The Dictiongary!

Ord är inte alltid det lättaste att förstå sig på. Speciellt inte de som används i kurslitteraturen. Det har jag blivit skrämmande påmind om nu när plugget startat ånyo. Därför har jag tagit hjälp av min käre rumskamrat Gary för att bena ut några av alla uttryck som nått min förvirrade syn och som vi inte förstår oss på.

Men som sagt, det är inte alltid lika lätt...


VÅDEVILL

Uppsnappat: I den första boken om Dexter, som för övrigt är extremt överskattad. Boken, inte Dexter.

Gary gissar: "Isn't that a french city?"

Rätt svar: Lustspel med inlagda sångstycken.

Exempel: Det var väl ett jävla vådevill med den där tjejen i natt, Gary?

PARADIGM

Uppsnappat: I en dokumentsamling om värdegrunder inom skolsystemet.

Gary gissar: It's like a shape, right? Or it could be like a dimension. Something paralell with...something else...

Rätt svar: 1) Schema med de böjningsformer som är gemensamma för en klass av ord.
2) Den ram och de allmänna regler inom vilka ett visst verksamhets- eller livsmönster upprätthålls (vad fan betyder det...?)

Exempel: Att kröka på en tisdag ingick i Garys berömda paradigm.


PALPERA

Uppsnappat: Av en läkarstudent som envisades med att använda ordet i varje mening.

Gary gissar: Ooh, toughie. Is it like, when you have two girls, one is upside down and the other one's a midget, and you're looking through a spy hole?

Rätt svar: Palpation är en medicinsk diagnosteknik som innebär att den undersökande, till exempel en läkare eller en sjukgymnast, känner med händerna och fingrarna för att upptäcka sjukliga förändringar.

Exempel: Även en blind människa kan palpera ett bröst.

Sören - Nu Också Som Fräsch

Samtal mellan Matilda och Sören på kvällens inflyttningsfest hos Tommy & Malin

- Sören, har du gått ner i vikt? Där är nånting nytt med dig...
- Nej...Eller jo! Ett par kilo, men de hade jag gått upp innan dess.
- Aha...men något nytt är det i alla fall....du ser fräsch ut!

Vill bifoga till protokollet att jag var nykter(sober oktober förstås). Kan vara det som var skillnaden....

Ingen är felfri, sa han som felade

Det har snart gått en vecka sedan jag tog mig an projektet Sober Oktober (lät bättre än Vit Oktober, som gav mig pre-julvibbar...) och det har faktiskt gått över all förväntan.

Men innan ni (och jag) lyfter mig till skyarna i unison hyllning måste jag erkänna att jag har varit otrogen.

Jag har druckit öl.

Det var i torsdags som det hände, efter praktiken. Fredrik, den sluge djävulen, ville visa sin lägenhet i Lund som var mitt uppe i renoveringen, så vi slog oss ned i varsin brassestol och beskådade rucklet när jag plötsligt fick en kall i min näve. Efter en stunds velande gav jag upp och sänkte den gyllene brygden, men njöt inte i fulla drag då den var alldeles för stark för min smak. 7,3. Så reflexmässigt sköljde jag ned den med en kompanjon av svagare kaliber.

Fler har det dock inte blivit. Jag tog en extra lång promenad för att lindra mitt dåliga samvete och hoppade över helgens avslutningsfest med fotbollslaget till förmån för studierna.

Och bortsett från en falafel (den kostade 15 kronor så jag var tvungen att testa) så har det inte blivit nån skräpmat heller. Kaffet är den största teasen - att hålla sig till en kopp om dagen är inte lätt när man sänker 5-6-7 varje dag i vanliga fall. Godis, tobak, chips och läsk klarar jag mig utan hur enkelt som helst.

Jag är faktiskt rätt nöjd med mig själv. Hittills.

I morgon blir det målning av hallen, frilansjobb och ännu mera studerande.

Och kanske en och annan fruktstund.

Om religionsprov och ett riktigt mandomsprov

Två dagar har gått sedan jag siktade högt och utfärdade förändringar i min sargade vardag. Det skulle vara slut på alkohol, tobak, godis och allt annat som gör livet värt att leva och sumpa i en månad framöver. Av bloggkommentarerna att döma verkar de flesta tvärsäkra på att jag inte kommer att leva upp till mitt löfte (förutom Robin som bara fjäskar för att jag ska ge honom några tröstbollar i badmintonen) och jag klandrar er inte.


Men jag måste göra er besvikna och berätta att jag håller stilen än så länge. Det börjar dock göra ont - värst är det med kaffet där jag svurit att begränsa mig till en kopp om dagen. I dag fick jag hålla mig till klockan 18 innan den svarta tjäran sänktes. Och inte känner man sig manlig heller när man tuggar i sig en hemmalagad pastasallad på lunchrasten i personalrummet medan kollegorna kalasar på vitlöksdränkt kebab. Dessa frestelser & prövningar är svåra för själen men bra för hjärtat. Hoppas jag.


Apropå prov. Jag gör ju som bekant min praktikvecka på Polhem i Lund, och i dag vart det religionsprov. Då slog det mig hur lite jag egentligen vet om ämnet. Gymnasiefolket (en av tjejerna kallade mig "lammkött" förresten, man tackar och bockar även om det var sanning snarare än smicker) visste till och med att i år 391 blev kristendomen statsreligion i Rom. Hade jag gissat på vad som hände år 391, hade jag skrivit "det var då Braveheart kom till makten". Som tur är ska jag varken bli historia- eller religionslärare.


På lördag väntar det riktiga mandomsprovet för Projekt Vit Oktober. Avslutningsfest i fotbollsklubben. Högre makters ultimata sätt att testa mig. Det nalkas pizza och öl. Dart och frågesport. Fixar jag detta så fixar jag allt.


Hastigt men lustigt fick min roomie precis dambesök.


Head phones mode - activate!

Fem Tunga Saker - Spriten & Förbuden

Första dagen på praktiken är avklarad och den var ganska odramatisk, då ungarna var lediga eftersom det var kompetensutveckling på skolan för lärarna. Min kompetens är redan ganska välutvecklad, så jag lyssnade bara med ett halvt öra och småslumrade under föreläsningarna i stället eftersom jag ställt väckarklockan en timme för tidigt och var uppe redan 05.15. Som ni säkert vet är jag knappast en morgonmänniska av rang.

I alla fall. Med anledning av bloggen häromdagen om min ovala form så har jag fattat ett drastiskt beslut som kommer att gälla en månad framöver. Eller - det är en handfull beslut som förhoppningsvis ska få mig att bli ett uns friskare & bättre.

Det största och förmodligen mest chockande beskedet är att jag lägger alkoholen på hyllan en månad framöver. Minst. Jag känner mig sällan gladare när jag dricker och jag har redan tappat smaken för allt som heter starksprit. Inte ens en rökig whiskey frestar mina smaklökar längre. Och vin fattar jag egentligen inte varför jag envisas med att dricka, då det aldrig fallit mig i smaken överhuvudtaget. Ölen är ett tuffare problem att kvitta, denna gudasända mjöd. Men det är väldigt sällan jag vaknar upp dagen efter och känner något annat än ångest, oavsett om jag druckit en eller 15 öl kvällen innan. Inte så att jag lägger snaran kring halsen, utan mest att man går runt och är smålåg hela dagen. Och det är inte riktigt min stil.

Så spriten ryker en månad framöver. Minst. Tobaken har jag varit alldeles för glad för på sistone så det är också tack och hej. Chips, godis och läsk är jag ingen större konsument av, så det blir enkelt att hålla sig ifrån. Och jag ska försöka begränsa mig till en kopp kaffe om dagen, på morgonen (nångång vid 5-snåret...)
Och så var det ju den där jävla snabbmaten.

77 kilo väger jag förresten nu. Jag känner mig rätt säker på att min 89-åriga morfar har bättre kondis än mig och det hugger till i sidan ibland när jag går, vilket jag med min amatöranalys tolkar som att jag dricker för mycket kaffe eller älskar för lite.

Förmodligen är det både ock.

Vad tror ni? Fixar jag det här?

Om kompromisser och varför de snyggaste tjejerna alltid har flickvänner

Helgen gick i festandets tecken. Inte särskilt bra med tanke på löftena i mitt föregående inlägg, men desto bättre för själen och humöret. Jag behövde nog det där inför veckans supervuxna praktikvecka på gymnasieskola i Lund.
I fredags var det födelsedagstillställning för Mats och lördagen spenderas på inflyttningsfest hos mina goda gamla klasskamrater från gymnasietiden Hasse och Paulina.


Efter den obligatoriska visningen av den jävligt schyssta lägenheten(enda frågan var om extrarummet ska vara ett kontor, en barnkammare eller enligt husbondens önskemål - en Heineken-walk-in-closet...) så hamnade samtalet i manshörnan förstås om det här med att ge och ta i ett samboskap, kompromisser och överenskommelser och så vidare. Jag vet inte många dyft om förhållande i allmänhet och samboende i synnerhet, men det hindrar mig förstås inte från att engagera mig aktivt i frågan. Jag inbillar mig att den som får den tvivelaktiga lyckan att dela nyckel med mig i framtiden nog får det ganska lätt ställt. Så länge jag slipper göra de förväntade manssysslorna såsom att byta däck på bilen, tapetsera och bära saker.


Men nog om mig. Jag såg ett program för länge sen om folk som flyttade ihop och fick ta med sig en sak till nya lägenheten, oavsett vad partnern tyckte om det. Något skyddat, något fredat, som den andra inte kunde lägga in veto på. Jag frågade Hasse om det var likadant nu när de flyttade ihop.


- Ja, visst är det så. Jag har en krodokil-nånting-nånting som Paulina inte gillar, men som jag gav mig fan på skulle med till lägenheten.
- Jasså? Var är den då? sa jag och spanade ivrigt efter deltadjuret, eller något i den stilen.
- I förrådet....


Jag var inte förvånad. I stället började jag fundera på om min framtida flamma låter mig behålla Tottenham-väggklockan, det ankprydda duschdraperiet, flamingon eller minipingisbordet. Jag tvivlar på det, men vid gudarna, jag kommer att kämpa för dem. Om jag får för henne, förstås...


En annan tanke som slog mig på den här festen var att bisexuella och lesbiska tjejer ofta själv har flickvänner. Eller, det var inte en tanke som slog mig utan det var en lätt överförfriskad festdeltagare som sa att jag skulle komma närmare för att han skulle viska något, sen skrek han för fulla groggmuggar i mitt öra "VARFÖR ÄR DOM SNYGGASTE TJEJERNA ALLTID LESBISKA?!" så att dom snygga lesbiska tjejerna på festen förstås hörde det och tittade surt på mig medan min samtalsbroder slog upp en stor garv och en grogg till.


Men han hade ju en poäng, killen. Dom är ju för det mesta det. Snygga. Söta. Är det för att tjejer generellt är snyggare än killar som de dras till varann? Inte så svårt att förstå, med tanke på hur våra kroppar ser ut. Våra snoppar. Medan tjejer kan klämma på sina bröst i alla dess underbara former.
Det är orättvist.
Jag gillar bröst.
Förutom mina egna.

Fem Tunga Saker - Formen

Det här inlägget skulle mycket väl kunna handla om räkröran med aioli som jag käkade igår och fortfarande känner smaken av i munnen, trots tre tandborstningar och två koppar kaffe. Jag vet inte om det säger mest om räkröran eller min tandborstningsteknik, men jävlar där var krydda i burken! Kan man sjuka sig från en föreläsning på grund av vitlöksångor?


Bloggen kunde också handla om mitt nyupptäckta hårstrå på ryggen, som är så långt att jag nästan borde namnge det, eller om det faktum att jag väcktes klockan 06.40 av en arg läsare. Därav mitt glada morgonhumör. Man måste beundra folks engagemang för det man skriver (eller i det här fallet: inte skriver) oavsett om det är hyllningar eller ifrågasättande av min mentala status.


Men det här kommer att handla om något helt annat. Nämligen formen.


Det är åter igen den tiden på året (läs: månaden) då jag insett att jag är helt ur form. Nu är det så sällan att jag är i form att jag knappt skulle kunna identifiera känslan, men när samvetet tynger vågen lika mycket som kroppsmassan själv, då anar du att något inte står rätt till.


Det var nog egentligen värst förra månaden då jag gick upp 4 pannor, och inte muskelmassa heller. September gick sedan mest i stagnerandets tecken, då jag mäktade med att hålla mig flytande på grund av promenaderna till och från skolan, som egentligen varit min enda motion på sistone förutom lite cykling och något enstaka tennis- och fotbollspass.


Promenader till och från skolan? Från Möllan till hamnen och tillbaka? "Är han dum i huvudet, det fysiska praktfenomenet?" tänker ni kanske, men låt mig då klargöra att det inte är varje dag dessa vandringar inträffar, och att jag ibland blir försenad och hankar kollektivt. Plus att mitt gåtempo är så långsamt att till och med Islands ekonomi hade kunnat hänga med, det är egentligen ingen motion alls.


Så nu när ölmagen börjat växa igen, bitchtitsen utvecklats till ett par frodiga F-kupor och kinderna åter antagit sin patenterat rödrunda form, så är det dags att bita i det sura äpplet. Bokstavligt talat. Göra något åt det. Äta nyttigare. Dricka mindre. Eller mer. Allt det där ni vet. Men framför allt: mera motion.


Det börjar idag med en powerwalk modell längre med Sofie. Hon vet bara inte om det än.
Det fortsätter på tisdag med badminton mot Robin. Jag tänker vinna. Han vet om det, men ställer upp ändå. Senast skojade jag med honom, lät honom komma nära resultatmässigt(fast fan bara resultatmässigt) för att sedan sänka honom med sista bollen. Kändes skönt, hoppas på repris. Nedan följer ett bildspel.

Graciös och modemedveten....

En ganska talande bild för matchen. Robin i brygga. Men han räddar den faktiskt...

....bara för att se mig kruta in matchbollen i nästa slag.

På onsdag tar jag mig an Peter i tennisen. Förlorar jag, så skyller jag på träningsvärk från badmintonen.


Ni är förstås välkomna att ansluta eller utmana i valfri aktivitet. Jag säger inte nej till så mycket, men kanske till det mesta och ja till resten.


Nu blir det åka av.