Den senaste veckan har varit en tung sådan. När jag bläddrar i min kalender inser jag att jag inte gjort ett jävla dugg. Visst, jag har spelat badminton med Lo (jag vann), druckit öl med Joel och haft lite klassträff med Jakob, Elina och Karl. Alla nämnda saker har varit en succé, men när jag blickar tillbaks på den här veckan om ett år kommer jag nog inte tänka på den med fröjd i minnet.
På sistone har jag nämligen känt en oerhörd trötthet i kroppen. Ni som känner mig vet att jag för det mesta är trött & lat av naturen, men den senaste tiden har det varit ovanligt mycket sängliggande. Och det är inte för att jag känner att jag har något att deppa över eller känner mig låg överhuvudtaget. Nä, humöret felar inget. Men jag är bara så trött hela tiden.
Vissa dagar har jag knappt orkat ta mig ur sängen, något dygn sov jag 16 av 24 timmar. Och när jag väl orkar ta mig ur sängen så ska det mycket till för att jag ska ta mig ur lägenheten. Det är skitstörigt, för skallen vill hitta på en massa saker men kroppen tackar nej. Jag har inte orkat laga mat eller träna, har vänt upp på dag & natt och försummat vänner. Jobbet har jag skött nätt och jämnt. Jag har en massa idéer som jag vill ta tag i men pennan väger ett ton.
Förmodligen är det någon sorts virus, jag känner igen det från något år sedan. Det finns ingen anledning att vara orolig, men jag tänker ändå försöka rycka upp mig med start i morgon, kosta vad det kosta vill.
Till och med jag får nog av sömn till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar