Tre saker du tröttnar på rätt snabbt när du är förkyld

3. Att nysa

2. Att allt smakar som luft.

1. Att leva

Snot Boogie

I går gick jag och köpte ett periodkort på Skånetrafiken så jag kan fara fram och tillbaks som en galning den närmaste veckan utan att det ska behöva ruinera mig (nåja, kortet kostade 1150 riksdaler och det är inte precis svinbilligt) för när jag kollar i kalendern inser jag att jag kommer bli en av de där pendlarna jag skrev om i föregående inlägg.

Vi snackar fotbollsträningar i Köpingebro två gånger i veckan som en del av det nya träningsprogrammet, det är romprovning i Tomelilla och på måndag börjar studierna i danska i Lund. Samtidigt kan man passa på att hälsa på lite vänner runt om i länet och inte minst göra en och annan road trip. Ljungbyhed är jag sugen på.

Men om jag ska hinna med allt det där på en månad så gäller det att jag är effektiv och börjar direkt. Inget kan stoppa mig.

Förutom den här storförkylningen som drabbat mig och gör att det blir ingefära och citronvatten och ett par säsonger av The Wire de närmaste dagarna i stället för Ljungbyhed. Fan också.

På deras tid av dygnet

Det är inte ofta jag befinner mig i vaket tillstånd klockan 06.15 men i dag inträffade det. I skrivande stund sitter jag på tåget mellan landsbygden och storstaden, på väg in till Malmö för att undervisa mina danskaelever. Om några minuter kommer jag förmodligen somna – sträckan mellan Skurup och Svedala är nog Sveriges mest sövande – så jag vill författa dessa rader innan somnolensen inträffar.

Visste ni att det i varje sömnig byhåla med kollektiv morgontrafik finns ett dolt samhälle, ett folk som man oftast inte lägger märke till men som ändå fyller en viktig funktion? Som har starka åsikter men ändå lever i det dolda, i morgondimman. Och som är ett av våra mest sammanslutna sällskap.

Det är förstås pendlarna jag tänker på.

Dessa konstiga människor möts varje morgon på perrongen och hälsar artigt på varandra, ja nästan kärleksfullt, innan de hittar sin vanliga grupp som de sitter tillsammans med på tåget. Det är lite grann som att vara på en släktträff – du är en i gänget och känner igen de flesta, men du har dina favoriter. Fast alla är en del av gemenskapen, vare sig man vill det eller ej.

Alla utom vi som mest ser pendlingen som ett nödvändigt ont och inte en del av vardagen. På sin höjd tittar pendlarna åt vårt håll innan de återgår till de sina. Till och med folk som du känner; vänners vänner, kollegor i fotbollsklubben med flera ser på dig och undrar vad fan du gör här, på deras perrong. På deras tid av dygnet. Oftast undrar jag det samma.

Det fanns en tid då jag var en del av det där gänget. Det var när jag bodde hemmavid men pluggade engelska i Lund. Var och varannan morgon asade jag mig upp i ottan, drack kaffe och käkade müsli medan jag läste tidningen. Sen möttes jag upp med mina bundsförvanter på stationen, hälsade hjärtligt på alla med fraser som ”ny vecka, nya strider eller hur Roger?” eller ”jasså du är tillbaks från semestern nu Ingrid?”. Oftast munhöggs vi lite innan vi gick ombord, och väl där kinesade jag direkt. Men i ögonvrån hörde jag hur de andra alltid körde samma tugg. Vad stod det i tidningen, vad händer på jobbet, Och förstås – de ständiga problemen med kollektivtrafiken. Men sällan handlade samtalen om privatliven. Det var aldrig vänner, familj och fritid man snackade om. Det är ju inte det de har gemensamt. De har sina diskussioner om stavfel på sportsidorna och hatkärlek till Skånetrafiken och nöjer sig där. Jag är ganska säker på att de flesta aldrig skulle få för sig att umgås privat.

Och när du väl slutar pendla – då är du inte lika intressant längre. Då ska du skita i Rogers vecka och Ingrids semester.

Förresten – har ni lagt märke till hur pendlare på en perrong eller en busstation känner på sig exakt var tågdörrarna eller bussdörrarna ska stanna innan fordonen ens kommit inom synhåll? Som om att de har en sjätte gps-sinne. Prickar du inte exakt rätt ser de andra att du inte är stammis,och då blir du ännu mera utstött.

Oh oh. Nu närmar vi oss skogen mellan Skurup och Sv

Höstmänniskan planerar

Sommaren går mot sitt slut och det är helt perfekt för mig. Jag tillhör kategorin höstmänniskor nämligen. Vi som gillar att det blir kallare, blåsigare, mörkare. Det får gärna regna också. Sommaren är för varm, för hetsig och alldeles för överskattad. Det är för mycket folk överallt.

Ranelid hade säkert haft mer att säga men jag nöjer mig där. I stället tänkte jag lite kort uppdatera er om vad som pågår i min svettiga tillvaro just nu. För den det må behaga.

- I morgon börjar plugget igen. Det vill säga jobbet som gymnasielärare i danska på en skola här i Malmö fortsätter efter sommaruppehållet. Fyra timmar i veckan kommer jag att vara där, och även om (eller just därför) det inte är så mycket eller tillräckligt för brödfödan så stormtrivs jag både med skolan, kollegorna och mina sköna elever. Sen går det där med pengarna ändå ihop tack vare frilansskrivandet och några andra småjobb här & där. Inget knarkrelaterat, jag lovar.

- Senare i veckan blir jag kombo igen. Efter ett halvår utan min roomie Gary är det dags för min gode vän Jonatan att flytta in en sväng i palatset. Egentligen är min tvåa för liten för komboskap men det är alltid gott med sällskap och det kommer inte att gälla i tre år precis, som det blev med britten. Kanske får han ta över lägenheten, jag är enormt sugen på att lämna Malmö. Men det får bli en annan blogg.

- Veckan efter Bornholmssemestern vägde jag mig. 88,2 visade vågen. Och då hade jag ändå sprungit 42 kilometer och varit superhälsosam på solskensön. Så från och med igår är det en timmes motion per dag som gäller samt styrketräning, bättre kost och allmän jävla disciplin. Målet är 75 kilo innan 2012 är över. Det kommer mer om detta sen.

- Hösten bjuder också på lite fritidsplugg. I fjor läste jag kursen "Fotbollens Historia" på Malmö Högskola och den följer jag upp med "Fotboll, kultur och samhälle" nu. Riktigt intressant med allt om hur vår älskade sport genomsyrar samhället. Samtidigt ska jag läsa danska på heltid i Lund. Om jag nu kommer in. Står på reservlistan men det brukar lösa sig. Tänker att det är viktigt att ha både för jobbet och för framtiden.

- Eftersom jag är jag så har jag alltid något konstigt projekt för mig. De flesta brukar jag lyckas med. Är det inte att besöka en massa orter i Skåne så är det att springa en halvmara eller testa nån ny maträtt. Senare i höst lanserar jag begreppen Sober October och Econovember. Alltså ska jag hålla mig helnykter en månad och vara ekonomisk en månad. Kan jag behöva.

Det var väl några av de mest omedelbara punkterna. Frågor på detta?

Nu blir det kaffe och en promenad i....skuggan.

Hello/Goodbite

Dygnsrytmen är ännu inte helt återställd efter den här konstiga veckan som håller på att gå mot sitt slut. Det händer sådär en gång om året, att hela kroppen plötsligt försätts på standby och kräver minst 15 timmar sömn om dagen. Övriga timmar är jag hur pigg som helst och aktiv med allt från lektionsplanering (ungarna kommer tillbaks till skolan nästa vecka) och träningsstart igen efter ett par veckors degande. Men det är som om att kroppen varje år behöver en vecka att ställa om till vintertid, för det är alltid i slutet av sommaren som signalerna kommer.

Drömmarna man drömmer under de 15 timmarna i somnolens är inte att skoja med heller. Nuförtiden har jag penna och papper bredvid mig vid sängen, för ibland dyker det upp en bra idé till en blogg eller någon schysst textrad som jag vill komma ihåg när jag vaknat helt.

***
Gårdagens dröm vet jag inte riktigt vilket fack jag ska placera i. Jag drömde att jag stod nere vid en hamn, och längst ute på bryggan fanns det ett torn. Hamnbassängen var inhägnad med staket både ovanför och nere i vattnet. På en stor skylt på tornet stod det Hello/Goodbite och innan jag ens hade funderat på vad det var förklarade åskådaren bredvid mig att det var ett alternativ till aktiv dödshjälp. När jag tittade längst ut på tornet såg jag en metallgång ut, längst ute hängde en krok med en sele i. I nästa minnesbild sänks en sövd medelålderskvinna ned i vattnet och när kroken förs upp igen är inget kvar. 
"Hon hade cancer. Och på så sätt håller vi hajarna från våra stränder, nu när vi har dem här. Det här är det mest ekonomiska och miljövänliga sättet att göra det här på. Tänk på alla begravningsomkostnader och plats som man sparar. Det här är det snabbaste sättet att komma tillbaka till naturen" sa ägaren som plötsligt stod bredvid mig på piren. Han liknade Morgan Freeman.

***

När jag vaknade var min första tanke "fan vad sjukt, det här måste jag skriva ned".

Men nu när jag har fått fundera ett tag ska jag nog patentera Hello/Goodbite och utveckla idén i en framtid där världen är överbefolkad och det råder platsbrist, en framtid där det är lag på miljötänk och aktiv dödshjälp inte är förbjudet längre.

Nån som vet var man kan få tag på hajar i närheten av Malmö?

Nytt personligt rekord

I går satte jag ett nytt prydligt personligt rekord.

"Förbättrade han sin tid från Malmö Halvmarathon i fjor" tänker nån fjäskare kanske. Men nej, jag var inte ens anmäld i år. Löpandet på Bornholm förra månaden får räcka för den här sommaren.

Nej, det handlar om antal sömntimmar på ett dygn. I går sov jag 16 timmar av 24, det är rätt imponerande och även om jag varit där och nosat flera gånger så måste det vara nån slags personligt rekord. Jag vill gärna tacka de två begreppen trötthet och förkylning som hjälpte mig hela vägen till denna fantastiska notering.

Så nu sitter jag här med vrång dygsnrytm och funderar på att dricka en kopp morgonkaffe, såhär klockan 04.45. Men nej, jag får nog sova på saken.

Sören does Skåne - Dösjebro

Jag börjar att tänka att den idén jag fick för ett par år sedan håller på att bli ett evighetsprojekt. Tanken var (och är) att besöka samtliga tätorter med mer än 1000 invånare plus nationalparker, öar och de största sjöarna i Skåne. En del har avverkats och skrivits om här, andra har avverkats men inte dokumenterats. Exempelvis har jag slarvat bort mina bilder från Ven och Ivö, vilket stör mig men inte mer än jag får åka dit igen.

I morgon är det dags för ny vägtripp och det lutar åt Höganäs eller Klippan. Men innan dess vill jag passa på att presentera Dösjebro - en av världens största orter faktiskt, av de som är på tågsträckan mellan Lund och Landskrona.

***

Vad: Dösjebro.
Var: Mellan Kävlinge och Kvärlöv.
Hur: Sommarkortet på pågatåg.
Vem: Jag och Elin.
När: En ganska solig sommardag i juli 2012.
Hur många: 858 invånare på ett ungefär (jag vet, jag vet, då räknas det inte på Skånetrippen men jag är ringrostig och behöver komma in i matchen igen).
Systembolag: Inga.
Trisslottsindex: 0 kr.
Övrigt: Har en dansbana gömd i en dunge vid skogen. Idealiskt för en tryckare en sensommarnatt. Eller en snabbis i DJ-båset.

***

Det var inte mycket jag visste om lilla Dösjebro innan jag och Elin bestämde oss för att göra ett stopp där på vår väg till übermaffiga Landskronakarnevalen. Så jag ringde min kompis Anders som är uppväxt i närheten. Han rekommenderade idrottsplatsen och affären Handelsboden. Jag undrade om det verkligen inte fanns något mer intressant. Anders sa nej.

Men vi hittade en liten dunge i solen där vi kunde inta dagens första pilsner och det var ganska så trevligt så vi tog en till. Sen blev det en liten promenad i byn men när vi insåg att den mest bestod av får och likartade svennehus gick vi till handelsboden och köpte ett sexpack folköl. Jag bad om en trisslott med vinst på och smilade skämtsamt. Kassatanten fattade inget så jag fick nästan be om ursäkt. Sen gav hon mig en trisslott utan vinst på.

Och vi kunde konstatera att Dösjebro var en dansbana, en dunge, en nedlagd pizzeria på en nedlagd bensinmack och inte så mycket mer. Sen gick resan till Landskrona, men det är en helt annan historia.

Billy...Heil?

***

SKÅNETRIPPEN

Städer och tätorter med mer än 1000 invånare:

Anderslöv, Asmundtorp, Bara, Billeberga, Billesholm, Bjuv, Bjärnum, Bjärred, Blentarp, Broby, Bromölla, Bunkeflostrand, Bårslöv, Båstad, Dalby, Degeberga, Dösjebro, Ekeby, Eslöv, Falsterbo, Fjälkinge, Furulund, Förslöv, Gantofta, Genarp, Gislövs läge, Glimåkra, Glumslöv, Gärsnäs, Hammar, Hanaskog, Helsingborg, Hittarp, Hjärup, Hofterup, Hyllinge, Häljarp, Hässleholm, Hästveda, Höganäs, Hököpinge, Höllviken, Hörby, Höör, Jonstorp, Kivik, Klippan, Klågerup, Knislinge, Kristianstad, Kvidinge, Kågeröd, Kävlinge, Köpingebro, Landskrona, Ljungbyhed, Ljunghusen, Lomma, Löberöd, Lönsboda, Löddeköpinge, Ludvigsborg, Lund, Malmö, Marieholm, Munka-Ljungby, Mörarp, Norra Åsum, Näsum, Osby, Oxie, Perstorp, Påarp, Rydsgård, Sibbhult, Simrishamn, Sjöbo, Sjörröd, Skegrie, Skillinge, Skivarp, Skanör, Skurup, Smygehamn, Staffanstorp, Stehag, Strövelstorp, Stångby, Svedala, Svalöv, Sätofta, Södra Klagshamn, Södra Sandby, Sösdala, Teckomatorp, Tollarp, Tomelilla, Torekov, Tormestorp, Trelleborg, Tygelsjö, Tyringe, Veberöd, Vellinge, Viken, Vinslöv, Vittsjö, Ystad, Åhus, Åkarp, Åstorp, Ängelholm, Ödåkra, Önnestad, Örkelljunga.

Öar:

Hallands Väderö, Ven, Ivö.

Nationalparker:

Dalby Söderskog, Stenshuvud, Söderåsen.

Sjöar:

Finjasjön, Hammarsjön, Immeln, Ivösjön, Oppmannasjön, Vombsjön, V Ringsjön, Ö Ringsjön

Bodywise

SVT:s Marie Lehmann har fått i uppgift att intervjua friidrottarna direkt efter tävlingarna och det där med live-intervjuer är...inte riktigt hennes grej. Det är inte så att hon inte ställer relevanta frågor, för det gör hon. Och det är inte så att hennes engelska är sådär pinsamt dålig att man får gåshud och gnisslar tänder - hon har en utmärkt amerikansk dialekt och hon vet det.

Men det är orden som hon inte alltid hittar. Och grammatiken som glömdes kvar hemma i Sverige.

"Didnt you know where you were bodywise?" frågade hon precis en qatarier som vunnit brons i höjdhoppet trots tveksam form. Bodywise var ordet. Qatariern fattade inte riktigt. Sen visste Marie att han hade en svensk som tränare så han fick förstås den grammatiskt delikata frågan:

"And your coach or trainer. What does he mean for you to this?"

Jag vet inte om han förstod frågan för jag hade redan bytt över till beachvolley då.

OS är för människor, inte hästar

I går gjorde jag min sista dag på redaktionen för denna sommaren. Nu återgår vardagen till gymnasieundervisning kombinerat med pluggande på högskola. Men först väntar ett par dagars välförtjänt ledighet där jag inte ska prestera många knop.

Eller ja, jag ska i och för sig spela en fotbollsmatch i kväll och lira lite tennis i morgon, men det ser jag mer som underhållning.

Och så ska jag kolla på OS. Det har inte blivit mycket av den varan de senaste veckorna eftersom man jobbar det mesta av tiden och skriver om annat, så man slår ett öga på teven då & då men det är sällan att man kan följa en hel tävling.

Medaljligan har jag däremot koll på och det roar mig att mina landsmän slår Sverige på fingrarna i år.

Okej, okej, Sverige kan fortfarande gå om med ett och annat kanotguld eller att ryttarna på pållarna presterar. Men man får ändå njuta medan det varar. Danmarks två guld? Velodromcykling och rodd. Eller om det var kanot.

***

Apropå Sverige så glädjer det mig att det är skåningar bakom det mesta som presteras av blågult. Precis som vanligt. Den ena av de två guldseglarna är från Barsebäck, silverskytten Dahlby är från mellanskåne och triathleten Nordén från Kristianstad. Jag håller inte på Sverige - det gör jag aldrig - men jag tycker det är trevligt att det går bra för Skåne.

***

Hästsport borde inte få vara med i OS. Det är ju djuren som gör jobbet. I så fall borde vi också ha med motorsport på OS-programmet, men det lär ju aldrig hända eller hur?

***

Motorsport borde såklart inte heller få vara med, men skulle jag tillåta en gren så hade det varit enduro eller motocross, som ändå är fysiskt ansträngande.

***

Kan vara läge att göra spelen lite tidstrogna. Förutom hästsporten så bör man plocka väck den moderna femkampen, landhockeyn och konstsimmet som är förlegade och inte tillräckligt breda i världen. Även fotbollen bör försvinna - det är inte det olympiska tänket värdigt att man inte kommer med sina bästa spelare. Golf och rugby (den tradiga sjumannasorten, tyvärr inte den "riktiga") är med på programmet i Rio 2016 och det är glädjande. Stora sporter, breda sporter. Riktiga sporter. Rugby i alla fall.

Skateboard borde också få vara med. Liksom orientering.
***

Tar man inte bort konstsimmet borde man åtminstone också låta herrarna delta. Jag kan lätt se mig själv i ett danskt OS-lag i framtiden. Då har jag ett par år på mig att lära mig att simma också.

***

Men först ska jag försöka se mig själv på en fotbollsplan i Lunnarp.

Dermot Mulroney din tursamme döende fan

Efter en sisådär fem-sex år som medioker bloggare har jag kommit på ett radikalt sätt att förändra mig så att jag kan hitta den där inspirationen att blogga mediokert ett tag till. Det är ingen hemlighet att jag inte är världens mest regelbundna skribent, men jag vill gärna dela med mig av mina små vardagliga pärlor för jag inbillar mig att jag någonstans har något vettigt att skriva om och det på hyfsat regelbunden basis.

Så i stället för att samla kraft och skita ur mig tre eller fyra helt okej inlägg i månaden ska jag hädanefter försöka klämma ur mig något smått var och varannan dag.

Det första inlägget i mitt nya bloggliv - alltså detta inlägget - blir en liten filmrecension. Helt omedvetet snubblade jag nämligen in i amerikanska romcomen Griffin & Phoenix på dansk tv. Den handlar om Griffin, som går till läkaren och får domen att han har ett år, max två, kvar att leva och börjar göra en massa trams för att han inte vill ångra något sen i döden. Hur han träffade Phoenix (spelad av min gamla tonårsförälskelse Amanda Peet) är jag inte helt säker på för jag lyssnade på styvfarsans utläggning om att man bara ser sånt här romantiskt mög på tv och att romantiken i verkligheten är överskattad, men dom träffas i alla fall och blir förstås kära, även om hon spelar svår i början fast man ser på henne att hon är sugen.

Sen följer en timmes relationsfrågor ackompanjerat av lugn pianomusik. Slutet bör jag väl egentligen inte avslöja men jag kan säga så mycket som att det inte är alla som överlever. Jag gjorde det knappt själv.

Nä, så farligt var det inte. Den hade sina stunder. Men jag är ändå benägen att hålla med styvfarsan.

Filmen får 3 cellgiftsbehandlingar av 5 möjliga. I den genren helt acceptabel rulle nämligen, och soundtracket är vasst med mycket Ray LaMontagne, vilket alltid är ett bevis på god smak.

Post romcom: Amanda Peet är numera en milf av hög karat.