(Fala)fel månad att vara skräpmatsfri

Det är mindre än två dagar kvar till herrlaget spelar sin sista kvalmatch och jag slipper odla min nästippskittlare. Något säger mig att jag inte kommer att vinna. Jag funderar på att färga den svart, för att den ska se köttigare ut. Fusk, säger någon kanske. Äsch, säger jag, laget spelar ju i svarta färger och det här är min ultimata uppoffring i klubbkänslans tecken. Lite mesigare än en tatuering, jag vet, men något säger mig att jag inte kommer att vinna ändå...

I alla fall.

För några inlägg sen skrev jag om mitt månadsprojekt a.k.a sober oktober. Vi snackar 18 dagar in i månaden och jag har inte smakat på en droppe alkohol. Inte ens förra helgen då brorsorna styrde upp fet ungdomsfest i moderskeppet nu när generalen är i Tyskland. Det var stryptag, snedfyllor, spyor och snusk men jag satt kall, stabil och nykter i andra änden av huset och bokförde bordtennisresultat. Medges, det smärtade mig när jag kom ned i köket och möttes av synen av en nyöppnad Heineken som någon glömt i sin dimma. Tortyr. Men annars är det lugnt med abstinensen.

Oktober är också skräpmatsfri men jag måste krypa till korset och erkänna att jag har syndat. Fast egentligen var det inte mitt fel. Det har öppnat ett nytt kebabhak runt hörnet och de lockar med falafel för 15 kronor. Jag tror att det är ett öppningserbjudande och det måste ju vara nån slags tecken.

Och om vi tänker efter en stund, vad innehåller falafel? Bara en massa nyttigheter. Kikärter, sallad, tomat, gurka och sås gjord på den hälsosamma vita löken. Skitsunt.

Så jag köpte två.

Kvalspelsmustaschen!

För andra året i rad är mitt herrlag i fotboll framme i kvalspel. I fjor var det för att stanna kvar i division 6 (vilket vi misslyckades med), i år är det för att återvända till sexan.

Och precis som i fjor har herrlaget kollektivt (eller ja, för dom som har den fysiska möjligheten) bestämt sig för att odla kvalspelsskägg. Så när vi blev klara för kval för snart två veckor sedan lades rakhyvlarna åt sidan. I fjor satsade jag på en buskig skogshuggarlook men misslyckades totalt. I år tänker jag annorlunda.

Min gode vän och lagkamrat Kasper vann omröstningen i fjor med en klassisk moppemustasch.

Utan att förringa hans odlingsskills torde det ha varit en del sympatiröster, men det ska sägas att Kasper bar sin samling av tonårshår med en stor portion stolthet och självförtroende, vilket också kan ha fallit juryn i smaken. Kaspers fjolårsseger inspirerar mig, så jag tänker att den här primitiva skaran av herrar som är mediokra på fotboll men ännu sämre vad gäller hygien och mode borde kunna fatta tycke för min överläppsvärmare.

Eller vad tror ni?

 

   

Katten goes Ice Truck Killer

För första gången på fem år har katten i familjehemmet gjort sig en fångst utanför matskålen. Och han var inte sen att skryta med det heller, kattjäveln. Men vi snackar ingen äcklig sork eller mullvad. Nej, av alla djur i kretsloppet skulle katten absolut gå och fånga den sötaste ekorren i byn.

Och inte nog med det. Hela världen skulle också se hur duktig han var, så han placerade den lilla tofsnissen strategiskt utanför dörren, helt omöjlig att missa när jag skulle iväg på hyss i ottan. Där låg den för alla att se, ungefär som de nyaste skorna eller den där klänningen Kjellström köpte i veckan...

 

Jag tänkte inte mer på det förrän jag kom tillbaka senare på eftermiddagen och undrade om morsan slängt ekorren i komposten eller begravt den i soporna. Nej, sa brorsan, katten hade käkat upp den.

Fast inte hela förstås. Likt Ice Truck Killern i Dexter hade katten noggrant och närmast till estetisk perfektion lagt ut kvarlevorna som en varning till andra söta ekorrar att "här är det jag som regerar....när jag orkar". Resten hade han vänligheten att själv transportera från gräsmattan och omformatera till kattlådan.

Ni får själv gissa vilken bild som är före och vilken som är efter.

Sober Oktober

God morgon, världen!
Det är den tredje oktober och vi är inne på dag tre av mitt ganska omfattande projekt att rensa kroppen från diverse gifter, ett projekt som pågår månaden ut.

Jag kallar det Sober Oktober.

Som namnet antyder är det en hel månad utan några som helst alkoholhaltiga drycker. Inga frikort, inga bjudöl, ingenting. Egentligen är det inget nytt, min första helvita oktober avverkade jag för ett par-tre år sedan och sedan dess har det varit perioder då jag helt avstått från eldvatten. Som i fjor, då jag gick nästan fem månader torrlagd (med tre frikort, dock) för att inte bli degig inför Malmö Halvmarathon.

Anledningen? Tja, dom är många. Framför allt vill jag vara lite snällare mot min kropp, för när man inte dricker så äter man också bättre och får en något mera positiv syn på motion. Det märker jag redan nu. Sen är det också en fråga om disciplin - något som jag sällan har och behöver jobba med. Plus att det inte heller skadar ekonomin att skippa pubkvällarna. Sen är det också skönt att slippa dagen-efter-ångesten, som alltid ligger och lurar.

Det kommer förstås hånas friskt - det görs redan - och jag får svårare att bli festens mittpunkt på diverse fotbollsmiddagar, oktoberfester och födelsedagsfirande. Men mina vänner är ändå toleranta och förstår, trots alla kärleksfulla gliringar, så det kommer att gå hur bra som helst.

Oktober är för övrigt också skräpmatsfri månad, kände att det gick fint hand i hand med alkoholförbudet.
Fast ändå.
I natt drömde jag att jag mot min vilja gick in på ett kebabhak eftersom kebaben var extra billig. Det slutade med att jag kysste tjejen som jobbade där. Jag vaknade upp för en halvtimme sen, lite osäker på vad jag var mest sugen på.