Blåst på buss

I går hade jag en föreläsning på lärarutbildningen om just lärande. Hur går det till? Vad är "att lära"? Vad är kunskap? Hur lär jag ut kunskap? samt en massa likartade frågor som fick mig att gäspa förstrött.

Men lite senare på kvällen började jag faktiskt grubbla på det där. Jag gillar annars inte att ta studierna med hem, jag anser att det man gör i skolan bör förbli i skolan, liksom att man inte bör ta jobbet med sig hem. Skolan är ett slags jobb och läxor är ett nödvändigt ont, med andra ord. Jag blir nog aldrig någon bra lärare, va?

Hur som helst. Anledningen till att jag seriöst började ifrågasätta de nuvarande lärares kompetens var följande dialog som utspelades på stadsbussen, mellan två tonårsstinna Zelmerlövssympatisörer som satt precis bakom mig i perfekt smyglyssningsläge...


- Asså, du kan väl prata arabiska typ?
- Ja, men bah nåra ord, asså, jag har glömt det hela nästan för det är jättejobbigt språk.
- Men, eh, är inte din mamma från typ, eh...Thailand?

(här började jag spetsa öronen på allvar, nu var det helt plötsligt både geografin och religionen som hakat upp sig nånstans i deras små överansträngda puderhjärnor)

- Jo, och hon har lärt mig lite fast jag lyssnar inte så mycket. Typ man får inte röra varann innan man fått barn, och man får inte lägga Koranen på golvet. Såna jättejobbiga grejer typ. Så jag bah: nej! Och så får man inte visa bilder eller rita Mohammed heller.

(Hmm. Där erkände dom bristande biologikunskaper, och vi kan ju lägga till luckor i svenskan också även om det var uppenbart sedan första ordet i konversationen...)

- Va?? Sjukt alltså...Får dom inte ens ha liksom ikoner och sånt i muslimismen? Heter det muslimismen?
- Nej, det heter faktiskt islamism...

Tyvärr hörde jag inte mer här för jag var tvungen att stiga av bussen. Jag kunde inte låta bli att tänka på vilken jubelidiot de haft, dels som säddonor och dels som lärare.

På lektionen lärde vi oss förresten också att "all kunskap konstrueras eller skapas på nytt av varje enskild individ"...

Å fan.