En månad har gått sedan jag lade upp min infarkt-invit på bloggen, ni vet den där listan på utemat som jag tryckt i mig den senaste månaden? Så kan man inte leva med gott samvete. Inte ens jag. Så jag lovade skärpning och skärpning är just vad det har blivit.
Okej, varje sol har sina fläckar. Varje stad har sin pizza och varje natt har sina offer. Så jag lever inte helt i enlighet med kostcirkeln men håll med mig om att följande ändå är till betyget godkänt:
1/9: Sibylla, 70 kr
9/9 Salads n Soups, 2 x sallad, 98 kr
10/9: Ostburgare på Ölcaféet, 90 kr
11/9: Kebab, 30 kr
11/9: Tröstäta korv på Vångavallen under AIK:s match, 40 kr
17/9: Salads N Soups, Ängamat, 29 kr
18/9: Pizza Möllan, 59 kr
21/9: Burger King, 2 x Cheese, 19 kr
24/9: Burger King, 2 x Cheese, 19 kr
28/9: Salads N Soups, Broccolisoppa, 29 kr
29/9: Lunds Falafel, med fetaost och åt helvete för mycket vitlökssås, 35 kr.
In alles: 518 kr.
En minskning med 1300 kronor jämför med föregående månad. Jävligt bra jobbat, Sören! Nu håller vi det här!
För övrigt måste jag passa på att slå ett slag för Möllans Salads N Soups, som ligger på Bergsgatan inte så långt från KB. Riktigt schyssta soppor, stora portioner och vänligt bemötande. Allt till det facila priset av 29 kronor. Dom säljer även sallader som man själv får komponera ihop för 49 riksdaler, och dom är väl helt okej. Men sopporna tar priset. Perfekt nu när hösten & vintern gör sitt intåg också!
torsdag 30 september 2010
lördag 25 september 2010
Om Att Lägga Ribban Hårt
Det är när du sitter på tåget österut mot moderbyn klockan 07.19 en lördag morgon som du inser att ditt engagemang för fotbollsklubben hemmavid nog är skadligt stort, tränarutbildning eller ej.
Speciellt med tanke på att du några timmar tidigare dansat tryckare till Lady In Red med en god vän av hyfsat manlig art efter att ha fallit pladask för grupptrycket, svag som man är. Du skäms, men tycker ändå att du gjorde en ganska stabil insats och kan kallt konstatera att mellanstadieformen sitter i och stoltheten (det uns som finns kvar) är någorlunda intakt. Chris de Burgh eller ej.
Åtminstone gick du inte på partytricket att hångla med din polare för att "om ni gör det, så gör vi det också, medan vi tar varann på brösten. Men ni måste göra det först." Oh nej. Den köper jag inte. Inte igen.
Å andra sidan var du från början ganska medveten om att i det här sällskapet är synd en vacker egenskap och inte en skam, och än mer klart blev det för dig när du äntrade boningen och möttes av en kiltklädd men kalsonglös värd.
Ribban var lagd, så att säga.
Speciellt med tanke på att du några timmar tidigare dansat tryckare till Lady In Red med en god vän av hyfsat manlig art efter att ha fallit pladask för grupptrycket, svag som man är. Du skäms, men tycker ändå att du gjorde en ganska stabil insats och kan kallt konstatera att mellanstadieformen sitter i och stoltheten (det uns som finns kvar) är någorlunda intakt. Chris de Burgh eller ej.
Åtminstone gick du inte på partytricket att hångla med din polare för att "om ni gör det, så gör vi det också, medan vi tar varann på brösten. Men ni måste göra det först." Oh nej. Den köper jag inte. Inte igen.
Å andra sidan var du från början ganska medveten om att i det här sällskapet är synd en vacker egenskap och inte en skam, och än mer klart blev det för dig när du äntrade boningen och möttes av en kiltklädd men kalsonglös värd.
Ribban var lagd, så att säga.
torsdag 23 september 2010
onsdag 22 september 2010
Chinese Food Makes Me Sick
Ibland vaknar man upp på morgonen och inser direkt att något är fel. Att något inte står helt rätt till och att din dag inte blir lika bra som du hoppats på när du gått och lagt dig kvällen innan.
Det brukar oftast vara en gnagande känsla i hjärtat och skallen. Allt som oftast stämmer den. Men med det sagt kan det vara allt från en liten skitsak som irriterar dig för stunden till en större, som kan svida i dagar, veckor och år. Det kan vara allt från att ditt NHL-lag torskat under natten till att din flickvän sökt andra jaktmarker eller att någon släkting råkat illa ut. Eller att du glömt din jacka i skolan. Ja, ni fattar.
Häromdagen vaknade jag upp med den där känslan. Genast försökte jag identifiera den men lyckades inte riktigt. Så jag gick online och läste lite nyheter på svensk skvallerblaska, där brukar svaret oftast finnas. Och till slut fann jag källan till min oro.
Pakistanska jordskredsoffer, Bajensegrar och SD-framgångar är tragiskt i sig, men när jag såg att försångaren i LFO dött efter en tids kamp mot leukemi blev jag allt lite nedstämd. 35 år ung också. Världen är orättvis ibland och allt det där. Faktiskt.
"Vem eller vad fan är LFO?" undrar ni säkert. Jo, det ska jag säga er. LFO är bandet som gjorde en av de helt stora sommarplågorna 1999 och senare försvann som en fis i vinden. Som en klassisk sommarplågamakare bör och brukar göra.
Med all respekt, så här i efterhand kan man undra vad alla vi tyckare egentligen sysslade med. Summer Girls var en enda lång reklam för New Kids on The Block och Abercrombie Fitch eller vad det heter, men man sveptes ändå med. Jag var 15 år gammal och visste i märgen att det var osande dynga, men gick ändå runt och nynnade den stup i kvarten. Ni vet, låtar som man hatar att man älskar. Låtar som man faller för även om man vet att det är fel, men man var ung, hormonstinn och ständigt kär, och det Beverly Hills 90210-somriga lade en dimridå över förnuftigt tänkande.
Måste för övrigt tillägga att låttexten är briljant. Ni hittar den under klippet.
Nu blir det seminarieplugg med Jakob och en påse ekologiska äpplen. Och kanske, kanske, ett glas rött.
Men ingen kinesmat. Kinesmat gör mig sjuk.
Det brukar oftast vara en gnagande känsla i hjärtat och skallen. Allt som oftast stämmer den. Men med det sagt kan det vara allt från en liten skitsak som irriterar dig för stunden till en större, som kan svida i dagar, veckor och år. Det kan vara allt från att ditt NHL-lag torskat under natten till att din flickvän sökt andra jaktmarker eller att någon släkting råkat illa ut. Eller att du glömt din jacka i skolan. Ja, ni fattar.
Häromdagen vaknade jag upp med den där känslan. Genast försökte jag identifiera den men lyckades inte riktigt. Så jag gick online och läste lite nyheter på svensk skvallerblaska, där brukar svaret oftast finnas. Och till slut fann jag källan till min oro.
Pakistanska jordskredsoffer, Bajensegrar och SD-framgångar är tragiskt i sig, men när jag såg att försångaren i LFO dött efter en tids kamp mot leukemi blev jag allt lite nedstämd. 35 år ung också. Världen är orättvis ibland och allt det där. Faktiskt.
"Vem eller vad fan är LFO?" undrar ni säkert. Jo, det ska jag säga er. LFO är bandet som gjorde en av de helt stora sommarplågorna 1999 och senare försvann som en fis i vinden. Som en klassisk sommarplågamakare bör och brukar göra.
Med all respekt, så här i efterhand kan man undra vad alla vi tyckare egentligen sysslade med. Summer Girls var en enda lång reklam för New Kids on The Block och Abercrombie Fitch eller vad det heter, men man sveptes ändå med. Jag var 15 år gammal och visste i märgen att det var osande dynga, men gick ändå runt och nynnade den stup i kvarten. Ni vet, låtar som man hatar att man älskar. Låtar som man faller för även om man vet att det är fel, men man var ung, hormonstinn och ständigt kär, och det Beverly Hills 90210-somriga lade en dimridå över förnuftigt tänkande.
Måste för övrigt tillägga att låttexten är briljant. Ni hittar den under klippet.
Nu blir det seminarieplugg med Jakob och en påse ekologiska äpplen. Och kanske, kanske, ett glas rött.
Men ingen kinesmat. Kinesmat gör mig sjuk.
"Summer Girls"
Yeah...I like it when the girls stop by.. In the summer
Do you remember, Do you remember?
...when we met..That summer??
[Chorus:]
New Kids On The block,had a bunch of hits
Chinese food makes me sick.
And I think it's fly when girls stop by for the summer,for the summer
I like girls that wear Abercrombie and Fitch,
I'd take her if I had one wish,
But she's been gone since that summer..
Since that summer
[Verse 1:]
Hip Hop Marmalade spic And span,
Met you one summer and it all began
You're the best girl that I ever did see,
The great Larry Bird Jersey 33
When you take a sip you buzz like a hornet
Billy Shakespeare wrote a whole bunch of sonnets
Call me Willy Whistle cause I can't speak baby
Something in your eyes went and drove me crazy
Now I can't forget you and it makes me mad,
Left one day and never came back
Stayed all summer then went back home,
Macauly Culkin wasn't Home Alone
Fell deep in love,but now we ain't speaking
Michael J Fox was Alex P Keaton
When I met you I said my name was Rich
You look like a girl from Abercrombie and Fitch
[Chorus:]
New Kids On The block,had a bunch of hits
Chinese food makes me sick.
And I think it's fly when girls stop by for the summer,for the summer
I like girls that wear Abercrombie and Fitch,
I'd take her if I had one wish,
But she's been gone since that summer..
Since that summer
[Verse 2:]
Cherry Pez,cold crush,rock star boogie
Used to hate school so I had to play hookie,
Always been hip to the B-boY Style
Known to act wild and make girls smile,
Love New Edition and the Candy Girl
Remind me of you because you rock my world
You come from Georgia where the peaches grow
They drink lemonade and speak real slow
You love hip hop and rock n roll
Dad took off when you were 4 years old
There was a good man named Paul Revere
I feel much better baby when you're near
You love fun dip and cherry Coke,
I like the way you laugh when I tell a joke
When I met you I said my name was Rich
You look like a girl from Abercrombie and Fitch
[Repeat Chorus]
[Bridge:]
In the summertime girls got it going on,
Shake and wiggle to a hip hop song
Summertime girls are the kind I like,
I'll steal your honey like I stole your bike
[Verse 3]
Bugaloo shrimp and pogo sticks
My mind takes me back there oh so quick
Let you off the hook like my man Mr. Limpet
Think about that summer and I bug,cause I miss it
Like the color purple,macaroni and cheese,
Ruby red slippers and a bunch of trees
Call you up but whats the use
I like Kevin Bacon,but I hate Footloose
Came in the door I said it before,I think I'm over you
but I'm really not sure
When I met you I said my name was Rich
You look like a girl from Abercrombie and Fitch
[Repeat Chorus]
[Bridge:]
In the summer girls come and summer girls go
Some are worth while and some are so so,
Summer girls come and summer girls go
Some are worth while and some are so so,
Summertime girls got it going on
Shake and wiggle to a hip hop song
Summertime girls are the kind I like
I'll steal your honey like I stole your bike
Yeah...I like it when the girls stop by.. In the summer
Do you remember, Do you remember?
...when we met..That summer??
[Chorus:]
New Kids On The block,had a bunch of hits
Chinese food makes me sick.
And I think it's fly when girls stop by for the summer,for the summer
I like girls that wear Abercrombie and Fitch,
I'd take her if I had one wish,
But she's been gone since that summer..
Since that summer
[Verse 1:]
Hip Hop Marmalade spic And span,
Met you one summer and it all began
You're the best girl that I ever did see,
The great Larry Bird Jersey 33
When you take a sip you buzz like a hornet
Billy Shakespeare wrote a whole bunch of sonnets
Call me Willy Whistle cause I can't speak baby
Something in your eyes went and drove me crazy
Now I can't forget you and it makes me mad,
Left one day and never came back
Stayed all summer then went back home,
Macauly Culkin wasn't Home Alone
Fell deep in love,but now we ain't speaking
Michael J Fox was Alex P Keaton
When I met you I said my name was Rich
You look like a girl from Abercrombie and Fitch
[Chorus:]
New Kids On The block,had a bunch of hits
Chinese food makes me sick.
And I think it's fly when girls stop by for the summer,for the summer
I like girls that wear Abercrombie and Fitch,
I'd take her if I had one wish,
But she's been gone since that summer..
Since that summer
[Verse 2:]
Cherry Pez,cold crush,rock star boogie
Used to hate school so I had to play hookie,
Always been hip to the B-boY Style
Known to act wild and make girls smile,
Love New Edition and the Candy Girl
Remind me of you because you rock my world
You come from Georgia where the peaches grow
They drink lemonade and speak real slow
You love hip hop and rock n roll
Dad took off when you were 4 years old
There was a good man named Paul Revere
I feel much better baby when you're near
You love fun dip and cherry Coke,
I like the way you laugh when I tell a joke
When I met you I said my name was Rich
You look like a girl from Abercrombie and Fitch
[Repeat Chorus]
[Bridge:]
In the summertime girls got it going on,
Shake and wiggle to a hip hop song
Summertime girls are the kind I like,
I'll steal your honey like I stole your bike
[Verse 3]
Bugaloo shrimp and pogo sticks
My mind takes me back there oh so quick
Let you off the hook like my man Mr. Limpet
Think about that summer and I bug,cause I miss it
Like the color purple,macaroni and cheese,
Ruby red slippers and a bunch of trees
Call you up but whats the use
I like Kevin Bacon,but I hate Footloose
Came in the door I said it before,I think I'm over you
but I'm really not sure
When I met you I said my name was Rich
You look like a girl from Abercrombie and Fitch
[Repeat Chorus]
[Bridge:]
In the summer girls come and summer girls go
Some are worth while and some are so so,
Summer girls come and summer girls go
Some are worth while and some are so so,
Summertime girls got it going on
Shake and wiggle to a hip hop song
Summertime girls are the kind I like
I'll steal your honey like I stole your bike
måndag 20 september 2010
Peter Ska Dela Öde Med Titanic...
Måndag innebär en ny vecka i skolan med allt vad det innebär. Som nyinspirerad student ville jag visa mig själv gott gry och jävlaranamma genom att faktiskt komma till dagens föreläsning, och dessutom i tid. Vanligtvis är jag nöjd om jag bara fixar en av två...
Men jag gick och satte mig i hörsalen, tio minuter innan lektionsstart, och förundrades över att jag inte kände igen en jävel av dem som gjorde mig sällskap i stolarna. Klassen bestod av 50 snusande killar och fyra tjejer. Det visade sig förstås att det här var en föreläsning för byggingenjörer, och jag fick resa mig upp, ursäkta mig och anta studentskammens fejja när jag gick ut ur rummet och vidare till rätt klass.
----
Min vilsne adept Peter verkar ha hittat sitt esse med sin nya handbollsblogg hos vår ärorika arbetsgivare Ystads Allehanda. Uppskattat av många och även av mig, men nu har han tagit sig hatten över huvudet. Kaxigt nog har han utmanat folk att slå hans elitserietips, och jag är inte stoltare än att jag plockat upp handsken. Reglerna är enkla - den som förlorar vadet får äta upp sin hatt. Följande munsbit bidrar jag med.
Värre är det för Peter som måste käka upp sin Fidel Castro-sak med svårtuggad skärm. Som den vän jag är har jag dock lovat honom att han får avnjuta den med HP-sås. För äta, det får han...
---
Jag borde egentligen plugga men i stället sitter jag och ser Lyngby mot FC Nordsjälland. I går skulle jag också läst men blev trött och söndagsmysig. Därav föll filmvalet på Titanic, som jag inte sett sedan 1997 när jag gick på bio med Nils och TB och den sistnämnde fick salt på kinderna när Leo åh Leo försvann i djupet. Vi var män redan då.
---
Har egentligen ingen åsikt om valutgången då det väl blev som alla trodde och tänkte. En sak som slog mig dock, när jag gick hem från stan och såg feta packet samlat på Möllevångstorget för att demonstrera emot ett visst främlingsfientligt parti är: Varför demonstrera dagen EFTER ett val? Hmm. Det kanske vi får lära oss i skolan nån dag...
---
Morsan fyller år i veckan. Efter hela Mankell-incidenten förra veckan skulle man tro att jag blivit klokare, men jag satsar på att hon inte läst nya Camilla Läckberg-deckaren...
---
Slutligen: Andra orsaker till studentskam:
- Att fisa på lektionen (med mindre du kan skylla på grannen)
- När magen kurrar på lektionen.
- När du petar dig i näsan och ska torka av busen på stolen, men missar och smetar ut den på grannens ben i stället.
- När du sitter bredvid någon som är så risig i ämnet, att personen drar dig med i skiten även om du har kompletta skills. Som i högstadiet när jag fick Nils bredvid mig i franskan...
- När du sitter och funderar på om läraren är en milf eller inte och hon plötsligt ställer en fråga.
- När du kommer för sent till en lektion med ursäkten "trodde inte vi hade skola i dag..."
Har ni fler?
Men jag gick och satte mig i hörsalen, tio minuter innan lektionsstart, och förundrades över att jag inte kände igen en jävel av dem som gjorde mig sällskap i stolarna. Klassen bestod av 50 snusande killar och fyra tjejer. Det visade sig förstås att det här var en föreläsning för byggingenjörer, och jag fick resa mig upp, ursäkta mig och anta studentskammens fejja när jag gick ut ur rummet och vidare till rätt klass.
----
Min vilsne adept Peter verkar ha hittat sitt esse med sin nya handbollsblogg hos vår ärorika arbetsgivare Ystads Allehanda. Uppskattat av många och även av mig, men nu har han tagit sig hatten över huvudet. Kaxigt nog har han utmanat folk att slå hans elitserietips, och jag är inte stoltare än att jag plockat upp handsken. Reglerna är enkla - den som förlorar vadet får äta upp sin hatt. Följande munsbit bidrar jag med.
Värre är det för Peter som måste käka upp sin Fidel Castro-sak med svårtuggad skärm. Som den vän jag är har jag dock lovat honom att han får avnjuta den med HP-sås. För äta, det får han...
---
Jag borde egentligen plugga men i stället sitter jag och ser Lyngby mot FC Nordsjälland. I går skulle jag också läst men blev trött och söndagsmysig. Därav föll filmvalet på Titanic, som jag inte sett sedan 1997 när jag gick på bio med Nils och TB och den sistnämnde fick salt på kinderna när Leo åh Leo försvann i djupet. Vi var män redan då.
---
Har egentligen ingen åsikt om valutgången då det väl blev som alla trodde och tänkte. En sak som slog mig dock, när jag gick hem från stan och såg feta packet samlat på Möllevångstorget för att demonstrera emot ett visst främlingsfientligt parti är: Varför demonstrera dagen EFTER ett val? Hmm. Det kanske vi får lära oss i skolan nån dag...
---
Morsan fyller år i veckan. Efter hela Mankell-incidenten förra veckan skulle man tro att jag blivit klokare, men jag satsar på att hon inte läst nya Camilla Läckberg-deckaren...
---
Slutligen: Andra orsaker till studentskam:
- Att fisa på lektionen (med mindre du kan skylla på grannen)
- När magen kurrar på lektionen.
- När du petar dig i näsan och ska torka av busen på stolen, men missar och smetar ut den på grannens ben i stället.
- När du sitter bredvid någon som är så risig i ämnet, att personen drar dig med i skiten även om du har kompletta skills. Som i högstadiet när jag fick Nils bredvid mig i franskan...
- När du sitter och funderar på om läraren är en milf eller inte och hon plötsligt ställer en fråga.
- När du kommer för sent till en lektion med ursäkten "trodde inte vi hade skola i dag..."
Har ni fler?
lördag 18 september 2010
First we take London, then we...don't...
Så jag gick och röstade igår. Vad jag röstade på är egentligen ingen hemlighet. Ärligt talat har jag lite svårt att komma ihåg, då jag faktiskt till en början glömde bort allt om röstningen, men kom på det när jag och min kära klass gick förbi en vallokal på vår fältstudie-utflykt i Sofielund. Så det fick bli en spontan-röst i förbifarten. Miljöpartiet lokalt och Folksvennarna regionalt, om jag minns rätt. Eller tvärtom kanske. Till riksdagen får jag som glorifierad dansk ju inte rösta.
Måste förresten passa på att tacka det goda folket därute som sprider det glada budskapet om min blogg. Min trogne groupie Robin lovprisar mig i ett helt inlägg, och även i Moas blogg är man nämnd. Även om jag mest framstår som läroplanens Lucifer i hennes skrift. Men det har jag det faktiskt helt okej med, och dagens lärdom blir inte en lärdom om man gör om den. Det kan ju knappast vara mitt fel att dom lägger en föreläsning dagen efter en utekväll?
I går tog jag förresten också avstamp till nästa Fem Tunga Saker-inlägg, ni vet mina patetiska försök att göra mig själv till en bättre människa? Det funkar faktiskt ganska bra hittills. Skolan har jag ryckt upp mig i efter dysterinlägget senast, fotbollsklubben håller jag på att avrunda och jag käkar inte alls lika mycket snabbmat som tidigare. Dock har jag inte kunnat hålla den stigen helt ren, men det kommer vi till...
I dag kan det mycket väl bli nån slags rekord. Det kan bli - hör och häpna - mer än ett inlägg från min sida här i bloggen. Mest för att det finns mycket att skriva om. Som sagt tar vi tag i dom tunga sakerna, men däremellan kommer det även bli besök hos Mats för att se hans Newcastle ta sig an Garys Everton. Det fina är att ingen av dem kommer gå därifrån som vinnare - båda är i grunden förlorare så resultatet spelar ingen större roll.
Sen är det planerat för historisk rockad i palatset. Vardagsrummet är målat. Ut dit flyttar britten. Sovrummet tar Sören. Jag älskar att prata om mig själv i tredje person.
I går kväll? Först Ölcaféet, sen Debaser med Gary, eller "London" som han numera kallas i folkmun och hatar. Vi (=London) snackade upp ett par tjejer som vi trodde hade övertygats hem till palatset för efterfest på Londons budgetvodka. Men i sista stund poppar en tredje tös upp ur tomma intet och agerar samvetets ängel för flickorna. Svepskälet till att skita i efterfesten hörde jag inte, men hon satte dit en dubbel cockblock och vad som kunde bli tidernas fyrkant slutade istället med en ganska rutinmässig enkant.
Måste förresten passa på att tacka det goda folket därute som sprider det glada budskapet om min blogg. Min trogne groupie Robin lovprisar mig i ett helt inlägg, och även i Moas blogg är man nämnd. Även om jag mest framstår som läroplanens Lucifer i hennes skrift. Men det har jag det faktiskt helt okej med, och dagens lärdom blir inte en lärdom om man gör om den. Det kan ju knappast vara mitt fel att dom lägger en föreläsning dagen efter en utekväll?
I går tog jag förresten också avstamp till nästa Fem Tunga Saker-inlägg, ni vet mina patetiska försök att göra mig själv till en bättre människa? Det funkar faktiskt ganska bra hittills. Skolan har jag ryckt upp mig i efter dysterinlägget senast, fotbollsklubben håller jag på att avrunda och jag käkar inte alls lika mycket snabbmat som tidigare. Dock har jag inte kunnat hålla den stigen helt ren, men det kommer vi till...
I dag kan det mycket väl bli nån slags rekord. Det kan bli - hör och häpna - mer än ett inlägg från min sida här i bloggen. Mest för att det finns mycket att skriva om. Som sagt tar vi tag i dom tunga sakerna, men däremellan kommer det även bli besök hos Mats för att se hans Newcastle ta sig an Garys Everton. Det fina är att ingen av dem kommer gå därifrån som vinnare - båda är i grunden förlorare så resultatet spelar ingen större roll.
Sen är det planerat för historisk rockad i palatset. Vardagsrummet är målat. Ut dit flyttar britten. Sovrummet tar Sören. Jag älskar att prata om mig själv i tredje person.
I går kväll? Först Ölcaféet, sen Debaser med Gary, eller "London" som han numera kallas i folkmun och hatar. Vi (=London) snackade upp ett par tjejer som vi trodde hade övertygats hem till palatset för efterfest på Londons budgetvodka. Men i sista stund poppar en tredje tös upp ur tomma intet och agerar samvetets ängel för flickorna. Svepskälet till att skita i efterfesten hörde jag inte, men hon satte dit en dubbel cockblock och vad som kunde bli tidernas fyrkant slutade istället med en ganska rutinmässig enkant.
fredag 17 september 2010
I Kvalet Om Valet
Om två dagar är det val i Sverige och jag har som vanligt ingen aning om vad eller vem jag ska rösta på.
I år känns det mer aktuellt än någonsin att rösta, för mig. Pluggar man till lärare i samhällskunskap kan jag inte bara ligga på soffan och pilla mig i naveln, man måste ta ställning till sånt man ska försöka lära ut i en framtida fas av livet. Men vad är jag då? Gul, röd, grön, blå, lila, orange?
Lite av varje, skulle jag tro. Det finns inget parti som jag kan peka på och säga "dom där har så jävla bra åsikter" utan snarare skulle jag vilja plocka lite från varje och sätta ihop till ett superparti. Med den stora skillnaden att partiet faktiskt höll vad man lovade...
Sen stör det mig också att de frågor jag brinner mest för ignoreras fullständigt av de svenska partierna, eller på sin höjd får en jävligt undanskymd roll. För när ska vi egentligen ta upp debatten om Skånes suveränitet alternativt kära comeback till Danmark? Vi kan väl i alla fall börja med att lämna tillbaks Ven? När ska vi göra alla innerstäder bilfria och återinföra dödsstraffet?
Nej, men skämt åsido (om man bortser från dödsstraffet som jag verkligen tycker borde återinföras). Varenda gång jag röstar går det åt helvete för "mitt" val. Jag har röstat på folkpartiet och miljöpartiet i 2002 och 2006 (minns inte exakt vilken ordning) och det gick inget vidare. Ej heller när jag röstade för euron...
Så min taktik är att hitta ett parti som jag verkligen ogillar och lägga min röst på dem. En jinx, helt enkelt. Fast det blir förmodligen som med den där boken jag köpte till morsan, men som hon redan hade läst. Det kommer tillbaks och biter mig i röven, och partiet jag röstar på gör fetesuccé.
Som dansk medborgare får jag bara rösta i de två pyttevalen och inte till riksdagen, vilket faktiskt känns lite skönt. Lite mindre att sätta sig in i. Jag följer debatten i lokaltidningar och på webben, men jag skiter fullständigt i när maktrusiga politiker smutskastar varandra på TV och i nationell media i stället för att lägga lite omsorg på sakfrågorna. Jag ska ju ändå inte rösta nationellt.
Kanske röstar jag på Piratpartiet. Enligt min bästis Nils är en röst på piratpajasarna "ett sätt att skaka om de etablerade partierna" eller vad det nu var han sade på fyllan i lördags. Förmodligen gör jag det inte.
Feministerna och kommunisterna får nog inte heller min röst. De springer mest runt på stan och ser sura ut. Mona Sahlin ogillar jag starkt men det ska inte förstöra för ett helt parti, eller ska det? Överlag saknar jag lite profiler i svensk politik. Jag vill ha tillbaks Alf Svensson och han den mesigt hese från FP som jag inte minns namnet på. Såg förresten att Mange Schmidt och Wille Crafoord höll låda i Simrishamn förra veckan i samband med Moderaternas lokala valkampanj. Ha. Ha. Där är så många fel i den meningen...
Och sen har vi dom där seminassarna. Sverigedemokraterna. Tog en titt i SD-kuriren som kom mest posten (massutskick hoppas jag) och tänkte osökt på tysk 30- och 40-talsprosa när jag kollade bilder på självgoda arier som poserade och proklamerade att nu är det dags för en förändring. Och för att inte missförstås som ett invandrarfientligt parti så hade man gjort en intervju med två SD-vänliga invandrare. Enda kruxet där var att det var ryssar. Ryssar! Förmodligen det mest rasistiska folkslaget i världen. I skarp konkurrens med italienare, österrikare, danskar och skåningar...
Övriga partier känns som en stor klump, där alla egentligen tycker likadant men ingen vågar sticka ut. Bäva månde den som tar ställning i en fråga utan att idiotförklara de andra partierna först.
Så jag har faktiskt ingen aning om vad ska jag rösta.
Allt jag vet är att jag går och röstar nu.
I år känns det mer aktuellt än någonsin att rösta, för mig. Pluggar man till lärare i samhällskunskap kan jag inte bara ligga på soffan och pilla mig i naveln, man måste ta ställning till sånt man ska försöka lära ut i en framtida fas av livet. Men vad är jag då? Gul, röd, grön, blå, lila, orange?
Lite av varje, skulle jag tro. Det finns inget parti som jag kan peka på och säga "dom där har så jävla bra åsikter" utan snarare skulle jag vilja plocka lite från varje och sätta ihop till ett superparti. Med den stora skillnaden att partiet faktiskt höll vad man lovade...
Sen stör det mig också att de frågor jag brinner mest för ignoreras fullständigt av de svenska partierna, eller på sin höjd får en jävligt undanskymd roll. För när ska vi egentligen ta upp debatten om Skånes suveränitet alternativt kära comeback till Danmark? Vi kan väl i alla fall börja med att lämna tillbaks Ven? När ska vi göra alla innerstäder bilfria och återinföra dödsstraffet?
Nej, men skämt åsido (om man bortser från dödsstraffet som jag verkligen tycker borde återinföras). Varenda gång jag röstar går det åt helvete för "mitt" val. Jag har röstat på folkpartiet och miljöpartiet i 2002 och 2006 (minns inte exakt vilken ordning) och det gick inget vidare. Ej heller när jag röstade för euron...
Så min taktik är att hitta ett parti som jag verkligen ogillar och lägga min röst på dem. En jinx, helt enkelt. Fast det blir förmodligen som med den där boken jag köpte till morsan, men som hon redan hade läst. Det kommer tillbaks och biter mig i röven, och partiet jag röstar på gör fetesuccé.
Som dansk medborgare får jag bara rösta i de två pyttevalen och inte till riksdagen, vilket faktiskt känns lite skönt. Lite mindre att sätta sig in i. Jag följer debatten i lokaltidningar och på webben, men jag skiter fullständigt i när maktrusiga politiker smutskastar varandra på TV och i nationell media i stället för att lägga lite omsorg på sakfrågorna. Jag ska ju ändå inte rösta nationellt.
Kanske röstar jag på Piratpartiet. Enligt min bästis Nils är en röst på piratpajasarna "ett sätt att skaka om de etablerade partierna" eller vad det nu var han sade på fyllan i lördags. Förmodligen gör jag det inte.
Feministerna och kommunisterna får nog inte heller min röst. De springer mest runt på stan och ser sura ut. Mona Sahlin ogillar jag starkt men det ska inte förstöra för ett helt parti, eller ska det? Överlag saknar jag lite profiler i svensk politik. Jag vill ha tillbaks Alf Svensson och han den mesigt hese från FP som jag inte minns namnet på. Såg förresten att Mange Schmidt och Wille Crafoord höll låda i Simrishamn förra veckan i samband med Moderaternas lokala valkampanj. Ha. Ha. Där är så många fel i den meningen...
Och sen har vi dom där seminassarna. Sverigedemokraterna. Tog en titt i SD-kuriren som kom mest posten (massutskick hoppas jag) och tänkte osökt på tysk 30- och 40-talsprosa när jag kollade bilder på självgoda arier som poserade och proklamerade att nu är det dags för en förändring. Och för att inte missförstås som ett invandrarfientligt parti så hade man gjort en intervju med två SD-vänliga invandrare. Enda kruxet där var att det var ryssar. Ryssar! Förmodligen det mest rasistiska folkslaget i världen. I skarp konkurrens med italienare, österrikare, danskar och skåningar...
Övriga partier känns som en stor klump, där alla egentligen tycker likadant men ingen vågar sticka ut. Bäva månde den som tar ställning i en fråga utan att idiotförklara de andra partierna först.
Så jag har faktiskt ingen aning om vad ska jag rösta.
Allt jag vet är att jag går och röstar nu.
onsdag 15 september 2010
10 skäl till att jag blir en dålig lärare
Det kan inte ha undgått alla er (eventuella) läsare att jag halkat in på lärarutbildningen med inriktning samhällskunskap och ett sidoämne som jag inte bestämt mig för än. Dom kallar det internationell variant, för att man pluggar ett år i utlandet. Det skiter jag egentligen i, jag bryr mig inte ett skvatt om jag pluggar i Malmö, Auckland eller Rio. Bara jag får min utbildning.
Men ibland hyser jag vissa tvivel om huruvida jag egentligen kommer bli en bra lärare. Har jag vad som krävs för att ta mig igenom utbildningen? Har jag vad som krävs för att gilla mitt yrke? För jag tänker då inte fastna i ett jobb som jag inte uppskattar. Svaren på båda frågorna är: vi får se.
Häromdagen satt jag på en föreläsning, slumrade till och drömtänkte(det där stadiet mellan att sova och vara vaken) att jag inte har något som helst positivt att tillföra lärarkåren. Här är tio anledningar, i hittepå-ordning:
1. Jag är ingen morgonmänniska. Långt ifrån. Om jag knappt kan sega mig upp till föreläsningar som börjar 10, hur i helvete ska jag då kunna ha min första lektion klockan 8? Och dessutom vara i ett sånt skick att jag ska lära ut saker till folk...
2. Och när jag väl kommer rekordförsenad till skolan, så kommer hela klassen garva åt mig och min kurrande mage. Jag äter nämligen aldrig frukost. En kopp kaffe på sin höjd. Om jag hinner.
3. Farsan lärde mig att man aldrig ska ta jobbet med hem. Hemma ska man tänka på annat. Det kommer jag att tycka gäller både för mig och mina elever. Alltså tänker jag inte skaffa en töntig portfölj, jag kommer definitivt inte rätta några uppgifter eller prov på min lediga tid. Inte för den skitlönen lärare får. Och jag kommer inte ge mina elever läxor, för ingen vettig tonåring lägger tid på skolan när man inte är där.
4. Min didaktiska filosofi med en ny klass är att snabbt identificera alfahanen och primärhonan och bryta ned dem inför gruppen, om de inte rättar sig i ledet och dansar efter min pipa. Kan man göra dem till åtlöje inför hela klassen kan man göra vad som helst med gruppen. Diktatorsbiten fascinerar mig, men jag inte tror det klingar vackert hos skolledningen...
5. All form av planering och förberedelse inför en lektion är töntigt i min bok.
6. När jag pluggade till lärare ett år i Norrland för länge sen blev jag smärtsamt medveten på min praktik att det inte sägs ett vettigt ord på lärarmöten. Alltså kan ni räkna bort mig från allt som heter något som slutar på -ing, -ion eller -möte.
7. Om allt vill sig väl är jag 31 nånting när jag är färdigutbildad lärare, vilket kommer att klincha perfekt med min satsning på Beach -15. Så om jag ser jävligt bra ut då, är det då mitt fel om gymnasieflickorna flirtar med mig?
8. Regnar det, är det nån bra sport på tv eller är bussen mer än 15 minuter försenad, då sjukar jag mig.
9. Jag blir sur om jag inte får samla ihop alla skolans misfits och göra min egen - mindre bögiga - version av Glee.
10. Lite aga har väl ingen dött av?
Men ibland hyser jag vissa tvivel om huruvida jag egentligen kommer bli en bra lärare. Har jag vad som krävs för att ta mig igenom utbildningen? Har jag vad som krävs för att gilla mitt yrke? För jag tänker då inte fastna i ett jobb som jag inte uppskattar. Svaren på båda frågorna är: vi får se.
Häromdagen satt jag på en föreläsning, slumrade till och drömtänkte(det där stadiet mellan att sova och vara vaken) att jag inte har något som helst positivt att tillföra lärarkåren. Här är tio anledningar, i hittepå-ordning:
1. Jag är ingen morgonmänniska. Långt ifrån. Om jag knappt kan sega mig upp till föreläsningar som börjar 10, hur i helvete ska jag då kunna ha min första lektion klockan 8? Och dessutom vara i ett sånt skick att jag ska lära ut saker till folk...
2. Och när jag väl kommer rekordförsenad till skolan, så kommer hela klassen garva åt mig och min kurrande mage. Jag äter nämligen aldrig frukost. En kopp kaffe på sin höjd. Om jag hinner.
3. Farsan lärde mig att man aldrig ska ta jobbet med hem. Hemma ska man tänka på annat. Det kommer jag att tycka gäller både för mig och mina elever. Alltså tänker jag inte skaffa en töntig portfölj, jag kommer definitivt inte rätta några uppgifter eller prov på min lediga tid. Inte för den skitlönen lärare får. Och jag kommer inte ge mina elever läxor, för ingen vettig tonåring lägger tid på skolan när man inte är där.
4. Min didaktiska filosofi med en ny klass är att snabbt identificera alfahanen och primärhonan och bryta ned dem inför gruppen, om de inte rättar sig i ledet och dansar efter min pipa. Kan man göra dem till åtlöje inför hela klassen kan man göra vad som helst med gruppen. Diktatorsbiten fascinerar mig, men jag inte tror det klingar vackert hos skolledningen...
5. All form av planering och förberedelse inför en lektion är töntigt i min bok.
6. När jag pluggade till lärare ett år i Norrland för länge sen blev jag smärtsamt medveten på min praktik att det inte sägs ett vettigt ord på lärarmöten. Alltså kan ni räkna bort mig från allt som heter något som slutar på -ing, -ion eller -möte.
7. Om allt vill sig väl är jag 31 nånting när jag är färdigutbildad lärare, vilket kommer att klincha perfekt med min satsning på Beach -15. Så om jag ser jävligt bra ut då, är det då mitt fel om gymnasieflickorna flirtar med mig?
8. Regnar det, är det nån bra sport på tv eller är bussen mer än 15 minuter försenad, då sjukar jag mig.
9. Jag blir sur om jag inte får samla ihop alla skolans misfits och göra min egen - mindre bögiga - version av Glee.
10. Lite aga har väl ingen dött av?
söndag 12 september 2010
Dansk Dekadensdvala
Efter en månad av inspiration och jävlaranamma har jag så smått börjat falla tillbaks in i min sedvanliga dvala av dekadens, ni vet; ett finare ord för förfall eller fördärv. På senare år, låt oss säga de senaste 26, har jag gett den danska dekadensen ett fräknigt ansikte och en blogg på en fjortissida, för er som mot förmodan skulle vara nytillkomna läsare.
När jag nu bytte upp mig till en vuxnare bloggportal var det med hopp och ambitioner om att dekadensen inte skulle förfölja mig. Jag tänkte lämna den därhän, för att i stället satsa på såväl sunda som utopiska målsättningar i hopp om att göra mig till en bättre människa med större livskvalité. En som skriver blogg och framhäver de bra aspekterna med sig själv istället för att göra sig själv till åtlöje bara för att det är vad folk vill läsa.
För den där månaden sedan kände jag en iver att ta tag i så många saker. Jag skulle börja plugga och bli grym lärare. Jag skulle bli fotbollsdomare, för jag tänkte att det bästa sättet att ta hand om vuxna barn i skolan är att parallellt handskas med dom på planen. Jag skulle dra ner på drickandet, äta nyttigare och motionera mer, klassikerna. Jag skulle bevisa för mitt nyblivna ex att hon gjorde fel som inte ville ha mig längre. Jag skulle måla om lägenheten, rusta upp skithålet så att man inte behöver skämmas varje gång det kommer folk på besök.
Nu känner jag mest ingenting. Skolan är jag redan trött på efter två veckor. Fotbollsdomare kan man tydligen inte bli förrän till våren. Jag dricker mer än på länge, äter skräp och motionerar endast när jag går till skolan i sköldpaddstakt. Exet vill förpassa mig till vänner-facket och jag har inte ens kommit över henne. Lägenheten är så gott som färdigmålad, och jag...jag vill flytta.
Hade det varit den gamla bloggen hade jag grävt ned mig, dragit något kiss- och bajsskämt om hur allt går åt helvete och sänkt mig själv skriftligt så att folk skulle få ett gratisgarv, tycka synd om mig med ett skratt och jag skulle värdesätta dom där sympatierna högt och spinna vidare på dem. Men jag opererar inte riktigt så längre.
Allt hänger ihop i en sorglig cirkel och det är inte konstigt att när en sak börjar skita sig, så följer resten hack i häl. Men då måste det väl även vara så att om en sak löser sig, så löser resten sig också automatiskt?
Jag vill tro det. Behöver tro det.
Så vi tar tag i ett problem direkt.
I morgon är det fan dags att bruka lite allvar i plugget.
När jag nu bytte upp mig till en vuxnare bloggportal var det med hopp och ambitioner om att dekadensen inte skulle förfölja mig. Jag tänkte lämna den därhän, för att i stället satsa på såväl sunda som utopiska målsättningar i hopp om att göra mig till en bättre människa med större livskvalité. En som skriver blogg och framhäver de bra aspekterna med sig själv istället för att göra sig själv till åtlöje bara för att det är vad folk vill läsa.
För den där månaden sedan kände jag en iver att ta tag i så många saker. Jag skulle börja plugga och bli grym lärare. Jag skulle bli fotbollsdomare, för jag tänkte att det bästa sättet att ta hand om vuxna barn i skolan är att parallellt handskas med dom på planen. Jag skulle dra ner på drickandet, äta nyttigare och motionera mer, klassikerna. Jag skulle bevisa för mitt nyblivna ex att hon gjorde fel som inte ville ha mig längre. Jag skulle måla om lägenheten, rusta upp skithålet så att man inte behöver skämmas varje gång det kommer folk på besök.
Nu känner jag mest ingenting. Skolan är jag redan trött på efter två veckor. Fotbollsdomare kan man tydligen inte bli förrän till våren. Jag dricker mer än på länge, äter skräp och motionerar endast när jag går till skolan i sköldpaddstakt. Exet vill förpassa mig till vänner-facket och jag har inte ens kommit över henne. Lägenheten är så gott som färdigmålad, och jag...jag vill flytta.
Hade det varit den gamla bloggen hade jag grävt ned mig, dragit något kiss- och bajsskämt om hur allt går åt helvete och sänkt mig själv skriftligt så att folk skulle få ett gratisgarv, tycka synd om mig med ett skratt och jag skulle värdesätta dom där sympatierna högt och spinna vidare på dem. Men jag opererar inte riktigt så längre.
Allt hänger ihop i en sorglig cirkel och det är inte konstigt att när en sak börjar skita sig, så följer resten hack i häl. Men då måste det väl även vara så att om en sak löser sig, så löser resten sig också automatiskt?
Jag vill tro det. Behöver tro det.
Så vi tar tag i ett problem direkt.
I morgon är det fan dags att bruka lite allvar i plugget.
lördag 11 september 2010
Ångest, AIK, Ångest-AIK.
Det är när du skickar upp brorsan i fete-äppelträdet på innergården mitt i natten och försöker fånga fallande äpplen med käften, som du inser att du nog borde gå och lägga dig...
Dagen går i ångestens tecken, förresten. Traditionell bakfylleångest nu kommer att blandas med reflektioner över meningen med livet när jag om ett par timmar står på ett svinkallt Vångavallen och fryser röven av mig stöttandes mitt stockholmska skitlag och funderar på varför jag lade 200 spänn på en 0-0-match när jag förmodligen hade fått mer ut av dagen om jag stannat kvar hemma i sängen och läst Dostojevskij på originalspråket i den där boken jag köpte på Second Hand när jag för ett tag inbillade mig att jag var flytande i tung ryska efter två års kvartshjärtade studier på gymnasiet för snart 700 år sedan.
Ja, ni vet.
Dagen går i ångestens tecken, förresten. Traditionell bakfylleångest nu kommer att blandas med reflektioner över meningen med livet när jag om ett par timmar står på ett svinkallt Vångavallen och fryser röven av mig stöttandes mitt stockholmska skitlag och funderar på varför jag lade 200 spänn på en 0-0-match när jag förmodligen hade fått mer ut av dagen om jag stannat kvar hemma i sängen och läst Dostojevskij på originalspråket i den där boken jag köpte på Second Hand när jag för ett tag inbillade mig att jag var flytande i tung ryska efter två års kvartshjärtade studier på gymnasiet för snart 700 år sedan.
Ja, ni vet.
torsdag 9 september 2010
Karma is a bitch
Det där med presenter är inte riktigt min grej. Oftast kommer jag på det i sista stund, om jag ens kommer ihåg att det är någons högtidsdag eller något annat som kan belönas med en gåva. Och när jag väl erinrar mig det, så blir jag sällan nöjd med mina presentidéer.
Morsan fyller år senare i september, och den här gången är jag faktiskt ute i väldigt god tid. Bland annat köpte jag Mankells "Den Orolige Mannen", som är den sista boken i serien om snutmästare Wallander i Ystad. Perfekt idé, tänkte jag, för morsan har alla dom 947 övriga böckerna i serien. Och när jag är ute i så god tid så hinner jag läsa den först också. Det gör jag med alla böcker som jag skeppar iväg som presenter. Mest så man är säker på att det inte är skit man ger bort.
Och är det skit, så ger jag ändå bort dem, för inte fan ska skiten stå i min bokhylla och samla damm.
Bakom varje present ska det ligga en självisk tanke, tycker jag. Visst, det är kul när folk uppskattar gåvorna, men man vill ju gärna själv vara med på ett hörn också. Ger jag bort en kokbok vill jag smaka maten. Ger jag bort en bok vill jag läsa den. Ger jag bort en whiskey vill jag dricka den. Ger jag bort en spa-helg har jag förmodligen alldeles för mycket pengar.
Nu har jag läst boken. Ingen höjdare.
Men vad värre är, häromdagen fick jag reda på att morsan redan läst den.
Va fan. Typiskt, det känns ungefär som att högre makter straffar mig för min egotripp.
Så nu sitter jag här med en bok som är för dålig för att behållas men för dyr för att slänga bort. Det är trots allt en pocket som jag gav 35 kronor för. Och eftersom jag inte har de 654 andra böckerna i serien så ser den retsamt malplacerad ut på hyllan, bokfan.
Så frågan, mina vänner, lyder: Är det nån därute som vill ha Mankells "Den Orolige Mannen". Den är endast läst en gång, och den är varken skavd eller smutsig (vilket inte kan sägas om den nuvarande ägaren).
Ni kan få den som en gåva.
Eller så kan vi byta den mot en flaska whiskey alternativt en spa-helg.
Morsan fyller år senare i september, och den här gången är jag faktiskt ute i väldigt god tid. Bland annat köpte jag Mankells "Den Orolige Mannen", som är den sista boken i serien om snutmästare Wallander i Ystad. Perfekt idé, tänkte jag, för morsan har alla dom 947 övriga böckerna i serien. Och när jag är ute i så god tid så hinner jag läsa den först också. Det gör jag med alla böcker som jag skeppar iväg som presenter. Mest så man är säker på att det inte är skit man ger bort.
Och är det skit, så ger jag ändå bort dem, för inte fan ska skiten stå i min bokhylla och samla damm.
Bakom varje present ska det ligga en självisk tanke, tycker jag. Visst, det är kul när folk uppskattar gåvorna, men man vill ju gärna själv vara med på ett hörn också. Ger jag bort en kokbok vill jag smaka maten. Ger jag bort en bok vill jag läsa den. Ger jag bort en whiskey vill jag dricka den. Ger jag bort en spa-helg har jag förmodligen alldeles för mycket pengar.
Nu har jag läst boken. Ingen höjdare.
Men vad värre är, häromdagen fick jag reda på att morsan redan läst den.
Va fan. Typiskt, det känns ungefär som att högre makter straffar mig för min egotripp.
Så nu sitter jag här med en bok som är för dålig för att behållas men för dyr för att slänga bort. Det är trots allt en pocket som jag gav 35 kronor för. Och eftersom jag inte har de 654 andra böckerna i serien så ser den retsamt malplacerad ut på hyllan, bokfan.
Så frågan, mina vänner, lyder: Är det nån därute som vill ha Mankells "Den Orolige Mannen". Den är endast läst en gång, och den är varken skavd eller smutsig (vilket inte kan sägas om den nuvarande ägaren).
Ni kan få den som en gåva.
Eller så kan vi byta den mot en flaska whiskey alternativt en spa-helg.
måndag 6 september 2010
Fast Food Facts
Fan. Augusti var en dålig månad. Matmässigt. Själv tycker jag att jag lagade mer mat hemma än på länge, men siffror förnekar sig inte - jag åt ute då & då också.
Kolla bara in den här listan...
2/8: Thai, Green Mango, 90 kr
3/8 Pizza Möllans + Kebab, 98 kr
4/8 Falafel, 25 kr
7/8 Burgare, O Learys, Kristianstad, 139 kr
9/8 China Box, Gustaf Adolfs Torg 49 kr
10/8 Restaurang Atmosfär, Malmö + TGIF 169 kr
11/8 Pasta, Pastamannen Ystad, 40 kr
13/8 Rayans, Ystad, 60 kr
17/8: Cheesecake, Lilla Torg, 49 kr
17/8: Tapas, Lilla Torg, 350 kr
18/8: St Gertruds Konditori, 79 kr
22/8: Lakritsmousse, Malmöfestivalen, 55 kr
22/8: Taste of Africa, Malmöfestivalen, 60 kr
23/8: Piroger, 16 kr
24/8: Falafel, Mix, 35 kr
26/8: Indiskt, 79 kr
27/8: Salads n Soups, 78 kr
28/8: Max, 70 kr
28/8: Pizza, 80 kr
28/8: Kebab, Mix, 50 kr
29/8: Indiskt, 59 kr
30/8: Krua Express, 60 kr
31/8: Salads n Soups, 29 kr
Totalt: 1819 kr. 1819!!
-----
Härlig lista va? Jag är inte precis nöjd med den, även om den innehåller två restaurangbesök, som kanske kan anses liite giltigt. Och min ursäkt angående den 28:e är att det var herrmiddag...
Så nu i september har jag lovat skärpning. Det ska inte ätas ute en enda gång (om man bortser från det där fyllemealet i onsdags som Gustav tvunget skulle pracka på mig...) och jag ska bli väldigt mycket bättre på att laga mat hemma.
Men med det sagt, så tackar jag ju inte nej om ni vill bjuda mig på en kebab med extra mycket vitlökssås. Ingen feferoni.
Kolla bara in den här listan...
2/8: Thai, Green Mango, 90 kr
3/8 Pizza Möllans + Kebab, 98 kr
4/8 Falafel, 25 kr
7/8 Burgare, O Learys, Kristianstad, 139 kr
9/8 China Box, Gustaf Adolfs Torg 49 kr
10/8 Restaurang Atmosfär, Malmö + TGIF 169 kr
11/8 Pasta, Pastamannen Ystad, 40 kr
13/8 Rayans, Ystad, 60 kr
17/8: Cheesecake, Lilla Torg, 49 kr
17/8: Tapas, Lilla Torg, 350 kr
18/8: St Gertruds Konditori, 79 kr
22/8: Lakritsmousse, Malmöfestivalen, 55 kr
22/8: Taste of Africa, Malmöfestivalen, 60 kr
23/8: Piroger, 16 kr
24/8: Falafel, Mix, 35 kr
26/8: Indiskt, 79 kr
27/8: Salads n Soups, 78 kr
28/8: Max, 70 kr
28/8: Pizza, 80 kr
28/8: Kebab, Mix, 50 kr
29/8: Indiskt, 59 kr
30/8: Krua Express, 60 kr
31/8: Salads n Soups, 29 kr
Totalt: 1819 kr. 1819!!
-----
Härlig lista va? Jag är inte precis nöjd med den, även om den innehåller två restaurangbesök, som kanske kan anses liite giltigt. Och min ursäkt angående den 28:e är att det var herrmiddag...
Så nu i september har jag lovat skärpning. Det ska inte ätas ute en enda gång (om man bortser från det där fyllemealet i onsdags som Gustav tvunget skulle pracka på mig...) och jag ska bli väldigt mycket bättre på att laga mat hemma.
Men med det sagt, så tackar jag ju inte nej om ni vill bjuda mig på en kebab med extra mycket vitlökssås. Ingen feferoni.
lördag 4 september 2010
Blåst på buss
I går hade jag en föreläsning på lärarutbildningen om just lärande. Hur går det till? Vad är "att lära"? Vad är kunskap? Hur lär jag ut kunskap? samt en massa likartade frågor som fick mig att gäspa förstrött.
Men lite senare på kvällen började jag faktiskt grubbla på det där. Jag gillar annars inte att ta studierna med hem, jag anser att det man gör i skolan bör förbli i skolan, liksom att man inte bör ta jobbet med sig hem. Skolan är ett slags jobb och läxor är ett nödvändigt ont, med andra ord. Jag blir nog aldrig någon bra lärare, va?
Hur som helst. Anledningen till att jag seriöst började ifrågasätta de nuvarande lärares kompetens var följande dialog som utspelades på stadsbussen, mellan två tonårsstinna Zelmerlövssympatisörer som satt precis bakom mig i perfekt smyglyssningsläge...
- Asså, du kan väl prata arabiska typ?
- Ja, men bah nåra ord, asså, jag har glömt det hela nästan för det är jättejobbigt språk.
- Men, eh, är inte din mamma från typ, eh...Thailand?
(här började jag spetsa öronen på allvar, nu var det helt plötsligt både geografin och religionen som hakat upp sig nånstans i deras små överansträngda puderhjärnor)
- Jo, och hon har lärt mig lite fast jag lyssnar inte så mycket. Typ man får inte röra varann innan man fått barn, och man får inte lägga Koranen på golvet. Såna jättejobbiga grejer typ. Så jag bah: nej! Och så får man inte visa bilder eller rita Mohammed heller.
(Hmm. Där erkände dom bristande biologikunskaper, och vi kan ju lägga till luckor i svenskan också även om det var uppenbart sedan första ordet i konversationen...)
- Va?? Sjukt alltså...Får dom inte ens ha liksom ikoner och sånt i muslimismen? Heter det muslimismen?
- Nej, det heter faktiskt islamism...
Tyvärr hörde jag inte mer här för jag var tvungen att stiga av bussen. Jag kunde inte låta bli att tänka på vilken jubelidiot de haft, dels som säddonor och dels som lärare.
På lektionen lärde vi oss förresten också att "all kunskap konstrueras eller skapas på nytt av varje enskild individ"...
Å fan.
Men lite senare på kvällen började jag faktiskt grubbla på det där. Jag gillar annars inte att ta studierna med hem, jag anser att det man gör i skolan bör förbli i skolan, liksom att man inte bör ta jobbet med sig hem. Skolan är ett slags jobb och läxor är ett nödvändigt ont, med andra ord. Jag blir nog aldrig någon bra lärare, va?
Hur som helst. Anledningen till att jag seriöst började ifrågasätta de nuvarande lärares kompetens var följande dialog som utspelades på stadsbussen, mellan två tonårsstinna Zelmerlövssympatisörer som satt precis bakom mig i perfekt smyglyssningsläge...
- Asså, du kan väl prata arabiska typ?
- Ja, men bah nåra ord, asså, jag har glömt det hela nästan för det är jättejobbigt språk.
- Men, eh, är inte din mamma från typ, eh...Thailand?
(här började jag spetsa öronen på allvar, nu var det helt plötsligt både geografin och religionen som hakat upp sig nånstans i deras små överansträngda puderhjärnor)
- Jo, och hon har lärt mig lite fast jag lyssnar inte så mycket. Typ man får inte röra varann innan man fått barn, och man får inte lägga Koranen på golvet. Såna jättejobbiga grejer typ. Så jag bah: nej! Och så får man inte visa bilder eller rita Mohammed heller.
(Hmm. Där erkände dom bristande biologikunskaper, och vi kan ju lägga till luckor i svenskan också även om det var uppenbart sedan första ordet i konversationen...)
- Va?? Sjukt alltså...Får dom inte ens ha liksom ikoner och sånt i muslimismen? Heter det muslimismen?
- Nej, det heter faktiskt islamism...
Tyvärr hörde jag inte mer här för jag var tvungen att stiga av bussen. Jag kunde inte låta bli att tänka på vilken jubelidiot de haft, dels som säddonor och dels som lärare.
På lektionen lärde vi oss förresten också att "all kunskap konstrueras eller skapas på nytt av varje enskild individ"...
Å fan.
fredag 3 september 2010
Fem tunga saker - Fotbollsklubben
Som bloggnamnet antyder har jag vissa ambitioner som jag tänkte göra verklighet av, vissa målsättningar jag vill infria. De är inte alltid lika stora. Vissa tar förmodligen flera år att genomföra, andra kanske några timmar, en dag eller en månad. Vissa kommer jag kanske inte klara, men jag kommer i så fall att falla med flaggan i topp, som klichén så vackert lyder.
Så häromdagen flaggade jag för flertalet beslut som skulle fattas den kommande tiden. Fem tunga saker som ska förändra och förbättra min ganska gråa vardag, och sätta lite välbehövlig färg på den.
En sak - den kanske största av dem alla - är att jag har börjat plugget igen. För första gången sedan 2004 har jag tagit mig an en utbildning igen, inte bara någon strökurs för att fördriva tiden. Nu ska det läsas till gymnasielärare i samhällskunskap, känner att det är min påse.
Så jag måste lägga ned min själ och mitt hjärta i det här om jag ska bli världens bästa lärare. Eller i alla fall Malmös. Eller i alla fall topp 100 i Malmö.
Och då är det fullt fokus som gäller.
Så efter noggrant övervägande har jag beslutat mig för att avsluta mina uppdrag i min sköna fotbollsförening Köpingebro IF, denna gedigna klubb i vår sydöstra vrå av landet. Sedan 2007 har jag suttit med i herrsektion och styrelse och har sett klubben utvecklas till en välsmord maskin. Jag vill gärna tro att jag bidragit med ett och annat genom åren också. Men det är slut med det nu. Från och med 2011 får klubben klara sig utan mig. Det fixar dom säkert.
Det var inget lätt beslut att ta. Men det blir med ett engagemang som detta som med ett kärleksförhållande ungefär. Det ÄR en sorts förhållande. Man plågas när man inte kan ge allt man har, och saker och ting bara blir halvhjärtade för att du inte har tid och/eller lust. Då är det bättre att lämna över till någon med puls och driv och det är det jag gör nu.
KIF, min vackra vän, vi ses snart igen. Du och jag är inte klara med varann än, men jag känner att jag behöver en paus, och jag känner att jag behöver den nu.
Så häromdagen flaggade jag för flertalet beslut som skulle fattas den kommande tiden. Fem tunga saker som ska förändra och förbättra min ganska gråa vardag, och sätta lite välbehövlig färg på den.
En sak - den kanske största av dem alla - är att jag har börjat plugget igen. För första gången sedan 2004 har jag tagit mig an en utbildning igen, inte bara någon strökurs för att fördriva tiden. Nu ska det läsas till gymnasielärare i samhällskunskap, känner att det är min påse.
Så jag måste lägga ned min själ och mitt hjärta i det här om jag ska bli världens bästa lärare. Eller i alla fall Malmös. Eller i alla fall topp 100 i Malmö.
Och då är det fullt fokus som gäller.
Så efter noggrant övervägande har jag beslutat mig för att avsluta mina uppdrag i min sköna fotbollsförening Köpingebro IF, denna gedigna klubb i vår sydöstra vrå av landet. Sedan 2007 har jag suttit med i herrsektion och styrelse och har sett klubben utvecklas till en välsmord maskin. Jag vill gärna tro att jag bidragit med ett och annat genom åren också. Men det är slut med det nu. Från och med 2011 får klubben klara sig utan mig. Det fixar dom säkert.
Det var inget lätt beslut att ta. Men det blir med ett engagemang som detta som med ett kärleksförhållande ungefär. Det ÄR en sorts förhållande. Man plågas när man inte kan ge allt man har, och saker och ting bara blir halvhjärtade för att du inte har tid och/eller lust. Då är det bättre att lämna över till någon med puls och driv och det är det jag gör nu.
KIF, min vackra vän, vi ses snart igen. Du och jag är inte klara med varann än, men jag känner att jag behöver en paus, och jag känner att jag behöver den nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)