No One To Number One: Allt som hände och inte hände mig i 2011

Innan vi bryter ut i storartade planer för året som kommer så måste vi sammanfatta 2011 med icke så få ord. Häng med på en liten text-, bild- och filmresa genom de senaste 365 dagarna!

***

Vi klyddar inte till det utan inleder kronologiskt korrekt med januari som bjöd på allt från sjuksköterskeexamensfestgästande till polska pussar och en jävla massa medioker badminton. Det jag minns främst från årets första månad var dock avhoppet från lärarutbildningen - jag har inte ångrat det. Och dessutom fick jag ju ändå jobb som lärare. Men det återkommer vi till.

Och så var det ju också månaden då jag skulle upp till bevis på dansgolvet efter bugglektioner med Moa som lärare med tålamod. Sandra kom ner från Göteborg och var min +1 på fotbollsklubbens årsfest. Och belönades med en svettig svängom!

***

Vidare till februari som var skrämmande händelsefattig. När jag kollar tillbaks i min kalender hittar jag inget uppseendeväckande, men däremot en massa fikor, pubkvällar och middagsbjudningar. Februari var också månaden då jag började fundera på att lägga ölen på hyllan. Jag anmälde mig till halvmaraton i augusti. Läste 11 böcker. Gick mest och tänkte på mitt ex i Danmark, och var överlag ganska tankspridd och rastlös.

I Mars började det däremot hända saker. Kanske för att våren låg i luften och den där vargavintern äntligen släppte taget. Jag gjorde min debut som lärare på en vuxenskola i Ystad där jag lärde ut danska, och älskade det. Det blir en favorit i repris igen om en månad. I mars hade vi vår första träff i matklubben någonsin och jag gjorde årets första roadtripp - till Veberöd.

April, april! Målade lägenheten. Hade fet födelsedagsfest som också var ett farväl till alkoholen - bortsett från tre undantag (Eurovision, påskafton och studenten) skulle jag inte röra spriten tills jag hade klarat halvmaran i mitten av augusti. April var också månaden då Kjellström, Peter, Martin och lilla moi styrde upp en alldeles egen webbshow inför Eurovision. Bögigt, jag vet, men ändå jävligt skoj.

Kjellström & Simonsen, Episod #002 - Inför ESC, del 1 from Christian Kjellström on Vimeo.

Maj var ganska lik februari. Jag hade ärligt talat inte mycket för mig och började fundera på att säga upp mig från tidningen, lämna lägenheten och flytta över sundet till moderlandet. Men det blev bara vid tanken. Än så länge.

Sommartider hej,hej och juni bjöd på en jäkla massa frustration. Inte bara den vanliga sexuella, utan framför allt frustationen av att sitta på diverse hak och se mina vänner inta ohälsosamma men ack så ljuvliga mängder mjöd medan jag satt och plågades i min nykterhet och sippade mangojuice. Men det var ett val från min sida och jag fick helt enkelt tåla det. Och det gjorde jag. Hela vägen ut. Okej, bortsett från studenten då jag cashade in mitt sista frikort.

Och sen sket jag i allt som heter svenskt midsommarfirande för att i stället åka över sundet med min landsmaninna Sara för picknick i Kongens Have och Saybiakonsert i Tivoli. Skidegodt!

Juli inleddes med att jag samlade ihop 25 av mina vänner för en tennisturnering som gick i medelmåttans tecken. Wimble-doh! blev alla tiders trots vissa barnfel, men årets lir är redan spikat så kom gärna till Nybrostrand den 7 juli och kolla in hur man INTE ska spela tennis.

Juli bjöd även på två resor. Den ena till stockholm för att hälsa på Matti och Henke med deras respektive (och för att se AIK spela, förstås) och den andra till Bornholm för att heja fram Therese i löparspåren. Järnkvinnan sprang 42 km på fem etapper/dagar och verkade inte ens tagen efteråt. Så jag blev nyfiken och har anmält mig till kalaset i år. Hela familjen hänger med och redan nu har vadslagningen börjat om vem som blir bäst i brödraskaran. Jag är en högoddsare i sammanhangen...

Apropå motion. Augusti bjöd på den där emotsedda halvmaran som jag helt glömde att träna inför, så jag var skeptisk när jag ställde till start. Men det gick över förväntan, och av 2207 deltagare blev jag nummer 17. Från slutet... Men jag tog mig i mål, och bjöd på fest efteråt för att fira att jag överlevt...

September bjöd på ännu ett Stockholmsbesök. Robin och jag stod och sålde knäckebrödsmackor i dagarna tre i samband med Tjejmilen. Det var tråkigt, men lite roligt ändå eftersom Robin stukade foten.

Och så tog jag morsan med mig till Köpenhamn för att se landskampen mellan Danmark och Norge. Vi hamnade mitt bland de norska fansen som var på gott humör och skanderade "vi ska köpa Danmark och ge det till svenskarna". Sen förlorade de med 2-0 och var inte så kaxiga längre. Det var brorsan och jag däremot när Danmark besegrade Portugal med 2-1 och säkrade EM-platsen.
Brorsan firade med manér...

...men jag höll mig så lugn som man nu kunde vara i stundens hetta eftersom jag hade min första lektion som gymnasielärare i danska dagen därpå. Jobbet hade jag fått veckan innan så det var snabba ryck, men det har varit skitskoj från ruta ett. Ungefär samtidigt i oktober började jag undervisa i Facebook för nybörjare så det var fullt sjå och tusen bollar i luften. Och det straffade sig eftersom jag var sjuk & hängig i princip halva oktober och hela november.

Halloweenfesten levererade dock som alltid.

Uppåt igen i december. Fest i lägenheten med fotbollslaget. Min roomie Gary flyttade ut efter tre år och även om det känns konstigt att bo ensam igen så var det tveklöst det rätta steget. Lugnt julfirande med familjen och skön nyårsafton med mor min, god mat och bra film.

***

Överlag var 2011 inte ett av mina bättre år. Jag var sjuk oftare än någonsin tidigare, jag var helt off på kärleksradarn och fick kämpa ekonomiskt emellanåt också. Men ska man se positivt på det - och det ska man ju - så drabbades jag inte av dödsfall i min närhet. Tvärtom. Mina vänner börjar skaffa barn och familj och det är charmigt på alla vis, även om jag inte själv känner något ljud från de där klockorna än.

***

Det hände mycket mer i 2011 än vad som skrevs ovan. Domarutbildning. Whiskeyprovning. Visserligen halkade mitt fotbollslag ned en division, men jag gjorde fler A-lagsmatcher än vad jag någonsin gjort tidigare. Och detta som 27-åring. Nya vägtripper, nya vänskaper. Morfar fyllde 90. Fotbollsresor med AIK-vännerna. Listan kan göras lång.

Och förhoppningsvis blir den ännu längre i 2012.

***