Det där med presenter är inte riktigt min grej. Oftast kommer jag på det i sista stund, om jag ens kommer ihåg att det är någons högtidsdag eller något annat som kan belönas med en gåva. Och när jag väl erinrar mig det, så blir jag sällan nöjd med mina presentidéer.
Morsan fyller år senare i september, och den här gången är jag faktiskt ute i väldigt god tid. Bland annat köpte jag Mankells "Den Orolige Mannen", som är den sista boken i serien om snutmästare Wallander i Ystad. Perfekt idé, tänkte jag, för morsan har alla dom 947 övriga böckerna i serien. Och när jag är ute i så god tid så hinner jag läsa den först också. Det gör jag med alla böcker som jag skeppar iväg som presenter. Mest så man är säker på att det inte är skit man ger bort.
Och är det skit, så ger jag ändå bort dem, för inte fan ska skiten stå i min bokhylla och samla damm.
Bakom varje present ska det ligga en självisk tanke, tycker jag. Visst, det är kul när folk uppskattar gåvorna, men man vill ju gärna själv vara med på ett hörn också. Ger jag bort en kokbok vill jag smaka maten. Ger jag bort en bok vill jag läsa den. Ger jag bort en whiskey vill jag dricka den. Ger jag bort en spa-helg har jag förmodligen alldeles för mycket pengar.
Nu har jag läst boken. Ingen höjdare.
Men vad värre är, häromdagen fick jag reda på att morsan redan läst den.
Va fan. Typiskt, det känns ungefär som att högre makter straffar mig för min egotripp.
Så nu sitter jag här med en bok som är för dålig för att behållas men för dyr för att slänga bort. Det är trots allt en pocket som jag gav 35 kronor för. Och eftersom jag inte har de 654 andra böckerna i serien så ser den retsamt malplacerad ut på hyllan, bokfan.
Så frågan, mina vänner, lyder: Är det nån därute som vill ha Mankells "Den Orolige Mannen". Den är endast läst en gång, och den är varken skavd eller smutsig (vilket inte kan sägas om den nuvarande ägaren).
Ni kan få den som en gåva.
Eller så kan vi byta den mot en flaska whiskey alternativt en spa-helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar