Två månader, en evighet?

Hej, jag heter Sören och har varit nykter i två månader. Jo, det är faktiskt sant, det var jubileum igår. Den 10 juni utnyttjade jag det tredje och sista frikortet som jag gav mig själv i början av april då jag gav mig själv alkoholförbud fram till halvmaran och den efterföljande festen nu på lördag.

Det är många frågor som har ställts sedan min 27-årsfest i april där jag bestämde mig för att lägga flaskorna i förrådet fram tills nu. Om man alltså bortser från schlagerkvällen, påskdagen och studenten där de tre frikorten användes. Med måtta, vill jag tillägga. Här är några av frågorna och några av svaren, i tradigt intervjustuk.

***

Fan, Sören, vad tänker du på? Varför gör du det här?

Jag tänker på framtiden. Jag tänker att eftersom vi har problem med just alkohol i familjen och har haft det genom generationer så vill jag föregå med gott exempel och kan jag påverka någon - förutom mig själv - positivt med mitt beslut så är mycket vunnet. Sen tänker jag också på min egen kropp och knopp. Det är riktigt skönt att slippa bakfylleångesten, det är underbart att inte ha dagar som du bara sover bort för att du drack för mycket kvällen innan. Den där ångesten har ofta haft ett tajtare grepp om mig än vad jag egentligen vill erkänna, så det är skönt att man har rensat ut den ur kroppen.

Hur har det gått då? Går det egentligen att festa utan att ha druckit sprit?

Det går säkert, jag blir bättre på det för varje gång utan att vara särskilt bra. I början kände jag mig helt vilse, ovälkommen och osocial, snudd på utstött och definitivt uttittad. Fast så farligt var det säkert inte, det var bara så det kändes. Men jag måste säga att jag är imponerad av de som har den där naturliga berusningen i kroppen, de som inte behöver dricka för att ha kul, beträda dansgolven och hålla låda. Jag för en undanskymd roll på fester när jag är nykter, inte för att jag är blyg men för att de som dricker syns och hörs mer. När det är pubkvällar hänger jag med och tar en kaffe, en mangojuice eller en vatten och det funkar hur bra som helst. På fester & sittningar dricker jag helst vatten och går hem med gott samvete när folk börjar bli onyktra. Om det är tråkigt, det skiter jag i. Det är säkert.

Hur reagerar folk på ditt beslut?

På många sätt, men är man 27 år gammal har man för det mesta mogna vänner, som respekterar ens beslut även om de gärna testar mig och skojar mig, men det bjuder jag på så länge tonen är god och de förstår ett nej. Klart att det finns ett fåtal som ser ned på en och föraktar en, men då har de ofta själv varit onyktra när de frågat varför jag inte dricker. Eller så är de inte vuxna nog att fatta debatten. Eller både ock. I början undrade jag om jag skulle förlora några vänner när jag slutade dricka, men det känner jag inte att jag har gjort. Det betyder väl nånstans att man har ganska bra vänner?

Hur har du påverkats av dessa månader?

Jag är i mycket bättre form och ölmagen är av förklarliga skäl inte lika stor, men det hänger också ihop med en ökad motionsdos framför allt i maj & juni. Det är de fysiska fördelarna. Sen har jag fått ett större självförtroende också, och det påverkar humöret till det bättre och gör mig mer inspirerad att ta tag i andra saker, som inte har med drickandet att göra. Skrivande, matlagning och så vidare. Och så har hushållsekonomin varit bättre än nånsin - jag gjorde en snabbkoll och räknade ut att jag har sparat ungefär 3500 kronor på fyra månader nu när systembolags- och pubölen uteblivit. Det vill säga, min Stockholmsresa och min Bornholmsresa tjänades in med råge.

Hur har din syn på folk som dricker förändrats?

I början var det som två olika världar, jag och dem. Men nånstans lär man sig att acceptera varandra. Jag slutar inte respektera folk för att de dricker, det är deras val. De får göra vad fan de vill, så länge de låter mig göra vad jag vill. Men - och detta är ett fett men - märker jag att folk far illa av alkoholen eller inte kan hantera den, eller missbrukar den på ett sätt som gör att de går ut över någon jag tycker om (inklusive dem själva) så agerar jag. Det hade jag inte gjort innan. Då var jag för feg, för att jag inte kände att jag var bättre än de som dricker. Det känner jag att jag är nu.

Har du saknat alkoholen?

Ja, i början. Då fattade jag inte hur jag skulle klara mig tills den 13 augusti och funderade många gånger på att skita i det. Men då hade folk bara sagt "jag visste det", "vad sa jag" och allt det där, och när folk inte trodde att jag skulle klara det sporrade det mig att vara stark i svaga stunder. Så allt eftersom veckorna gick försvann spritsuget totalt. Jag har ofta varit sugen på en kall öl i samband med ett besök på Möllan eller en fotbollsmatch, men aldrig på fest eller annars.

Kommer du att fortsätta vara nykterist?

Nej. På lördag är det fest. Då tänker jag dricka öl. Men med måtta, det tänker jag vara noga med framöver. Jag har köpt fyra stycken och de tänker jag dricka. Men inte fler. Jag tvivlar på att de där kamikazefyllorna återkommer i mitt liv, och jag har svårt att se mig själv köpa hem en flaska sprit eller beställa snapsar på krogen. Vin är också historia. Däremot har jag bjudits in i en whiskeyklubb och det ser jag fram emot. Vi snackar trots allt whiskeyprovningar och en gemensam passion för vuxna. Och vi träffas inte precis en gång i veckan. Jag kommer fortsätta dricka öl, jag gillar öl och så länge jag känner att jag kan kontrollera det kommer jag fortsätta med det. Samtidigt är jag medveten om mina genetiska förutsättningar, och när tiden blir mogen att föra namnet vidare i världen kommer jag vara extra varsam med vad som dricks. Men helnykterist? I perioder ja, men inte hela tiden. Inte så länge jag kan hantera det på ett moget sätt.

***

Jag är långt ifrån någon ängel eller föredöme, men känner ni att ni har några frågor eller funderingar så är det bara att fråga.