Det är dags att bli sårad igen

Jag vet inte om det är för att jag tränar hårdare än på länge, eller om det är för att jag har kastat buteljen i återvinningen, men min patenterade bukfetma håller på att bli ett minne blott och jag klockar in på vikter som jag inte har sett sedan slutet av förra årtusende. Igår sa jag till nån att jag "nog aldrig vägt så lite som jag gör nu". Som jag nämnde i förra inlägget är naturkunskap inte min starka sida.

Häromdagen när jag ställde mig på morsans milligramprecisa badrumsvåg och tittade ner såg jag dels a) mina fötter och b) 72,3 kilo i siffror. Och då hade jag inte ens gjort min toalett, för er som undrar.

Nu ska man inte ropa fan innan man släppt djävulen över ån, för det lär nog snart gå åt andra hållet. Jag har nämligen toktappat inspirationen och känner mig inte alls motiverad att träna längre. Det enda skälet till att jag håller igång är att jag på något finurligt vis får ångest om jag inte rör på mig. Ni vet den där drogkänslan som uppstår. Eller så har ni säkert läst om den i nån inspirationsblaska.

Träna gör jag varje dag, det går som på rulle. Har blivit en del av vardagen. Men suget och motivationen att pressa mig till det yttersta när jag tränar, eller ge allt när jag tävlar, det är inte en del av mig. Det är bara när jag är på ett visst humör som jag verkligen kämpar till bristningsgränsen och över den.

Det är bara när jag känner mig sårad som den riktiga tävlingsmänniskan i mig kommer fram.

***

Jag tror det började på mellanstadiet, när min stora barndomskärlek Sofie valde bort mig för en av mina vänner. Samma dag som jag fick det sorgliga beskedet hade vi orientering i skolan, och jag sprang som om jag hade en blåslampa i röven och vann skiten med ett par minuters marginal. Vill jag minnas. Förmodligen var det inte mer än ett par sekunder, men för varje år som går växer försprånget sig större & större.

Sen kom ett stort vakuum som jag kallar högstadiet. Nånstans växte jag till mig och såg ingen egentlig anledning att bli sårad under de tre åren. Inte för att flickorna inte var intressanta, men för att jag inte lade ned tillräckligt med energi och känslor för att kunna krossas.

Nästa smäll kom nånstans på gymnasiet, när jag blev goda vänner med Johanna. Vi försökte vara tillsammans men kom tämligen omgående på att det vore slöseri av en god vänskap. Jag störde mig inte alls på att det tog slut (eftersom det egentligen aldrig började), men det var en fas där jag var så passiv med de tjejer jag tyckte om att det på sin höjd blev vänskap, oftast ingenting alls. Mitt självförtroende var stukat och sårat, och jag hämnades på min egen passivitet genom att ta ut mig fullständigt på fotbollsplanen under någon månads tid. Inga resultatmässiga framsteg dock, men jag somnade gott på kvällarna med vetskapen om att jag gjort allt jag kunnat. Och den känslan kunde jag ta med mig och använda även utanför somnolensen och fotbollsplanen.

Där många andra kanske fann flaskan eller gråten i svaghetens stund tränade jag i stället. När Isabelle dumpade mig för något år sedan började jag gå långa promenader, ofta kunde jag vara ute i timmar. Rensade gott i själen och i skallen, och när jag började komma över henne kunde jag ändå dra upp något minne där jag känt mig illa till mods för att använda det som bränsle i ytterligare några kilometer. Eller på tennisplanen. Jag förlorade inte en femsetare det året. Också en mild överdrift, men ni fattar.

Det är faktiskt ett riktigt bra knep, att plocka fram en situation där du känt dig sårad, maktlös, osynlig, orättvist behandlad eller vad som helst som gör att djävulen kommer fram när du behöver honom som mest. För min egen del fungerar det som bäst när det handlar om tvåsamhetstrubbel, men familjeangelägenheter, arbetsplatskonflikter och annat är säkert lika bra hjärnspikar.

Nu senast. Anneli. Fan, jag tror jag har använt henne som bränsle i ett år nu. Det hänger väl ihop med att jag drog ned på drickandet också i slutet av förra sommaren, men dom där sex kilona som skiljer nu jämfört med när vi först träffades är till störst del hennes förtjänst. Man vill visa att man kan bättra sig, att hon tog fel beslut. Och även om hon kanske inte bryr sig den blekaste, så kan man alltid inbilla sig att hon gör det för att man ska pressa sig det lilla extra när det behövs som mest.

Men för ett par veckor sedan, kanske en månad, så märkte jag att skallen var helt tom när jag skulle göra dom där sista repetitionerna i träningsprogrammet och behövde en mental rövspark. Letade febrilt i mitt aggressionsarkiv men det var kliniskt rent för sura tankar. Det var flera månader sedan jag kom över henne men arkivet hade jag inte velat rensa förrän efter halvmaran i augusti åtminstone. I dag gjorde jag comeback i A-laget i fotbollen efter att ha varit konstant petad sedan 2006 (ärligt talat har jag aldrig varit med i förstalaget...) och behövde en rejäl sporre när jag kom in och fick spela sista 20. Men jag hittade fan inget.

Jag skulle kunna sätta mig ned och gå igenom skrifter och bilder som jag har sparat från tiden med samtliga ovan nämnda tjejer, men det verkar som att knoppen bestämt att kroppen ska hitta ny känslobensin från någon ny källa.

Det är nog dags att bli sårad igen.

Hälften dagbok, hälften skryt

Minns ni en blogg jag skrev för ett tag sen om att jag inte har särskilt många tjejkompisar? Det borde ni göra, för det var mindre än en vecka sedan jag skrev den.

Min ambition var att kroka upp med fler av mina vänner med kvinnliga kromosomer (fast det kanske alla har? Biologi är inte min grej.) för att få en vettig inblick i vad som pågår bakom flickors pannben. Jag är medveten om att det är en gåta som man blir grå innan man får grepp om, men jag tänker försöka. Plus att jag generellt har lite dåligt samvete för att jag inte har fler tjejvänner. Så det blev startskottet för en vecka i venus tecken.

Samma kväll som bloggen skrevs gick jag på krogen med Cassie och Katja. Vi snackade sensuella dialekter och skillnader mellan kvinnor och män. Katja påstod att män som har mycket mat i kylen är bra på att laga mat. Jag sa att dom som har mycket mat i kylen har det just för att dom inte är bra på att laga mat. Jag tyckte att jag hade mest rätt, men noterade ändå i min minnesbank att jag borde fylla kylen med mer mat. Just nu har jag bara filmjölk, potatis och vitlök i kylskåpet. Filen är förmodligen gammal och potatis är jag osäker på om man överhuvudtaget bör förvara i kylen.

Maratonfika med Sofie dagen efter. Hon har varit i Thailand en handfull månader men var inte lika solbränd som jag trodde. Det förklarade hon med att de hade råkat köpa smink som innehållit en slags medel som gör hyn vitare, det är inne i Thailand att vara vit. Turisterna håller dock inte med. Sofie var min allra första internetdejt någonsin så vi snackade bland annat fördelar och nackdelar med dom vi träffat. Sen hade vi en diskussion om man går höger eller vänster när man ska svepa in för en kyss utan att komma fram till någon tumregel. Senare frågade jag min roomie Gary om det. Han påstod att om man är högerhänt så går man höger och samma sak med oss som är rättvända. Jag sa att jag gick höger ibland. Han sa att jag inte var normal heller.

Även fredagen bjöd på tjejträffar. Först fika med Joel, och sen med Elin. På lördagen var jag på överraskningsfest för Erik 25, där jag var som luft för damerna eftersom jag var a) nykter och b) inte tandläkarstudent, men vi hade fan kul ändå. Här borde jag fylla på med bilder från festen, men jag har förlagt kameran.

Den här veckan blir också kvinntensiv. I morgon har jag sista lektionen med mina danskklass, som består av sex skönne damer. På onsdag ska jag titta på när damlaget spelar och droppa ett par rader i tidningen. I laget spelar My, som jag har en intern skyttetävling med. Hon leder med 8-0 tror jag. Men det blir nog oavgjort, eftersom mitt B-lag kanske läggs ned. Vi har lämnat walk over i två matcher och på den tredje blir laget uteslutet. Ska jag näta i A-laget då kanske? Vi får snacka om det där.

Fy fan vilket tråkigt och meningslöst inlägg det här var. Hälften dagbok och hälften skryt om hur social jag är.

Fan vad jag är bra.

When In Skurup...

För nästan exakt tre veckor sedan hade jag det sublima tillfället och den enorma äran att få spendera en eftermiddag i Skurup, detta smultronställe i sydöst. Not.


***
Var: Skurup, 6978 invånare.
Var: Som en stor kissfläck mellan Svedala och Ystad.
Hur: Kartläsare för Johan som skulle till Ystad och lira fotboll. Dom vann.
Vem: Jag, bara lilla jag till en början. Sen kom Therese och agerade superb guide. Sen gick hon igen.
Det här visste jag innan: Att du aldrig varit ordentligt full om du inte varit full i Skurup. Apropå det, min gode vän Magnus kommer från Skurup. Byns fotbollslag har sin plan placerad precis bredvid järnvägen, så nära att jag i mina glansdagar oftast var närmare Ystadtåget än fotbollsmålet.
Systembolag: Ett. Det mest välbesökta någonsin.
Trissindex: 25 kr, som jag använde på en ny lott. Alltså 0 kr.


***


Direkt när jag hoppade ur Johans Audi och satte fötterna på Skurupsk mark tänkte jag samma tankar som jag alltid tänker när jag besöker ett nytt ställe på min Skånetripp.


1) Vad fan gör jag här?
2) Vad håller jag på med?
3) Vart ska jag nu gå?
4) Varför gjorde jag ingen research?
5) Vad håller jag på med?


Så jag ringde ovan nämnda Magnus för att få lite tips om turistmål. Han nämnde gatuköket i byns hjärta där alla moppefjortisar. Jag noterade. Och så rekommenderade han ett besök på Systemet. Förstås. Enligt legenden handlade Magnus på bolaget så ofta att han till slut fick sitt namn på kvittot. Jag var lite nyfiken på ifall omsättningen och den lokala konsumtionen dalat efter min bleklynte fyllekamrats uttåg mot större städer och större groggar, men det verkade vara bra sprutt i spritbutiken.

Jag frågade Magnus om han tyckte det var en god idé att hälsa på morsan hans. Det tyckte han inte. Så jag ringde till Therese, som glatt ställde upp som guide för en eftermiddag. Medan jag väntade hittade jag förmodligen Sveriges skyltgladaste affär.

Sen kom Tessan. Vi gick in på Konsum, där jag hittade Skurups enda rulltrappa. Handlade varsin glass och begav oss ut på äventyr.

Genast knallade vi förstås mot samhällets stora kännetecken (förutom det faktum är man är grymma på att odla pumpor och har haft Linné på besök. Eller om det var Strindberg?) som dock för en gångs skull var kliniskt rent för mopeder och socialfall.




Weiter gehen och jag saknade lite grönska, men det var fan svårt att hitta klorofyllplättar i Skurup.


Men till slut lyckades vi. Lustigt nog är det här Stadsparken i Skurup, den heter faktiskt så. Jag kunde inte låta bli att tänka att medan vi var de enda som promenerade genom stadsparken i Lund, så var stället med samma namn i Lund invaderat av studenter och suputer i exakt samma stund. Just då började solen också steka. Konstigt nog var jag ganska nöjd med att vara i Skurup då, och inte i parken i Lund. Jag börjar nog bli gammal.

Therese tackade för sig efter ett slitstarkt arbete, men innan våra vägar skiljdes gick vi förbi ytterligare en affär. Åtminstone tror jag att det är det. Budskapet verkar i alla fall vara att man vill sälja något.

Jag är en sucker för ett bra köp, så jag tittade in. Som väntat var det bara en massa gammalt skräp. Kände mig lite dum som gick runt och spelade intresserad, så jag köpte en påse spiskummin för fem kronor. Väl utanför insåg jag att bäst före-datum var i 2009, så jag tömde ut påsen i deras rabatt. Kommer det växa spiskummin där nu, tro?

Småtrött lufsade jag tillbaks till parken och tog en powernap på gräset i solen, innan jag förflyttade mig bort till idrottsplatsen för att se brorsan lira med sitt gäng mot mitt lag (jag var petad som vanligt). Brorsans lag vann, men jag fick sista ordet eftersom jag kunde ståta med ett par trevliga timmar i Skurup och en högklassig chaffisbränna.

Skånetrippen!

Städer och tätorter med mer än 1000 invånare:

Anderslöv, Asmundtorp, Bara, Billesholm, Bjuv, Bjärnum, Bjärred, Blentarp, Broby, Bromölla, Bunkeflostrand, Bårslöv, Båstad, Dalby, Degeberga, Ekeby, Eslöv, Falsterbo, Fjälkinge, Furulund, Förslöv, Gantofta, Genarp, Gislövs läge, Glumslöv, Hammar, Hanaskog, Helsingborg, Hittarp, Hjärup, Hofterup, Hyllinge, Häljarp, Hässleholm, Hästveda, Höganäs, Höllviken, Hörby, Höör, Jonstorp, Kivik, Klippan, Klågerup, Knislinge, Kristianstad, Kvidinge, Kågeröd, Kävlinge, Köpingebro, Landskrona, Ljungbyhed, Lomma, Löberöd, Lönsboda, Löddeköpinge, Lund, Malmö, Marieholm, Munka-Ljungby, Mörarp, Norra Åsum, Näsum, Osby, Oxie, Perstorp, Påarp, Rydsgård, Sibbhult, Simrishamn, Sjöbo, Skillinge, Skivarp, Skanör, Skurup, Smygehamn, Staffanstorp, Stehag, Strövelstorp, Svedala, Svalöv, Sätofta, Södra Sandby, Sösdala, Teckomatorp, Tollarp, Tomelilla, Torekov, Tormestorp, Trelleborg, Tygelsjö, Tyringe, Veberöd, Vellinge, Viken, Vinslöv, Vittsjö,Ystad, Åhus, Åkarp, Åstorp, Ängelholm, Ödåkra, Önnestad, Örkelljunga.

Öar:

Hallands Väderö, Ven, Ivö.

Nationalparker:

Dalby Söderskog, Stenshuvud, Söderåsen.

Sjöar:

 

Finjasjön, Hammarsjön, Immeln, Ivösjön, Oppmannasjön, Vombsjön, V Ringsjön, Ö Ringsjön.

 

Var är brudarna?

En tanke slog mig förra veckan som jag inte riktigt har kunnat smälta, så i stället försöker jag tugga vidare på den och utveckla den.

Det handlar om tjejer, förstås. Tjejer som är vänner. Väninnor. Fast det ordet använder man väl inte i Sverige? Hur som haver, jag tänker göra det.

Det slog mig när jag hälsade på min stora barndomskärlek och goda väninna (det låter fan fint, eller hur?) Sofie att jag egentligen har ganska få tjejkompisar (det låter lite fjortis och feset, vi kör vidare på väninnor) som jag verkligen anser vara bland mina allra viktigaste vänner. Nu är jag inte särskilt förtjust i att ranka vänner, men skulle jag tvingas göra det så tror jag inte att någon på min topp fem-lista är av kvinnligt kön. På min topp 20 skulle Sofie och någon till smyga sig in, men när jag behöver ett gott råd eller snacka av mig ett bekymmer så är det sällan att det är flicka i luren eller på andra sidan bordet. Inte i första hand.

Och jag måste erkänna att det stör mig. För det är inget jag medvetet har valt. Jag vet att det finns de tjejer som säger att de trivs bäst med manliga vänner och vice versa, men för mig spelar det ingen roll. Jag trivs bra med båda. Men ändå har det alltid varit så att jag har haft flest "polare". Minns på svensklektionen i sjuan när vi skulle ranka våra vänner i olika ringar runt om sig själv i centrum, med de närmaste vänner i den närmaste ringen runt om och de lite mindre goda vännerna i nästa större ring och så vidare. Närmast mig var bara snubbar. Och Sofie, eftersom jag fortfarande var lite småkär i henne...

Det blev lite bättre spridning på det i gymnasiet och även senare, men fortfarande är det en något skev fördelning i min vänskapskrets. Vi kan ta min maratonfest i augusti som exempel. 12 har tackat ja till inbjudan hittills. En av dem är tjej. Sen vet jag inte om Moa tackat ja för att det är lockande med elva snygga och vältränade killar, men jag kan ju bara hoppas att det jämnar ut sig lite efterhand. Inte för att korvfest inte är skoj - det blir oftast mer pant då...

Ska man se det hela ur ett fortplantningsperspektiv vilket vi killar oftast vill, så finns det inget bättre sätt att träffa nya tjejer än just väninnornas egna väninnor. Men då ska det förstås till att din väninna inte sagt en massa skit vidare om dig och/eller själv har en liten svaghet för dig, för då har du nog större chans att få till det med grabbarna...
Och det må vara en sliten klyscha, men ska du träffa tjejer i vimlet är chanserna större om du har en wingwoman vid din sida. Så Sara, Lisa, Nils och er andra, när ställer ni upp?

Jag är lite trött på den här sneda fördelningen, så i smyg har jag dragit igång ett nytt projekt som jag kallar Pussypals. Jag ska skaffa fler väninnor, och dom jag redan har ska jag göra ännu bättre. Jag vill gärna tro att det är utvecklande för mig. Därför har jag bokat in middagar, fikor, promenader med mycket mera i princip varje dag denna veckan.

I kväll exempelvis var det krogen med Cassie och Katja. Om moralens väktare undrar så kan jag informera att jag drack ananasjuice. I morgon ska jag skitsnacka med Sofie och på fredag blir det girltalk med Elin. Och ni andra - bli inte förvånade om jag hör av mig snart med löften om gött häng och diverse aktiviteter.

Dags att avsluta kvällen med en testosteronkick. Får bli ett avsnitt av L-Word, tror jag...

