I helgen var jag i Kristianstad och hälsade på broder Rasmus och hans respektive. Det blev en mycket trevlig tillställning i lägenheten som fortsatte på klubben Grand framåt småtimmarna. En viss tvekan rådde i början då de lokala i gänget påpekade diskotekets rykte, men "va fan, vi är ett stort gäng, vi kan ha kul tillsammans" sa någon och Grand blev det.
Det finns både plus och minus att rapportera.
Vi kan börja med det negativa. För det första förstår jag inte meningen med att ha fyra dansgolv som är halvfulla/halvtomma och spelar dålig musik. Varför inte slå ihop dem till två fulla som spelar bra låtar? Min buggerfarenhet från januari har tyvärr fört med sig förbannelsen att jag blivit aningen mer hemmastadd på dansgolvet, vilket påverkar mitt omdöme. Så i lördags svängde jag runt till bland annat Spice Girls och Five, inte mitt stoltaste ögonblick precis.
Okej, vidare till fördelarna med Kristianstad. Finns det några, undrar ni säkert?
Och ja, det finns det. Döm till min förtjusning när jag beställde "två öl" i baren och bartendern korkade upp två Guinness. Sicken lyx! I Malmö får man en avslagen Falcon på sin höjd när man beställer en stor stark, inte irländskt supermjöd.
Även efterfestkäket höll ganska hög klass även om priset tog priset - 35 kronor för en kebabtallrik!
Titeln som matchens lirare går till min lillebror, som ville fylleslåss med alla killarna (trots att han har koordination som Pinocchio och Gandhis erfarenhet när det gäller slagsmål) och hångla med alla tjejerna. Ett tag såg det ut som att han faktiskt skulle lyckas med den sistnämnda bedriften. Han stod ett bra tag och dansade & pratade med en flicka på dansgolvet, men när han gick beklagade hon sig för min polare och sa "jag förstår inte vad han säger..!" Stackarn.
Jag var inte mycket sämre själv. Vid ett av mina barbesök fick jag sällskap bredvid mig i baren av en norrländsk bögbrat som lutade sig mot mig och sa "du är lik någon". "Det är de flesta" svarade jag men undrade nyfiket vem han menade. Han nämnde någon svensk skådis som jag inte minns namnet på eftersom jag inte kan mina svenska skådisar, men jag tackade för komplimangen(?) och var storsint nog att låta honom bjuda mig på en öl. Jag lyckades fly från honom efter vad som kändes som en evighet men var ändå lite smickrad samtidigt som jag förbannade min oemotståndlighet. Och undrade vem den där skådisen var. Kanske den rödlätte från HippHipp?
Hela den homoerotiska incidenten kommer att få sitt eget inlägg så småningom. Jag känner att jag måste göra något för att upprätta min manliga värdighet och macholook.
Tror jag ska ansluta till Mats och Anders som lirar minipingis i vardagsrummet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar