nu är det min sommar

För en liten månad sedan skrev jag ett inlägg om att allt inte riktigt var som det skulle, att jag inte mådde särskilt bra och att det hade pågått över nästan hela sommaren. För första gången i mitt liv tvingades jag uppsöka läkarvård och tog en ocean av prover.

I fredags ringde läkaren. Han berättade att de inte kunde hitta något konkret som pekade på något allvarligt men att det med största sannolikhet var ett virus som plågat min kropp. Skönt, men ändå inte, tänkte jag, för någonstans hade man velat ha det på papper att man felat något så att folk inte går runt och tror att man hittar på. Han frågade hur jag mådde nu och jag sa att det blivit mycket bättre, men att jag alltjämt är väldigt trött. Läkaren, som är en gammal vän av familjen, försäkrade att det skulle gå över inom kort.

Och jag märker faktiskt hur mycket bättre allt är och blir. Jag har en energi i kroppen som jag inte haft sedan början av sommaren och jag har både lust och ork att ta tag i saker jag försummat. Kontakta människor jag försummat. Ta tag i träningen igen. Jag har dåligt samvete för att jag inte var på topp de sista veckorna innan min flickvän åkte iväg på sin resa, även om jag vet att jag inte kan göra så mycket åt det. Det stör mig att jag låtit min kropp förfalla dessa månader, och att jobbet och eleverna fått lida. Jag är normalt sett en person som gillar att ha planeringen redo i tid och det är egentligen först nu som man börjar känna ett överskott av energi att strukturera upp resten av läsåret. Nu är det min sommar.

Med bättre hälsa kommer flera löften. Det är sober oktober, och vi har avklarat 2 av 38 dagar.