Mina nyårslöften var bättre förr...

Den här helgen går inte till historian som en av mina mest minnesvärda. Igår hade jag följeskap av en konstant migrän och lördagen inleddes med feber och frånvaro av allt som heter disko-kompetens och festsug. Feber på årets finaste vårdag hittills - karmans revansch för att jag hånade brorsan när han var magsjuk i januari. Men den jäveln förtjänade det.

Framåt kvällen har det blivit bättre, och jag har hittat energi att städa undan i garderoben och ställa undan lite saker till ett kommande besök på återvinningscentralen. Ett av mina nyårslöften är att leva minimalistiskt så det passar fint att få rensa ut nu inför våren.

Håller också på att rensa undan i allt som heter bildarkiv och dokument på den externa hårddisken, när jag snubblade över ett gäng texter både från tiden då det begav sig på KommerDuHitOfta, bloggen som jag delade med Christian, Spaden och Peter, men även från de dekadenta dagarna på Pussypalace.

Tänker lägga upp några gamla godingar med jämna mellanrum. Först ut är ett nyårslöfte från 2007-2008 som gick rätt i stöpet. Jag vill minnas att 2008 nog trots allt var ett aningen mera framgångsrikt flickår än det föregående. Men att gå så långt som att säga att jag fixade nyårslöftet, det vill jag nog inte. Däremot känner jag att jag mognat enormt sedan texten skrevs, och att jag i vissa stycken knappt känner igen min tankegång. Men jag antar att det finns en utvecklingskurva för alla, även för mig. Och ibland går den faktiskt uppåt.

----

Sörens nyårslöfte #1: Jag ska sätta på någon annan än mig själv.

Det har varit ett händelserikt år på många sätt. Jag har hoppat på utbildningar, hoppat av utbildningar, flyttat till storstaden Malmö och fått en gedigen roomie i min thailändske wingman Tommy a.k.a T-bag a.k.a Dirr-T.

Jag har varit full, jag har skämt ut mig, jag har gjort konstiga och korkade saker. Jag har åkt på smällar och tagit minst lika många. Inga fysiska smällar förstås, jag är för intelligent för att ge mig in i sådana primitiva gemäng.

Som människa har jag utvecklats enormt under året. Som man, är det en helt annan sak.

På skrevfronten är det nämligen inget nytt. 2007 har varit ett enda stort sexuellt vakuum för min köttsliga mini-me. Medan mina wingmen Anders och Gary har dragit hem den ena puman efter den andra för en stunds Discovery Channel-beteende har samma nöjesställens kvinnliga besökare varit knappt så givmilda gentemot er favoritdansk.

Givetvis är det mitt eget fel. Jag bryr mig inte tillräckligt. Jag är nöjd om jag får dricka mig vacker i baren, stappla ett par steg över dansgolvet till blackjack-bordet och spilla öl på mina polare på vägen dit. Jag har nämligen kommit på att jag är nog är mer pubmänniska än klubbmänniska. Det räcker inte med att ha en kropp som en grekisk gud när du ser ut som en grekisk staty på dansgolvet. Och det underlättar inte att volymen är så hög att man måste stå två centimeter från noga utvald samtalspartner och spotta dem i öronen för att de ska fatta vad man vräker ur sig. Och när det är helt omöjligt att föra ett samtal så är det omöjligt för mig att göra mig sedd & märkt. En man av min kaliber måste stimulera det finare könet intellektuellt för att kunna få chansen att stimulera dem sexuellt.

I 2008 ska jag gästa lite fler pubar & privatfester. Det är nog där jag gör mig, och hittar mina själsfränder. Eller ja, sängfränder räcker. Jag är inte den som har råd att vara petig.  

Det hela är tämligen enkelt. Jag lovar att jag ska sätta på någon annan än mig själv. Jag ska i varje fall vara ihärdigare i försöken & jakten.