatis, Karlssons Vodka heter den. Kolla upp den, den finns på Systemet.
- Du, det tänker jag göra. Tack för samtalet, Fredrik, det var kanon! Nu vet jag mycket mer om potatis än...jag nånsin trodde jag skulle göra. Stort!
- Inga problem. Visste du förresten att det finns lika många sorters potatis som det finns äpplen, och att de finns i alla olika färger och former? Härom året hittade man en 4000 år gammal nedfryst människa i Anderna som begravts med frystorkad potatis, som inte alls var lik den potatisen vi känner igen i dag. Sen ser potatisen inte likadan ut beroende på var man är i världen heller. Vi hade ett gäng iväg på studieresa till potatisens hemland Peru, och de berättade att potatisen såg ut som korv. Den potatis du hittar i mataffären är den utvecklade formen som knappt har några skönhetsfel alls.
- För då säljer den inte, va? Ungefär som böjda gurkor? Tyckte gruppen att den peruvianska potatisen var godare än vår svenska? Du vet som när man dricker vin i Frankrike och tänker ”fan vad gott” medan man i Sverige äcklas av samma flaska? Jag gillar i och för sig inte vin, men jag gissar att det kan vara så.
- Du, det var en bra fråga, jag ska kolla upp det. Hej!
***
Vad ska vi ta upp nästa gång? Är det något ni undrar? Jag är öppen för förslag och det finns inga frågor som är för dumma eller för konstiga för att jag inte ska ställa dem. Fråga bara Potatisakademien...
Glöm mobilen och glöm tiden
För några år sedan gick jag och lekte med tanken om att göra mig av med min mobiltelefon helt och hållet. Det var när jag försökte effektivisera min tid så mycket som möjligt, och jag insåg att det gick åt både tid och pengar på meningslösa samtal och sms. Sen kom jag ned på jorden igen. Som frilansare är det nämligen inte så smart att leva utan telefon.
Men nu i söndags tvingades jag till ett par ofrivilliga dagar utan mobilen. Eller ja, mobilen hade jag ju, men jag hade glömt laddaren hemma hos mor min och batteriet höll i sisådär 12 minuter. När jag kom hem till min lägenhet och upptäckte missen fick jag först panik och undrade om jag skulle vända i dörren.
Men jag hade inte tid. Så jag fick helt enkelt klara mig utan min mobiltelefon i dagarna fyra. Och det var inte lika lätt som jag trodde. Inte för att jag saknade att skicka SMS, ringa och vara kontaktbar. Men för att jag helt tappade tiden. Mobilen är min enda klocka, så när jag var ute på stan eller mitt i undervisningen så fick jag gå på känn. Och jag fick gå och lägga mig extra tidigt - de senaste dagarna har jag somnat vid niotiden - bara för att vara säker på att komma upp i tid på morgonen nu när min väckarklocka var i viloläge. Problemet var bara att jag vaknade extremt tidigt, vid 04-tiden varje morgon.
Det gjorde jag för övrigt också i dag. Nu är jag på besök i moderhemmet och har återfått min laddare, så nu kan ni ringa och skriva till mig bäst fan ni vill igen. Men låt gärna bli att maila mig.
Jag har nämligen glömt datorsladden hemma i Malmö, så batteriet dör nog när som he
Men nu i söndags tvingades jag till ett par ofrivilliga dagar utan mobilen. Eller ja, mobilen hade jag ju, men jag hade glömt laddaren hemma hos mor min och batteriet höll i sisådär 12 minuter. När jag kom hem till min lägenhet och upptäckte missen fick jag först panik och undrade om jag skulle vända i dörren.
Men jag hade inte tid. Så jag fick helt enkelt klara mig utan min mobiltelefon i dagarna fyra. Och det var inte lika lätt som jag trodde. Inte för att jag saknade att skicka SMS, ringa och vara kontaktbar. Men för att jag helt tappade tiden. Mobilen är min enda klocka, så när jag var ute på stan eller mitt i undervisningen så fick jag gå på känn. Och jag fick gå och lägga mig extra tidigt - de senaste dagarna har jag somnat vid niotiden - bara för att vara säker på att komma upp i tid på morgonen nu när min väckarklocka var i viloläge. Problemet var bara att jag vaknade extremt tidigt, vid 04-tiden varje morgon.
Det gjorde jag för övrigt också i dag. Nu är jag på besök i moderhemmet och har återfått min laddare, så nu kan ni ringa och skriva till mig bäst fan ni vill igen. Men låt gärna bli att maila mig.
Jag har nämligen glömt datorsladden hemma i Malmö, så batteriet dör nog när som he
torsdag 24 november 2011
Världens bästa one hit wonders - plats 15-1!
Det är dags. Jag är mitt uppe i en våldsam influensaepidemi och har knappt förflyttat mig ur sängens lindrande rektangel de senaste dygnen men så här klockan 5 i natten hittar jag äntligen livsmod att göra något kreativt. Hög på klassisk huskur i form av kaffe och Grants whiskey är jag härmed stor nog att förmedla världens bästa one hit wonders till er, era friska jävlar.
Kom ihåg att jag menar låtar som jag själv tycker är världens bästa, inte vad listor eller folk i allmänhet tycker. Det skiter jag i. Alltså är varken Tainted Love eller Mambo No 5 med.
Ni har säkert inte missat föregående listor, men om så vore fallet hittar ni plats 50-41 här, plats 40-31 här och plats 30-16 exakt här. Nuff said, let's roll!
***
15. Fastball - The Way (1998)
Den här låten blev en monsterhit i staterna samma år som brorsan och jag var over there i en månad. Jag var såld direkt, men vad jag än gjorde och var jag än letade så hittade jag inte guldkornet nånstans. Det här var ju innan Myspace, Youtube, Spotify och andra moderniteter. Ringde in till radiostationen, de skrattade åt mig. Ett halvår senare började låten spelas på Ztv och på radiostationen och jag var världens kung. En vecka senare var låten borta och Fastball lät aldrig höras av igen. Texanerna lirar dock fortfarande och är snart 50 år gamla. Knas.
14. Toploader - Dancing In The Moonlight (2000)
Svensson-britten håller nog inte med mig om att det är ett engångsband, eftersom man hade en handfull hits i hemlandet. Den här var inte ens den mest populära. I Sverige och alla andra delar av världen förutom England var detta dock bandets enda örhänge, men vilket ett!!! Satan vad låten sätter sig, och jag är nästan lika såld som första gången jag hörde låten fast bara nästan. Med en sådan stilig försångare är det skandal att det inte blev fler hits. Ironi.
13. Charles & Eddie - Would I Lie To You (1992)
Flickrösterna, kören, låten, vad finns inte att gilla? Den här låten var med på en Mr Music eller Absolute Music som morsan köpte på Statoil, sen snodde jag skivan och spelade låten på repeat. Boyzones "Love Me For A Reason" var också med på skivan, men det är en annan femma. Charles & Eddie gjorde egentligen inget mer än denna, vad jag vet, men det räcker gott och väl. Tragiskt nog gick Charles bort i cancer 2001 men det är inget dåligt musikarv han lämnar efter sig.
12. Cornershop - Brimful of Asha (1997)
Världens bästa indie-rockband om man anser indie för att vara indiskt vilket hälften av bandet är. Faktum är att nämnda låt aldrig blev någon större hit innan Fatboy Slim gjorde en remix på den, ungefär som med alla låtar och artister som Neptunes, Timbaland och David Guetta jobbat med.. Ändå, fantastisk låt som kan bli dryg i längden men som duger mer än väl på fyllan, i dimman och i molnen. Gissar jag. Själv föredrar jag den på stereon i originalformat som det goda föredömet jag är.
11. Harvey Danger - Flagpole Sitta (1998)
Ytterligare en låt som jag blev fullkomligt frälst i under min jänkarvisit och ytterligare ett band som försvann bort helt bara för att återuppstå ett femtontal år senare när låten blev ledmotiv i underbara engelska teveserien Peep Show. Till bonusinformationen hör att försångaren är ganska tjock nuförtiden, men hey, han är långt ifrån den ende.
11. Wheatus - Teenage Dirtbag (2000)
Året var 2000, man var polare med moppefjunisarna och handbollskillarna och visste inte vilket gäng man tillhörde. Då kom Wheatus och sa att det är okej att vara en jävla tönt, du kan till och med vara en tönt med lite rockattitud. Jag körde den stilen ett tag innan jag föll tillbaks i osäkerheten. Låt gå att låten var ledmotiv i en skitkass highschoolfilm, men jag vill tillägga att mumsiga flickbandet Girls Aloud gjorde en själlös cover på låten och att Wheatus också förtjänar credd för sin totalt okända collegerockversion av Erasures "A Little Respect". Den bästa covern av versionen har dock gjorts av brittiska ukuleleorkestern på länken här, det tål att tänkas på för ukuleleläraren på min vuxenskola som envisas med Leende Guldbruna Ögon till öronen blöder.
9. Six Was Nine - Drop Dead Beautiful (1994)
Det här bandet är så okänt att jag tvingades förlita mig på mitt andraspråk tyska för att få fram någon information. Som ur en slump kommer bandet från Tyskland, så det blev aningen lättare att hitta nått där. Min tyska vän Güügle berättade bland annat att den här låten nådde en så hög placering på den inhemska listan som 51 och att man aldrig pikade på samma sätt igen. I Norden blev man dock jävligt stora ett tag med den här biten, som för övrigt figurerade på Mr Music 1994. Varje gång jag hör den här låten tänker jag på min gode vän Peters flickvän Tina.
8. Luniz - I Got 5 On It (1995)
Är det illa om jag valde mellan denna och Semisonics Closing Time? Oavsett, världens bästa hiphop-enhitunder eftersom både Blackstreet och Coolio har noterats för minst två kända låtar. Luniz består av Oaklandrapparna Yukmouth och Numskull, vilket för tankarna till dom två korkade monsterna i Teenage Mutant Ninja Turtles eller till ett motorcykelgäng i södern, men det här sköter de jävligt bra, och då skiter jag i om jag är alldeles för vit för att kunna förstå vad de hiphoppar om utan att googla det först och sen använda översättaren.
7. Angel - Sommaren i City (1991)
Sveriges bästa one hit wonder - någonsin. Folk säger ofta att de önskar att de kunde vara på plats på Woodstock - jag önskar att jag kunde komma ihåg 1991 när den här låten var stor i hela det svenska landet. Jag skulle vilja gå upp och ner längs Avenyyyyn eller varför inte gågatan i Ystad, ha jeansbyxorna uppe i bröstregionen och nynna på sommaren i city. Aaah, den som ändå vore fem år äldre...
6. K-Ci & JoJo - All My Life (1998)
Det finns inget negativt att säga om den här låten. Alls. Jo! Det är lite konstigt att låtskrivaren JoJo dedikerar den här låten till sin dotter när man inleder med "I will never find another lover, sweeter than you". Men äsch. När den här slog igenom stod jag och broder Rasmus och sjöng varsin bit och fick aldrig rätt på ordningen i sister, mother, brother, father. Försök själva, skitsvårt. Det blev aldrig bättre eller större än såhär för dem, åtminstone inte i Svea rike.
5. Spin Doctors - Two Princes (1993)
Min storebror har ganska risig musiksmak men ett av få guldkorn som han lyckats introducera i min kräsna sfär är den här låten, som faktiskt var etta när jag gjorde listan för två månader sedan och ända fram till i dag, men jag måste gå efter vad hjärtat säger och peta ned denna, trots att den säkerligen är creddigare än kommande låtar. Eller inte, vad vet jag. Two Princes blev megastor i hela världen, från Australien till Israel, men sen hände inte alls mycket mer. Enligt min kompis Jonatan är det världens bästa trumintro. Jag kan bara hålla med.
4. The Turtles - Happy Together (1967)
Första gången jag hörde den här låten var i samband med Heinekenreklamen med Jennifer Aniston, minns ni den? Briljant på alla sätt. Sen figurerade låten även i That 70's Show med mesig koreografi men vid det laget snurrade skivan flitigt i min dator, alltså i MP3-format. Turtles gjorde en annan låt som blev lite känd i Sverige (It Ain't Me Babe), en Dylancover, och hade dom inte gjort den hade de varit gjuten listetta här. Fan, nu blev jag sugen på Heineken. Och Jennifer Aniston, aargh!
3. The Contours - Do You Love Me (1962)
Man vet att ett band är ett one hit wonder när man slår upp dem på Wikipedia och det står i första meningen att de är kända för en viss låt. Det ödet drabbar Contours, som med en smått magisk koreografi på liten yta, samt en smärre dos tyngre droger vad det verkar, bjuder på detta ögon- och örongodis från 1962. Jag har aldrig sett Dirty Dancing så ni ska inte tro att det var där jag hörde den först. Jag har nämligen god smak. Så här ska jag för övrigt dansa framöver när det är utgång.
2. Filter - Take A Picture (1999)
När min gode vän Nils började spela gitarr lät allting han spelade som Kents Saker Man Ser. Det bara blev så automatiskt eftersom den låten är så jävla bra och Nils var så jävla begränsad. När jag började spela gitarr ville jag att allt skulle låta som Take A Picture. Det vill jag fortfarande. Men jag är för begränsad. I stället får jag nöja mig med att lyssna på den, och det är inte fy skam det heller. Tveklöst min största Voxpop-upptäckt nånsin. Filter har släppt en handfull album sedan dess (jag köpte ett piratexemplar av albumet Amalgamut på en klassresa till Skt Petersburg, notera!) men har inte lyckats smickra den smala svenska publiken sedan -99.
1. The Calling - Wherever You Will Go (2001)
Nu trodde ni att det skulle komma något finkulturellt och kritikerrosat, va? Något som alla självutnämnda musikvetare nickar erkännande till och berömmer mig för? Ha! Jag velade länge mellan de fem främsta men jag är i grund och botten ett hopplöst popsnöre och en naiv romantiker som vill stå på det där hustaket och skrika ut min kärlek. Visst, det är inte nobelpriset i musik som delas ut här men låten funkar i alla lägen & humör och att jag tio år senare fortfarande kan lyssna på den, tycka om den och stå för det är väl värt en förstaplats på den här listan.
Så, det var det. Snart drar vi igång listan med de sämsta och de bästa låtarna från år 2011. Men här en kort resumé i all sin enkelhet. Länkarna till föregående listor och låtar hittar ni längst uppe i detta inlägg.
Håller ni med om listan? Har jag missat någon? Är jag åt helvete fel på det?
1. The Calling - Wherever You Will Go
2. Filter - Take A Picture
3. Contours - Do You Love Me
4. Turtles - Happy Together
5. Spin Doctors - Two Princes
6. K-Ci & JoJo - All My Life
7. Angel - Sommaren i City
8. Luniz - I Got 5 On It
9. Six Was Nine - Drop Dead Beautiful
10. Wheatus - Teenage Dirtbag
11. Harvey Danger - Flagpole Sitta
12. Cornershop - Brimful of Asha
13. Charles & Eddie - Would I Lie To You
14. Toploader - Dancing In The Moonlight
15. Fastball - The Way
16. Pelle Almgren & Wow Liksom - Omåomigen
17. Starland Vocal Band - Afternoon Delight
18. Edwyn Collins - A Girl Like You
19. Babybird - You're Gorgeous
20. Deep Blue Something - Breakfast At Tiffany's
21. Jimmy Ray - Are you Jimmy Ray
22. Tal Bachman - She's So High
23. Chumbawamba - Tubthumping
24. Daniel Powter - Bad Day
25. Blessid Union - She Likes Me For Me
26. Carl Douglas - Kung Fu Fighting
27. Tom Cochrane - Life Is A Highway
28. Trapt - Headstrong
29. Men Without Hats - Safety Dance
30. New Radicals - You Only Get What You Give
31. Climie Fisher - Love Changes Everything
32. Tuesdays - Its Up To You
33. Taco - Puttin On The Ritz
34. Crash Test Dummies - Mmm Mmm Mmm Mmm
35. Hoobastank - The Reason
36. Chesney Hawkes - The One And Only
37. Housemartins - Caravan Of Love
38. Devo - Whip It
39. In-Grid - Tou Es Foutu
40. Dexy's Midnight Runners - Come On Eileen
41. I'm From Barcelona - We're From Barcelona
42. Jennifer Paige - Crush
43. Wild Cherry - Play That Funky Music
44. Nine Days - Absolutely (Story Of A Girl)
45. Steam - Na Na Na Na
46. Knack - My Sharona
47. Vanessa Carlton - A Thousand Miles
48. Lizzie - Ramt i Natten
49. Lara Fabian - I Will Love Again
50. Joakim Hillson - Vacker Utan Spackel
Kom ihåg att jag menar låtar som jag själv tycker är världens bästa, inte vad listor eller folk i allmänhet tycker. Det skiter jag i. Alltså är varken Tainted Love eller Mambo No 5 med.
Ni har säkert inte missat föregående listor, men om så vore fallet hittar ni plats 50-41 här, plats 40-31 här och plats 30-16 exakt här. Nuff said, let's roll!
***
15. Fastball - The Way (1998)
Den här låten blev en monsterhit i staterna samma år som brorsan och jag var over there i en månad. Jag var såld direkt, men vad jag än gjorde och var jag än letade så hittade jag inte guldkornet nånstans. Det här var ju innan Myspace, Youtube, Spotify och andra moderniteter. Ringde in till radiostationen, de skrattade åt mig. Ett halvår senare började låten spelas på Ztv och på radiostationen och jag var världens kung. En vecka senare var låten borta och Fastball lät aldrig höras av igen. Texanerna lirar dock fortfarande och är snart 50 år gamla. Knas.
14. Toploader - Dancing In The Moonlight (2000)
Svensson-britten håller nog inte med mig om att det är ett engångsband, eftersom man hade en handfull hits i hemlandet. Den här var inte ens den mest populära. I Sverige och alla andra delar av världen förutom England var detta dock bandets enda örhänge, men vilket ett!!! Satan vad låten sätter sig, och jag är nästan lika såld som första gången jag hörde låten fast bara nästan. Med en sådan stilig försångare är det skandal att det inte blev fler hits. Ironi.
13. Charles & Eddie - Would I Lie To You (1992)
Flickrösterna, kören, låten, vad finns inte att gilla? Den här låten var med på en Mr Music eller Absolute Music som morsan köpte på Statoil, sen snodde jag skivan och spelade låten på repeat. Boyzones "Love Me For A Reason" var också med på skivan, men det är en annan femma. Charles & Eddie gjorde egentligen inget mer än denna, vad jag vet, men det räcker gott och väl. Tragiskt nog gick Charles bort i cancer 2001 men det är inget dåligt musikarv han lämnar efter sig.
12. Cornershop - Brimful of Asha (1997)
Världens bästa indie-rockband om man anser indie för att vara indiskt vilket hälften av bandet är. Faktum är att nämnda låt aldrig blev någon större hit innan Fatboy Slim gjorde en remix på den, ungefär som med alla låtar och artister som Neptunes, Timbaland och David Guetta jobbat med.. Ändå, fantastisk låt som kan bli dryg i längden men som duger mer än väl på fyllan, i dimman och i molnen. Gissar jag. Själv föredrar jag den på stereon i originalformat som det goda föredömet jag är.
11. Harvey Danger - Flagpole Sitta (1998)
Ytterligare en låt som jag blev fullkomligt frälst i under min jänkarvisit och ytterligare ett band som försvann bort helt bara för att återuppstå ett femtontal år senare när låten blev ledmotiv i underbara engelska teveserien Peep Show. Till bonusinformationen hör att försångaren är ganska tjock nuförtiden, men hey, han är långt ifrån den ende.
11. Wheatus - Teenage Dirtbag (2000)
Året var 2000, man var polare med moppefjunisarna och handbollskillarna och visste inte vilket gäng man tillhörde. Då kom Wheatus och sa att det är okej att vara en jävla tönt, du kan till och med vara en tönt med lite rockattitud. Jag körde den stilen ett tag innan jag föll tillbaks i osäkerheten. Låt gå att låten var ledmotiv i en skitkass highschoolfilm, men jag vill tillägga att mumsiga flickbandet Girls Aloud gjorde en själlös cover på låten och att Wheatus också förtjänar credd för sin totalt okända collegerockversion av Erasures "A Little Respect". Den bästa covern av versionen har dock gjorts av brittiska ukuleleorkestern på länken här, det tål att tänkas på för ukuleleläraren på min vuxenskola som envisas med Leende Guldbruna Ögon till öronen blöder.
9. Six Was Nine - Drop Dead Beautiful (1994)
Det här bandet är så okänt att jag tvingades förlita mig på mitt andraspråk tyska för att få fram någon information. Som ur en slump kommer bandet från Tyskland, så det blev aningen lättare att hitta nått där. Min tyska vän Güügle berättade bland annat att den här låten nådde en så hög placering på den inhemska listan som 51 och att man aldrig pikade på samma sätt igen. I Norden blev man dock jävligt stora ett tag med den här biten, som för övrigt figurerade på Mr Music 1994. Varje gång jag hör den här låten tänker jag på min gode vän Peters flickvän Tina.
8. Luniz - I Got 5 On It (1995)
Är det illa om jag valde mellan denna och Semisonics Closing Time? Oavsett, världens bästa hiphop-enhitunder eftersom både Blackstreet och Coolio har noterats för minst två kända låtar. Luniz består av Oaklandrapparna Yukmouth och Numskull, vilket för tankarna till dom två korkade monsterna i Teenage Mutant Ninja Turtles eller till ett motorcykelgäng i södern, men det här sköter de jävligt bra, och då skiter jag i om jag är alldeles för vit för att kunna förstå vad de hiphoppar om utan att googla det först och sen använda översättaren.
7. Angel - Sommaren i City (1991)
Sveriges bästa one hit wonder - någonsin. Folk säger ofta att de önskar att de kunde vara på plats på Woodstock - jag önskar att jag kunde komma ihåg 1991 när den här låten var stor i hela det svenska landet. Jag skulle vilja gå upp och ner längs Avenyyyyn eller varför inte gågatan i Ystad, ha jeansbyxorna uppe i bröstregionen och nynna på sommaren i city. Aaah, den som ändå vore fem år äldre...
6. K-Ci & JoJo - All My Life (1998)
Det finns inget negativt att säga om den här låten. Alls. Jo! Det är lite konstigt att låtskrivaren JoJo dedikerar den här låten till sin dotter när man inleder med "I will never find another lover, sweeter than you". Men äsch. När den här slog igenom stod jag och broder Rasmus och sjöng varsin bit och fick aldrig rätt på ordningen i sister, mother, brother, father. Försök själva, skitsvårt. Det blev aldrig bättre eller större än såhär för dem, åtminstone inte i Svea rike.
Min storebror har ganska risig musiksmak men ett av få guldkorn som han lyckats introducera i min kräsna sfär är den här låten, som faktiskt var etta när jag gjorde listan för två månader sedan och ända fram till i dag, men jag måste gå efter vad hjärtat säger och peta ned denna, trots att den säkerligen är creddigare än kommande låtar. Eller inte, vad vet jag. Two Princes blev megastor i hela världen, från Australien till Israel, men sen hände inte alls mycket mer. Enligt min kompis Jonatan är det världens bästa trumintro. Jag kan bara hålla med.
4. The Turtles - Happy Together (1967)
Första gången jag hörde den här låten var i samband med Heinekenreklamen med Jennifer Aniston, minns ni den? Briljant på alla sätt. Sen figurerade låten även i That 70's Show med mesig koreografi men vid det laget snurrade skivan flitigt i min dator, alltså i MP3-format. Turtles gjorde en annan låt som blev lite känd i Sverige (It Ain't Me Babe), en Dylancover, och hade dom inte gjort den hade de varit gjuten listetta här. Fan, nu blev jag sugen på Heineken. Och Jennifer Aniston, aargh!
3. The Contours - Do You Love Me (1962)
Man vet att ett band är ett one hit wonder när man slår upp dem på Wikipedia och det står i första meningen att de är kända för en viss låt. Det ödet drabbar Contours, som med en smått magisk koreografi på liten yta, samt en smärre dos tyngre droger vad det verkar, bjuder på detta ögon- och örongodis från 1962. Jag har aldrig sett Dirty Dancing så ni ska inte tro att det var där jag hörde den först. Jag har nämligen god smak. Så här ska jag för övrigt dansa framöver när det är utgång.
2. Filter - Take A Picture (1999)
När min gode vän Nils började spela gitarr lät allting han spelade som Kents Saker Man Ser. Det bara blev så automatiskt eftersom den låten är så jävla bra och Nils var så jävla begränsad. När jag började spela gitarr ville jag att allt skulle låta som Take A Picture. Det vill jag fortfarande. Men jag är för begränsad. I stället får jag nöja mig med att lyssna på den, och det är inte fy skam det heller. Tveklöst min största Voxpop-upptäckt nånsin. Filter har släppt en handfull album sedan dess (jag köpte ett piratexemplar av albumet Amalgamut på en klassresa till Skt Petersburg, notera!) men har inte lyckats smickra den smala svenska publiken sedan -99.
1. The Calling - Wherever You Will Go (2001)
Nu trodde ni att det skulle komma något finkulturellt och kritikerrosat, va? Något som alla självutnämnda musikvetare nickar erkännande till och berömmer mig för? Ha! Jag velade länge mellan de fem främsta men jag är i grund och botten ett hopplöst popsnöre och en naiv romantiker som vill stå på det där hustaket och skrika ut min kärlek. Visst, det är inte nobelpriset i musik som delas ut här men låten funkar i alla lägen & humör och att jag tio år senare fortfarande kan lyssna på den, tycka om den och stå för det är väl värt en förstaplats på den här listan.
Så, det var det. Snart drar vi igång listan med de sämsta och de bästa låtarna från år 2011. Men här en kort resumé i all sin enkelhet. Länkarna till föregående listor och låtar hittar ni längst uppe i detta inlägg.
Håller ni med om listan? Har jag missat någon? Är jag åt helvete fel på det?
1. The Calling - Wherever You Will Go
2. Filter - Take A Picture
3. Contours - Do You Love Me
4. Turtles - Happy Together
5. Spin Doctors - Two Princes
6. K-Ci & JoJo - All My Life
7. Angel - Sommaren i City
8. Luniz - I Got 5 On It
9. Six Was Nine - Drop Dead Beautiful
10. Wheatus - Teenage Dirtbag
11. Harvey Danger - Flagpole Sitta
12. Cornershop - Brimful of Asha
13. Charles & Eddie - Would I Lie To You
14. Toploader - Dancing In The Moonlight
15. Fastball - The Way
16. Pelle Almgren & Wow Liksom - Omåomigen
17. Starland Vocal Band - Afternoon Delight
18. Edwyn Collins - A Girl Like You
19. Babybird - You're Gorgeous
20. Deep Blue Something - Breakfast At Tiffany's
21. Jimmy Ray - Are you Jimmy Ray
22. Tal Bachman - She's So High
23. Chumbawamba - Tubthumping
24. Daniel Powter - Bad Day
25. Blessid Union - She Likes Me For Me
26. Carl Douglas - Kung Fu Fighting
27. Tom Cochrane - Life Is A Highway
28. Trapt - Headstrong
29. Men Without Hats - Safety Dance
30. New Radicals - You Only Get What You Give
31. Climie Fisher - Love Changes Everything
32. Tuesdays - Its Up To You
33. Taco - Puttin On The Ritz
34. Crash Test Dummies - Mmm Mmm Mmm Mmm
35. Hoobastank - The Reason
36. Chesney Hawkes - The One And Only
37. Housemartins - Caravan Of Love
38. Devo - Whip It
39. In-Grid - Tou Es Foutu
40. Dexy's Midnight Runners - Come On Eileen
41. I'm From Barcelona - We're From Barcelona
42. Jennifer Paige - Crush
43. Wild Cherry - Play That Funky Music
44. Nine Days - Absolutely (Story Of A Girl)
45. Steam - Na Na Na Na
46. Knack - My Sharona
47. Vanessa Carlton - A Thousand Miles
48. Lizzie - Ramt i Natten
49. Lara Fabian - I Will Love Again
50. Joakim Hillson - Vacker Utan Spackel
tisdag 15 november 2011
När saknaden är större än livet
Helgen som gick spenderades i Danmark. Min morfar, som aldrig missar en chans att bjuda till fester och familjesammankomster, fyllde 90 i torsdags och det firades med en födelsedagsmiddag på söndagen för den närmsta familjen och den innersta kretsen av vänner.
Men det blev inte den fest som man hade hoppats på. Av förklarliga skäl, kanske jag ska tillägga.
För ungefär ett år sedan föll min gamle bedstefar i badrummet och slog huvudet i golvet. Han förmådde inte komma upp av egen kraft, utan blev liggande i nästan ett halvt dygn innan han hittades och fick hjälp. Under tiden han låg där bestämde han sig för att dö, han ville inte mer. Saknaden efter min mormor blev för stor och det var inte värt att leva ett liv med en kropp som han inte själv har varit herre över de senaste åren. Efter ett par veckor på sjukhuset vaknade han upp en dag med helt nytt livsmod, och dagen därpå var han hemma igen. Nu får han hjälp med allt och kommer knappt utanför sitt hus längre, och när det väl sker så är det i rullstol. Det är svårt både för mig men framför allt för min morfar att vänja sig vid det här.
Innan olyckan var framme var han aktiv och pigg för sin ålder, för ettår sedan var han exempelvis med min mor och styvfar på bilresa till Normandiet och året innan var vi i Berlin/Prag tillsammans och vandrade flera kilometer varje dag. I söndags satt han i rullstol hela festen och fick åka hem efter två timmar, då han helt enkelt var för trött. Jag vet att han är 90 år gammal och det är hur naturligt som helst att kroppen stänger ned successivt, men jag har aldrig sett honom så svag och det gör ont i mig.
Min morfar försökte hålla skenet och humöret uppe i söndags men det är tydligt att han saknar gnistan och räknar ned till den dagen då han får ta sin plats bredvid min mormor på kyrkogården precis mitt emot deras gamla hus. I talet som morfar höll handlade det mesta om saknaden efter henne sedan hon gick bort för åtta år sedan, och om hur längtan efter henne gjort sig påmind framför allt det senaste året. Det var med en bitter ton som han konstaterade att läkarna - bland andra hans egen son Hans - gjort allt för att hålla honom i livet.
Jag satt bredvid morbror Hans på festen, han berättade att morfar är mycket starkare än vad han ser ut att vara och lätt hade kunnat gå om han hade försökt och velat. Men viljan, den är borta, och vad gör man då?
Jag kan inte förstå den saknad och längtan som morfar berättar om. Jag har inte varit i närheten av att uppleva något liknande. Han och mormor var gifta i över 50 år och oskiljaktiga tills sjukdomen slet henne ifrån honom. Vi har ofta suttit och pratat om henne över en kopp te eller en whiskey, och blicken som han får i ögat när han pratar om henne är både fylld av kärlek av sorg på samma tid. Ibland gråter han när han berättar om henne, även när det är ljusa minnen som vi skrattar hjärtligt åt och jag kan inte låta bli att tänka att det är så det borde vara när någon går bort.
Samtidigt tillhör jag den skara som tycker att folk som inte vill leva inte bör hållas vid liv heller, oavsett hur plågsamt och sorgligt det blir för de som lämnas kvar. Min morfar har levt ett långt och innehållsrikt liv och hur mycket det än smärtar mig så förstår jag att han har samma livsgnista längre.
Jag tror inte min morfar lever länge till, och jag har accepterat att han är redo att dö. Och när den dagen kommer då han lämnar oss och vi ska ta farväl av honom, så kommer jag åka till mina morföräldrars grav på den där kyrkogården mitt emot deras gamla hus och gråta stora, salta tårar.
Tårar av sorg och saknad - men framför allt kärlek.
Men det blev inte den fest som man hade hoppats på. Av förklarliga skäl, kanske jag ska tillägga.
För ungefär ett år sedan föll min gamle bedstefar i badrummet och slog huvudet i golvet. Han förmådde inte komma upp av egen kraft, utan blev liggande i nästan ett halvt dygn innan han hittades och fick hjälp. Under tiden han låg där bestämde han sig för att dö, han ville inte mer. Saknaden efter min mormor blev för stor och det var inte värt att leva ett liv med en kropp som han inte själv har varit herre över de senaste åren. Efter ett par veckor på sjukhuset vaknade han upp en dag med helt nytt livsmod, och dagen därpå var han hemma igen. Nu får han hjälp med allt och kommer knappt utanför sitt hus längre, och när det väl sker så är det i rullstol. Det är svårt både för mig men framför allt för min morfar att vänja sig vid det här.
Innan olyckan var framme var han aktiv och pigg för sin ålder, för ettår sedan var han exempelvis med min mor och styvfar på bilresa till Normandiet och året innan var vi i Berlin/Prag tillsammans och vandrade flera kilometer varje dag. I söndags satt han i rullstol hela festen och fick åka hem efter två timmar, då han helt enkelt var för trött. Jag vet att han är 90 år gammal och det är hur naturligt som helst att kroppen stänger ned successivt, men jag har aldrig sett honom så svag och det gör ont i mig.
Min morfar försökte hålla skenet och humöret uppe i söndags men det är tydligt att han saknar gnistan och räknar ned till den dagen då han får ta sin plats bredvid min mormor på kyrkogården precis mitt emot deras gamla hus. I talet som morfar höll handlade det mesta om saknaden efter henne sedan hon gick bort för åtta år sedan, och om hur längtan efter henne gjort sig påmind framför allt det senaste året. Det var med en bitter ton som han konstaterade att läkarna - bland andra hans egen son Hans - gjort allt för att hålla honom i livet.
Jag satt bredvid morbror Hans på festen, han berättade att morfar är mycket starkare än vad han ser ut att vara och lätt hade kunnat gå om han hade försökt och velat. Men viljan, den är borta, och vad gör man då?
Jag kan inte förstå den saknad och längtan som morfar berättar om. Jag har inte varit i närheten av att uppleva något liknande. Han och mormor var gifta i över 50 år och oskiljaktiga tills sjukdomen slet henne ifrån honom. Vi har ofta suttit och pratat om henne över en kopp te eller en whiskey, och blicken som han får i ögat när han pratar om henne är både fylld av kärlek av sorg på samma tid. Ibland gråter han när han berättar om henne, även när det är ljusa minnen som vi skrattar hjärtligt åt och jag kan inte låta bli att tänka att det är så det borde vara när någon går bort.
Samtidigt tillhör jag den skara som tycker att folk som inte vill leva inte bör hållas vid liv heller, oavsett hur plågsamt och sorgligt det blir för de som lämnas kvar. Min morfar har levt ett långt och innehållsrikt liv och hur mycket det än smärtar mig så förstår jag att han har samma livsgnista längre.
Jag tror inte min morfar lever länge till, och jag har accepterat att han är redo att dö. Och när den dagen kommer då han lämnar oss och vi ska ta farväl av honom, så kommer jag åka till mina morföräldrars grav på den där kyrkogården mitt emot deras gamla hus och gråta stora, salta tårar.
Tårar av sorg och saknad - men framför allt kärlek.
tisdag 8 november 2011
Världens bästa one hit wonders - plats 30-16
Dygnsrytmen fortsätter att gäcka mig och vad gör man då när man inte kan sova? Jo, man läser bloggar och finner inspiration att själv skriva ett inlägg. Och eftersom vi snart ska börja sammanfatta årets bra och dåliga musikupplevelser är det läge att wrappa upp listan på one hit wonders.
Har ni mot förmodan missat de två första hittar ni plats 50-41 här och plats 40-31 här. Frågor eller funderingar på det? Åter igen vill jag poängtera att det är en personlig lista och inte en lista på de största eller mest framgångsrika one hit wonders, för er som mot förmodan älskar Paradisios"Bailando" eller något liknande...
----
30. New Radicals - You Get What You Give (1998)
Tokradikala om man kollar videon, ner med vuxenpacket och fram med ungdomsrevolten! New Radicals var väl egentligen bara ett annat namn för frontgubben Gregg Alexander, som inte riktigt trivdes med rampljuset. Så till den milda grad faktiskt att bandet upplöstes innan den andra singeln kom i skivhandeln, vilket gör New Radicals till en ärkeonehitwonder. Plus i kanten för att man sågar Courtney Love, Marilyn Manson, Beck och Hanson i slutet av låten. Sånt gillar vi!
29. Men Without Hats - The Safety Dance (1981)
Kanadensiskt new wave-gäng som egentligen stod för ytterligare en hit, men eftersom den aldrig slog i Europa i allmänhet (förutom Österrike, men vem bryr sig om Österrike?) och Norden i synnerhet kvalificerar de sig till den här listan med grymma fyllefuldanslåten S-A-F-E-T-Y Dance! Läste nånstans att låten såg sitt ljus när låtskrivaren blev utslängd från en nattklubb och började spontandansa i protest utanför. Been there. Fantastiskt konstig video för övrigt, lite av en personlig favorit.
28. Trapt - Headstrong (2002)
Den här sortens musik - en amerikansk blandning av hårdrock och pop - är inte riktigt min grej men vissa låtar måste jag erkänna att jag gillar. Som Papa Roach's "Last Resort" eller denna. I slutet av 90-talet och början av det nya årtusendet kryllade det av band i denna genren och de flesta försvann lika snabbt som de uppstod. Åtminstone ur folks medvetande. Trapt existerar än i dag men det är snart tio år sedan man slog igenom och fick en listetta med Headstrong, och vi ska nog inte förvänta oss att höra mer. Och det gör faktiskt ingenting alls, även om jag är förtjust i denna låten.
27. Tom Cochrane - Life Is A Highway (1991)
Mycket Kanada på dagens lista. Den här killen är nästan lika stor som Bryan Adams (nåja) i hemlandet och han gör inget försök att dölja att han vill vara som Bryan. Men han har inte riktigt formatet, och - lets face it people - utseendet att göra sig för en bred publik. Utanför Kanada då. Men Life Is A Highway känner de flesta till, och de som inte gör det borde förälska sig snarast möjligt. Det här är vägraggarrock när det är som enklast och bäst. Enligt mig.
26. Carl Douglas - Kung Fu Fighting (1974)
Härligt smårassig inledning på låten (there were funky china men, from funky chinatown) och därifrån bibehåller den sin höga kvalitet vilket bevisas med konststycket att få in ninjaläten i refrängen. Jag måste erkänna att jag hörde den här låten för första gången i 1998 då engelska Bus Stop gjorde en cover med Calle D på refräng, men originalet är som ni vet (nästan) alltid bättre. Carl Douglas är född på Jamaica, men bodde många år innan han slog sig ned i Tyskland där han alltjämt residerar. Liksom många andra one hit wonders är han stor som fan i bolmiga Holland.
25. Blessid Union Of Souls - Hey Leonardo (She Likes Me For Me) (1995)
Jag undrar om den här låten nånsin slog igenom i Sverige, men den roterade flitigt på ZTV och det räcker för mig. Grabbarna från Ohio fick känna på succén redan 1995 med låten I Believe men den räknas inte eftersom den aldrig blev känd i Ystad. Jag vet inte om det är självironin i låten eller det faktum att dom nämner briljanta filmen Cable Guy i texten, men bra är den. Och bortglömda är de.
24. Daniel Powter - Bad Day (2004)
Har precis kalasat på en kycklingwok som smakade bättre än den såg ut. Vilket osökt för oss till nästa kanadick på listan. Året var 2004 och min dåvarande flickvän älskade den här låten, liksom hon älskade tv-serien The O.C, som jag konsekvent sågade (jag kollade på mycket manligare American Dreams i stället...). Men en dag föll jag, både för låten och för serien, för att skitsnygga Samaire Armstrong figurerade i såväl musikvideo som collegeserie. Mmm, Samaire...
23. Chumbawamba - Tubthumping (1996)
Om Safety Dance var en fyllefuldansklassiker så är Tubthumping en genuin alkoholskrålare. Hand upp alla ni som något överförfriskade stått och vrålat I get knocked down but I get up again" och sen schluddrat resten av texten! För mig är den här låten ändå mest känd från datorspelet Fifa World Cup 98, som jag spelade tills cd-romskivan repades sönder för att mina bröder var lika sålda i spelet. Och ja, den är hemskt irriterande, skitstörig, enformig och alldeles, alldeles...bra!
22. Tal Bachman - She's So High (1999)
Ni gissade rätt! Kanada igen! Vad är det som händer? Talmage Bachman är sonen till den lite mer kända Randy "You Ain't Seen Nothing Yet" Bachman och idoga försök att bli lika stor som farsan såg ut att löna sig i 1999 (men det var bara momentärt) när han fick en internationell monsterhit med nämnda låt. En låt som för övrigt blev synonymt med mängder av pinsamma episoder för de som genomled puberteten i den åldern och var dumdristiga nog att försöka sig på refrängen. Bara lugn, Nils, jag nämner inga namn.
21. Jimmy Ray - Are You Jimmy Ray? (1998)
Är du Orup? Är du Elvis? Jimmy Ray gjorde det vi alla drömmer om, det vill säga få en hit med en låt där ditt eget namn är med i låttiteln. Bara det är fog nog för en fin placering som nummer 21 här. Efter genombrottet åkte Jimmy på USA-turné som förband till Backstreet Boys, men sen hände inte så mycket mer och när 41-årige Jimmy flanerar på gatorna i hemstaden London i dag och ställer samma fråga (Who Wants To Know?) som för 13 år sedan så är det ingen som svarar...
20. Deep Blue Something - Breakfast At Tiffany's (1995)
Definitionen av en one hit wonder för många och kanske den allra bästa i kategorin enligt ännu fler. Jag gillar den också, även om den är lite för klämkäck och påträngande. Eller så är jag bara bitter för att vartenda popsnöre med gitarrkunskaper lirar den här på efterfester medan jag sitter där och skyller på att jag inte kan spela för att gitarren är felvänd, och inte nämner att jag kan ungefär ett halvt ackord och är osäker på vilket.
19. Babybird - You're Gorgeous (1996)
Britpop-eran var full av band som kom, hittade, och försvann. Babybird är ett av dem, även om man hade några inhemska strösinglar och faktiskt existerar än i dag. I resten av världen är man mest och enbart känt för You're Gorgeous, en låt som faktiskt sedermera blev bakgrundsmusik i en australiensisk reklam för barnmedicin (tack Wikipedia).
För några år sen brände jag en skiva till min dåvarande flickvän (inte samma tjej som i Daniel Powter-tiden) där låten var med och hon föll för den mer än hon förmodligen någonsin föll för mig, så när förhållandet tog slut skrev jag en slags dagbok om de där tre-fyra månaderna som jag döpte till just You're Gorgeous, men jag var aldrig man nog att visa henne mer än ett utdrag. Av allt jag har någonsin skrivit är de texterna nog de bästa.
18. Edwyn Collins - A Girl Like You (1994)
Tungt cool låt som har ett av världens bästa intron och ett gött flow. Det här är Edwyns egentliga framgång som soloartist, han lirar fortfarande men är hämmad av en hjärnblödning som drabbade honom i 2005. Det hindrade honom dock inte från att fortsätta med artisteriet, men någon liknande succé som i 1994 har han inte fått, trots bra försök.
17. Starland Vocal Band - Afternoon Delight (1976)
Jag sitter och försöker hitta ett annat ord att beskriva den här låten med än "mysig", men det passar rätt bra in alltså. Knasig, kanske är ett annat ord. Låten odödliggjordes när Will Ferrell och nyhetsgänget i sköna filmen Anchorman gjorde sin egen version med efterföljande musikvideo, men dom utsvängda byxorna och den knasigt mysiga sjuttiotalslooken vinner ändå alla dagar i veckan.
16. Pelle Almgren & Wow Liksom - Omåomigen (1991)
Egentligen tyckte jag den här låten var ganska dålig och hörde hemma på någon överskattad svenne-after ski i Norrland, men så när jag bodde i Härnösand var det ett coverband som lirade den på ett ypperligt sätt och jag var såld. Ett tag trodde jag att Pelle Almgren var samme man som var försångare i The Hives, men så var det inte riktigt. Bandet hade några löjliga singelförsök med lika löjliga låttitlar, men succén tog de aldrig om och om igen. Ha! Fattade ni?
PS: Jag har listat ut att musikvideon inte är den officiella.
Har ni mot förmodan missat de två första hittar ni plats 50-41 här och plats 40-31 här. Frågor eller funderingar på det? Åter igen vill jag poängtera att det är en personlig lista och inte en lista på de största eller mest framgångsrika one hit wonders, för er som mot förmodan älskar Paradisios"Bailando" eller något liknande...
----
30. New Radicals - You Get What You Give (1998)
Tokradikala om man kollar videon, ner med vuxenpacket och fram med ungdomsrevolten! New Radicals var väl egentligen bara ett annat namn för frontgubben Gregg Alexander, som inte riktigt trivdes med rampljuset. Så till den milda grad faktiskt att bandet upplöstes innan den andra singeln kom i skivhandeln, vilket gör New Radicals till en ärkeonehitwonder. Plus i kanten för att man sågar Courtney Love, Marilyn Manson, Beck och Hanson i slutet av låten. Sånt gillar vi!
29. Men Without Hats - The Safety Dance (1981)
Kanadensiskt new wave-gäng som egentligen stod för ytterligare en hit, men eftersom den aldrig slog i Europa i allmänhet (förutom Österrike, men vem bryr sig om Österrike?) och Norden i synnerhet kvalificerar de sig till den här listan med grymma fyllefuldanslåten S-A-F-E-T-Y Dance! Läste nånstans att låten såg sitt ljus när låtskrivaren blev utslängd från en nattklubb och började spontandansa i protest utanför. Been there. Fantastiskt konstig video för övrigt, lite av en personlig favorit.
28. Trapt - Headstrong (2002)
Den här sortens musik - en amerikansk blandning av hårdrock och pop - är inte riktigt min grej men vissa låtar måste jag erkänna att jag gillar. Som Papa Roach's "Last Resort" eller denna. I slutet av 90-talet och början av det nya årtusendet kryllade det av band i denna genren och de flesta försvann lika snabbt som de uppstod. Åtminstone ur folks medvetande. Trapt existerar än i dag men det är snart tio år sedan man slog igenom och fick en listetta med Headstrong, och vi ska nog inte förvänta oss att höra mer. Och det gör faktiskt ingenting alls, även om jag är förtjust i denna låten.
27. Tom Cochrane - Life Is A Highway (1991)
Mycket Kanada på dagens lista. Den här killen är nästan lika stor som Bryan Adams (nåja) i hemlandet och han gör inget försök att dölja att han vill vara som Bryan. Men han har inte riktigt formatet, och - lets face it people - utseendet att göra sig för en bred publik. Utanför Kanada då. Men Life Is A Highway känner de flesta till, och de som inte gör det borde förälska sig snarast möjligt. Det här är vägraggarrock när det är som enklast och bäst. Enligt mig.
26. Carl Douglas - Kung Fu Fighting (1974)
Härligt smårassig inledning på låten (there were funky china men, from funky chinatown) och därifrån bibehåller den sin höga kvalitet vilket bevisas med konststycket att få in ninjaläten i refrängen. Jag måste erkänna att jag hörde den här låten för första gången i 1998 då engelska Bus Stop gjorde en cover med Calle D på refräng, men originalet är som ni vet (nästan) alltid bättre. Carl Douglas är född på Jamaica, men bodde många år innan han slog sig ned i Tyskland där han alltjämt residerar. Liksom många andra one hit wonders är han stor som fan i bolmiga Holland.
25. Blessid Union Of Souls - Hey Leonardo (She Likes Me For Me) (1995)
Jag undrar om den här låten nånsin slog igenom i Sverige, men den roterade flitigt på ZTV och det räcker för mig. Grabbarna från Ohio fick känna på succén redan 1995 med låten I Believe men den räknas inte eftersom den aldrig blev känd i Ystad. Jag vet inte om det är självironin i låten eller det faktum att dom nämner briljanta filmen Cable Guy i texten, men bra är den. Och bortglömda är de.
24. Daniel Powter - Bad Day (2004)
Har precis kalasat på en kycklingwok som smakade bättre än den såg ut. Vilket osökt för oss till nästa kanadick på listan. Året var 2004 och min dåvarande flickvän älskade den här låten, liksom hon älskade tv-serien The O.C, som jag konsekvent sågade (jag kollade på mycket manligare American Dreams i stället...). Men en dag föll jag, både för låten och för serien, för att skitsnygga Samaire Armstrong figurerade i såväl musikvideo som collegeserie. Mmm, Samaire...
23. Chumbawamba - Tubthumping (1996)
Om Safety Dance var en fyllefuldansklassiker så är Tubthumping en genuin alkoholskrålare. Hand upp alla ni som något överförfriskade stått och vrålat I get knocked down but I get up again" och sen schluddrat resten av texten! För mig är den här låten ändå mest känd från datorspelet Fifa World Cup 98, som jag spelade tills cd-romskivan repades sönder för att mina bröder var lika sålda i spelet. Och ja, den är hemskt irriterande, skitstörig, enformig och alldeles, alldeles...bra!
22. Tal Bachman - She's So High (1999)
Ni gissade rätt! Kanada igen! Vad är det som händer? Talmage Bachman är sonen till den lite mer kända Randy "You Ain't Seen Nothing Yet" Bachman och idoga försök att bli lika stor som farsan såg ut att löna sig i 1999 (men det var bara momentärt) när han fick en internationell monsterhit med nämnda låt. En låt som för övrigt blev synonymt med mängder av pinsamma episoder för de som genomled puberteten i den åldern och var dumdristiga nog att försöka sig på refrängen. Bara lugn, Nils, jag nämner inga namn.
21. Jimmy Ray - Are You Jimmy Ray? (1998)
Är du Orup? Är du Elvis? Jimmy Ray gjorde det vi alla drömmer om, det vill säga få en hit med en låt där ditt eget namn är med i låttiteln. Bara det är fog nog för en fin placering som nummer 21 här. Efter genombrottet åkte Jimmy på USA-turné som förband till Backstreet Boys, men sen hände inte så mycket mer och när 41-årige Jimmy flanerar på gatorna i hemstaden London i dag och ställer samma fråga (Who Wants To Know?) som för 13 år sedan så är det ingen som svarar...
20. Deep Blue Something - Breakfast At Tiffany's (1995)
Definitionen av en one hit wonder för många och kanske den allra bästa i kategorin enligt ännu fler. Jag gillar den också, även om den är lite för klämkäck och påträngande. Eller så är jag bara bitter för att vartenda popsnöre med gitarrkunskaper lirar den här på efterfester medan jag sitter där och skyller på att jag inte kan spela för att gitarren är felvänd, och inte nämner att jag kan ungefär ett halvt ackord och är osäker på vilket.
19. Babybird - You're Gorgeous (1996)
Britpop-eran var full av band som kom, hittade, och försvann. Babybird är ett av dem, även om man hade några inhemska strösinglar och faktiskt existerar än i dag. I resten av världen är man mest och enbart känt för You're Gorgeous, en låt som faktiskt sedermera blev bakgrundsmusik i en australiensisk reklam för barnmedicin (tack Wikipedia).
För några år sen brände jag en skiva till min dåvarande flickvän (inte samma tjej som i Daniel Powter-tiden) där låten var med och hon föll för den mer än hon förmodligen någonsin föll för mig, så när förhållandet tog slut skrev jag en slags dagbok om de där tre-fyra månaderna som jag döpte till just You're Gorgeous, men jag var aldrig man nog att visa henne mer än ett utdrag. Av allt jag har någonsin skrivit är de texterna nog de bästa.
18. Edwyn Collins - A Girl Like You (1994)
Tungt cool låt som har ett av världens bästa intron och ett gött flow. Det här är Edwyns egentliga framgång som soloartist, han lirar fortfarande men är hämmad av en hjärnblödning som drabbade honom i 2005. Det hindrade honom dock inte från att fortsätta med artisteriet, men någon liknande succé som i 1994 har han inte fått, trots bra försök.
17. Starland Vocal Band - Afternoon Delight (1976)
Jag sitter och försöker hitta ett annat ord att beskriva den här låten med än "mysig", men det passar rätt bra in alltså. Knasig, kanske är ett annat ord. Låten odödliggjordes när Will Ferrell och nyhetsgänget i sköna filmen Anchorman gjorde sin egen version med efterföljande musikvideo, men dom utsvängda byxorna och den knasigt mysiga sjuttiotalslooken vinner ändå alla dagar i veckan.
16. Pelle Almgren & Wow Liksom - Omåomigen (1991)
Egentligen tyckte jag den här låten var ganska dålig och hörde hemma på någon överskattad svenne-after ski i Norrland, men så när jag bodde i Härnösand var det ett coverband som lirade den på ett ypperligt sätt och jag var såld. Ett tag trodde jag att Pelle Almgren var samme man som var försångare i The Hives, men så var det inte riktigt. Bandet hade några löjliga singelförsök med lika löjliga låttitlar, men succén tog de aldrig om och om igen. Ha! Fattade ni?
PS: Jag har listat ut att musikvideon inte är den officiella.
fredag 4 november 2011
Det där med nyårslöften...
...är ganska överskattat.
Minns ni den där listan på 50 nyårslöften som jag skapade i början av året? Jag tog en titt på den häromdagen och med två månader kvar ser det minst sagt kärvt ut. Om ni inte minns den så har ni den här.
När jag skummar igenom den inser jag att nio löften kan strykas.
Sju av dem har genomförts.
...rycka upp mig i skolan
Det måste jag ju säga att jag har gjort eftersom jag vantrivdes och hoppade av utbildningen i våras. För ett par veckor sedan fick jag dessutom jobb som gymnasielärare, då har man väl ryckt upp sig? Eller bytt upp sig...
...genomföra ett motionslopp utan att bli sist
Fixat med bravur. Jag borde kanske anmält mig till ett lopp som var kortare än 21 kilometer men sist blev jag i alla fall inte när jag sprang Malmö Halvmarathon. Jag hade ju faktiskt 18 deltagare efter mig i mål.
...göra något drastiskt med boendesituationen
Får väl anses vara avklarat eftersom det är bestämt att min roomie och jag går skilda vägar i december efter två års lyckat samarbete. Det ska bli skönt att bo ensam igen även om det säkert kommer kännas konstigt i början. Nästa år ska jag bli ännu mer drastisk och flytta vidare.
... inte harva på MSN mer än nödvändigt
Jag tog bort mitt MSN-konto ganska omedelbart efter listans födsel men dom jävlarna på Hotmailen vet hur man fångar en och visp så var jag online igen för folk att se, eftersom det hände automatiskt när man loggade in på sin mail. Lyckligtvis har jag lärt mig hur man loggar ut också.
... inte cykla på fyllan
Teoretiskt omöjligt eftersom jag i princip bara motionscyklar med tajta byxor, hjälm och hela det där kittet. Och då är det nog ingen höjdare att ha en massa promille i blodet. För övrigt äger jag ingen cykel så chansen/risken att jag skulle vurpa tillbaks i gamla synder är minimal.
... inte säga "typ" och "liksom"
Löjligt löfte men jag var tvungen att ha några utfyllnadslöften så jag kunde nå jämna 50. Det här är liksom inga problem att fixa.
...den där med att låta bli att "ta hand" om sig själv
Äckligt och vidrigt och alldeles naturligt, men jag försökte mig på en månad utan självtäkt i januari och emot allas tips så lyckades jag faktiskt hålla mig.
Och sen dom där som strök sig själv:
Jag skulle inte besöka Facebook mer än en gång om dagen
Det var innan jag blev administratör för två sidor och tre grupper.
..inte åka kollektivt till och från skolan
Nu har jag ju ingen skola att åka kollektivt till längre. Och gymnasieskolan ligger så centralt att det är benavstånd.
Alltså återstår 41.
Minns ni den där listan på 50 nyårslöften som jag skapade i början av året? Jag tog en titt på den häromdagen och med två månader kvar ser det minst sagt kärvt ut. Om ni inte minns den så har ni den här.
När jag skummar igenom den inser jag att nio löften kan strykas.
Sju av dem har genomförts.
...rycka upp mig i skolan
Det måste jag ju säga att jag har gjort eftersom jag vantrivdes och hoppade av utbildningen i våras. För ett par veckor sedan fick jag dessutom jobb som gymnasielärare, då har man väl ryckt upp sig? Eller bytt upp sig...
...genomföra ett motionslopp utan att bli sist
Fixat med bravur. Jag borde kanske anmält mig till ett lopp som var kortare än 21 kilometer men sist blev jag i alla fall inte när jag sprang Malmö Halvmarathon. Jag hade ju faktiskt 18 deltagare efter mig i mål.
Får väl anses vara avklarat eftersom det är bestämt att min roomie och jag går skilda vägar i december efter två års lyckat samarbete. Det ska bli skönt att bo ensam igen även om det säkert kommer kännas konstigt i början. Nästa år ska jag bli ännu mer drastisk och flytta vidare.
... inte harva på MSN mer än nödvändigt
Jag tog bort mitt MSN-konto ganska omedelbart efter listans födsel men dom jävlarna på Hotmailen vet hur man fångar en och visp så var jag online igen för folk att se, eftersom det hände automatiskt när man loggade in på sin mail. Lyckligtvis har jag lärt mig hur man loggar ut också.
... inte cykla på fyllan
Teoretiskt omöjligt eftersom jag i princip bara motionscyklar med tajta byxor, hjälm och hela det där kittet. Och då är det nog ingen höjdare att ha en massa promille i blodet. För övrigt äger jag ingen cykel så chansen/risken att jag skulle vurpa tillbaks i gamla synder är minimal.
... inte säga "typ" och "liksom"
Löjligt löfte men jag var tvungen att ha några utfyllnadslöften så jag kunde nå jämna 50. Det här är liksom inga problem att fixa.
...den där med att låta bli att "ta hand" om sig själv
Äckligt och vidrigt och alldeles naturligt, men jag försökte mig på en månad utan självtäkt i januari och emot allas tips så lyckades jag faktiskt hålla mig.
Och sen dom där som strök sig själv:
Jag skulle inte besöka Facebook mer än en gång om dagen
Det var innan jag blev administratör för två sidor och tre grupper.
..inte åka kollektivt till och från skolan
Nu har jag ju ingen skola att åka kollektivt till längre. Och gymnasieskolan ligger så centralt att det är benavstånd.
Alltså återstår 41.
onsdag 2 november 2011
Världens bästa one hit wonders - plats 40-31
Nämen tjena.
Det är en faslig fart på bloggen nu. Fin feedback har fått mig tillräckligt inspirerad att fortsätta på listan på engångsmusik och här följer platserna 40 till 31 på listan över världens bästa one hit wonders enligt mig. Kom ihåg att det är enligt mig, vilket förklarar varför Cecilia Wennerstens "Det Vackraste" inte är med...
Föregående lista hittar ni om ni klickar här.
40. Dexys Midnight Runners - Come On Eileen (1982)
Bandet från brittiska Birmingham har faktiskt släppt två låtar som nådde förstaplatsen på listan hemmavid, men för den naive nordbon är man mest och endast känt för kärleksförklaringen till Eileen, som för övrigt också råkar vara namnet på min rumskompis kära mamma, vilket förstås gör låten ännu roligare att sjunga. Sedan 2003 har Dexys försökt få nytt skivkontrakt, men konstigt nog har ingen viftat med den lukrativa papperslappen än - det är alltjämt rött kort som gäller. Extra minus för försöket till gruppvåldtäkt i videon.
39. In-Grid - Tu Es Foutu (2003)
Att jag hade problem med franskan på högstadiet fick jag en skrämmande påminnelse om när jag skulle dutuba den här låttiteln (eftersom jag inte kom ihåg artisten) och hittade rätt på femtisjunde försöket. Vad är det för fel på Tuess Foto? Oavsett vilket, så är den här låten en sann fiende för min bukfetma eftersom jag alltid börjar höftgunga när jag hör den. Tyvärr behagade söta Ingrid aldrig göra något mer än detta. Hon är tydligen jävligt stor i Polen, men det får hon väl leva med.
38. Devo - Whip It (1980)
Ta ett gäng legofigurer och låt dem fortplanta sig med fyra vägarbetare med nån konstig läggning och du får amerikanska bandet Devo, som piskade sig fram till en monsterhit för trettio år sedan med nämnda låt och den tillhörande magnifika musikvideon. Bandet fick aldrig fler hits, även om man försökte sig på ungefär femton olika genrer. Devo existerar fortfarande och är kultförklarade (i vissa kretsar) och än i dag uppträder man i plasthjälm och kroppsstrumpa. Här följer en asiatisk fulvideo, men jag rekommenderar som sagt länken ovan för den ultimata upplevelsen.
37. The Housemartins - Caravan Of Love (1985)
A Cappella är djävulens påhitt, det kan alla som har hört Only You med Flying Pickets intyga. Så när jag hörde talas om Caravan Of Love i någon bloggkommentar nånstans var jag skeptisk men ändå sugen på att få vatten på min kvarn. Tji fick jag, för det är något med låten som fångar mig. Kanske den kyrkliga koreografin i videon? Nja. Låten blev listetta i flera länder inklusive Sverige, men någon framgångsrik uppföljning förmådde Husmartin aldrig göra. Desto bättre gick det när bandmedlemmarna gick solo. Paul Heaton blev en del av grymma Beautiful South och Norman Cook gjorde sig ett namn som Fatboy Slim.
36. Chesney Hawkes - The One And Only (1991)
Allsångslåt i omklädningsrummet när man gick på mellanstadiet och lirade fotboll. Då hade man inte insett att det här lämpade sig bättre som en B-sida på Top Gun-soundtracket. Låten har sin charm, det erkänner jag, men nånstans kan jag ändå förstå att det aldrig blev till mer för Chesneypågen. Om det var på grund av frisyren eller det faktum att hans föräldrar var grymma nog att döpa honom till Chesney (som han nog är the one and only som heter, ha!), det må de lärda hellre tvista om.
35. Hoobastank - The Reason (2003)
Fy vad jag tjatade den här låten. I en vecka. Sen tröttnade jag. Ibland lyssnar jag på den av nostalgiska skäl och tänker tillbaks på den veckan i 2003 då jag gick runt och sjöng "i'm not a perfect person" och alla konstigt nog höll med. The Reason blev kolossal i hela världen, men det blev bandet inte. Beror det på det urlöjliga namnet? Kanske. Snarare beror det nog på att musiken från de fyra albumen inte håller måttet.
34. Crash Test Dummies - Mmm Mmm Mmm Mmm (1993)
Så sent som i fjor släppte kanadickerna sitt senaste album - det åttonde i raden - men man ska så långt tillbaks som 1999 för att hitta en låt som nådde någon slags lista. Den var som bäst nummer 45 i hemlandet...
Nog förspel. Bandet med det coola namnet slog igenom 1993 när man nynnade sig genom trumhinnorna raka vägen in i en hel världs hjärtan. Det blev den mest kända mmm-låten tills Mmmbop uppfanns. Sen blev det tyst. Lyckligtvis även för Hanson.
33. Taco - Puttin' On The Ritz (1983)
Undrar vad Irving Berlin hade sagt om han tillbaks i 1929 hade vetat att den låt han nyss skrivits skulle bli en monsterhit ett halvt sekel senare, fast då med en indonesisk tysk-holländare vid namn Taco Ockerse i huvudrollen? Jag nöjer mig med den frågeställningen. Och ja, han heter faktiskt Taco.
32. The Tuesdays - It's Up To You (1998)
Året var 1998 och jag var ständigt kär med mina nyfunna hormoner. Objektet för min åtrå varierade men en som var ständigt återkommande i fantasierna var skådisen Alicia Silverstone. Så givetvis föll jag pladask när jag såg musikvideon och den norska Alicia-lookaliken flirtar med mig genom skärmen och sjunger att jag får hänga min tandborste bredvid hennes. Låten blev känd i staterna och i Norden fyra år efter att den släpptes för första gången, men bandet gled snabbt ut i de gränslandet mellan sorgsen nostalgi och total anonymitet och fick inget nytt skivkontrakt vilket ledde till splittring och misslyckade solokarriärer.
31. Climie Fisher - Love Changes (Everything) (1987)
Det finns stunder då jag starkt betvivlar min läggning. Som när jag köper handtvål och tar den som heter Vanilla Honey, eller väljer att ta med Climie Fisher i stället för Tainted Love på listan. Men som sagt, listan är min och bara min och det måste ni ha i åtanke. Speciellt när ni ser de första tio sekunderna av videon, som för tankarna till brandmanskalender.
Det är en faslig fart på bloggen nu. Fin feedback har fått mig tillräckligt inspirerad att fortsätta på listan på engångsmusik och här följer platserna 40 till 31 på listan över världens bästa one hit wonders enligt mig. Kom ihåg att det är enligt mig, vilket förklarar varför Cecilia Wennerstens "Det Vackraste" inte är med...
Föregående lista hittar ni om ni klickar här.
40. Dexys Midnight Runners - Come On Eileen (1982)
Bandet från brittiska Birmingham har faktiskt släppt två låtar som nådde förstaplatsen på listan hemmavid, men för den naive nordbon är man mest och endast känt för kärleksförklaringen till Eileen, som för övrigt också råkar vara namnet på min rumskompis kära mamma, vilket förstås gör låten ännu roligare att sjunga. Sedan 2003 har Dexys försökt få nytt skivkontrakt, men konstigt nog har ingen viftat med den lukrativa papperslappen än - det är alltjämt rött kort som gäller. Extra minus för försöket till gruppvåldtäkt i videon.
39. In-Grid - Tu Es Foutu (2003)
Att jag hade problem med franskan på högstadiet fick jag en skrämmande påminnelse om när jag skulle dutuba den här låttiteln (eftersom jag inte kom ihåg artisten) och hittade rätt på femtisjunde försöket. Vad är det för fel på Tuess Foto? Oavsett vilket, så är den här låten en sann fiende för min bukfetma eftersom jag alltid börjar höftgunga när jag hör den. Tyvärr behagade söta Ingrid aldrig göra något mer än detta. Hon är tydligen jävligt stor i Polen, men det får hon väl leva med.
Ta ett gäng legofigurer och låt dem fortplanta sig med fyra vägarbetare med nån konstig läggning och du får amerikanska bandet Devo, som piskade sig fram till en monsterhit för trettio år sedan med nämnda låt och den tillhörande magnifika musikvideon. Bandet fick aldrig fler hits, även om man försökte sig på ungefär femton olika genrer. Devo existerar fortfarande och är kultförklarade (i vissa kretsar) och än i dag uppträder man i plasthjälm och kroppsstrumpa. Här följer en asiatisk fulvideo, men jag rekommenderar som sagt länken ovan för den ultimata upplevelsen.
37. The Housemartins - Caravan Of Love (1985)
A Cappella är djävulens påhitt, det kan alla som har hört Only You med Flying Pickets intyga. Så när jag hörde talas om Caravan Of Love i någon bloggkommentar nånstans var jag skeptisk men ändå sugen på att få vatten på min kvarn. Tji fick jag, för det är något med låten som fångar mig. Kanske den kyrkliga koreografin i videon? Nja. Låten blev listetta i flera länder inklusive Sverige, men någon framgångsrik uppföljning förmådde Husmartin aldrig göra. Desto bättre gick det när bandmedlemmarna gick solo. Paul Heaton blev en del av grymma Beautiful South och Norman Cook gjorde sig ett namn som Fatboy Slim.
36. Chesney Hawkes - The One And Only (1991)
Allsångslåt i omklädningsrummet när man gick på mellanstadiet och lirade fotboll. Då hade man inte insett att det här lämpade sig bättre som en B-sida på Top Gun-soundtracket. Låten har sin charm, det erkänner jag, men nånstans kan jag ändå förstå att det aldrig blev till mer för Chesneypågen. Om det var på grund av frisyren eller det faktum att hans föräldrar var grymma nog att döpa honom till Chesney (som han nog är the one and only som heter, ha!), det må de lärda hellre tvista om.
35. Hoobastank - The Reason (2003)
Fy vad jag tjatade den här låten. I en vecka. Sen tröttnade jag. Ibland lyssnar jag på den av nostalgiska skäl och tänker tillbaks på den veckan i 2003 då jag gick runt och sjöng "i'm not a perfect person" och alla konstigt nog höll med. The Reason blev kolossal i hela världen, men det blev bandet inte. Beror det på det urlöjliga namnet? Kanske. Snarare beror det nog på att musiken från de fyra albumen inte håller måttet.
34. Crash Test Dummies - Mmm Mmm Mmm Mmm (1993)
Så sent som i fjor släppte kanadickerna sitt senaste album - det åttonde i raden - men man ska så långt tillbaks som 1999 för att hitta en låt som nådde någon slags lista. Den var som bäst nummer 45 i hemlandet...
Nog förspel. Bandet med det coola namnet slog igenom 1993 när man nynnade sig genom trumhinnorna raka vägen in i en hel världs hjärtan. Det blev den mest kända mmm-låten tills Mmmbop uppfanns. Sen blev det tyst. Lyckligtvis även för Hanson.
33. Taco - Puttin' On The Ritz (1983)
Undrar vad Irving Berlin hade sagt om han tillbaks i 1929 hade vetat att den låt han nyss skrivits skulle bli en monsterhit ett halvt sekel senare, fast då med en indonesisk tysk-holländare vid namn Taco Ockerse i huvudrollen? Jag nöjer mig med den frågeställningen. Och ja, han heter faktiskt Taco.
32. The Tuesdays - It's Up To You (1998)
Året var 1998 och jag var ständigt kär med mina nyfunna hormoner. Objektet för min åtrå varierade men en som var ständigt återkommande i fantasierna var skådisen Alicia Silverstone. Så givetvis föll jag pladask när jag såg musikvideon och den norska Alicia-lookaliken flirtar med mig genom skärmen och sjunger att jag får hänga min tandborste bredvid hennes. Låten blev känd i staterna och i Norden fyra år efter att den släpptes för första gången, men bandet gled snabbt ut i de gränslandet mellan sorgsen nostalgi och total anonymitet och fick inget nytt skivkontrakt vilket ledde till splittring och misslyckade solokarriärer.
31. Climie Fisher - Love Changes (Everything) (1987)
Det finns stunder då jag starkt betvivlar min läggning. Som när jag köper handtvål och tar den som heter Vanilla Honey, eller väljer att ta med Climie Fisher i stället för Tainted Love på listan. Men som sagt, listan är min och bara min och det måste ni ha i åtanke. Speciellt när ni ser de första tio sekunderna av videon, som för tankarna till brandmanskalender.
tisdag 1 november 2011
Vi firar 10 000 och tackar Iran
Här tänkte jag fortsätta på listan över one-hit wonders men såg i statistiken att bloggen nått 10 000 besökare under måndagen, och det måste givetvis firas med en liten summering så här i natten. Så jag kollade lite närmare i statistiken och kom fram till följande.
De mest besökta inläggen sedan jag började blogga på den här adressen är:
1. Är din Facebook-status bland de 10 mest irriterande?
Mars 2011. Överlägsen etta, kanske för att det är ett ämne som alla har en åsikt om. I alla fall alla som har Facebook. Men inte har det blivit någon bättring hos mina vänner sedan min klagosång. Det är nog bara jag själv som tagit åt mig. Men ändå.
2. En svullen neger är bättre än en trångsynt skåning
Februari 2011. Det är inte bara skoj och skämt här, man får bruka allvar ibland också. Speciellt när det finns skeva människor i världen med förkastliga värderingar, vilket jag inte var sen att påtala. Och han fick ju som han förtjänade, den skeve...
3. Mucka inte med en skyttedrottning
April 2011. Att jag aldrig lär mig. Slog vad med damlagets skyttedrottning My att jag nog skulle noteras för fler fullträffar än henne i år. Så blev det inte riktigt, hon vann med ungefär 23-0 vilket resulterade i att jag ska sjunga på klubbfesten i slutet av januari, inför sisådär 150 personer. Biljettsläpp efter nyår.
4. Inga fler Norgehistorier, tack
Juli 2011. I samband med vansinnesdåden i Norge flödade fejksympatierna på webben och jag kände att det var läge att ta bladet från munnen och säga min ärliga mening i frågan. Det var inte lika populärt hos alla, men jag stod för vad jag tyckte och gör det fortfarande.
5. Kvalspelsskägget!
September 2011. Utlyste en tävling inom fotbollslaget om vem som kunde odla det grymmaste skägget inför det stundande kvalspelet. Jag gav mitt allt men fick kasta in handduken med några ynka dagar kvar då jag skulle på jobbintervju. Vinnaren?
Vidare i statistiken och vi kollar sökorden, det vill säga ord folk har googlat för att nå min blogg. Den allra mest sökta ordraden går hand i hand med det mest klickade inlägget.
"irriterande facebookstatus"
men på topplistan döljer sig också högoddsare som "en svullen neger", "blannevann i bjuv" "stryptag på neger" och min personliga favorit "macho men samtidigt lite bögigt".
En annan intressant detalj finner vi när vi kollar listan över de länder jag har fått flest besök ifrån. Så här ser topp tio ut:
1. Sverige
2. Danmark
3. USA
4. Ryssland
5. Tyskland
6. Finland
7. Norge
8. Frankrike
9. Holland
10. Iran
Är det något som förvånar er? Kanske Rysslands fjärdeplats? I alla andra länder har jag vänner, familj och bekanta, vilket förklarar placeringarna. Eller eh, det skulle kanske vara Iran då, där jag mig veterligen inte har någon homie. Eller har jag? Coolt är det i alla fall, och hade jag kunnat farsi hade jag sagt tack till mina 16 iranska besökare. För övrigt är det en kniv i ryggen att jag inte har UK på min lista, när min roomie är från öarna. Får ta ett snack där.
De mest besökta inläggen sedan jag började blogga på den här adressen är:
1. Är din Facebook-status bland de 10 mest irriterande?
Mars 2011. Överlägsen etta, kanske för att det är ett ämne som alla har en åsikt om. I alla fall alla som har Facebook. Men inte har det blivit någon bättring hos mina vänner sedan min klagosång. Det är nog bara jag själv som tagit åt mig. Men ändå.
2. En svullen neger är bättre än en trångsynt skåning
Februari 2011. Det är inte bara skoj och skämt här, man får bruka allvar ibland också. Speciellt när det finns skeva människor i världen med förkastliga värderingar, vilket jag inte var sen att påtala. Och han fick ju som han förtjänade, den skeve...
3. Mucka inte med en skyttedrottning
April 2011. Att jag aldrig lär mig. Slog vad med damlagets skyttedrottning My att jag nog skulle noteras för fler fullträffar än henne i år. Så blev det inte riktigt, hon vann med ungefär 23-0 vilket resulterade i att jag ska sjunga på klubbfesten i slutet av januari, inför sisådär 150 personer. Biljettsläpp efter nyår.
4. Inga fler Norgehistorier, tack
Juli 2011. I samband med vansinnesdåden i Norge flödade fejksympatierna på webben och jag kände att det var läge att ta bladet från munnen och säga min ärliga mening i frågan. Det var inte lika populärt hos alla, men jag stod för vad jag tyckte och gör det fortfarande.
5. Kvalspelsskägget!
September 2011. Utlyste en tävling inom fotbollslaget om vem som kunde odla det grymmaste skägget inför det stundande kvalspelet. Jag gav mitt allt men fick kasta in handduken med några ynka dagar kvar då jag skulle på jobbintervju. Vinnaren?
Vidare i statistiken och vi kollar sökorden, det vill säga ord folk har googlat för att nå min blogg. Den allra mest sökta ordraden går hand i hand med det mest klickade inlägget.
"irriterande facebookstatus"
men på topplistan döljer sig också högoddsare som "en svullen neger", "blannevann i bjuv" "stryptag på neger" och min personliga favorit "macho men samtidigt lite bögigt".
En annan intressant detalj finner vi när vi kollar listan över de länder jag har fått flest besök ifrån. Så här ser topp tio ut:
1. Sverige
2. Danmark
3. USA
4. Ryssland
5. Tyskland
6. Finland
7. Norge
8. Frankrike
9. Holland
10. Iran
Är det något som förvånar er? Kanske Rysslands fjärdeplats? I alla andra länder har jag vänner, familj och bekanta, vilket förklarar placeringarna. Eller eh, det skulle kanske vara Iran då, där jag mig veterligen inte har någon homie. Eller har jag? Coolt är det i alla fall, och hade jag kunnat farsi hade jag sagt tack till mina 16 iranska besökare. För övrigt är det en kniv i ryggen att jag inte har UK på min lista, när min roomie är från öarna. Får ta ett snack där.
måndag 31 oktober 2011
Världens bästa one hit wonders - plats 50-41
Jag tycker i mångt och mycket att jag har världens bästa musiksmak. Det finns inte en genre där jag inte kan hitta något guldkorn, och när jag drar igång mina spellistor hemma skakar folk oftast på huvudet av lika delar headbangarförtjusning som förfäran. Lägg där till min fetisch för listor och ni har ett jävligt ambitiöst projekt som jag originellt nog döpt till rubriken ovan.
One hit wonders är som ni alla vet en artist eller ett band som gjort sig kända för en specifik låt, oftast en monsterhit. Sen har de i princip försvunnit från jordens yta. Eller gjort tio album till som ingen lyssnat på.
Här är min hyllning till de i mitt tycke 50 bästa one hit wonders jag vet. Jag har säkert missat någon, och definitionen kan tummas och böjas på många olika sätt.
Men två saker är i alla fall säkra: Jag har inte glömt "Macarena", "Mambo no 5" och "Fuck You Right Back", eller vad den nu heter. Det här är som sagt ingen lista på de största hitsen, utan min högst personliga ranking. Det var det ena.
Det andra har jag glömt.
Här är platserna 50 till 41 - med den sämsta av de 50 bästa först, för spänningens skull.
-----------
50. Joakim Hillson - Vacker Utan Spackel (2000)
Inte en lista utan att den fula ankungen är med. Evigt unge herr Hillson tog tidigare i år titeln som upphovsmakaren till den låten jag skäms allra mest över att jag gillar, och här förtjänar han även ett hedersomnämnande. För vem kan i all ärlighet nämna en annan låt han gjort utan att googla eller vara psykiskt instabil?
49. Lara Fabian - I Will Love Again (2000)
Jag vet, jag vet, det här är inget man borde gilla. Lara Fabian är en klockren belgisk Celine Dion-kopia, men vad fan, jag var tonårig och hormonstinn och uttrycket milf var ännu inte på tapeten. Jag är medveten om att hon är stor i franska delen av världen men i Sverige hittade hon bara med denna låten, och det räcker nog gott och väl.
48. Lizzie - Ramt i Natten (2007)
Färöarnas finaste flamma slog igenom för fyra år sedan med nämnda låt och fy vad jag knarkade den under några månader. Det gjorde de flesta danskar. Men sen hände inte så mycket mer med Lizzie, som släppte några misslyckade singlar året därpå och sedan varit spårlöst försvunnen på popscenen. Och nej, hon är inte fastkedjad i mitt sovrum. Om någon vill se porrblick och gumpgung kan ni klicka här. Annars kommer låten i kvalle nedan.
47. Vanessa Carlton - A Thousand Miles (2002)
Det är aldrig något bra tecken när man wikipediar någon och det står i första stycket att bandet/artisten är mest känt för en specifik låt. Det skvallrar lite om en one-hit wonder och Vanessa Carlton är en klockren sådan. Vanessa fick kicken från skivbolagen när hennes andra album inte höll måttet och för en anonym tillvaro nu för tiden.Åter igen är det här kanske inte min stoltaste digg men om det är stråkarna eller hennes förmåga att spela piano och åka lastbilsflak samtidigt som får det att rinna till hos mig, det ska jag inte kunna fastslå.
46. Knack - My Sharona (1979)
När jag sammanställde den här listan lovade jag mig själv att inte ta med för många låtar i kategorin "låtar som jag egentligen bara gillar för att alla andra ogillar" så jag valde länge mellan denna och Falcos Rock Me Amadeus. Varför denna fick min röst vet jag faktiskt inte, den är ju faktiskt ganska enerverande. Kanske är det så enkelt som att jag vill jävlas med Spaden, som nog inte är någon större fan av detta. Får jag någonsin körkort och bil ska jag döpa mitt åk till Sharona. Fast bara om det är en skrothög.
45. Steam - Na Na Hey Hey Kiss Him Goodbye (1969)
Ett gäng grabbar satt sent en kväll i Connecticut och filade på några låtar och det var ungefär så Na Na blev till, men eftersom ingen av de tre upphovsmakarna ville lägga namn till något de tyckte var så mediokert gömde man sig bakom bandnamnet Steam, och lade projektet åt sidan för gott. Låten fick ganska oväntat sitt genombrott när en DJ spelade den på radion och växte i popularitet. Som lite skojsig bonusinfo kan jag meddela att den nordamerikanska hockeypubliken ofta sjunger Na Na Na Na, Hey Hey, Goodbye när någon i motståndarlaget blir utvisad. Smakfullt nog undviker de dock orden "Kiss him"...
44. Nine Days - Absolutely (The Story Of A Girl) (2000)
Den tredje låten hittills på listan som är från år 2000, och många av er skulle nog säga att jag krisade då. Det står jag för. När jag såg videon på ZTV första gången var jag helt hundra på att jag aldrig skulle komma att få höra fler låtar med bandet. Det kändes gjutet som engångsband. Nog så riktigt försökte grabbarna få till fler hits och fler album, men det blev liksom aldrig av. Eller blir, för bandet har aldrig splittrats officiellt. Om någon nu bryr sig. Men den här gillade jag. Collegemusik är ju min svaghet.
43. Wild Cherry - Play That Funky Music (1976)
Aaah, en klassisk fuldans-låt på efterfesten. Här gick jag i flera år och trodde att försångaren var afrikanskhyad, så döm till min förvåning när jag såg att han var vit som en tops (och hade frisyr därefter). Superfunkycool låt vars nackdel är att den är enformig som få. Kanske därför att bandet aldrig slog igenom på allvar trots denna monsterhiten i bagaget. Ytterligare nio singlar släpptes, jag bjuder på fuldans på nästa efterfest om ni kan nämna dem. Äsch, jag dansar ändå...
42. Jennifer Paige - Crush (1998)
Sara och Sofie fick ursäkta när Jennifer Paige började dominera TV-rutan i 1998. Hon var som en perfekt mix av Kelly i Beverly Hills och Kelly Bundy och jag föll pladask likt låttiteln. Till mitt försvar var det Dawsons Creek-tider, vad skulle jag göra? Jag fick aldrig Jennifer, men det fick ingen annan heller och crushen blev till en flirt med musikindustrin i stället för ett förhållande. Synd.
41. I'm From Barcelona - We're From Barcelona (2006)
Emanuel satt en dag under sin korkek i Jönköping och fick helt plötsligt en snilleblixt. Eureka! utbrast han på småländska och samlade ihop 28 av sina bästisar och spelade in en EP, där den här låten ingick. Givetvis blev den snabbt ett örhänge och - dare I say it - en delikat dänga. Och givetvis blev det inte så mycket mer. Ytterligare någon bortglömd singel och album senare hade de 29 vännerna gått var till sitt och vad packet gör i dag har jag faktiskt ingen aning om, eftersom det inte står på Wikipedia.
One hit wonders är som ni alla vet en artist eller ett band som gjort sig kända för en specifik låt, oftast en monsterhit. Sen har de i princip försvunnit från jordens yta. Eller gjort tio album till som ingen lyssnat på.
Här är min hyllning till de i mitt tycke 50 bästa one hit wonders jag vet. Jag har säkert missat någon, och definitionen kan tummas och böjas på många olika sätt.
Men två saker är i alla fall säkra: Jag har inte glömt "Macarena", "Mambo no 5" och "Fuck You Right Back", eller vad den nu heter. Det här är som sagt ingen lista på de största hitsen, utan min högst personliga ranking. Det var det ena.
Det andra har jag glömt.
Här är platserna 50 till 41 - med den sämsta av de 50 bästa först, för spänningens skull.
-----------
50. Joakim Hillson - Vacker Utan Spackel (2000)
Inte en lista utan att den fula ankungen är med. Evigt unge herr Hillson tog tidigare i år titeln som upphovsmakaren till den låten jag skäms allra mest över att jag gillar, och här förtjänar han även ett hedersomnämnande. För vem kan i all ärlighet nämna en annan låt han gjort utan att googla eller vara psykiskt instabil?
49. Lara Fabian - I Will Love Again (2000)
Jag vet, jag vet, det här är inget man borde gilla. Lara Fabian är en klockren belgisk Celine Dion-kopia, men vad fan, jag var tonårig och hormonstinn och uttrycket milf var ännu inte på tapeten. Jag är medveten om att hon är stor i franska delen av världen men i Sverige hittade hon bara med denna låten, och det räcker nog gott och väl.
48. Lizzie - Ramt i Natten (2007)
Färöarnas finaste flamma slog igenom för fyra år sedan med nämnda låt och fy vad jag knarkade den under några månader. Det gjorde de flesta danskar. Men sen hände inte så mycket mer med Lizzie, som släppte några misslyckade singlar året därpå och sedan varit spårlöst försvunnen på popscenen. Och nej, hon är inte fastkedjad i mitt sovrum. Om någon vill se porrblick och gumpgung kan ni klicka här. Annars kommer låten i kvalle nedan.
47. Vanessa Carlton - A Thousand Miles (2002)
Det är aldrig något bra tecken när man wikipediar någon och det står i första stycket att bandet/artisten är mest känt för en specifik låt. Det skvallrar lite om en one-hit wonder och Vanessa Carlton är en klockren sådan. Vanessa fick kicken från skivbolagen när hennes andra album inte höll måttet och för en anonym tillvaro nu för tiden.Åter igen är det här kanske inte min stoltaste digg men om det är stråkarna eller hennes förmåga att spela piano och åka lastbilsflak samtidigt som får det att rinna till hos mig, det ska jag inte kunna fastslå.
46. Knack - My Sharona (1979)
När jag sammanställde den här listan lovade jag mig själv att inte ta med för många låtar i kategorin "låtar som jag egentligen bara gillar för att alla andra ogillar" så jag valde länge mellan denna och Falcos Rock Me Amadeus. Varför denna fick min röst vet jag faktiskt inte, den är ju faktiskt ganska enerverande. Kanske är det så enkelt som att jag vill jävlas med Spaden, som nog inte är någon större fan av detta. Får jag någonsin körkort och bil ska jag döpa mitt åk till Sharona. Fast bara om det är en skrothög.
45. Steam - Na Na Hey Hey Kiss Him Goodbye (1969)
Ett gäng grabbar satt sent en kväll i Connecticut och filade på några låtar och det var ungefär så Na Na blev till, men eftersom ingen av de tre upphovsmakarna ville lägga namn till något de tyckte var så mediokert gömde man sig bakom bandnamnet Steam, och lade projektet åt sidan för gott. Låten fick ganska oväntat sitt genombrott när en DJ spelade den på radion och växte i popularitet. Som lite skojsig bonusinfo kan jag meddela att den nordamerikanska hockeypubliken ofta sjunger Na Na Na Na, Hey Hey, Goodbye när någon i motståndarlaget blir utvisad. Smakfullt nog undviker de dock orden "Kiss him"...
44. Nine Days - Absolutely (The Story Of A Girl) (2000)
Den tredje låten hittills på listan som är från år 2000, och många av er skulle nog säga att jag krisade då. Det står jag för. När jag såg videon på ZTV första gången var jag helt hundra på att jag aldrig skulle komma att få höra fler låtar med bandet. Det kändes gjutet som engångsband. Nog så riktigt försökte grabbarna få till fler hits och fler album, men det blev liksom aldrig av. Eller blir, för bandet har aldrig splittrats officiellt. Om någon nu bryr sig. Men den här gillade jag. Collegemusik är ju min svaghet.
43. Wild Cherry - Play That Funky Music (1976)
Aaah, en klassisk fuldans-låt på efterfesten. Här gick jag i flera år och trodde att försångaren var afrikanskhyad, så döm till min förvåning när jag såg att han var vit som en tops (och hade frisyr därefter). Superfunkycool låt vars nackdel är att den är enformig som få. Kanske därför att bandet aldrig slog igenom på allvar trots denna monsterhiten i bagaget. Ytterligare nio singlar släpptes, jag bjuder på fuldans på nästa efterfest om ni kan nämna dem. Äsch, jag dansar ändå...
42. Jennifer Paige - Crush (1998)
Sara och Sofie fick ursäkta när Jennifer Paige började dominera TV-rutan i 1998. Hon var som en perfekt mix av Kelly i Beverly Hills och Kelly Bundy och jag föll pladask likt låttiteln. Till mitt försvar var det Dawsons Creek-tider, vad skulle jag göra? Jag fick aldrig Jennifer, men det fick ingen annan heller och crushen blev till en flirt med musikindustrin i stället för ett förhållande. Synd.
41. I'm From Barcelona - We're From Barcelona (2006)
Emanuel satt en dag under sin korkek i Jönköping och fick helt plötsligt en snilleblixt. Eureka! utbrast han på småländska och samlade ihop 28 av sina bästisar och spelade in en EP, där den här låten ingick. Givetvis blev den snabbt ett örhänge och - dare I say it - en delikat dänga. Och givetvis blev det inte så mycket mer. Ytterligare någon bortglömd singel och album senare hade de 29 vännerna gått var till sitt och vad packet gör i dag har jag faktiskt ingen aning om, eftersom det inte står på Wikipedia.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)