Är din Facebook-status bland de 10 mest irriterande?

När jag gjorde mina 50 nyårslöften var ett av dem att inte spendera så mycket tid på Facebook, ett besök om dagen gav jag mig själv. Man kan lugnt påstå att jag inte riktigt håller det löftet, de senaste dagarna har jag i princip inte gjort annat när jag fått tillfälle. Men jag skyller på att jag har anordnat en fest och vill hålla mig uppdaterad om vem som kommer & inte kommer. Den 8 april är det förresten fest hos mig, för er som känner er kallade.


Men i alla fall. Den senaste tidens Facebookknarkande har fått mig att tänka en hel del kring alla dessa statusuppdateringar som jag och nästan alla andra häver ur sig. De flesta är ganska menlösa och allmänt ointressanta, men många innehåller en stor portion humor, kärleksfulla hån, självförlöjliganden och annat bra skit som gör Facebook till den drog som den ibland är.


Sen finns det de statusuppdateringar som inte är lika lyckade i min bok. De som får mig att se rött och undra om folk inte har något bättre för sig (säger jag som läser dem) Jag har tagit mig friheten att sammanställa en lista på mina personliga hat-favoriter. Jag hoppas att ni känner er träffade, för de flesta av er har vräkt ur er en av de följande. Garanterat. Även jag. Ni ska veta att jag inte haft någon speciell person i åtanke när jag gjort listan, även om vissa personer ger upphov till mer inspiration än andra. Och var snälla att inte kalla mig bitter eller tråkig - visst har folk rätt att skriva vad de vill men det betyder inte att jag inte kan såga ett fåtal i mitt försök att roa pöbeln och mig själv.


Nuff said! Vi tar förstås tian först och ettan sist, i spänningens klassiska anda. Ettan är förstås den allra mest irriterande statusuppdateringen i världen, och tian är ganska harmlös men i sammanhanget ändå jävligt irriterande.


----


10. Läkerolask-, lyckokaks- eller fickkalendercitat


"Carpe diem", "lev denna dag som om den vore din sista" och så vidare, och så vidare. Ni vet alla dom här ostiga citaten som man hört till leda, men som folk ändå alltid ska påminna en om för att agera någon slags måbramentor. Alla former av inspirerande citat eller utdrag ur låttexter går fetbort, för de kommer oftast från folk som egentligen bara försöker inspirera sig själv eller övertyga andra om att det går bra just nu.


9. Videoklipp utan motiveringar

Förmodligen är det bara jag som stör mig på detta. Ska man lägga upp ett musik- eller humorklipp eller vad det nu kan tänkas vara så skriv gärna en kort motivering på vad det är, så man inte sitter och slösar flera minuter på att förstå det roliga i det. Allra bäst är det om man adresserar det direkt till den personen man vill ska se det så slipper alla andras statusrader fyllas av vad de anser vara skräp. Tillåt mig att visa ett exempel på hur man kan irritera någon bara genom att lägga upp en video utan att motivera. 

8. Läggdags!


Vad är egentligen meningen med uppdateringar såsom "sov gott!" "läggdags" och "god natt"? Det är ju så onödigt. Jag menar, skulle folk skriva något liknande tillbaks så kommer du ändå inte se det förrän morgonen därpå, eftersom du enligt din status har gått och lagt dig...


7. Sveriges virtuella mästerkockar


Alla dessa jävla fläskfiléer med klyftpotatis och bea-sås! Ända sedan nått elakt snille upptäckte hur man kunde lägga in sina fotos direkt från mobilen till Facebook har det blivit värsta tsunamin av amatörkockar som vill visa upp sina kulinariska mästerverk för hela umgängeskretsen i hopp om att alla ska bli avundsjuka och vilja smaka, eller kröna dig till södra Sveriges Gordon fucking Ramsay. Ditt straff lindras visserligen om du skriver någon putslustig bildtext, men folk är oftast för stolta och för självglada för att inse att de flesta andra inte bryr sig. Det enda som är värre än att lägga upp en bild på maten, är att skriva ut hela menyn i statusraden och avsluta med ett "mmmm" eller "yummy". Din mat må se jävligt god ut, men hur vet vi att den inte smakar skit? Nej, tacka vet jag mat som smakar himmelskt men som kanske inte är direkt läckert för ögat.

6. Googletrackern


Alltså, har jag någon lust att veta var du befinner dig så ringer jag eller skickar ett SMS. Om du sitter på Maltes Mackor eller får ny frisyr hos Happy Fingers på hörnet, det är det nog bara du själv som intresserar dig för. Jag skulle kunna förstå trackern om det faktiskt var så att folk gjorde något spännande eller var på en exotisk plats, men för det mesta snackar vi inte samlag med kronprinsessan eller surfing på Japans ostkust. Nej, vi snackar pubar och restauranger i närheten, eller tjejmiddagar och shoppingrundor. Läste för ett tag sen om en kille vars lägenhet hade rånats när han var ute. Under tiden hade han uppdaterat om sina hangarounds fyra gånger. Jag tycker inte synd om honom.


5. Den konsertkåte


Personen som går på konsert, plockar fram mobilen mitt i showen och skriver ett kort men koncist inlägg på Facebook för att berätta för hela världen hur jääävla bra just denna konserten är, och vad man är dum nog att missa i kväll. Den personen måste ju vara tidernas största lögnare. För om en konsert är så jävla bra som personen skriver i sin uppdatering, så tar du inte fram mobilen mitt i allt och börjar knappa. Är konserten briljant så tänker du inte ens på att du har mobilen på dig. Kan jämföras med när jag och exet var på hårdrockskonsert och hon hann bränna av uppskattningsvis ett tresiffrigt antal SMS medan Avenged Sevenfold öste på. Något säger mig att det inte var uppdateringar på Facebook som hon sysslade med...

4. Fan, helvetes jävla skit och mög...


Här fingrar jag på "gilla"-knappen direkt. Folk som upplever motgång och vill att alla andra ska tycka synd om en får ingen nåd hos mig. Oftast kan man läsa något i stil med "fan...", "nu har det hänt igen..." eller "mår inget vidare..." och då vet man direkt att personen i fråga är ute efter någon som nyfiket undrar vad som nu har hänt, så att de kan spy ut all sin galla och dra fler med sig ned i skiten. Annars hade man ju avslutat meningen med EN punkt i stället för tre. Nyfikna och skvallersugna går många (medvetet) i fällan, och utan att vara fördomsfull alls kan jag säga att det  allt som oftast är det kvinnliga släktet i såväl avskickarens som mottagarens roll. Uppdraget är fullföljt när någon skriver antingen A) vad har hänt? B) tänker på dig eller min personliga favorit: ett hjärta.


3. Folk som skriver vad de ska göra i dag


"I dag ska jag vattna blommorna, gå på stan och se om jag kan hitta ett par våriga byxor, baka bröd, gå på konstrunda med mamma och sen avsluta med en trerättersmiddag och Lets Dance. Fredagsmys!"


2. Mammor


Det sista man ska reta upp är en havande kvinna, någon man frågar om graviditeten när de inte är gravida eller någon som precis blivit mamma, men det är just vad jag tänker göra. För ni retar upp mig. Varenda dag uppdateras vi om vad Lillen nu har ställt till med och vad den (jag pallar inte med han/hon) nu har lyckats med för allra första gången. Och givetvis är allt gulligull och jättesött och överdrivet inställsamma kommentarer flödar in direkt. Från andra mammor förstås. "Du har inte barn, du fattar inte grejen" är det kanske någon som tänker. Och visst, det köper jag. Det är en helt annan syn. Men den dagen jag får en liten rocknroller i huset tänker jag inte föra ungens talan på Facebook, det får trollet själv växa upp och göra.


1. Folk som berättar vad de har gjort i dag, och vad de ska göra i morgon och kanske även resten av livet (i mån av plats).


"I dag vattnade jag blommorna, sen gick jag och shoppade mer än jag tänkt (här följer en lång lista på möjliga inköp) och när jag kom hem bakade jag kladdkaka, sen kom den och den och vi lagade en gratäng och tittade på (infoga valfritt fördummande TV-program). En superkväll! I morgon kommer den och den på besök och då blir det powerwalk i solskenet och utgång på kvällen."


Stick och köp en dagbok - eller skaffa en blogg....

Ett vad och ett varför

Att jag inte lär mig. Jag borde egentligen aldrig slå vad, eftersom jag sällan vinner. Och när jag väl vinner, så är det oftast den där jävla äran vi har slagit vad om, som egentligen inte betyder något alls men ändå är viktigt för stoltheten - en stolthet som jag ändå inte bryr mig särskilt mycket om.

Nu har det hänt igen. Jag har förlorat. Minns ni i höstas när jag och min gode vän och nemesis Peter gjorde upp om vem som kunde tippa den slutgiltiga handbollstabellen bäst? Jag var så säker på att jag skulle vinna att vi slog vad om att den som förlorade fick äta upp sin hatt. Bokstavligt talat.

Jag förlorade.

Så nu är det bara att sätta sig ned, duka upp med en fjollig tyghatt från HM och en flaska HP-sås och skrida till verket. Allt förstås flitigt dokumenterat av min baneman.

Men skam den som ger sig. Som ni trogna bloggläsare vet vid det här laget ska jag utmana Döden i Malmö Halvmarathon i augusti. Min käre rumskamrat Gary ger mig inte många chanser att varken genomföra eller överleva, och har dessutom fräckheten att påstå att han otränad kan vara snabbare än en tränad och smidig Sören i augusti. Det kan han förmodligen, även om han är den äldsta 29-åringen jag känner med sin onda rygg, dåliga knän och konstanta halsbränna. Men jag låter honom inte få nöjet att smäda mig, så jag ska lägga krut, svett och en jävla massa tårar i att smiska hans brittiska bak i spåret.

10 kilometer. 1 000 kronor till vinnaren. Fullständigt avtal följer nedan, med en liten korrigering: Det är år 2011 som gäller, oavsett vad som står på pappret...

Vad säger ni? Plockar jag honom? Är jag dum i huvudet? Det sista var en retorisk fråga.

Icke att förglömma

GENARP!

Skånetrippen!

Städer och tätorter med mer än 1000 invånare:

Anderslöv, Asmundtorp, Bara, Billesholm, Bjuv, Bjärnum, Bjärred, Blentarp, Broby, Bromölla, Bunkeflostrand, Bårslöv, Båstad, Dalby, Degeberga, Ekeby, Eslöv, Falsterbo, Fjälkinge, Furulund, Förslöv, Gantofta, Genarp, Gislövs läge, Glumslöv, Hammar, Hanaskog, Helsingborg, Hittarp, Hjärup, Hofterup, Hyllinge, Häljarp, Hässleholm, Hästveda, Höganäs, Höllviken, Hörby, Höör, Jonstorp, Kivik, Klippan, Klågerup, Knislinge, Kristianstad, Kvidinge, Kågeröd, Kävlinge, Köpingebro, Landskrona, Ljungbyhed, Lomma, Löberöd, Lönsboda, Löddeköpinge, Lund, Malmö, Marieholm, Munka-Ljungby, Mörarp, Norra Åsum, Näsum, Osby, Oxie, Perstorp, Påarp, Rydsgård, Sibbhult, Simrishamn, Sjöbo, Skillinge, Skivarp, Skanör, Skurup, Smygehamn, Staffanstorp, Stehag, Strövelstorp, Svedala, Svalöv, Sätofta, Södra Sandby, Sösdala, Teckomatorp, Tollarp, Tomelilla, Torekov, Tormestorp, Trelleborg, Tygelsjö, Tyringe, Veberöd, Vellinge, Viken, Vinslöv, Vittsjö,Ystad, Åhus, Åkarp, Åstorp, Ängelholm, Ödåkra, Önnestad, Örkelljunga.

Öar:

Hallands Väderö, Ven, Ivö.

Nationalparker:

Dalby Söderskog, Stenshuvud, Söderåsen.

Sjöar:

 

Finjasjön, Hammarsjön, Immeln, Ivösjön, Oppmannasjön, Vombsjön, V Ringsjön, Ö Ringsjön.

Sörens does Skåne - Uppsamlingsheat

Jag har äntligen lyckats ordna en värdig utmaning till min halvmaratonsatsning i augusti, men mer om det vadet i morgon. Klockan är 04 på natten/morgonen och städningen av hårddisken fortsätter. Hittade lite bilder från gamla roadtripper, så det passar utmärkt att uppdatera listan med att stryka några ställen där jag kan dokumentera att jag varit. Fler återstår och kommer så småningom. De 117 platserna har för övrigt blivit 118, då jag har upplysts om att Skillinge också har mer än 1000 invånare. Se på fan!

SIMRISHAMN
Juni 2009. En ganska varm dag på den skånska östkusten och ett väldigt trevligt besök med hamnpromenad, starkt kaffe vid havet och ett besök på Systembolaget som låg i samma byggnad som Netto. Dessutom köpte jag handkräm.

SKILLINGE
Del av en gedigen vägtripp som började i Kåseberga, gick genom Skillinge och Simrishamn via Karlaby och Tomelilla till Köpingebro. I Skillinge finns en konstgräsplan, en fiskrestaurang samt brorsans svärföräldrar. Och pittoreska hus. Annars inte mycket att skriva hem om. Skulle ändå med lite god vilja kunna mig slå mig ned här ett par veckor på sommaren och fila på min bestseller.

Skånetrippen!

Städer och tätorter med mer än 1000 invånare:

Anderslöv, Asmundtorp, Bara, Billesholm, Bjuv, Bjärnum, Bjärred, Blentarp, Broby, Bromölla, Bunkeflostrand, Bårslöv, Båstad, Dalby, Degeberga, Ekeby, Eslöv, Falsterbo, Fjälkinge, Furulund, Förslöv, Gantofta,Genarp, Gislövs läge, Glumslöv, Hammar, Hanaskog, Helsingborg, Hittarp, Hjärup, Hofterup, Hyllinge, Häljarp, Hässleholm, Hästveda, Höganäs, Höllviken, Hörby, Höör, Jonstorp, Kivik, Klippan, Klågerup, Knislinge, Kristianstad, Kvidinge, Kågeröd, Kävlinge, Köpingebro, Landskrona, Ljungbyhed, Lomma, Löberöd, Lönsboda, Löddeköpinge, Lund, Malmö, Marieholm, Munka-Ljungby, Mörarp, Norra Åsum, Näsum, Osby, Oxie, Perstorp, Påarp, Rydsgård, Sibbhult, Simrishamn, Sjöbo, Skillinge, Skivarp, Skanör, Skurup, Smygehamn, Staffanstorp, Stehag, Strövelstorp, Svedala, Svalöv, Sätofta, Södra Sandby, Sösdala, Teckomatorp, Tollarp, Tomelilla, Torekov, Tormestorp, Trelleborg, Tygelsjö, Tyringe, Veberöd, Vellinge, Viken, Vinslöv, Vittsjö,Ystad, Åhus, Åkarp, Åstorp, Ängelholm, Ödåkra, Önnestad, Örkelljunga.

Öar:

Hallands Väderö, Ven, Ivö.

Nationalparker:

Dalby Söderskog, Stenshuvud, Söderåsen.

Sjöar:

Finjasjön, Hammarsjön, Immeln, Ivösjön, Oppmannasjön, Vombsjön, V Ringsjön, Ö Ringsjön.

Fest, fest eller fest?

Det är mycket fest nu. I helgen som gick hade min gode vän Nille inflyttningsfest för att fira att han flyttat in till civilisationen i Malmö, och broder Mikkel hade mansgille med hemmalagat och importerat. Båda tillställningarna missade jag på grund av bräcklig hälsa.

I dag fyller min roomie Gary 29 år. Det ska firas med käk på karibisk restaurang och förmodligen ett efterföljande pubbesök, om jag känner min åldrande engelske wingman rätt. Det bör jag vara frisk nog att kunna uppskatta, efter att ha kurerat mig en hel helg med böcker, filmer och diverse fotbollsmatcher.

Alla dessa fester gör mig supersugen på att hålla en egen tillställning. Om 14 dagar har jag ett gyllene läge att styra upp något då det är min tur att fylla år. Helst av allt skulle jag vilja bjuda alla mina vänner, alla dom jag känner. Enligt Facebook är det exakt 260 personer men sen tillkommer även folk som är förnuftiga nog och har den goda smaken att inte registrera sig på den zuckermanska skiten.
Och med två veckor kvar känns det lite svårt att organisera en drabbning för nästan 300 personer, fast jag skulle ju kunna göra som den där fjortisen i Australien som jag läste om häromveckan. Hon gjorde en öppen inbjudning till sin 16-årsfest på Facebook. Efter ett dygn hade 20.000 anmält sig och efter en vecka hade 200.000 skrivit in hennes fest i kalendern. Naiva stackare. Hoppas hon inte lovat fri bar. Eller vänta, jo det hoppas jag. Så kan hon lära sig det till nästa fest...

Hur som. Det realistiska är att antingen göra som Gary, bjuda in ett dussin vänner och käka på restaurang. Eller styra upp något i lägenheten en av de kommande helgerna efter min födelsedag. Nackdelen med resaturangförslaget är att jag hade haft svårt att välja ut vilka som skulle bjudas in utan att få dåligt samvete över att ha ratat andra. Fördelen med hemmafest är att folk kan komma och gå som de vill utan att det blir stelt som på en traditionell sittning. Dessutom gillar jag inte att vara i fokus, och jag har inget större behov av presenter. Så kanske skulle man köra det som en vanlig, grisig hemmafest i lägenheten? Då har jag en anledning att måla köket och byta ut möblerna också...

Vad tycker ni? Jag famlar i blindo här och behöver era åsikter.

Fest kommer det bli. Frågan är bara när, hur, var och vem....

Mina nyårslöften var bättre förr...

Den här helgen går inte till historian som en av mina mest minnesvärda. Igår hade jag följeskap av en konstant migrän och lördagen inleddes med feber och frånvaro av allt som heter disko-kompetens och festsug. Feber på årets finaste vårdag hittills - karmans revansch för att jag hånade brorsan när han var magsjuk i januari. Men den jäveln förtjänade det.

Framåt kvällen har det blivit bättre, och jag har hittat energi att städa undan i garderoben och ställa undan lite saker till ett kommande besök på återvinningscentralen. Ett av mina nyårslöften är att leva minimalistiskt så det passar fint att få rensa ut nu inför våren.

Håller också på att rensa undan i allt som heter bildarkiv och dokument på den externa hårddisken, när jag snubblade över ett gäng texter både från tiden då det begav sig på KommerDuHitOfta, bloggen som jag delade med Christian, Spaden och Peter, men även från de dekadenta dagarna på Pussypalace.

Tänker lägga upp några gamla godingar med jämna mellanrum. Först ut är ett nyårslöfte från 2007-2008 som gick rätt i stöpet. Jag vill minnas att 2008 nog trots allt var ett aningen mera framgångsrikt flickår än det föregående. Men att gå så långt som att säga att jag fixade nyårslöftet, det vill jag nog inte. Däremot känner jag att jag mognat enormt sedan texten skrevs, och att jag i vissa stycken knappt känner igen min tankegång. Men jag antar att det finns en utvecklingskurva för alla, även för mig. Och ibland går den faktiskt uppåt.

----

Sörens nyårslöfte #1: Jag ska sätta på någon annan än mig själv.

Det har varit ett händelserikt år på många sätt. Jag har hoppat på utbildningar, hoppat av utbildningar, flyttat till storstaden Malmö och fått en gedigen roomie i min thailändske wingman Tommy a.k.a T-bag a.k.a Dirr-T.

Jag har varit full, jag har skämt ut mig, jag har gjort konstiga och korkade saker. Jag har åkt på smällar och tagit minst lika många. Inga fysiska smällar förstås, jag är för intelligent för att ge mig in i sådana primitiva gemäng.

Som människa har jag utvecklats enormt under året. Som man, är det en helt annan sak.

På skrevfronten är det nämligen inget nytt. 2007 har varit ett enda stort sexuellt vakuum för min köttsliga mini-me. Medan mina wingmen Anders och Gary har dragit hem den ena puman efter den andra för en stunds Discovery Channel-beteende har samma nöjesställens kvinnliga besökare varit knappt så givmilda gentemot er favoritdansk.

Givetvis är det mitt eget fel. Jag bryr mig inte tillräckligt. Jag är nöjd om jag får dricka mig vacker i baren, stappla ett par steg över dansgolvet till blackjack-bordet och spilla öl på mina polare på vägen dit. Jag har nämligen kommit på att jag är nog är mer pubmänniska än klubbmänniska. Det räcker inte med att ha en kropp som en grekisk gud när du ser ut som en grekisk staty på dansgolvet. Och det underlättar inte att volymen är så hög att man måste stå två centimeter från noga utvald samtalspartner och spotta dem i öronen för att de ska fatta vad man vräker ur sig. Och när det är helt omöjligt att föra ett samtal så är det omöjligt för mig att göra mig sedd & märkt. En man av min kaliber måste stimulera det finare könet intellektuellt för att kunna få chansen att stimulera dem sexuellt.

I 2008 ska jag gästa lite fler pubar & privatfester. Det är nog där jag gör mig, och hittar mina själsfränder. Eller ja, sängfränder räcker. Jag är inte den som har råd att vara petig.  

Det hela är tämligen enkelt. Jag lovar att jag ska sätta på någon annan än mig själv. Jag ska i varje fall vara ihärdigare i försöken & jakten.

Så Länge Man Är Hopplös Lever Hoppet Kvar

För två veckor sedan fick jag ett nostalgiskt infall och gick och köpte ett hopprep. Idiot, tänker ni säkert, och smickret är befogat. Jag har nämligen aldrig kunnat hoppa hopprep, och följdaktligen aldrig varit särskilt förtjust i att ägna min tid åt den sortens monotoma tramserier (det finns andra handledsbaserade repetitionsnöjen som är roligare.... såsom badminton...) men lik förbannat drog jag upp hundralappen varpå tjejen i kassan roat frågade "present eller?". Jag sa nej och gick därifrån med hennes skeptiska blick i nacken.

Anledningen till att jag köpte hopprepet var att jag var nyfiken på om jag var en lika värdelös hoppare som när det begav sig i låg- och mellanstadiet. Det är ingen underdrift när jag proklamerar att jag sannolikt är världens sämsta hopprepshoppare (kom på ett mera passande ord om ni kan). Småskolan var innan den tiden då jag kunde skratta åt mina brister. På rasterna var det bara tjejerna och den kommande bögen i klassen (inte Nils) som hoppade hopprep. Då kunde man spela fotboll i stället. Men på idrottslektionerna skulle djävulens strypsnara alltid fram som uppvärmning och jag var faktiskt genuint skräckslagen och försökte komma på ursäkter att slippa undan hoppandet.

För det mesta gick det bra. Det var toalettbesök, skoknytningar och ont i knäna som gjorde att jag "tyvärr" missade uppvärmningen. Men så var det den gången i fyran eller femman när läraren läste min bluff och jag vackert tvingades in i ledet. Jag har nog aldrig varit så nervös i mitt liv. Jag bad till gudarna att de före mig skulle bryta rytmen och träffa repet med benet, eller att nån kanske skulle halka och åka på en hjärnskakning. Vad som helst för att slippa. Men givetvis stod alla och hoppade i takt när jag skulle in, och jag bommade direkt efter att ha "letat läget" i vad som kändes som en evighet. Tre-fyra gånger till var jag den svagaste länken och till slut fick jag nog.

När jag tänker tillbaks är den gymnastiklektionen förmodligen första gången jag brutit ihop på allvar. Det har varit en handfull gånger sedan dess men aldrig har jag känt mig så misslyckad och onödig i världen som då. Att inte ens kunna hoppa över ett rep nere vid mina fötter! Så jag förflyttade mig ur klungan bort till ena väggen i gymnastiksalen, satte mig ned, lade ansiktet i händerna och stortjöt. Märkligt nog var det ingen som märkte det, hoppandet bara fortsatte och ingen verkade se den bölande buffeln i hörnan. Tids nog slutade tårarna rinna och jag kom därifrån med hedern i behåll och ett saligt löfte om att aldrig, aldrig, hoppa hopprep igen.

***

Tills nu. Mer än femton år har gått och det är dags att göra upp med mina demoner. Hopprepet är en av dem, simningen den andra. Vissa nätter kunde jag inte sova om jag visste att det var simning på schemat dagen efter och de få gånger då jag inte lyckades fejka sjukdom eller skada tillräckligt bra höll jag mig jävligt nära kanten, och ständigt med lärarens krok/livhank i sidan och klasskamrater på väg åt andra hållet efter att ha varvat mig.
Jag var livrädd för vatten och är det fortfarande, men har vissa planer på att börja bekämpa mina spöken eller drunkna i försöket...

Den senaste veckan har jag varit flitig med hopprepet. Utan framgång, ska sägas. Dels för att det inte riktigt finns någon plats att träna på. Lägenheten är för liten och jag vill inte visa mig alldeles för publikt, så jag har hoppat lite i innergården. Men förra veckan stod jag i eftermiddagens halvmörker och studsade på innergården när grannfrugan från Irak kom förbi med sin smutstvätt, stannade upp och stirrade på mig. Jag tittade tillbaks och vi bara stod där som statyer tills jag så smått började hoppa igen. Hon dröjde sig kvar men gick efter en halvminut (det kändes som en timme). Då lovade jag mig själv att jag ska träna i fetsmyg framöver, och nu är rephelvetet hemma hos morsan där jag kan hoppa och studsa i trädgården som vilken byfåne som helst.

Jag skulle kunna avsluta med en ordvits och säga att det finns hopp för mig i den här frågan, men det vore lika idiotiskt som själva inköpet av hopprepet...

Sören does Skåne - En Vårcalypso i Veberöd

Ett av mina nyårslöften är att besöka 20 platser på min Skånekarta, men jag har varit allt annat än flitig när det gäller detta löftet vilket är konstigt eftersom utflykter är bland mina favorithobbies jämte minipingis och snusksurfing. Under årets två första månader har jag inte vägtrippat en enda gång, så när jag fick chansen att uppleva Veberöd i går tog jag den.

Det var nämligen så att Johan och hans Tomelilla skulle spela träningsmatch mot - ja ni gissade rätt - Veberöd. Med Otto och mig som moraliskt stöd var förutsättningarna perfekta, trots att det var kallt och blåsigt och några av oss hade surrat till sent på fredagsnatten.

Lördag morgon gjorde jag min obligatoriska research inför trippen, det vill säga att jag wikipediade Veberöd. Där läste jag bland annat, och jag citerar:

" Veberöd har ett flertal pizzerior/restauranger samt bensinstationer, två dagligvarubutiker samt två skolor, (Idalaskolan och Svaleboskolan med tillhörande fritidsgård)"

Ett sånt paradis måste man ju bara besöka! Ett flertal betyder oftast att det är mer än en, och ett ställe som har bensinstationer i plural måste vara ett blomstrande nav i det skånska kugghjulet.

Men det var det inte....

----------------------------------------

Vad: Veberöd

Var: I skymundan av Dalby.

Hur: I Johans svarta åk.

Varför: För att jag aldrig varit där, och för att jag har hört så lite om stället.

Vem: Jag, Johan och mål-Otto.

Det här visste jag innan: Att Veberöd slog ut IFK Göteborg ur Svenska Cupen i 1993. Jag minns faktiskt att jag såg detta klipp på Sporten och tänkte att det var alla tiders, eftersom jag redan på den tiden ogillade IFK Glenn.

Systembolag: Nix. Men en massa skönhetssalonger och bensinstationer...

Trisslottsindex: 0 kr, som vanligt...

-----------------------------

Väderleken har jag redan behandlat, och inte blev det bättre av att Tomelilla förlorade träningsmatchen. I halvtid smög jag ut i byn i min jakt på pizzerior och bensinstationer, men det första jag förvånades över var antalet skönhetssalonger, nästan i paritet med antalet vattenpipsaffärer kring Möllevångstorget. Ett tag började jag överväga en pedikyr men gick vidare till Johannas café, som skyltade med semlor. Jag gick in och beställde två fastlagsbullar men upplandssnudan sa att det var slut på semlor, vilket inte var vad jag beställde. Irriterat köpte jag två vaniljmunkar i stället. Han berättade att äppelmunken var godare. Jag tog vaniljmunken. När jag kom ut och gick vidare kom jag till ett annat konditori som skyltade med fastlagsbullar. Typiskt.

För övrigt har jag faktiskt varit i Veberöd en gång tidigare. Det var för två år sedan när jag besökte den populära dansbandskvällen i sällskap med min dåvarande flickvän och hennes syster med flera. Fast det var på den tiden när jag var emot all organiserad dans (och annan dans för den sakens skull) så jag fördrev tiden i öltältet, vilket gör mitt minne något suddigt.

I alla fall. Jag bockade av restaurangerna och bensinstationerna och när jag värmde mig med en kall öl i baksätet på väg hem kunde jag konstatera att Veberöd inte är ett ställe där man känner för att brista ut i en spontan vårcalypso, utan snarare ett ställe där du vill hänga i öltältet för att glömma byns grådaskighet.



Bensinstation.




En av Johans bättre aktioner i matchen...



Let me pimpyourhouse. Här sålde de bra skit som guldfärgade kuddar. Jag köpte inget.





Förmodligen Veberödtrippens höjdpunkt.

Skånetrippen!

Städer och tätorter med mer än 1000 invånare:

Anderslöv, Asmundtorp, Bara, Billesholm, Bjuv, Bjärnum, Bjärred, Blentarp, Broby, Bromölla, Bunkeflostrand, Bårslöv, Båstad, Dalby, Degeberga, Ekeby, Eslöv, Falsterbo, Fjälkinge, Furulund, Förslöv, Gantofta,Genarp, Gislövs läge, Glumslöv, Hammar, Hanaskog, Helsingborg, Hittarp, Hjärup, Hofterup, Hyllinge, Häljarp, Hässleholm, Hästveda, Höganäs, Höllviken, Hörby, Höör, Jonstorp, Kivik, Klippan, Klågerup, Knislinge, Kristianstad, Kvidinge, Kågeröd, Kävlinge, Köpingebro, Landskrona, Ljungbyhed, Lomma, Löberöd, Lönsboda, Löddeköpinge, Lund, Malmö, Marieholm, Munka-Ljungby, Mörarp, Norra Åsum, Näsum, Osby, Oxie, Perstorp, Påarp, Rydsgård, Sibbhult, Simrishamn, Sjöbo, Skivarp, Skanör, Skurup, Smygehamn, Staffanstorp, Stehag, Strövelstorp, Svedala, Svalöv, Sätofta, Södra Sandby, Sösdala, Teckomatorp, Tollarp, Tomelilla, Torekov, Tormestorp, Trelleborg, Tygelsjö, Tyringe, Veberöd, Vellinge, Viken, Vinslöv, Vittsjö,Ystad, Åhus, Åkarp, Åstorp, Ängelholm, Ödåkra, Önnestad, Örkelljunga.

Öar:

Hallands Väderö, Ven, Ivö.

Nationalparker:

Dalby Söderskog, Stenshuvud, Söderåsen.

Sjöar:

Finjasjön, Hammarsjön, Immeln, Ivösjön, Oppmannasjön, Vombsjön, V Ringsjön, Ö Ringsjön.

Världens Tuffaste Tatuering

Den senaste tiden har jag funderat en del kring huruvida jag ska fatta mod och fixa den där tatueringen som jag lovade min vän Erik att vi skulle få i gemenskap. Allt började på hösten 2009 när vårt kära fotbollslag AIK var på väg mot guldet. Erik, vars norrländska kropp sedan tidigare pryds av gaddningar, sa "faaan, Sören, om AIK vinner guld går vi och tatuerar oss" och just då verkade det som ett litet pris att betala för att se sitt manskap bärga den slutseger som vi väntat så länge på.

Givetvis vann AIK. Erik och jag grät av lycka på sportsbaren när guldet var ett faktum. Han grät riktiga, manliga fotbollstårar. Mina tårar var lika delar den äkta varan och lika delar champagne. Innerst inne grät jag nog också lite i förskott när jag tänkte på mig i stolen med en fet bläckborr på väg mot min arm. Erik var exhalterad och ville boka tid redan nästan vecka. Jag drog ut på det och sa att jag behövde fila på ett motiv.

Sen gick tiden och jag lyckades få Erik att glömma vår överenskommelse. Mycket tack vare en stor mängd sprit. För någon vecka sedan påminde han mig igen och jag tog en seriös funderare och gick nästan med på förslaget när jag insåg att jag faktiskt redan har världens tuffaste tatuering.

***

I somras infann sig en av dom där jobbiga sommardagarna, ni vet när det egentligen är för varmt för att göra något men ens vita tänk tvingar en att hitta på något ändå eftersom varma sommardagar på ett år oftast kan räknas på en hand. Den här dagen hade jag bestämt med en vän i Ystad att vi skulle spela tennis och kolla på fotbolls-VM efteråt, så jag hoppade på cykeln och rullade de tio kilometerna från morsans boning till polaren. Sagt och gjort spelade vi tennis och drack öl samtidigt, blott för att fortsätta konsumtionen under och efter fotbollsmatchen och grillandet. Vädret var varmt och ölen var kall. En vacker symmetri, resonerade vi.

Där borde jag satt stopp och cyklat hem. Dagen efter skulle jag nämligen med min flickvän till Köpenhamn, i ett svagt ögonblick hade hon bestämt sig för att byta studieort i Danmark för att vara närmare mig och nu skulle vi lämna in hennes papper. Under hela kvällen tänkte jag "jaja, det ordnar sig. Bara en öl till så sticker jag."

Men det skulle dröja till dom små nattetimmarna innan jag vinglade hemåt. Efter några kilometer fick jag dock upp koncentrationen och ångan och för säkerhets skull tänkte jag övernatta hos farsan, vilket förkortade cykelturen avsevärt. Allt gick bra, tills jag i sista svängen innan hemmet kom för nära trottoaren, fick panik, svängde ut och bländades av en bil från motsatt riktning för att i nästa sekvens bli träffad av en bil bakom mig vars backspegel skickade mig rätt ner i diket och in i en vägskyltstolpe.

Bilarna körde vidare. Jag låg kvar en stund innan jag tog mig upp. Cykeln var förstås oskadd - så är det alltid. Men jag märkte direkt att min högerarm krånglade och gjorde ont som fan. Så ont att jag knappt kunde hålla mig medveten. Ringde min flickvän men förmådde inte att uttrycka mig förståeligt, smärtan i kombination med spriten i blodet satte stopp.

Efter vad som kändes som en evighet kom jag hem till slut. Dagen efter väcktes jag av flickvännen som hade åkt hela vägen från Lund till Ystad och nu stod utanför min dörr, orolig och förbannad. Jag har aldrig känt mig så skamsen och liten som människa som när jag öppnade dörren och i en bråkdel av en sekund mötte hennes sårade blick, innan jag tittade bort igen. Jag fick en förtjänt utskällning, men hon var ändå inte så förbannad som jag trodde att hon skulle vara. Senare - i samband med att vårt förhållande tog slut - erkände hon att hon förmodligen hade varit argare om hennes känslor för mig varit starkare.

Förmodligen hade det tagit slut mellan oss även om jag inte hade gjort bort mig den natten, men "tänk om"-tankarna poppar fortfarande upp med jämna mellanrum. När jag mötte hennes blick den morgonen bestämde jag mig för att växa upp, bruka allvar och aldrig göra om liknande misstag. Jag bestämde mig för att skärpa till mig och göra allt jag kunde för att bli bättre för mig och för henne. Och det blev jag. Men det hjälpte inte. Även om cykelturen kanske inte var huvudorsaken till uppbrottet så var det i alla fall en bidragande faktor till att det så småningom tog slut mellan oss. Och något sånt vill jag aldrig utsätta mig själv och min omgivning för igen.

Mitt högra nyckelben är en ständig påminnelse om min dumhet. Den natten slog jag i armen så hårt att jag nästan bröt nyckelbenet, och i stället för att operera så lät jag armen läka på gammaldags vis. Med tid. Men fortfarande kan jag se skadan när jag står framför spegeln, och det värker i armen när jag ska klia mig på ryggen eller kasta upp en tennisserv.

Jag skulle kunna operera bort smärtan, men jag har valt att behålla det som det är. På så vis glömmer jag aldrig varken natten, flickan eller hur jävla självisk och idiotisk man kan vara som värst. Nyckelbenet har blivit som en tatuering. En tatuering av det sällsynta slaget som faktiskt betyder något, till ett väldigt högt pris som jag förtjänade att betala.

Ni får gärna kalla mig ynkrygg och fegis, men jag kommer aldrig skaffa fler tatueringar.

Den jag har kan inget bläck, nål eller motiv i hela världen överträffa.

Så varför ska jag då skaffa en till?

Nyårslöften är bara trams...eller?

Vi är inne i årets tredje månad och det är dags att göra ett nedslag i mina 50 nyårslöften, som jag så ambitiöst lanserade efter eh, nyår...

Så hur har det gått då, undrar ni kanske? Inte bra, är det enkla svaret. Men innan jag berättar om mitt återfall i dekadensens värld vill jag passa på att kasta in en brasklapp. Eftersom det är mina nyårslöften är det också mina regler som gäller, vilket ni kommer att märka på en del av de femtio punkterna.


Samtidigt vill jag också säga att februari var en sabbatsmånad. Vissa dagar kom jag knappt ut ur lägenheten, än mindre sängen. Jag var inte låg, nere eller deprimerad, jag var bara slö och orkeslös. Vissa dagar åt jag inte eftersom jag inte orkade resa mig upp. Att säga att det inte gick ut över humöret är att ta i, men jag tyckte ändå att jag höll ganska god min och var hyfsat glad ändå, trots att kroppen ville annorlunda. 
När jag kollar igenom min lista märker jag att jag i princip bara höll ett fåtal löften i februari. Ett av dem var att låta bli starkspriten. Konstigt, för det var nog det enda löftet jag bröt i januari. Som det kan gå...


Nu är det mars, jag är kry igen och redo för revansch. Så här följer en maratonsammanfattning av året som gått hittills, minus februari.

JAG SKA...

...Säga ifrån mer
Har jag faktiskt börjat göra, oavsett om det gäller irriterande fyllon på krogen (och då menar jag inte mina vänner...) eller morsor som inte borde vara morsor, ni vet såna som pratar i mobil när de går mot rött över ett övergångsställe. Inte alltid lika uppskattat.

...Bli bättre på att hålla kontakten med vännerna
Jag har alltid tyckt att man inte behöver höra av sig om man inte har ett syfte, men ett syfte kan ju vara att höra av sig, om ni förstår? Själv tycker jag att jag blivit bättre, men det är nog långt ifrån alla som håller med.

...Säga Ja till mer
Häromdagen åt jag bacon. Jag gillar inte bacon. Jag säger inte nej längre när det bjuds upp till dans, och jag kommer alltid på fest när folk frågar och jag har möjlighet. Sen säger jag säkert nej till frågor också, det får ju finnas gränser. Eller? Fråga mig så får vi se vad jag svarar.

...Uppdatera den här bloggen minst 2 gånger i veckan
Brasklapp 1. Åtta inlägg i januari och lika många i februari ger snabbt räknat två i veckan. Sen att det kanske varit tre någon vecka och ett en annan, tja...

...Prova/göra något nytt varje dag
Inte helt lätt när inspirationen tryter. Men har man tillräckligt med tid och fantasi går det alltid att hitta något. I går gick jag exempelvis till ett företag och hjälpte dem med ett kundtest på en hemsida, det har jag aldrig gjort innan. Att jag fick 500 pix för besväret gjorde inte upplevelsen mindre angenäm.

...bli bättre på att ge folk komplimanger
Har jag blivit jävligt mycket bättre på, även om mina vänner sällan förtjänar komplimanger...

...besöka 20 platser på min Skånetripp
20 platser på ett år. Det betyder i korta drag att jag har tio månader att besöka 20 platser. Eftersom jag inte besökt en enda än. Så kom igen, häng med mig någonstans. Bårslöv, någon?

...Laga mat varje dag jag är hemma
Gör jag, även om det inte är kulinariska mästerverk varje dag. Men även det jobbar jag på, och manligt nog har jag börjat klippa ut recept från tidningar och nätet, och har en pärm enbart för ändamålet. Kommentarer?

...Uppdatera fotbollsbloggen minst 2 gånger i veckan
Nja, inte riktigt va? 12 inlägg på två månader är för lite, men nu är ligan igång igen och snart stundar landslagsspel. Kanske varva detta med en liten tripp över sundet/bälten och se en match. Nån som är sugen?

...Gå till tandläkaren för första gången på 5 år
Avvaktar där, mina tandplågarhomies är ju inte färdigutbildade förrän till sommaren. Men med det sagt, så kanske man skulle besöka Sara i Svalöv eller Johan i Sjöbo för att se så att de sköter sig på praktiken? Det verkar mest vara fest och fylla över tandläkarstudenterna. Jag vet, för jag brukar festa med dem...

...lära mig ett nytt språk
Jag har kommit över (absolut inte laddat hem) ljudböcker i spanska, ryska och arabiska, och är lite sugen på att läsa en kurs i pashto, som man talar i Afghanistan. Men det är alltjämt i planeringsstadiet.

...ta mina första stapplande steg mot ett körkort
Att skaffa teoriböckerna, är det ett stapplande steg? För dom hade jag redan. Enda skillnaden är att jag har plockat upp dem från källaren...

...bli mera ekonomisk/snål
Gick bra, ända tills datorn tackade för sig och en ny fick införskaffas. En ny som inte fungerar och som måste lämnas in igen. Man måste älska teknikens under.

...skaffa ny säng
Gick bra, ända tills datorn tackade för sig och en ny fick införskaffas - vilket påverkade min sängbudget avsevärt. Men snart fyller jag år och jag har varit extremt jävla snäll i år...

...storstäda minst varannan vecka
Min definition av storstädning är väldigt vag, men bara för att man är ett svin betyder det inte att man behöver bo i en svinstia.

...börja spåna på den där boken jag alltid har velat skriva
Jag har kommit på en idé som är hur bra som helst, och som jag håller på att mindmappa och strukturera nu. Presenteras inom kort.

...träna minst 30 minuter om dagen
Brasklapp 2. Med träning räknar jag också promenader som är lite snabbare än min vanliga takt, som inte är snabb alls. Och i så fall klarar jag löftet med råge hittills.

...rycka upp mig i skolan
Jodå, så att... Det dröjde inte länge innan jag hoppade av utbildningen, jag hade inget sug att bli lärare längre. Men eftersom året är 12 månader långt hinner jag fortfarande rycka upp mig i skolan. Det konstiga är att jag känner mig grymt motiverad att plugga - jag vet bara inte vad. Eller vart. Blir antingen Danmark eller Sverige.

...läsa minst 2 böcker i månaden
Snarare ett nöje än ett löfte. Av de böcker jag läst hittills rekommenderar jag framför allt Ken Folletts medeltidsbricka Pillars Of The Earth och Mischa Glennys McMaffia, som handlar om den organiserade brottsligheten i världen.

...tjäna mer pengar än i 2010
Ligger lite lägre än vid samma tid i fjor, eftersom jag har pluggat mer i år. Men mycket talar för att sommaren blir lönsam. Och nästa vecka börjar jag extraknäcka som dansklärare på en vuxenskola. Min klass består av allt från småbarnsmammor till pensionerade lärarinnor, och jag ser verkligen fram emot det.

...ta sånglektioner
Nej, vi avvaktar lite med det. Talang försvinner inte bara sådär ändå.

...fixa en matchvikt kring 70 kg
Ner kring 73 i januari, upp runt 77 i februari och där är jag nu. Men snart är det fotbolls- och tennisväder så jag är optimistisk. Bör kanske slipa lite på kostvanorna också. Öl och kolaglass är inte Paulungrejer direkt.

...hålla bättre kontakt med släkten i Danmark
Brorsan bor i Köpenhamn och jag har inte träffat honom i år. Ej heller har jag umgåtts med någon av de andra i klanen, så jag skäms och lovar bättring framöver.

...genomföra ett motionslopp utan att bli sist
Har anmält mig till Malmö Halvmaraton i augusti och med tanke på att vi lär vara ett tusental tappra så ska det till ett mirakel om jag ska bli jumbo. Men man ska aldrig säga aldrig...

...lära mig att knyta en slips
Det får bli ett projekt för regniga höstdagar.

...ta tillbaks min rättmätiga placering som etta på den interna tennisrankingen
Har bara spelat en match i år, mot Johan, men den vann jag. Dags att börja spela tennis på allvar snart, eller vad säger ni grabbar?

...äntligen lära mig att spela gitarr
Gitarren står kvar i förrådet, är det svar nog?

...göra något drastiskt med boendesituationen
Mycket snack om en flytt i år. Både jag och min käre roomie har planer, sen får vi se om vi har ekonomi och om det blir en gemensam flytt eller ej framåt höstkanten.

***

JAG SKA INTE...

...dricka läsk
Jag drack en häromdagen, på krogen faktiskt. Det är också den enda jag hällt i mig, förutom...

...dricka starksprit
(forts)...de gångerna jag spädde ut starkspriten med rikliga mängder läsk i januari. Ni vet, spär man bara ut spriten tillräckligt är det inte starksprit längre. Brasklapp 27. Fast numera håller jag mig helt från starksprit, och även om jag dricker åt helvete för mycket öl så får jag ingen ångest eller bakfylla längre. Det är jävligt skönt.

...ljuga
Finns det någon som ständigt är ärlig? Nej. Jag försöker vara det, mer än tidigare, och det är inte alltid lika populärt. Så fråga mig helst inte vad jag tycker om din nya frisyr, din nya pojkvän eller nyfödda bebis om du inte vill ha ett ärligt svar. Oftast får du ett.

...äta skräpmat
I februari lade jag 500-600 kronor på skräpmat, eftersom jag inte orkade laga eget. I januari var jag felfri, och det samma gäller hittills i mars. Egentligen inget svårare löfte att hålla, om man bara ger sig fan på det.

...bita naglar
Bortsett från ett eller tre återtugg så ser fingrarna fina och friska ut nu.

...snusa och röka
Karl fucking Eminger bjöd mig på en snus i februari. Annars inget.

...ta någon skit från andra (med mindre jag förtjänar det)
Kan inte komma på någon speciell situation där jag känt att jag fått skit för ingenting och tagit det.

...ge andra skit (med mindre de förtjänar det)
Hänger väl ihop med att säga ifrån mer. Och det gör jag.

...snacka skit om andra
Jag ligger inne med fantastiskt mycket skvaller och skitsnack, med betoning på "ligger inne".

...besöka Facebook mer än en gång om dagen
Gjorde i princip inget annat i februari, men annars håller jag ganska bra disciplin. Brasklappsvarning: Det räknas inte när jag uppdaterar fotbollsklubbens Facebook...

...harva på MSN mer än absolut nödvändigt
Jag har inte ens MSN längre. Och tänker inte skaffa heller.

...äta snacks
Inget i januari och inget i mars, en mängd i februari men det räknas ju inte...

...äga mer än jag behöver
Har lagt undan en massa skit som ska bort, allt från möbler till DVD-filmer. Inom kort kommer jag lägga ut en massa här så är det fritt fram för er gamar att roffa.

...ignorera telefonsamtal
I februari orkade jag knappt prata med nån. Nu är det bättre, även om jag glömmer mobilen på ljudlös och möte alldeles för ofta.

...cykla på fyllan
Jag har knappt varit i närheten av en fylla, och knappt i närheten av en cykel. Så kombination har varit stort sett omöjlig hittills.

... ladda hem TV-serier och filmer
Är det att ladda hem om man kollar på SVT Play?

...ladda hem musik
Tacka vet jag Spotify, dutuben och det jag redan har på datorn.

...säga orden "typ" och "liksom"
Har väl fallit i fällan ett par gånger men annars är det faktiskt något jag tänker på, ungefär. Märkte ni som jag skrev ungefär i stället för "typ"?

...ha vänner på Facebook som inte matchar grundkriterierna
Mina vänner är bra och konstanta och jag är väldigt noga med att inte adda folk som jag inte vill fika med eller ligga med - eller både ock..

...åka kollektivt till och från skolan mer än två gånger i veckan (förutom praktik)
Det här löste jag briljant genom att hoppa av skolan.

...dricka mer än en kopp kaffe om dagen
Helt omöjligt att hålla, även om jag gör mina tappra försök. Det blir i alla fall aldrig mer än tre koppar...

...begå självtäkt/ta saken i egna händer/dra i den sure
Jag nämner inga namn, men många av mina kära väninnor gjorde vad de kunde för att teasa och fresta mig till självsynd. Jag var dock stenhård (bokstavligt talat) i en månad. Sen...inga kommentarer och inga detaljer. Allt jag kan säga är att man inte kan sluta leva bara för att man har 50 nyårslöften...

***

Dom överstrukna är de löften som inte är relevanta eller humana längre. Alltså har vi 47 kvar att jobba med.

Heja mig!

Dagens Fikusord

Fan, jag hade ju egentligen tänkt att pensionera den här kategorin. Jag tänkte att den var alldeles för omogen och att min nya blogg skulle ha en något vuxnare approach.

Men så läser jag min gode vän tillika tunnhårige kollegas blogg, häpnar och känner att fikusordet får göra comeback. Ingen skriver följande ord ostraffat. Inte ens du, Peter. Därför hänger jag ut dig med bild i brist på lämplig bild på fikusordet i Google-arkivet...Det har du fan förtjänat.

VÅRCALYPSO

Det var bättre förr...

Min gamla Dell har hängt med sedan jag flyttade till Härnösand i 2004 och bortsett från att skärmen lade av efter ett par veckor och batteriet var ständigt slött så gjorde han sitt jobb. Fram tills förra veckan, då han efter en sjukdomstid valde att lägga helt av och avlida. Sju års tjänst, inte illa ändå.

Så jag såg mig tvungen att köpa en ny följeslagare, en Asus blev det som bror Jeppe hjälpte mig att köpa. Jag har ju ingen koll på allt som heter teknik och moderniteter.

Men den har fan inte gett mig annat än problem. Varenda gång jag använt den har det slutat med att jag fått starta om skiten för att den stannat. Varenda gång! Jag är inget datorgeni, långt ifrån, så jag vet inte hur man åtgärdar problemet. Tydligen är det något med Windows.

Så om jag håller låg profil här ett tag framöver så vet ni varför. IT-världen är kall och brutal och jag är tydligen inte välkommen.

Fan ta den moderna världen!