Världens bästa one hit wonders - plats 30-16

Dygnsrytmen fortsätter att gäcka mig och vad gör man då när man inte kan sova? Jo, man läser bloggar och finner inspiration att själv skriva ett inlägg. Och eftersom vi snart ska börja sammanfatta årets bra och dåliga musikupplevelser är det läge att wrappa upp listan på one hit wonders.


Har ni mot förmodan missat de två första hittar ni plats 50-41 här och plats 40-31 här. Frågor eller funderingar på det? Åter igen vill jag poängtera att det är en personlig lista och inte en lista på de största eller mest framgångsrika one hit wonders, för er som mot förmodan älskar Paradisios"Bailando" eller något liknande...


----


30. New Radicals - You Get What You Give (1998)
Tokradikala om man kollar videon, ner med vuxenpacket och fram med ungdomsrevolten! New Radicals var väl egentligen bara ett annat namn för frontgubben Gregg Alexander, som inte riktigt trivdes med rampljuset. Så till den milda grad faktiskt att bandet upplöstes innan den andra singeln kom i skivhandeln, vilket gör New Radicals till en ärkeonehitwonder. Plus i kanten för att man sågar Courtney Love, Marilyn Manson, Beck och Hanson i slutet av låten. Sånt gillar vi!

29. Men Without Hats - The Safety Dance (1981)
Kanadensiskt new wave-gäng som egentligen stod för ytterligare en hit, men eftersom den aldrig slog i Europa i allmänhet (förutom Österrike, men vem bryr sig om Österrike?) och Norden i synnerhet kvalificerar de sig till den här listan med grymma fyllefuldanslåten S-A-F-E-T-Y Dance! Läste nånstans att låten såg sitt ljus när låtskrivaren blev utslängd från en nattklubb och började spontandansa i protest utanför. Been there. Fantastiskt konstig video för övrigt, lite av en personlig favorit.

28. Trapt - Headstrong (2002)
Den här sortens musik - en amerikansk blandning av hårdrock och pop - är inte riktigt min grej men vissa låtar måste jag erkänna att jag gillar. Som Papa Roach's "Last Resort" eller denna. I slutet av 90-talet och början av det nya årtusendet kryllade det av band i denna genren och de flesta försvann lika snabbt som de uppstod. Åtminstone ur folks medvetande. Trapt existerar än i dag men det är snart tio år sedan man slog igenom och fick en listetta med Headstrong, och vi ska nog inte förvänta oss att höra mer. Och det gör faktiskt ingenting alls, även om jag är förtjust i denna låten.

27. Tom Cochrane - Life Is A Highway (1991)

Mycket Kanada på dagens lista. Den här killen är nästan lika stor som Bryan Adams (nåja) i hemlandet och han gör inget försök att dölja att han vill vara som Bryan. Men han har inte riktigt formatet, och - lets face it people - utseendet att göra sig för en bred publik. Utanför Kanada då. Men Life Is A Highway känner de flesta till, och de som inte gör det borde förälska sig snarast möjligt. Det här är vägraggarrock när det är som enklast och bäst. Enligt mig.

26. Carl Douglas - Kung Fu Fighting (1974)

Härligt smårassig inledning på låten (there were funky china men, from funky chinatown) och därifrån bibehåller den sin höga kvalitet vilket bevisas med konststycket att få in ninjaläten i refrängen. Jag måste erkänna att jag hörde den här låten för första gången i 1998 då engelska Bus Stop gjorde en cover med Calle D på refräng, men originalet är som ni vet (nästan) alltid bättre. Carl Douglas är född på Jamaica, men bodde många år innan han slog sig ned i Tyskland där han alltjämt residerar. Liksom många andra one hit wonders är han stor som fan i bolmiga Holland.

25. Blessid Union Of Souls - Hey Leonardo (She Likes Me For Me) (1995)


Jag undrar om den här låten nånsin slog igenom i Sverige, men den roterade flitigt på ZTV och det räcker för mig. Grabbarna från Ohio fick känna på succén redan 1995 med låten I Believe men den räknas inte eftersom den aldrig blev känd i Ystad. Jag vet inte om det är självironin i låten eller det faktum att dom nämner briljanta filmen Cable Guy i texten, men bra är den. Och bortglömda är de.

24. Daniel Powter - Bad Day (2004)


Har precis kalasat på en kycklingwok som smakade bättre än den såg ut. Vilket osökt för oss till nästa kanadick på listan. Året var 2004 och min dåvarande flickvän älskade den här låten, liksom hon älskade tv-serien The O.C, som jag konsekvent sågade (jag kollade på mycket manligare American Dreams i stället...). Men en dag föll jag, både för låten och för serien, för att skitsnygga Samaire Armstrong figurerade i såväl musikvideo som collegeserie. Mmm, Samaire...

23. Chumbawamba - Tubthumping (1996)

Om Safety Dance var en fyllefuldansklassiker så är Tubthumping en genuin alkoholskrålare. Hand upp alla ni som något överförfriskade stått och vrålat I get knocked down but I get up again" och sen schluddrat resten av texten! För mig är den här låten ändå mest känd från datorspelet Fifa World Cup 98, som jag spelade tills cd-romskivan repades sönder för att mina bröder var lika sålda i spelet. Och ja, den är hemskt irriterande, skitstörig, enformig och alldeles, alldeles...bra!

22. Tal Bachman - She's So High (1999)

Ni gissade rätt! Kanada igen! Vad är det som händer? Talmage Bachman är sonen till den lite mer kända Randy "You Ain't Seen Nothing Yet" Bachman och idoga försök att bli lika stor som farsan såg ut att löna sig i 1999 (men det var bara momentärt) när han fick en internationell monsterhit med nämnda låt. En låt som för övrigt blev synonymt med mängder av pinsamma episoder för de som genomled puberteten i den åldern och var dumdristiga nog att försöka sig på refrängen. Bara lugn, Nils, jag nämner inga namn.

21. Jimmy Ray - Are You Jimmy Ray? (1998)
Är du Orup? Är du Elvis? Jimmy Ray gjorde det vi alla drömmer om, det vill säga få en hit med en låt där ditt eget namn är med i låttiteln. Bara det är fog nog för en fin placering som nummer 21 här. Efter genombrottet åkte Jimmy på USA-turné som förband till Backstreet Boys, men sen hände inte så mycket mer och när 41-årige Jimmy flanerar på gatorna i hemstaden London i dag och ställer samma fråga (Who Wants To Know?) som för 13 år sedan så är det ingen som svarar...

20. Deep Blue Something - Breakfast At Tiffany's (1995)


Definitionen av en one hit wonder för många och kanske den allra bästa i kategorin enligt ännu fler. Jag gillar den också, även om den är lite för klämkäck och påträngande. Eller så är jag bara bitter för att vartenda popsnöre med gitarrkunskaper lirar den här på efterfester medan jag sitter där och skyller på att jag inte kan spela för att gitarren är felvänd, och inte nämner att jag kan ungefär ett halvt ackord och är osäker på vilket.

19. Babybird - You're Gorgeous (1996)

Britpop-eran var full av band som kom, hittade, och försvann. Babybird är ett av dem, även om man hade några inhemska strösinglar och faktiskt existerar än i dag. I resten av världen är man mest och enbart känt för You're Gorgeous, en låt som faktiskt sedermera blev bakgrundsmusik i en australiensisk reklam för barnmedicin (tack Wikipedia).
För några år sen brände jag en skiva till min dåvarande flickvän (inte samma tjej som i Daniel Powter-tiden) där låten var med och hon föll för den mer än hon förmodligen någonsin föll för mig, så när förhållandet tog slut skrev jag en slags dagbok om de där tre-fyra månaderna som jag döpte till just You're Gorgeous, men jag var aldrig man nog att visa henne mer än ett utdrag. Av allt jag har någonsin skrivit är de texterna nog de bästa.

18. Edwyn Collins - A Girl Like You (1994)


Tungt cool låt som har ett av världens bästa intron och ett gött flow. Det här är Edwyns egentliga framgång som soloartist, han lirar fortfarande men är hämmad av en hjärnblödning som drabbade honom i 2005. Det hindrade honom dock inte från att fortsätta med artisteriet, men någon liknande succé som i 1994 har han inte fått, trots bra försök.

17. Starland Vocal Band - Afternoon Delight (1976)

Jag sitter och försöker hitta ett annat ord att beskriva den här låten med än "mysig", men det passar rätt bra in alltså. Knasig, kanske är ett annat ord. Låten odödliggjordes när Will Ferrell och nyhetsgänget i sköna filmen Anchorman gjorde sin egen version med efterföljande musikvideo, men dom utsvängda byxorna och den knasigt mysiga sjuttiotalslooken vinner ändå alla dagar i veckan.

16. Pelle Almgren & Wow Liksom - Omåomigen (1991)


Egentligen tyckte jag den här låten var ganska dålig och hörde hemma på någon överskattad svenne-after ski i Norrland, men så när jag bodde i Härnösand var det ett coverband som lirade den på ett ypperligt sätt och jag var såld. Ett tag trodde jag att Pelle Almgren var samme man som var försångare i The Hives, men så var det inte riktigt. Bandet hade några löjliga singelförsök med lika löjliga låttitlar, men succén tog de aldrig om och om igen. Ha! Fattade ni?

PS: Jag har listat ut att musikvideon inte är den officiella.