torsdag 12 juli 2012

Må de själv brinna i helvetet

Något som jag inte skriver om ofta här på bloggen men som jag ändå är väldigt intresserad av och insatt i är politik. Tyvärr får jag inte läge att diskutera och debattera detta så ofta, eftersom de flesta av mina närmaste vänner är mer angelägna om andra saker. Såsom sport. Öl. Kvinnor. Och män.

Ett ämne som jag älskar att debattera är straffskalan. Vi lever i ett av världens mest civiliserade länder där friheten är en självklarhet. Tyvärr också för dem som inte förtjänar den. Här kan du begå ett grovt brott och slippa undan med en mild dom eller en behaglig vistelse i fängelset. Såvida du inte yrkar på att du inte var helt frisk när du begick ditt brott - då finns det andra behagliga lösningar för dig.

Det är inte okej att du får köra ihjäl någon på fyllan och vara ute efter ett år eller två. Det borde vara fyllot själv som dog i kraschen, men så är det ju tyvärr aldrig. Det är inte okej att man kan mörda någon och vara ute efter fem-tio år. Och att skattebetalarna som du och jag får betala för att mördaren för en ganska behaglig tillvaro bakom galler. Dödsstraff borde vara en option, det har jag alltid tyckt. Sen om och när den ska tillämpas, det är en fråga från sak till sak.

Vart vill jag då komma? Jo, det finns fler brottslingar som får mig att gå totalt i taket. Det handlar om psykfallen som springer lösa med tändare och tändvätska och gillar att se saker brinna. En av de här galningarna har ju härjat i Ystad på senare tid och nu när han är bakom lås och bom verkar en annan vilja ta över.

Och detta i närheten också. Dels i golfklubbens sekretariat, som endast blev småskadat, men framför allt i klubbstugan till tennisklubben där vi lirar på somrarna.


Så sent som i lördags var vi ett gott gäng som lirade på banorna och hade trevligt, trots att det spöregnade de första timmarna. Klubbens ordförande kom förbi, beklagade väderleken och berömde arrangemanget. Större är byn och klubben inte - och den familjära stämningen är alltid i fokus här. Det gör det extra irriterande. Så min brorsa Poul kläckte idén att vi som spelar på banorna ska försöka hjälpa till, och det är ju självklart i min bok. Därför ringde jag ordförande och sa att vi ställer upp med allt dom kan behöva hjälp med. Han tackade hjärtligt för omtanken och lovade att återkoppla, för det skulle nog komma att behövas när försäkringsfrågorna är lösta.

Jag fattar det inte. Varför måste dessa sinnessvaga människor tända eld på andras tillhörigheter? Om de ändå fascineras av att se något brinna, varför inte tända eld på det egna hemmet och sen placera sig i mitten och sedan se lågorna omsluka en själv? Det borde ju vara den maximala upplevelsen för dessa sjuka typer - och samtidigt gör man ju samhället en tjänst också genom att försvinna härifrån...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar