Inför matchen var jag som bekant lite kluven, då jag alltid gillat de svenska tennisspelarna. Sverige ställde upp med två av världens 50 bästa dubbelspelare och Danmark hade fjolårets vinnare av Wimbledon i sin dubbel, så det var bäddat för hög kvalité. Den udda fågeln var Thomas Kromann, en orankad spelare som lagt sin satsning på hyllan och som mest håller sig till serietennis - bland annat i Ystads Tennisklubb...
Kromann var faktiskt den bättre av de två danskarna men svenskarna Lindstedt och Brunström var bättre och vann med 3-1 i set.
Denne Robert Lindstedt alltså. Han framstår som ganska osympatiskt när man ser honom spela och läser hans uttalande i diverse medier. Ointelligent, liksom. Han hade också sina saker för sig på banan och verkade inte helt nöjd med publiken. Ville kanske att man skulle sitta och hålla käften?
Kjellström lyckades haffa ett par danska flaggor och vi satte oss behagligt nära de danska fansen. Hasse var inte så nöjd med det men lät det bero. Ganska bra stämning och en fin upplevelse, även om Sverige och Robert Lindstedt alltså vann. Svenskarna skulle sedan även vinna de två avslutande singlarna och stanna kvar i tennisens division 2, medan Danmark får ta ett steg ned. Tennis är inte vår grej.
Hur som helst, jag gillar tennis och jag gillar listor, så här kommer mina tre största minnen från landslagstennis i Davis Cup.
***
1995: Frederik Fetterlein slår Stefan Edberg
Playboyen Frederik Fetterlein var en hyfsad tennisspelare som aldrig nådde några större framgångar. Höjdpunkten i karriären måste vara när han slog svenska ettan Stefan Edberg i Bröndbyhallen 1995 efter att ha pulvriserats i första set men vänt efteråt. Då liksom nu vände Sverige 0-2 i matcher till seger 3-2. Fetterlein gjorde sig sedermera känd som en tvättäkta C-kändis i Köpenhamns nattliv, syntes i Paradise Hotel-sammanhang och presterade också att gå i personlig konkurs. Men segern i 1995 var fin.
Frankrike mot Sverige i finalen. Sista matchen. Kulti har matchbollar. Boetch har matchbollar. Båda har kramp. Jag hörde matchen på radio och har aldrig varit med om något liknande. Så här spännande har det nog aldrig varit varken före eller efter den här maratonmatchen.
1997: Björkman krossar Jonathan Stark
Vet inte varför den här matchen är så speciell för mig, men jag minns att jag spelade in den på VHS och tittade på den om och om igen. Jonas Björkman var en av världens bästa spelare på den tiden och Sverige hade redan avgjort finalen mot USA efter dubbeln. Minns bilderna av USA-superstjärnan Pete Sampras i rullstol med en trasig fot. Lite dramatiskt kanske. När sedan även tvåan Todd Martin kastade in handduken fick reserven Jonathan Stark hoppa in och agera kanonmat. Men han gjorde det på ett ytterst underhållande sätt.
Kolla in den matchen och alla andra från Davis Cup-finalen 1997 i öppna arkivet på SVT. Bra grejer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar