Mucka inte med en skyttedrottning

Det sägs att man lär sig av sina misstag och att man alltid bör förlåtas för de fel man gör om man inser att man gjort fel och bättrar sig framöver. Äh, säger jag.

Bloggjunkien minns kanske en vadslagning med min tidningskollega och webbshowgäst Peter som gick inte min väg, och vilket resulterade i ett stycke hatt som skulle förtäras? Detta kommer för övrigt ske gradvis i nämnda show. Skiten är svårtuggad och förmodligen ännu tuffare att smälta.

Det borde förmodligen fått mig att stanna upp och tänka till, men i stället valde jag att genast anta Garys utmaning i löpspåret. Tusen spänn till den av oss som är snabbast på milen i augusti.

Och nu inför seriestarten i fotboll sprudlade jag av självförtroende, då min kondition är bättre än på länge (pga ovanstående vad) och för att jag känner ett sällan skådat sug. Så givetvis frågade jag My, skyttedrottningen i klubbens damlag, om hon ville slå vad om vem av oss som gör flest mål i år.

Det ville hon.

I går gjorde vi våra premiärer. Jag kom in och spelade sista 20 och även om jag gjorde ett okej inhopp så räckte det varken till mål för mig eller poäng för laget. Samtidigt, på annan ort i trakten, gör My mål. Fyra stycken...

För att göra skillnaden ännu tydligare kan jag visa våra premiärer i bilder. Med kontraster.

Hon. Kollektiv glädje och en målgest med dålig balans. Fyra mål.



Jag. Petad, funderande på eventuell målgest i min ensamhet. Noll mål. 

Det är en jävla tur för mig att vi inte bestämt vad vi slagit vad om. 0-4 var väl inte helt oväntat, men efter första omgången? Jag ska enbart köra avslut på tisdagens träning - om kroppen alltså slutar göra ont tills dess...