Efter plugget

Det är onsdag eftermiddag. I skrivande stund borde jag vara på väg hem från praktiken på gymnasieskolan i Lund men i stället sitter jag i mitt sunkiga kök och bloggar, medan jag lyssnar på ett grymt rockband från Nya Zeeland som jag nyss upptäckt. The Naked And Famous, heter dom.



Hur som helst, anledningen till att jag sitter och degar till bra musik mitt på dagen är enkel. Jag har hoppat av skolan. Eller ja, jag har inte officiellt slutat eftersom jag inte lämnat in ansökan om studieavbrott men det är bara en fråga om tid.

Så nu sitter man med blandade känslor igen. För femtiåttonde gången.

Det är klart att det till stor del känns som ett misslyckande, att jag aldrig kan komma på vad jag vill bli när jag blir stor. Som jag skrev i ett inlägg förra veckan vet jag att jag hade blivit en bra lärare. När jag berättade om beslutet att lägga av för min handledare på gymnasieskolan blev han uppriktigt ledsen och sa att jag hade alla förutsättningar att lyckas som lärare. Men hur lyckas man egentligen som lärare?

Det är lite grann därför jag valt att hoppa av. Även om jag helst vill syssla med något där jag kan påverka människor - och var kan man påverka mer än i en skola? - så måste jag också tänka på mig själv och mina karriärmöjligheter. Och det finns det inget som heter inom läraryrket.

Dom enda gångerna jag verkligen känt att läraryrket har varit skoj är när man är ute på praktik och får uppleva klassrumsmiljön. Alla föreläsningar och uppgifter på skolan har varit det tråkigaste jag någonsin upplevt under alla mina år som student. Pedagogiken och didaktiken genomsyrar allt, och jag är egentligen bara ute efter ämneskunskaperna. Jag vill inte läsa böcker om hur man blir en bra lärare, det lär jag mig bättre på praktiken.

Jag har faktiskt ett datum på när jag och lärarutbildningen gjorde slut med varandra. Fredag den 12 november. Det var då jag valde att åka till Polhem och vikariera på en svensklektion i stället för att delta i ett grupparbete på högskolan om styrdokument. Beslutet innebar att jag halkade efter på kursen och ett par veckor senare hade jag ytterligare ett par grejer som jag bommat. Att vikariera istället för att studera var ett beslut taget av hjärtat snarare än hjärnan, vilket är standard när det gäller mig och utbildning.

Så vad händer nu? Paradoxalt nog har jag fått jobb som lärare på en vuxenskola i Ystad. Två-tre gånger i månaden ska jag undervisa nyfiket folk i nybörjardanska. Jag har helt fria händer att lägga upp lektionerna som jag vill, men känner ändå ett stort ansvar då människor trots allt betalat pengar för att lära sig något.
Samtidigt blir det att fortsätta frilansa på tidningen och plocka lite vikarietimmar här & där i danska på Malmös skolor, medan jag funderar vidare på vad jag vill bli när jag blir stor. Ekonomi, miljö, politik och marknadsföring är väl det som ligger närmast till hands just nu.