shit happens

Till dig, kvinna i 50-årsåldern med röd vinterjacka ombord på det sena Öresundståget från Helsingborg till Malmö. Det var verkligen inte med flit.

***

Åkte till Helsingborg för att hälsa på min gode vän Andreas, äta en fin köttbit och inmundiga en pilsner till det. Måhända att det blev två, för på stadsbussen ned till centralen kände jag nöden tränga och knappt hade jag äntrat tåget innan jag besökte de sanitära faciliteterna för att stryka ett par punkter från behovsagendan. Med betoning på ett par, för det blev både det ena och det andra.

Helnöjd gick jag sedan in i kupén, slog mig ned och plockade fram min reselitteratur The Given Day av Dennis Lehane. Fantastisk bok. Ett par sidor inne i läsningen kom jag på den förskräckliga missen. Jag hade glömt spola...

Tittade upp och tittade runt och såg att vi bara var ett tiotal människor i kupén. Några av dem var ganska goa i groggen och hade säkert inte lagt märke till om jag gick på toaletten igen för andra gången på fem minuter. Så jag packade ihop mina saker för att gå mot skithuset och göra orätt rätt. Halvvägs framme såg jag en medelålders kvinna komma från andra hållets första klass och blicka längtansfullt mot den öppna toalettdörren. Ett kort ögonblick funderade jag på att sprinta fram, kasta mig i och skrika ”nooooooo” i slow motion, men i stället resignerade jag och gick tillbaks till mitt säte.

Därifrån såg jag hur hon gick mot toaletten, stannade i dörren och blev stående i vad som verkade som en evighet. Till slut gick hon in. Spolade direkt. Och kom ut en stund senare. Bara för att gå fram till tågvärden som just i det ögonblicket stod och inspekterade mitt frikort. Kvinnan undrade om toaletten spolade automatiskt eller om man skulle trycka på nån knapp och det syntes lång väg att det var en retorisk fråga, men tågvärden nappade och sa att det skulle man minsann själv göra. Då klagade hon över att folk inte hade spolat och menade på att tågvärden borde kolla upp det här bättre vid varje större stopp. Tågvärden lämnade tillbaks min biljett, ignorerade henne och gick vidare.

Jag funderade på om jag skulle säga någonting film-coolt som jag kunde skryta om för vännerna sen, typ ”du....shit happens”, men lät det bero och bestämde mig för att blogga om det i stället.