Fem Tunga Saker - Formen

Det här inlägget skulle mycket väl kunna handla om räkröran med aioli som jag käkade igår och fortfarande känner smaken av i munnen, trots tre tandborstningar och två koppar kaffe. Jag vet inte om det säger mest om räkröran eller min tandborstningsteknik, men jävlar där var krydda i burken! Kan man sjuka sig från en föreläsning på grund av vitlöksångor?


Bloggen kunde också handla om mitt nyupptäckta hårstrå på ryggen, som är så långt att jag nästan borde namnge det, eller om det faktum att jag väcktes klockan 06.40 av en arg läsare. Därav mitt glada morgonhumör. Man måste beundra folks engagemang för det man skriver (eller i det här fallet: inte skriver) oavsett om det är hyllningar eller ifrågasättande av min mentala status.


Men det här kommer att handla om något helt annat. Nämligen formen.


Det är åter igen den tiden på året (läs: månaden) då jag insett att jag är helt ur form. Nu är det så sällan att jag är i form att jag knappt skulle kunna identifiera känslan, men när samvetet tynger vågen lika mycket som kroppsmassan själv, då anar du att något inte står rätt till.


Det var nog egentligen värst förra månaden då jag gick upp 4 pannor, och inte muskelmassa heller. September gick sedan mest i stagnerandets tecken, då jag mäktade med att hålla mig flytande på grund av promenaderna till och från skolan, som egentligen varit min enda motion på sistone förutom lite cykling och något enstaka tennis- och fotbollspass.


Promenader till och från skolan? Från Möllan till hamnen och tillbaka? "Är han dum i huvudet, det fysiska praktfenomenet?" tänker ni kanske, men låt mig då klargöra att det inte är varje dag dessa vandringar inträffar, och att jag ibland blir försenad och hankar kollektivt. Plus att mitt gåtempo är så långsamt att till och med Islands ekonomi hade kunnat hänga med, det är egentligen ingen motion alls.


Så nu när ölmagen börjat växa igen, bitchtitsen utvecklats till ett par frodiga F-kupor och kinderna åter antagit sin patenterat rödrunda form, så är det dags att bita i det sura äpplet. Bokstavligt talat. Göra något åt det. Äta nyttigare. Dricka mindre. Eller mer. Allt det där ni vet. Men framför allt: mera motion.


Det börjar idag med en powerwalk modell längre med Sofie. Hon vet bara inte om det än.
Det fortsätter på tisdag med badminton mot Robin. Jag tänker vinna. Han vet om det, men ställer upp ändå. Senast skojade jag med honom, lät honom komma nära resultatmässigt(fast fan bara resultatmässigt) för att sedan sänka honom med sista bollen. Kändes skönt, hoppas på repris. Nedan följer ett bildspel.

Graciös och modemedveten....

En ganska talande bild för matchen. Robin i brygga. Men han räddar den faktiskt...

....bara för att se mig kruta in matchbollen i nästa slag.

På onsdag tar jag mig an Peter i tennisen. Förlorar jag, så skyller jag på träningsvärk från badmintonen.


Ni är förstås välkomna att ansluta eller utmana i valfri aktivitet. Jag säger inte nej till så mycket, men kanske till det mesta och ja till resten.


Nu blir det åka av.