Hur Man Cockblockar Sig Själv

Fast besluten på att göra något vettigt av den här veckan gick jag upp på vänster sida tolvstrecket för första gången i mannaminne. Jag var extra noga med att göra upp en plan för dagen och följa den slaviskt. Äta frukost, bajsa mellan frukosten och morgonkaffet, stretcha inför badmintontimmen med Anders och äta en solid lunch efter passet. Att säga att jag sedan gjorde något större väsen av den här överskattade reklamdagen med Valentins namn på vore en mild överdrift, men den har jag å andra sidan aldrig firat.

Inte ens när jag har haft flickvän eller tillstymmelse till en relation har jag brytt mig nå vidare om den här skitnödiga dagen i kalendern. När jag tänker efter kan jag inte minnas en enda romantisk gest som fötts från min sida just i dag. Min lillebror, som för övrigt är den enda i brödraskaran som är i ett förhållande - och därmed morsans stora hopp om familjens framtid - delar min syn på dagen men skrev på sin Facebookstatus att "Är man förälskad är varje dag alla hjärtans dag". Jag förstår vad han menar, men en manligare tolkning är att "firar man alla hjärtans dag har man dåligt samvete för något".
Den enda gången jag uppmärksammats på dagen var på högstadiet när Emma var kär i mig och gav mig ett bautakort med en nalle på där hon skrivit "jag tycker om dig". Jag undrar fortfarande vad flickan kan ha varit skyldig till, förutom bra killsmak.

Jag har inget dåligt samvete, men jag firade ändå dagen på bästa vis. Nämligen med två filmer på plattskärmen med min käre roomie. Först Black Swan (filmrecension kommer i en blogg nära dig) och sen Indiana Jones 3. Valentin är nog nöjd nu.

I alla fall, när jag sedan slocknade i mänsklig tid vid 23-snåret föll jag snart in i en dröm som började med fotboll och övergick till fest. Helt plötsligt är jag på privat tillställning hos nån polare när en snygg tjej i periferin av min verkliga vänskapskrets äntrar drömmen och mitt knä. Det blir intimt, snyggingen säger "hitta en säng" och i nästa sekvens springer jag runt i hela huset som en galning för att hitta en dubbelsäng, det är bara enkelsängar i samtliga rum förutom det rummet som morsan sover i (fuck you, Freud) men till slut lyckas vi hitta en fri parbädd. När jag sedan kastar ned tjejen i sängen vaknar jag i samma ögonblick som hennes nakna rygg slår emot lakanen.

Klarvaken direkt är min första reaktion att förbanna min timing. Åter igen har mitt snuskiga undermedvetna, my subcocktious, serverat kakan men slagit mig över fingrarna precis när jag skulle smaka. Jag har blivit cockblockad av mig själv. Desperat försöker jag somna om och hitta tillbaks in i rätt bädd och rätt ögonblick. Men jag kan förstås inte slockna igen, och efter 20 minuters fruktlöst försök till ett komatöst tillstånd ger jag upp och bestämmer mig för att blogga om det i stället...

Två tydliga tecken kan jag ändå tolka från här nattliga nederlaget.

1) Subcocktious Sören är inte lika lat som han brukar vara. Oftast brukar jag drömma om något som hänt precis innan jag somnat när det ska snuskas i somnolensen, scenen är tagen ur någon film jag sett eller plats jag besökt under dagen. Och tjejen är oftast ett gråskaligt ex eller någon helt utanför min liga - nattens stjärna lyste däremot klart på alla sätt och helt chanslös är jag nog inte i verkligheten heller.

2) Jag borde kanske införskaffa en större säng.