Okej, okej, rubriken tyder antingen på hybris eller sensationsjournalistik, det beror på hur man tolkar det. Men faktum är att jag kände mig lite grann som Lasermannen i kväll.
Det var nämligen så att det nalkades pokerkväll hos Johan, och då varken han eller någon av de andra borttappade deltagarna låg inne med marker & kort fick jag vackert släpa med mig min pokerväska, som inte bara väger ett halvt ton utan också ser misstänkt mycket ut som ett sniper-etui.
Så när jag gick hemifrån, förbi Folkets Park och Nobeltorget, kände jag mig något uttittad. Först trodde jag det berodde på mina bögrosa fingervantar (glömde dom andra på tåget...) men när jag stannade upp vid ett övergångsställe såg jag hur de tre somaliska kvinnorna bredvid mig kollade aningen nervöst på min väska.
Då slog det mig att det kanske inte var lika självklart för alla andra att det var pokermarker som skvalpade i silverrektangeln jag bar på. Jag prisade min timing, tänk om det var ett par veckor tidigare..?
Eller så var tjejerna bara jävligt nyfikna på om vi skulle lira Texas Hold 'Em eller Omaha? Det får jag aldrig veta.
Vad jag däremot vet är att jag inte vann.
söndag 28 november 2010
torsdag 25 november 2010
Jag kan inte sy, så vad fan gör jag med alla lösa trådar?
Hej bloggen.
Förlåt att jag inte skämt bort dig som jag gjorde i början av månaden. Helt plötsligt har världen lyft upp mig och snurrat mig flera varv, och jag har haft svårt att hitta balansen nu när jag så smått börjar komma ned på jorden igen.
Det känns som att man ständigt sätts på prov och blir angripen från alla håll och kanter. Det är missade tentor, sista rycket med fotbollsklubben, sista försöket att få tillbaks den där tjejen man vill ha men inte kan få. Det är små flyttplaner och stora funderingar på om det jag pluggar verkligen är rätt för mig. Bara för att nämna några punkter. Och någonstans på vägen har jag tappat mitt självförtroende.
Jag märkte det för första gången för två veckor sedan när jag hade lektion på praktiken, och min auktoritet var som bortblåst för att jag hade lika mycket utstrålning som katedern jag satt på. Eleverna märkte det och sket i princip i allt jag sa, och jag var alldeles för svag för att ta kommando, och ta klassrummet i besittning som det så fint heter. Om två veckor ska jag ut igen - blir det ingen ändring då går jag raka vägen till min mentor och kastar in handduken. En lärare som inte kan kliva in i rollen - oavsett självförtroende - är ingen bra lärare.
Jag märkte det också på Kalles sublima utflyttningsfest, där jag knappt inledde ett samtal på hela kvällen. Jag märker det i allt jag gör - jag kan inte se folk i ögonen längre, tar ingen kontakt och har inget vettigt att säga om någon mot förmodan skulle styra upp en dialog med spöket som är jag nu för tiden.
På något sätt måste det bli ändring på det här. Det bara måste. Jag är inte deprimerad. Jag är irriterad. På att vara så här. Det gäller nog att bryta ned samtliga problem och ta tag i dem, ett i taget. Får jag lite bättre kontroll på det här kaoset så kommer jag snart kunna fokusera på det positiva som jag brukar, och då kommer självförtroendet säkerligen också tillbaks.
Förlåt att jag inte skämt bort dig som jag gjorde i början av månaden. Helt plötsligt har världen lyft upp mig och snurrat mig flera varv, och jag har haft svårt att hitta balansen nu när jag så smått börjar komma ned på jorden igen.
Det känns som att man ständigt sätts på prov och blir angripen från alla håll och kanter. Det är missade tentor, sista rycket med fotbollsklubben, sista försöket att få tillbaks den där tjejen man vill ha men inte kan få. Det är små flyttplaner och stora funderingar på om det jag pluggar verkligen är rätt för mig. Bara för att nämna några punkter. Och någonstans på vägen har jag tappat mitt självförtroende.
Jag märkte det för första gången för två veckor sedan när jag hade lektion på praktiken, och min auktoritet var som bortblåst för att jag hade lika mycket utstrålning som katedern jag satt på. Eleverna märkte det och sket i princip i allt jag sa, och jag var alldeles för svag för att ta kommando, och ta klassrummet i besittning som det så fint heter. Om två veckor ska jag ut igen - blir det ingen ändring då går jag raka vägen till min mentor och kastar in handduken. En lärare som inte kan kliva in i rollen - oavsett självförtroende - är ingen bra lärare.
