(Fala)fel månad att vara skräpmatsfri

Det är mindre än två dagar kvar till herrlaget spelar sin sista kvalmatch och jag slipper odla min nästippskittlare. Något säger mig att jag inte kommer att vinna. Jag funderar på att färga den svart, för att den ska se köttigare ut. Fusk, säger någon kanske. Äsch, säger jag, laget spelar ju i svarta färger och det här är min ultimata uppoffring i klubbkänslans tecken. Lite mesigare än en tatuering, jag vet, men något säger mig att jag inte kommer att vinna ändå...

I alla fall.

För några inlägg sen skrev jag om mitt månadsprojekt a.k.a sober oktober. Vi snackar 18 dagar in i månaden och jag har inte smakat på en droppe alkohol. Inte ens förra helgen då brorsorna styrde upp fet ungdomsfest i moderskeppet nu när generalen är i Tyskland. Det var stryptag, snedfyllor, spyor och snusk men jag satt kall, stabil och nykter i andra änden av huset och bokförde bordtennisresultat. Medges, det smärtade mig när jag kom ned i köket och möttes av synen av en nyöppnad Heineken som någon glömt i sin dimma. Tortyr. Men annars är det lugnt med abstinensen.

Oktober är också skräpmatsfri men jag måste krypa till korset och erkänna att jag har syndat. Fast egentligen var det inte mitt fel. Det har öppnat ett nytt kebabhak runt hörnet och de lockar med falafel för 15 kronor. Jag tror att det är ett öppningserbjudande och det måste ju vara nån slags tecken.

Och om vi tänker efter en stund, vad innehåller falafel? Bara en massa nyttigheter. Kikärter, sallad, tomat, gurka och sås gjord på den hälsosamma vita löken. Skitsunt.

Så jag köpte två.