Tung vecka den senaste.
Förkylningen satte sig som en fet fläskläpp i mitten av förra veckan och jag har varit i snorigt zombiemode sedan dess, vilket innebär kroppsligt förfall och själslig dekadens sedan dess. Känns inget vidare.
Ej heller var det någon rolig nyhet att höra att min käre morfar ligger på sin dödsbädd i Danmark, och har bestämt sig för att inte kämpa vidare. Jag känner mig maktlös och en del av mig vill göra något för att han ska bli bättre, men det är bara en självisk tanke från min sida. Han har levt ett långt och fint liv och även om jag begråter det faktum att han snart inte är här längre, så ler jag när jag tänker på alla de fina minnen vi har från våra 27 år tillsammans och som han har från sina 89 år här på jorden. Att få leva ett långt och lyckligt liv, och sedan lämna det med alla sina sinnens fulla bruk i behåll och utan smärtor, det är nära nog optimalt.
Men jag kommer lik förbannat att sakna honom enormt.
***
Livet går vidare ändå, både i det korta och i det långa loppet. Sommarvikariatet går förbannat snabbt, nästan lite för snabbt. Jag har en massa idéer men sjukdomen har tagit udden av mig på sistone. Det är fantastiskt hur mycket en rinnande näsa och en krasslig hals kan ställa till det. Jag vet, jag är en gnällig fan. Men ändå.
***
Jag har länge haft dåligt samvete för att jag inte är bra på att hälsa på mina nära & kära i världen. Danmark, Spanien, Holland, Stockholm, Härnösand, Göteborg, you name it - i'm ashamed of it. Så på torsdag åker jag till Stockholm och hälsar på Henke, Matti, Johan med flera, och passar på att se stolta AIK mosa Kalmar. Men det är förstås bara ifall resan inte går till Danmark av sorgligare skäl.
***
Har jag berättat att jag ska läsa humanekologi i Lund till hösten? Nu ska jag bara komma på vad fan det är...
...nä riktigt så illa är det inte. Kort sagt kan man väl säga att det är samspelet mellan människa och natur i olika kulturer i världen. Med en gnutta politik också. Ska bli bra. Och så ska jag plugga historia samtidigt.
Och undervisa i engelska och danska. Det blir svettigt, men jag ser fram emot det. Inte många poäng kvar tills man kan söka in på journalistlinjen nu. Det är det jag vill bli, tror jag. Men jag är fortfarande öppen för förslag, och det stör mig.
***
När vi ändå är igång med alla nyheter låter jag meddela att jag och min käre roomie går skilda vägar från och med sista december. Det gäller att sluta när man är på topp. Och jag behöver omväxlingen. Det gör han också, även om han kanske inte är lika medveten om det.
***
Det är inte lätt att må bra just nu, det är svårt att sova gott om nätterna och fokusera på det man ska. Det är lätt att känna sig svag och ensam när allt verkar gå emot en, men tanken om att det väntar bättre tider och att det även i svåra stunder finns de som behöver dig, det gör det omöjligt att låta sig slås ned helt så visst finns det grönt ljus på den andra sidan den där tunneln, eller vad man nu säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar