Det är när du sitter på tåget österut mot moderbyn klockan 07.19 en lördag morgon som du inser att ditt engagemang för fotbollsklubben hemmavid nog är skadligt stort, tränarutbildning eller ej.
Speciellt med tanke på att du några timmar tidigare dansat tryckare till Lady In Red med en god vän av hyfsat manlig art efter att ha fallit pladask för grupptrycket, svag som man är. Du skäms, men tycker ändå att du gjorde en ganska stabil insats och kan kallt konstatera att mellanstadieformen sitter i och stoltheten (det uns som finns kvar) är någorlunda intakt. Chris de Burgh eller ej.
Åtminstone gick du inte på partytricket att hångla med din polare för att "om ni gör det, så gör vi det också, medan vi tar varann på brösten. Men ni måste göra det först." Oh nej. Den köper jag inte. Inte igen.
Å andra sidan var du från början ganska medveten om att i det här sällskapet är synd en vacker egenskap och inte en skam, och än mer klart blev det för dig när du äntrade boningen och möttes av en kiltklädd men kalsonglös värd.
Ribban var lagd, så att säga.
i gammal svenska har jag för mig att en ribba alltid är hård eftersom en ribba har nån slags betydelse av att ha s.k. "stånd". så att lägga ribban hårt känns lite tautologiskt eller vad det heter. jag hoppas ni inte hade ribba när ni dansade med varandra. det lät äckligt.
SvaraRaderaoj vad det är jobbigt att skoja i skrift. kanske skulle haft en smiley efter äckligt. klart underhållande läsning var det - thumbs up!
SvaraRaderaSpaden, min tautologiske vän! Hade du haft en smiley efter "äckligt" hade jag inte uppskattat ditt inlägg på samma vis.
SvaraRaderaFör övrigt funderar jag på att styra upp en mellanstadiefest igen, du vet med saft, bullar och non-stop slowjams. Kommer du?