Dagens Moralkaka

Okej, jag vet att det här inte är helt enligt hederskodex och att det finns en ganska klar tragik i det hela. Men allt går att skämta om och har man redan bokat en plats i helvetet och kört denna på Facebook så kan man lika väl brinna ordentligt....

Och till mitt försvar så vill jag säga att ur varje tragisk händelse kommer det en lärdom. Eller i detta fallet (bokstavligt talat), en smålustig och extremt opassande moralkaka:

Du kan springa hur långt som helst, men du kan aldrig undkomma en ilsken kvinna.



Sur Röv & Svettig Panna

Ehm, Eurovisionstippningen gick ju inget vidare i finalen. Jag var ju storsint nog att publicera mina tips här på bloggen och det fick ingen vidare effekt. Frankrikes popsnöre-opera floppade totalt och det gav min ekonomi en mindre pungspark, men som tur var hade jag lite i ryggen från första semin så det slutade med ett plus på 1770 kr, eller 22,4 % om man så vill. Men eftersom jag bommade kapitalt på Frankrike känns det lite snopet så här i efterhand. Sur röv, på ren danska.

Nu ska det bli jävligt skönt att slippa skiten. Men om ett år kommer Eurosuget igen, var så säkra!

***

I morgon kommer ett inlägg om min vägtripp till Skurup för två veckor sedan.

***

På allas vår Facebook styrde jag upp ett sånt dära evenemang idag, Maratonfest kallar jag det. Det är nämligen tanken att vi gemensamt ska fira min målgång i Malmö Halvmaraton den 13 augusti. Så efter loppet tänker jag styra upp lajbans på vår innergård med buffé, tävlingar och skönt häng, och alla är givetvis välkomna. Temat blir överlevnad.
Mer info senare, men fram med kalendrarna och krita ned datumet!

***

Använde mitt andra av tre sprit-frikort i helgen. Nu har jag bara ett tillfälle kvar att smaka på rusdrycker i sommar innan loppet i augusti. Den 10 juni är det student och Sören är bjuden. Förstås. Då ryker sista. Det konstiga är att jag nästan tappat ölsuget, det sista av mina alkosug som återstår. I går när jag hällde i mig bärsen var den inte lika god som tidigare, bara nästan.

***

Testade att springa idag för första gången på tre veckor, efter den där störiga fotskadan i fotbollsmatchen. Kändes ganska okej, så jag firade med morsans kebabpizza och rabarberpaj. I morgon blir det slingan och 5-kilometern. Nån som vill hänga med? Snälla säg nej.

***

Visste ni förresten att turkarna är de som lägger ned mest tid på middagar och att finnarna dricker mest kaffe i Europa? Nu vet ni.

***

Med den gjutna infon tar vi siesta.

Inför kvällens Eurovision-final

Det är inget jag behöver erkänna år efter år - de flesta av er vet redan att jag är en inbiten Eurovisionfantast. Dels är det för att jag gillar variationen i spektaklet av olika sångstilar och framföranden, men framför allt är det för att ESC är en ruskigt bra inkomstkälla när det gäller vadslagningar. Eurovisionbettandet har betalat mina tre senaste utlandsresor och mången mjödkväll på Möllan, och däremellan en och annan skolbok....

De senaste åren har jag satsat nånstans mellan 8 och 15 000 kronor/år på olika Eurovisionvad, men i år håller jag mig lite i skymundan då jag hör varningsklockor ringa. In alles har jag tippat för 7900 varav 3300 i finalen. Mina bets är följande, motivering lär framgå i snabbguiden nedan.

Irland inte topp 4: 1000 kr x 1,65
Frankrike slår Azerb... 1000 x 1,40
Serbien slår Rumänien... 500 x 1,65
Georgien slår Österrike...100 x 1,95
Frankrike vinner... 500 x 8,40 (den här tippades tidigt i våras, därav oddset)
UK slår Irland.... 200 x 2,00

Nog om det. Här är vad jag tycker och tror om kvällens bidrag. I startordning, dessutom. Mina betyg

-------

1. FINLAND: Paradise Oskar - Da da dam



Förutom den löjliga låttiteln finns det inte mycket att klaga på. Eller jo, det finns det, men inte i de här sammanhangen. En låt om att rädda världen som dessutom kickstartar hela fallerallan ikväll kan föra upp ParadisOskar (som egentligen heter Axel och är finlandssvensk) till en respektabel placering. Har jag förresten nämnt att han liknar mig?

Jag tycker: Placering 6 av 25
Jag tror: 15 av 25

2. BOSNIEN & HERCEGOVINA: Dino Merlin - Love In Rewind



Det börjar med ett komplicerat mattestycke och en ganska nonchalant inställning till instrument, men det växer hela tiden och blir en charmig kompott av spralliga juggar med stora leenden. Det här är en av mina absoluta favoriter i fältet - synd bara att man fått ett så pass dåligt startnummer.

Jag tycker: 3
Jag tror: 7

3. DANMARK: A Friend In London - A New Tomorrow



Jag bryr mig inte nämnvärt om Danmark blir nummer 1 eller nummer 25, det gör jag sällan när det gäller tävlingar som inte har med skicklighet att göra. Men jag vill ändå försvara mina landsmän som anklagats för plagiat av Andreas Johnsons "Sing For Me (samt mååånga andra låtar). Skillnaden, vilket dom sura svenskarna glömmer bort, är att här finns det utstrålning och ett bra mellanspel som får publiken och tittarna med på noterna. Något sånt hade Andreas Johnson aldrig.

Jag tycker: 9
Jag tror: 11

4. LITAUEN: Evelina Sasenko - C'est Ma Vie



Efter tre sevärda nummer kan en bensträckare vara på sin plats, och den serverar litauiska tanten med sin ballad som pågår i långt mer än tre minuter, känns det som. Tanten, skriver jag, men hon är inte mer än 24 år gammal. Konstigt. En av få som höll ihop sången i sin semi, och det i kombination med en trevlig urringning och Peters telefonröstande tog det hela vägen till final. Det här är skittråkigt i min bok, jag dömer ut det men räknar inte bort det.

Jag tycker: 22
Jag tror: 21

5. UNGERN: Kati Wolf - What About My Dreams



Milf-techno, sa vi i webbshowen inför ESC. Det låter ju lovande, men jag blev väldigt besviken på akten i semin i torsdags. Kanske hade jag för höga förväntningar efter att ha sett musikvideon, men det fattas tyngd i låten live och hon är lika charmig som framsidan av en bok om jämförande politik. Måhända att det smyger sig in i topp 10. Svårtippat som fanders. Hon liknar längdhopparen Erica Johansson förresten.

Jag tycker: 4
Jag tror: 8

6. IRLAND: Jedward - Lipstick



Att tvillingar kan vara irriterande vet jag allt om, men så här störiga borde det inte vara tillåtet att vara. Och absolut inte i TV där alla kan se en. Det finns inget som helst charmigt eller roligt med det här bidraget, det är enerverande så att man börjar riva i soffan och leta efter något stärkande även om jag inte dricker längre. Inför ESC sa jag att Österrike och Sverige var sämst av alla i år. Det här är sämre.

Jag tycker: 25 av 25
Jag tror: 13

7. SVERIGE: Eric Saade - Popular



Det här hade lekt hem Junior Eurovision, och just för att det är så inriktat på 11-åriga tjejer tror och hoppas jag inte på någon framskjuten placering för den lille Michael Jackson-wannaben från Helsingborg. Låten är betydligt sämre än den andra han ställde upp med för något år sedan, och texten ska vi inte ens prata om. Det här är så falskt och så tillrättalagt att jag blir förbannad bara av tanken på att Sverige är i final.

Jag tycker: 21
Jag tror: 6

8. ESTLAND: Getter Jaani - Rockefeller Street



Jag tog nog i lite för mycket när jag i webbshowen gav Estland en femma och lovade en riktigt bra placering. I dag hade jag gett en svag trea. Jag fasthåller att Geten har tävlingens starkaste vers i år, men refrängen är hemskt plågsam. Sen blir det bättre när man knäpper med fingrarna (sånt gillar jag) i mellanspelet bara för att bli jobbigt igen. Ett av många bidrag som är ruskigt svårtippade. Men söt är hon. Do you feel that?

Jag tycker: 11
Jag tror: 16

9. GREKLAND: Loukas Giorkas feat. Stereo Mike - Watch My Dance



Det stör mig som fan att Stereo Mike ska in och peta i den här låten. För med en förnuftig vers hade det här kunnat bli hur farligt som helst, refrängen är ju bra och jag gillar den grekiska dramatiken i sångbilden. Men nu blir det lite intetsägande i längden eftersom det inte finns utrymme att lyfta. Mancrush-varning på Loukas, jag bara säger. För övrigt gillar jag tjejer.

Jag tycker: 5
Jag tror: 12

10. RYSSLAND: Alex Sparrow - Get You



Jag orkar inte mer sånt här. Läs motiveringen på Eric Saade och lägg till några år och lite bättre sång.

Jag tycker: 20
Jag tror: 9

11. Frankrike - Amaury Vassili - Sognu



Pretentiös popera på korsikanska är inte vardagsmat i Eurovisionen, och vissa skulle kanske mena att Frankrike bryter mot de oskrivna reglerna och skickar en som faktiskt kan sjunga. Det här är det enda bidraget som ger mig vinnar-feeling och den känslan brukar inte göra mig besviken. Jag gillar hans överarroganta "fan vad bra jag är"-leende efter varje hög ton. Plus för det.

Jag tycker: 8
Jag tror: 1

12. Italien: Raphael Gualazzi - Madness Of Love



Cocktailmusik! Jag tänker cigarrer, whiskeys och Dean Martin. Och fylls av välbehag. Det här har charm i massor, måhända för att det är fullständigt chanslöst. Men sådär gammaldags italienskt med piano och kastrerad trumpet. Välkommen tillbaks i Eurovisionsfamiljen, Italien.

Jag tycker: 14
Jag tror: 22

13. Schweiz: Anna Rossinelli - In Love For A While



Först tyckte jag att det här var trallvänligt och att hon var söt som socker. Sen kom jag på att det är det som är problemet. Det här sticker inte ut och hon är alldeles för snäll. Och det är alldeles för mycket na-na-na. Jag tror att det här blir kvällens kalkon.

Jag tycker: 15
Jag tror: 25

14. UK: Blue - I Can



Hej bloggen, jag måste erkänna en sak. Det fanns en tid då jag tyckte Blue var bra. Speciellt blondinen, som har en jävla pipa. Dom gjorde några låtar som jag inte skäms för att sjunga med i (kan förstås inte komma på någon nu) men jag grät inte precis blod den dagen de försvann. Nu är de tillbaks för att representera tävlingens stora rötägg. Låten är kass men Blue kommer att få sna poäng. Kul i alla fall att britterna tar tävlingen på allvar igen.

Jag tycker: 17
Jag tror: 3

15. Moldavien: Zdob si Zdub - So Lucky



Ända sedan mormor slog på trummarna och grabbarna sjöng Bunica Bate Toba i 2005 har jag gillat det här galna gänget. Det är inte världens mest genomtänkta musik och man ska inte titta för mycket efter uppbyggnad och linjer, det är glädje i sin moldaviska enkelhet och det måste man gilla. Det här röstade jag faktiskt på i semi 2.

Jag tycker: 7
Jag tror: 18

16. Tyskland: Lena - Taken By A Stranger



Låt oss få det överstökat: Lena, jag tycker du är fin som fan. Om du någonsin vill bli tagen av en främling så kontakta mig. Däremot tycker jag inte din låt är något vidare. Den står och stampar och kommer aldrig igång, och du är mystisk på ett sätt som inte passar dig. Aber schön, das ist du.

Jag tycker: 19
Jag tror: 5

17.Rumänien: Hotel FM - Change



Feelgoodpop när Eloise möter S Club 7, och det behöver inte vara dåligt. Men lite grann är det. Ändå kan jag inte låta bli att gå runt och sjunga att I can't change. Men det kan jag. Nu ska jag byta om till kvällens festkläder.

Jag tycker: 10
Jag tror: 17

18. Österrike: Nadine Beiler - The Secret Is Love



Hur fan kan det här vara topptippat? Det är ju tråkigt, segt och alldeles meningslöst. Visst, hon sjunger bra, men hon hade behövt halva Harlems gospelkör för att lyfta upp den här gråa biten. Refrängen är så nära det bruna ljudet man kan komma.

Jag tycker: 24
Jag tror: 10.

19. Azerbajdzjan: Ell & Nikki - Running Scared



Tonårskänslor serverade med sovjetiskt sound, fast egentligen inte, för upphovsmännen är svenskar. Texten är pinsamt dålig men refrängen sitter tyvärr direkt. Jag är mycket emot det här tramset, men det kommer gå hem i stugorna. Silver? Intressant info: Minst en av mina bröder vill ligga med tjejen.

Nu måste jag iväg. Förresten. Slovenien äger. Hon är het. Grr. Dom andra, hmm, rätt så menlösa förutom Serbien som jag också skulle göra kunna syndiga saker med. Bra låt också, inte att förglömma.

20. Slovenien: Maja Keuc - No One

Jag tycker: 1
Jag tror: 20

21. Island: Sjonnis Friends - Coming Home

Jag tycker: 12
Jag tror: 19

22. Spanien: Lucia Perez - Nånting med dansa

Jag tycker: 13
Jag tror: 24

23. Ukraina: Mika Newton - Angels

Jag tycker: 18¨
Jag tror: 23

24. Serbien: Nina - Caroban

Jag tycker: 2
Jag tror: 4 (åt helvete för högt, jag vet, men jag chansar)

25. Georgien: Eldrine - One More Day

Jag tycker: 23
Jag tror: 14









----
More to follow...

En jävligt snabb snabbguide!

Om en timme börjar andra semifinalen i Eurovision. Nog sagt. Här kan ni se våra tankar om skiten.


Kjellström & Simonsen, Episod #005 - Inför ESC, del 4 from Christian Kjellström on Vimeo.


Kjellström & Simonsen, Episod #006 - Inför ESC, del 5 from Christian Kjellström on Vimeo.

För övrigt tror jag att Danmark går till final. Och Sverige också, tyvärr. Och Bosnien, Rumänien, Estland, Irland, Ukraina, Moldavien, Bulgarien och fanimig om inte Makedonien tar sig dit också.

Blogglärarens återkomst

Jag är ledsen, men det här blir ett sånt inlägg som handlar om en massa men mest om inget.

Vi börjar i Kristianstad, där jag var i helgen. Brorsan envisas med att fylla år varje år och dessutom på Valborg varenda gång och denna gången var inget undantag. Vad som däremot var nytt var att vi packade en bil med bröder (som själva blev packade senare under kvällen) och begav oss norrut för att fira i gemensam flock, och det blev förstås en stor succé och en total överraskning för min käre bror som inte anade oråd. Eller vad man säger.

***

I lördags var jag för övrigt också på roadtripp i Skurup. Det var stort. Mer om det i veckan.

***

Valborg, ja. Jag vet inte om det är falsk alarm, men det känns som att man börjar lägga Valborgsfirandet i samma kategori som Lucia. Det vill säga högtider som man är för gammal för att fira på ungdomligt vis genom att supa ned sig totalt i en park eller på en fest och hålla på hela dagen och halva morgonen. Eller så ser jag bara inte storheten nu när jag inte dricker längre. Jag avundas dem som kan ha kul utan att dricka. Jag känner mig som värsta moodkillern. I lördags stack alla bröderna ut. Jag stannade kvar hemma i brorsans lägenhet och läste om Hitler.

***

Min partner in crime Kjellström har fått en jävla fart på sin blogg. I det senaste inlägget redovisar han sin konsumtion av filmer för april månad, som bland annat innehåller ett tiotal Woody Allen-filmer. Det slog mig att jag aldrig har sett en enda film med Woody Allen. Det kan omöjligt vara en slump.

***

I morgon är det dags för lektion av 4 av 6 i danska för nybörjare, som jag undervisar i himmavid. Jag ska inte säga att det går över all förväntan, för jag vet att jag är en ruskigt bra lärare, men jag trodde inte själv att jag skulle lära mig så mycket om det danska språket själv. Tydligen är de också nöjda med mig på skolan. Så pass nöjda att jag har fått en förfrågan om att fortsätta med danskan till hösten och även ta mig an en kurs i engelska. Dessutom fick jag erbjudandet att starta en kurs om hur man bloggar. Ska fundera på det. Jag är ju ganska grym på det där.

***

Var hos sjukgymnasten i onsdags och kollade foten, som jag skrev om i förra veckan. Så här utspelade sig samtalet ungefär.

Sjukgymnasten Stig: Gör det ont när jag trycker här? (Stig trycker försiktigt på en punkt på foten)
Jag: Nej. (Ärligt, kändes inget)

S: Här då? (Stig palperar vidare)
J: Nej.. (Nu gjorde det lite ont, men jag är ingen kärring. Bring on the pain!)

S: Känner du något när jag gör så här? (Sadisten vrider foten ungefär 180 grader medan han samtidigt gör mos av samtliga tår. Känns det som)
J: Nja, nu känns det lite ("ooh, din jävel, i ett annat liv där jag är lite manligare ska jag plocka dig" tänker jag)

Stig konstaterar att jag kan ha ett trasigt ledband och senfäste, men oavsett vilket kan jag inte spela boll på ett par veckor. Pyttsan, tänker jag, det har jag inte kunnat på 27 år. Sen säger han att jag ska belasta foten så mycket som möjligt den närmaste tiden. Gärna 3-4 pass i veckan. Fan, tänker jag, här går jag och skadar mig och tacken blir att jag ska träna mer än nånsin. Jag har inte tränat 3-4 gånger på 3-4 år...

Det slutar med att Stig rekommenderar att jag lånar en balansplatta i fotbollsklubben. Visst, säger jag och går därifrån, medan jag undrar vad fan en balansplatta egentligen är...

***
Tänkte egentligen skriva en recension om restaurangen Johan P, som jag besökte för några veckor sedan. Men jag låter det bero. Tills jag har lite mer än två restauranger och 17 kebabvagnar att jämföra med.

***

Nu ska jag blogga vidare på fotbollsbloggen.

hälsningar

Sören, blogglärare.