söndag 3 oktober 2010

Om kompromisser och varför de snyggaste tjejerna alltid har flickvänner

Helgen gick i festandets tecken. Inte särskilt bra med tanke på löftena i mitt föregående inlägg, men desto bättre för själen och humöret. Jag behövde nog det där inför veckans supervuxna praktikvecka på gymnasieskola i Lund.
I fredags var det födelsedagstillställning för Mats och lördagen spenderas på inflyttningsfest hos mina goda gamla klasskamrater från gymnasietiden Hasse och Paulina.


Efter den obligatoriska visningen av den jävligt schyssta lägenheten(enda frågan var om extrarummet ska vara ett kontor, en barnkammare eller enligt husbondens önskemål - en Heineken-walk-in-closet...) så hamnade samtalet i manshörnan förstås om det här med att ge och ta i ett samboskap, kompromisser och överenskommelser och så vidare. Jag vet inte många dyft om förhållande i allmänhet och samboende i synnerhet, men det hindrar mig förstås inte från att engagera mig aktivt i frågan. Jag inbillar mig att den som får den tvivelaktiga lyckan att dela nyckel med mig i framtiden nog får det ganska lätt ställt. Så länge jag slipper göra de förväntade manssysslorna såsom att byta däck på bilen, tapetsera och bära saker.


Men nog om mig. Jag såg ett program för länge sen om folk som flyttade ihop och fick ta med sig en sak till nya lägenheten, oavsett vad partnern tyckte om det. Något skyddat, något fredat, som den andra inte kunde lägga in veto på. Jag frågade Hasse om det var likadant nu när de flyttade ihop.


- Ja, visst är det så. Jag har en krodokil-nånting-nånting som Paulina inte gillar, men som jag gav mig fan på skulle med till lägenheten.
- Jasså? Var är den då? sa jag och spanade ivrigt efter deltadjuret, eller något i den stilen.
- I förrådet....


Jag var inte förvånad. I stället började jag fundera på om min framtida flamma låter mig behålla Tottenham-väggklockan, det ankprydda duschdraperiet, flamingon eller minipingisbordet. Jag tvivlar på det, men vid gudarna, jag kommer att kämpa för dem. Om jag får för henne, förstås...


En annan tanke som slog mig på den här festen var att bisexuella och lesbiska tjejer ofta själv har flickvänner. Eller, det var inte en tanke som slog mig utan det var en lätt överförfriskad festdeltagare som sa att jag skulle komma närmare för att han skulle viska något, sen skrek han för fulla groggmuggar i mitt öra "VARFÖR ÄR DOM SNYGGASTE TJEJERNA ALLTID LESBISKA?!" så att dom snygga lesbiska tjejerna på festen förstås hörde det och tittade surt på mig medan min samtalsbroder slog upp en stor garv och en grogg till.


Men han hade ju en poäng, killen. Dom är ju för det mesta det. Snygga. Söta. Är det för att tjejer generellt är snyggare än killar som de dras till varann? Inte så svårt att förstå, med tanke på hur våra kroppar ser ut. Våra snoppar. Medan tjejer kan klämma på sina bröst i alla dess underbara former.
Det är orättvist.
Jag gillar bröst.
Förutom mina egna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar