Ett vackert ord och ett lika vackert löfte

Det har varit en bra helg för Malmö. Stadens fotbollslag tog SM-guld (jag kan förvisso inte bry mig mindre) och polisen tog den förmodade lasermannen, så vi utlänningar kan färdas tryggt på gator och torg igen. En parentes i sammanhanget är smeknamnet, kunde man inte komma på något mer kreativt än att damma av ett gammalt epitet? Hur vet man skillnad på den gamle lasermannen och den nye lasermannen?

Hur som helst. Min helg har varit både upp och ner. Upp i går med god mat och trevliga fester. Ner i dag med tentaplugg och bakfylleångest. Om fem timmar ska jag sitta med vässad penna och i stället sitter jag klarvaken i sängen och skriver dessa mediokra rader, dessutom biten av en tilltagande förkylning och hosta.

Jag tänker inte vara långrandig här, jag vill bara konstatera en sak: Groggbuffé kan vara ett av världens finaste ord. Fundera på det. Även om man inte gillar varken groggar eller bufféer så måste man nånstans inse att orden kittlar skönt i kistan tillsammans, fast ordet låter bättre än det smakar.

Groggbuffé.

Jag har aldrig varit någon större beundrare av starksprit, och framför allt inte sånt som blandas med läsk. Jag kan ta en rökig whiskey eller en päroncognac, men jag skulle också klara mig fint utan. Det tänker jag faktiskt göra från och med nu. Ingen mer starksprit för min del. Starksprit gör mig svag och sårbar och sentimental. Det ger mig mera ångest än glädje, ångest som oftast sitter i flera dagar, ibland veckor. Öl är gott och kan kontrolleras, men starkspriten skickar ut mig på djup där jag inte kan få fotfäste, och det vill jag inte utsätta min själ eller kropp för längre. Det är ju inte ens gott heller, om man tänker efter. Varken snaps eller vin. Smakar skit.

Starksprit får mig att bli någon annan än den jag jobbar hårt för att försöka vara. Spriten gör mig upprorisk och impulsiv på fel sätt. Spriten får mig att bränna alldeles för mycket pengar, tänka alldeles för många negativa tankar och göra en massa dumma saker. Stora omvälvande saker som att cykla sönder ett nyckelben och som en möjlig konsekvens även ett förhållande. Och små men ändå irriterande saker som att ringa alldeles för dumma samtal till alldeles för fina flickor.

Helgens groggbuffé på höstfesten var imponerande, stor och min sista. Hädanefter blir det enbart öl vid festliga tillfällen. Närmast på morgondagens tentafest.

Förresten - stor credd till Mattias och Jocke som styrde upp två gedigna tillställningar. Jag har en kamera fylld med minnen och minnesluckor, men är lite för lat för att ladda upp bilderna nu - rekommenderar Saras snitsiga sammanfattning. Håll till godo med en bild på gårdagens suveräna pastapytt med lax som det grundades med.

Skitenkelt egentligen. Pasta, harrikuvär, lax och schalottenlök och ett sexigt uns av citronpeppar. Till det freestylade jag ihop en kall sås på lättkrämfräs, honung, dill, rivet citronskal och räkor och succén var given.