Så jag gick och röstade igår. Vad jag röstade på är egentligen ingen hemlighet. Ärligt talat har jag lite svårt att komma ihåg, då jag faktiskt till en början glömde bort allt om röstningen, men kom på det när jag och min kära klass gick förbi en vallokal på vår fältstudie-utflykt i Sofielund. Så det fick bli en spontan-röst i förbifarten. Miljöpartiet lokalt och Folksvennarna regionalt, om jag minns rätt. Eller tvärtom kanske. Till riksdagen får jag som glorifierad dansk ju inte rösta.
Måste förresten passa på att tacka det goda folket därute som sprider det glada budskapet om min blogg. Min trogne groupie Robin lovprisar mig i ett helt inlägg, och även i Moas blogg är man nämnd. Även om jag mest framstår som läroplanens Lucifer i hennes skrift. Men det har jag det faktiskt helt okej med, och dagens lärdom blir inte en lärdom om man gör om den. Det kan ju knappast vara mitt fel att dom lägger en föreläsning dagen efter en utekväll?
I går tog jag förresten också avstamp till nästa Fem Tunga Saker-inlägg, ni vet mina patetiska försök att göra mig själv till en bättre människa? Det funkar faktiskt ganska bra hittills. Skolan har jag ryckt upp mig i efter dysterinlägget senast, fotbollsklubben håller jag på att avrunda och jag käkar inte alls lika mycket snabbmat som tidigare. Dock har jag inte kunnat hålla den stigen helt ren, men det kommer vi till...
I dag kan det mycket väl bli nån slags rekord. Det kan bli - hör och häpna - mer än ett inlägg från min sida här i bloggen. Mest för att det finns mycket att skriva om. Som sagt tar vi tag i dom tunga sakerna, men däremellan kommer det även bli besök hos Mats för att se hans Newcastle ta sig an Garys Everton. Det fina är att ingen av dem kommer gå därifrån som vinnare - båda är i grunden förlorare så resultatet spelar ingen större roll.
Sen är det planerat för historisk rockad i palatset. Vardagsrummet är målat. Ut dit flyttar britten. Sovrummet tar Sören. Jag älskar att prata om mig själv i tredje person.
I går kväll? Först Ölcaféet, sen Debaser med Gary, eller "London" som han numera kallas i folkmun och hatar. Vi (=London) snackade upp ett par tjejer som vi trodde hade övertygats hem till palatset för efterfest på Londons budgetvodka. Men i sista stund poppar en tredje tös upp ur tomma intet och agerar samvetets ängel för flickorna. Svepskälet till att skita i efterfesten hörde jag inte, men hon satte dit en dubbel cockblock och vad som kunde bli tidernas fyrkant slutade istället med en ganska rutinmässig enkant.
Usch vad du skriver bra och mycket och tänkvärt. Det här kan bara leda åt ett håll - prestationsångest och skrivkramp. När det kommer så skriv bara massa skit. Lova det.
SvaraRadera