Jag märkte det också på Kalles sublima utflyttningsfest, där jag knappt inledde ett samtal på hela kvällen. Jag märker det i allt jag gör - jag kan inte se folk i ögonen längre, tar ingen kontakt och har inget vettigt att säga om någon mot förmodan skulle styra upp en dialog med spöket som är jag nu för tiden.
På något sätt måste det bli ändring på det här. Det bara måste. Jag är inte deprimerad. Jag är irriterad. På att vara så här. Det gäller nog att bryta ned samtliga problem och ta tag i dem, ett i taget. Får jag lite bättre kontroll på det här kaoset så kommer jag snart kunna fokusera på det positiva som jag brukar, och då kommer självförtroendet säkerligen också tillbaks.
måndag 15 november 2010
Hororna i Malmö vs. Jehovas Vittnen
Jag är inte perfekt, inte ens i närheten. Det vet jag mycket väl. Men jag gör så gott jag kan för att vara så bra som möjligt. Jag är inte troende heller, men vill gärna tro att de goda gärningar jag gör i jordelivet kommer att gynna mig i evigheten. Jag är inte perfekt och jag är inte troende. Vad jag är däremot, är ett rocksnöre.
Dom här egenskaperna går inte alltid ihop.
Som nyss, när jag satt och skrev en artikel till tidningen medan jag lyssnade på Hororna i Malmö, demolåten med Nina Rochelle och Niels Jensen som är för jävla bra.
Helt plötsligt knackar det på dörren, jag går och öppnar utan en fundering på att skruva ner. Man är ju i rockmode. Där står en tant med en väska full av propaganda och en ung discipel i släptåg och frågar om jag har en stund över. Fullt medveten om att min kristna tro knakar väljer jag att säga att jag är på väg till jobbet. Den äldste säger "hmm, jaja, där ser man" och ser inte helt övertygad ut, där jag står i morgonrufs, mysbyxor och sliten T-tröja. Hon lämnar ändå över två broschyrer om djävulsbegreppet ateism innan de troende tu sticker. Jag studerar låtsas-intresserat och tackar för mig. Precis när jag ska stänga dörren ljuder refrängen:
"Hororna i Malmö, går på tjack
Hororna i Malmö, dom får spö som tack"
Jag stänger dörren illa kvickt, och fullt medveten om att jag nyss bokat min plats i helvetet väljer jag att skruva upp ännu mer och köra låten igen...
Dom här egenskaperna går inte alltid ihop.
Som nyss, när jag satt och skrev en artikel till tidningen medan jag lyssnade på Hororna i Malmö, demolåten med Nina Rochelle och Niels Jensen som är för jävla bra.
Helt plötsligt knackar det på dörren, jag går och öppnar utan en fundering på att skruva ner. Man är ju i rockmode. Där står en tant med en väska full av propaganda och en ung discipel i släptåg och frågar om jag har en stund över. Fullt medveten om att min kristna tro knakar väljer jag att säga att jag är på väg till jobbet. Den äldste säger "hmm, jaja, där ser man" och ser inte helt övertygad ut, där jag står i morgonrufs, mysbyxor och sliten T-tröja. Hon lämnar ändå över två broschyrer om djävulsbegreppet ateism innan de troende tu sticker. Jag studerar låtsas-intresserat och tackar för mig. Precis när jag ska stänga dörren ljuder refrängen:
"Hororna i Malmö, går på tjack
Hororna i Malmö, dom får spö som tack"
Jag stänger dörren illa kvickt, och fullt medveten om att jag nyss bokat min plats i helvetet väljer jag att skruva upp ännu mer och köra låten igen...
lördag 13 november 2010
Studieteknik
Hej bloggen.
Här tänkte jag vara flitig i dag och nobba allt som heter fest och fritid för att istället köra en plugghelg (jag är lite efter...), och det har gått väldigt bra faktiskt. Om man räknar två fotbollsmatcher och en tennismatch som plugg då...
Och när jag nu gav mig fan på att göra ett studieryck kom jag strax i obalans. Gick nämligen in på högskolans hemsida och möttes av den här "reklamen":
Det första som slår mig är: Vågar man verkligen fråga tjejen längst till vänster något? Jag är mest rädd att hon ska leta reda på mig, fälla ut huggisarna och tappa mig på blod. Fast då kan jag å andra sidan skryta med ett udda sugmärke i skolan på måndag...
Nästa tanke är: Snubben i mitten, är han inte hemskt lik Mark Corrigan i superba tv-serien Peep Show? Kolla igen och håll med.
Nä, om man skulle försöka hitta den där studietekniken igen, som jag tappade nånstans kring -95...
Här tänkte jag vara flitig i dag och nobba allt som heter fest och fritid för att istället köra en plugghelg (jag är lite efter...), och det har gått väldigt bra faktiskt. Om man räknar två fotbollsmatcher och en tennismatch som plugg då...
Och när jag nu gav mig fan på att göra ett studieryck kom jag strax i obalans. Gick nämligen in på högskolans hemsida och möttes av den här "reklamen":
Nästa tanke är: Snubben i mitten, är han inte hemskt lik Mark Corrigan i superba tv-serien Peep Show? Kolla igen och håll med.
Nä, om man skulle försöka hitta den där studietekniken igen, som jag tappade nånstans kring -95...
Friday I'm In Love
Klockan är snart 02 på natten och jag är inblandad i flera dilemman. Min kropp är trött men min knopp är pigg. Jag skulle kunna tänka mig att gå ut och ta en öl och ett danssteg eller tre. Tänka, inte göra. Jag orkar inte. Och skulle jag mot förmodan hitta energin så har min roomie tvåsamhetstid i vardagsrummet, så enda utgången är fönstret från tredje våningen. Och så törstig är jag inte.
Det har varit en ganska lång dag. Lång och konstig.
Ett kärleksintresse från en svunnen tid ringde och berättade - nästan beklagade sig - över att hon fått fem mer eller mindre oanständiga förslag till alternativt fredagsmys. Hon funderade på att rata dem alla och sova i stället, frågade om det var fullmåne för alla verkade bete sig på ett väldigt upphetsat sätt. Minns jag rätt använde hon ordet "kåt".
Fick mig att tänka. Hon har en poäng. Nästan alla mina samtal & möten idag har också kretsat kring relationer och det dom kallar känslor. Både relationer & känslor som gäller mig, men också andra. Jag måste säga att jag gillar det, att vara den mina vänner vänder sig till. Att känna att man gör någon glad och gör något rätt, Fan, till och med jag har fått skamliga suggestioner slängda åt mitt håll i dag, och då måste det vara något fel på folk. Eller jävligt rätt. Jag har själv mina strider att utkämpa när det kommer till den biten.
Jag bör gå och lägga mig, nu när jag klämt ur mig alla dessa sentimentala visdomsord, dessutom utan en droppe livselixir i kroppen. Men något säger mig att den här kvällen/natten är långt ifrån slut.
Den som bloggar får se.
torsdag 11 november 2010
Jag och mina Moderna Män
Kring millenieskiftet hängde jag mycket på Radio Active, Ystads ledande (och enda) radiostation. Min polare Lellky och jag kom mer eller mindre på den slumpartade affärsidén att vara med i alla tävlingar som Active utlyste. Det var allt från att gissa refrängen på en låt till att slå på tråden så fort en låt med ett visst tema lirades. En gång var frågan vem som hade gjort ledmotivet till senaste Zorro-filmen.
Och vi var grymma. Vi kunde Zorrofrågan. Vi kunde temafrågorna. Vi kunde allt. Vi vann presentkort på allt från kläder (som vi sålde vidare) till hamburgare (som vi åt) och CD-paket med en massa varierat mög, som man omöjligt kunde sälja vidare. Inte ens till morsan. Min första och enda countryskiva har Radio Active som avsändare. Men ibland fanns det guldkorn i dyngan. Som Stefan Sundström och New Order.
Och Moderna Män. Fick en CD-singel med två brudar som låg i en soffa och låten "Eveline". På insidan av fodralet stod texterna till de två låtarna och det kändes "kentigt". Jag avgudade Eskilstunagrabbarna på den tiden så jag var tvungen att lyssna. Och jag föll direkt. Handlöst.
Moderna Män hann släppa en fullängdare och en singel, men mer än så blev det inte. Det var väl antagligen för likt Kent. Min gode vän Peter lånade CD-singeln och föll lika hårt. Vi gjorde till och med vårt projektarbete i gymnasiet grovt inspirerade av Moderna Män. MVG förstås - det gick inte att misslyckas. Men så en dag kom jag till Peters lägenhet och skulle ha min skiva. Han tittade på mig med sina hundögon och sa att den var borta. Försvunnen. Fan vet om han inte talade sanning. Jag fick fullängdaren som kompensation, men det var med tårar i ögonen och sår i själen. Hos oss båda.
Singeln återfanns aldrig, och det irriterade mig i fem-sex år. Men så en dag för några veckor sedan snubblade jag över skivan på Tradera och slog till direkt. 29 kronor senare är en del av mig åter komplett.
Välkommen hem, grabbar. Eveline, förbered dig på ständig älskog. Och Peter - bort med tassarna!
Och vi var grymma. Vi kunde Zorrofrågan. Vi kunde temafrågorna. Vi kunde allt. Vi vann presentkort på allt från kläder (som vi sålde vidare) till hamburgare (som vi åt) och CD-paket med en massa varierat mög, som man omöjligt kunde sälja vidare. Inte ens till morsan. Min första och enda countryskiva har Radio Active som avsändare. Men ibland fanns det guldkorn i dyngan. Som Stefan Sundström och New Order.
Och Moderna Män. Fick en CD-singel med två brudar som låg i en soffa och låten "Eveline". På insidan av fodralet stod texterna till de två låtarna och det kändes "kentigt". Jag avgudade Eskilstunagrabbarna på den tiden så jag var tvungen att lyssna. Och jag föll direkt. Handlöst.
Moderna Män hann släppa en fullängdare och en singel, men mer än så blev det inte. Det var väl antagligen för likt Kent. Min gode vän Peter lånade CD-singeln och föll lika hårt. Vi gjorde till och med vårt projektarbete i gymnasiet grovt inspirerade av Moderna Män. MVG förstås - det gick inte att misslyckas. Men så en dag kom jag till Peters lägenhet och skulle ha min skiva. Han tittade på mig med sina hundögon och sa att den var borta. Försvunnen. Fan vet om han inte talade sanning. Jag fick fullängdaren som kompensation, men det var med tårar i ögonen och sår i själen. Hos oss båda.
Singeln återfanns aldrig, och det irriterade mig i fem-sex år. Men så en dag för några veckor sedan snubblade jag över skivan på Tradera och slog till direkt. 29 kronor senare är en del av mig åter komplett.
Välkommen hem, grabbar. Eveline, förbered dig på ständig älskog. Och Peter - bort med tassarna!
929 visningar på Youtube. Respekt. Hela skivan finns på Spotify. För den som må bry sig. Alltså du, Peter...
tisdag 9 november 2010
Jordärtskockspuré
Från groggbuffé till jordärtskockspuré - mina kulinariska vyer vidgas hela tiden, och dom sargade smaklökarna sätts ständigt på nya prov. Till puréns försvar vill jag säga att den smakade mycket bättre än vad den såg ut. Och jag fattar inte riktigt varför torskfilé i folie skulle smaka bättre än torskfilé utan folie.
måndag 8 november 2010
Givetvis sket det sig
Jag är en obotlig romantiker och en ännu större optimist. Hur kunde jag i mitt seriösaste allvar tro att jag kunde somna om, sova ett par timmar och komma upp i tid till tentan klockan 8 i morse? Oavsett vad jag försökte med (läste ut grymma Mystic River & kollade på lika grymma tyska rullen Sophie Scholl) så blev jag inte tröttare och när jag slutligen bestämde mig för att hålla mig vaken till tentan var klockan 6 och jag somnade om...
Så nu blir det alltså att sikta in sig på omtentan i stället i mitten av december. Det visar sig att min gode vän och kollega Andreas inte heller dök upp i dag så vi har redan spikat omtentaplugg när det närmar sig. Vilket passar utmärkt, för bonnläppen bor i Jonstorp i mitten av ingenstans (eller i närheten av Ängelholm, vilket är samma sak) och jag ser en utmärkt chans att kryssa av den på min lista.
Det här var en briljant öppning till att beta av ett gammalt resmål från listan. Bjärred besöktes i april månad och redovisades på den gamla bloggen. Helt okej håla med en helt okej brygga.
Skånetrippen:
Så nu blir det alltså att sikta in sig på omtentan i stället i mitten av december. Det visar sig att min gode vän och kollega Andreas inte heller dök upp i dag så vi har redan spikat omtentaplugg när det närmar sig. Vilket passar utmärkt, för bonnläppen bor i Jonstorp i mitten av ingenstans (eller i närheten av Ängelholm, vilket är samma sak) och jag ser en utmärkt chans att kryssa av den på min lista.
Det här var en briljant öppning till att beta av ett gammalt resmål från listan. Bjärred besöktes i april månad och redovisades på den gamla bloggen. Helt okej håla med en helt okej brygga.
Skånetrippen:
Städer och tätorter med mer än 1000 invånare:
Anderslöv, Asmundtorp, Bara, Billesholm, Bjuv, Bjärnum, Bjärred, Blentarp, Broby, Bromölla, Bunkeflostrand, Bårslöv, Båstad, Dalby, Degeberga, Ekeby, Eslöv, Falsterbo, Fjälkinge, Furulund, Förslöv, Gantofta,Genarp, Gislövs läge, Glumslöv, Hammar, Hanaskog, Helsingborg, Hittarp, Hjärup, Hofterup, Hyllinge, Häljarp, Hässleholm, Hästveda, Höganäs, Höllviken, Hörby, Höör, Jonstorp, Kivik, Klippan, Klågerup, Knislinge, Kristianstad, Kvidinge, Kågeröd, Kävlinge, Köpingebro, Landskrona, Ljungbyhed, Lomma, Löberöd, Lönsboda, Löddeköpinge, Lund, Malmö, Marieholm, Munka-Ljungby, Mörarp, Norra Åsum, Näsum, Osby, Oxie, Perstorp, Påarp, Rydsgård, Sibbhult, Simrishamn, Sjöbo, Skivarp, Skanör, Skurup, Smygehamn, Staffanstorp, Stehag, Strövelstorp, Svedala, Svalöv, Sätofta, Södra Sandby, Sösdala, Teckomatorp, Tollarp, Tomelilla, Torekov, Tormestorp, Trelleborg, Tygelsjö, Tyringe, Veberöd, Vellinge, Viken, Vinslöv, Vittsjö,Ystad, Åhus, Åkarp, Åstorp, Ängelholm, Ödåkra, Önnestad, Örkelljunga.
Öar:
Hallands Väderö, Ven, Ivö.
Nationalparker:
Dalby Söderskog, Stenshuvud, Söderåsen.
Sjöar: Finjasjön, Hammarsjön, Immeln, Ivösjön, Oppmannasjön, Vombsjön, V Ringsjön, Ö Ringsjön.
Ett vackert ord och ett lika vackert löfte
Det har varit en bra helg för Malmö. Stadens fotbollslag tog SM-guld (jag kan förvisso inte bry mig mindre) och polisen tog den förmodade lasermannen, så vi utlänningar kan färdas tryggt på gator och torg igen. En parentes i sammanhanget är smeknamnet, kunde man inte komma på något mer kreativt än att damma av ett gammalt epitet? Hur vet man skillnad på den gamle lasermannen och den nye lasermannen?
Hur som helst. Min helg har varit både upp och ner. Upp i går med god mat och trevliga fester. Ner i dag med tentaplugg och bakfylleångest. Om fem timmar ska jag sitta med vässad penna och i stället sitter jag klarvaken i sängen och skriver dessa mediokra rader, dessutom biten av en tilltagande förkylning och hosta.
Jag tänker inte vara långrandig här, jag vill bara konstatera en sak: Groggbuffé kan vara ett av världens finaste ord. Fundera på det. Även om man inte gillar varken groggar eller bufféer så måste man nånstans inse att orden kittlar skönt i kistan tillsammans, fast ordet låter bättre än det smakar.
Groggbuffé.
Jag har aldrig varit någon större beundrare av starksprit, och framför allt inte sånt som blandas med läsk. Jag kan ta en rökig whiskey eller en päroncognac, men jag skulle också klara mig fint utan. Det tänker jag faktiskt göra från och med nu. Ingen mer starksprit för min del. Starksprit gör mig svag och sårbar och sentimental. Det ger mig mera ångest än glädje, ångest som oftast sitter i flera dagar, ibland veckor. Öl är gott och kan kontrolleras, men starkspriten skickar ut mig på djup där jag inte kan få fotfäste, och det vill jag inte utsätta min själ eller kropp för längre. Det är ju inte ens gott heller, om man tänker efter. Varken snaps eller vin. Smakar skit.
Starksprit får mig att bli någon annan än den jag jobbar hårt för att försöka vara. Spriten gör mig upprorisk och impulsiv på fel sätt. Spriten får mig att bränna alldeles för mycket pengar, tänka alldeles för många negativa tankar och göra en massa dumma saker. Stora omvälvande saker som att cykla sönder ett nyckelben och som en möjlig konsekvens även ett förhållande. Och små men ändå irriterande saker som att ringa alldeles för dumma samtal till alldeles för fina flickor.
Helgens groggbuffé på höstfesten var imponerande, stor och min sista. Hädanefter blir det enbart öl vid festliga tillfällen. Närmast på morgondagens tentafest.
Förresten - stor credd till Mattias och Jocke som styrde upp två gedigna tillställningar. Jag har en kamera fylld med minnen och minnesluckor, men är lite för lat för att ladda upp bilderna nu - rekommenderar Saras snitsiga sammanfattning. Håll till godo med en bild på gårdagens suveräna pastapytt med lax som det grundades med.
Skitenkelt egentligen. Pasta, harrikuvär, lax och schalottenlök och ett sexigt uns av citronpeppar. Till det freestylade jag ihop en kall sås på lättkrämfräs, honung, dill, rivet citronskal och räkor och succén var given.
fredag 5 november 2010
Är Jag Man Eller Mousse?
Dag två i den kulinariska veckan går mot sitt slut och jag måste ärligt säga att jag överträffar mig själv. Den baskiska omeletten igår satt som en efterfest med kungen, och dagens hemmalagade pizza var inte sämre. Pricken var däremot efterrätten, den fikusord-kandiderande passionsmoussen. Credd till Tommy som hjälpte med matlagningen och till Moa och Gary som hjälpte med att äta upp mästerverken.
För övrigt första gången i hela mitt liv som jag köpt kesella. Fick fråga snubben i affären vad det egentligen var för något. Färsk ingefära borde också ge någon slags vuxenpoäng, men något säger mig att Christian kommer bräscha med en pepparrotsfarm i köksfönstret och en jordärtskocksodling i förrådet. Kockduellen närmar sig...
I morgon är det höstfest hos Mattias och halloween hos Jocke. Jag ska vara bodyguard åt Sara nu när hennes manligare(?) hälft är bortrest. Vilket fan inte blir en lätt uppgift, på en fest hos Jocke har folk oftast svårt nog att hålla reda på sig själv...
Jag vet fortfarande inte vad jag ska vara utklädd till. Förslag?
För övrigt första gången i hela mitt liv som jag köpt kesella. Fick fråga snubben i affären vad det egentligen var för något. Färsk ingefära borde också ge någon slags vuxenpoäng, men något säger mig att Christian kommer bräscha med en pepparrotsfarm i köksfönstret och en jordärtskocksodling i förrådet. Kockduellen närmar sig...
I morgon är det höstfest hos Mattias och halloween hos Jocke. Jag ska vara bodyguard åt Sara nu när hennes manligare(?) hälft är bortrest. Vilket fan inte blir en lätt uppgift, på en fest hos Jocke har folk oftast svårt nog att hålla reda på sig själv...
Jag vet fortfarande inte vad jag ska vara utklädd till. Förslag?
Sörens Skånetripp - 117 platser att besöka!
Strövelstorp, någon? Visste ni att det finns 103 tätorter och städer i Skåne med mer än tusen invånare? Det är sant. Jag har kollat.
På min gamla blogg (må den vila i frid) drog jag igång ett projekt med det osjälviska namnet Sörens Road Trip där jag gav mig fan på att besöka samtliga större orter i Skåne, eftersom många av dem var blanka papper för mig - såsom Ängelholm, Höganäs och host, Helsingborg.
Bloggen är ett minne blott och tyvärr sparades inte texterna från den ljuva tidens vägtripper. Däremot är bilderna kvar, och då det faktiskt var ganska trivsamt och uppskattat att fara runt i det skånska landskapet som en annan turist så tänkte jag att vi fortsätter här. Men jag vill försöka leva upp till bloggnamnet och göra det så bra som möjligt, så jag har spenderat halva kvällen med att gå igenom statistiska centralbyråns lista över tätorter och städer i Skåne, och det finns alltså enligt mina beräkningar 103 orter med mer än tusen invånare i vårt vackra län. Många av dem har jag inte ens hört talas om. Sätofta? Mörarp? Och ja, Strövelstorp...
Min ambition är att besöka var och ett av dessa ställen & hålor. Några av dem har jag redan härjat i och det blir lite bilder ur arkivet från den gamla sidan. Dessutom tänkte jag bada i våra sjöar, vandra i våra nationalparker och på öarna.
Precis som med maten i förra inlägget (omeletten var förresten sublim) så är det bara att haka på när ni känner för det.
Men nu till comebacken!
Vad: Staffanstorp
Var: Ett John Holmes-stånd ifrån Malmö.
Hur: Med en skallig busschaufför i en gul regionalbuss.
Varför: För att jag aldrig varit där, och för att jag ville ha en gratislunch på Mats nya jobb.
Vem: Jag, bara jag.
Det här visste jag innan: Att det ligger en grill vid busstationen. Att det finns en busshållplats för varje 100 meter, jag skojar inte när jag säger att det finns ungefär tio stopp i Staffanstorp. Staffanstopp...
Systembolag: 1. I samma byggnad som Ica Supermarket.
Trisslottsindex: 0 kr.
Jag kände mig lite som hemma när jag klev av bussen utanför James Grill. Här var jag massvis av gånger när jag skulle besöka exet i Genarp (alltså, på den tiden när vi var tillsammans...) men jag lät aldrig fötterna beträda Staffanstorpsk mark. Det gjorde jag nu, och knappt hade jag tagit mitt första andetag på stäppen innan jag fick känna på den lokala gästfriheten. I spelbutiken nära stationen skulle jag byta min meningslösa trisslottsvinst på 25 kronor mot en ny lott. Men thaikärringen i kassan var principfast.
Hon: Du byta mot ny lott eller ta pengar?
Jag: Jag tar en ny lott.
Hon: Okej, har du leg?
Jag: Eh, nej...Måste man ha det för att få en trisslott? Visste jag inte.
Hon: Ja, man kan ta pengar men du måste visa leg om du vill ha ny lott. Är du 18?
Jag: Nej.
Hon: Hur gammal är du?
Jag: 26...
Det slutade med att sattyget gav mig en ny trisslott. Utan vinst, förstås...
Nåväl, vidare till Anderssons Skafferi där jag inte fick någon gratislunch, men maten var ändå hygglig. Klippte en kycklingwok med gratis påtår, salladsbuffé och kaffe i den mängd man kunde äta & dricka. Helt okej, men inget man skriver hem till morsan om. Mats såg dock glad ut på sin nya arbetsplats.
Vidare ut och jag insåg snabbt att Staffanstorp inte var så mycket att ha. Enligt Christian, som SMS-ade lite Wikipediakunskap, skulle det finnas en kyrka från 1100-talet. Den hittade jag aldrig. Jag fann bara tanter, fruktstånd (köpte tre bananer och en påse jordärtskockar), ungar och villor så långt ögat såg. Bestämde mig för att ta reda på hur orten fått sitt namn så jag knallade in på biblioteket efter min fruktstund.
Skulle jag aldrig gjort. När jag frågade bibliotekarien undrade hon varför jag ville veta, och då fick jag panik och svarade att det var till en närmiljöstudie i högskolan. Fem minuter senare satt jag med sju böcker och 54 broschyrer om Staffanstorp och kunde inte förmå mig själv att gå därifrån, det hade krossat henne. Så när jag äntligen vågade mig därifrån en timme senare tackade jag Eva så hjärtligt för hjälpen medan jag funderade på om tågrånet i 1907 kunde förhindrats och hur fan den där Alwén överlevde kulan som Fors sköt och som träffade mitt mellan ögonen under rånet. Jag kunde inte heller låta bli att skänka bortgångne lokförare Waldh en tanke. Det var han som söp sig full "på lokal" i Malmö i 1895 och kraschade ett godståg i byn. Det gick värst utöver fyllot själv, som miste ett öga och åkte på tre års straffarbete. Ingen pardon här inte...
Visste ni förresten att det funnits en gymnastikförening i byn som hette Styfva Quinnor och att piloten Ulf Sultan är från Staffanstorp? Det var han vars flyg kidnappades i Libanon på 60-talet och som plåster på såren fick en IKEA-säng uppkallad efter sig. Staffanstorp är för övrigt också hem för Ingvar Asp, Sveriges bäste tyngdlyftare genom tiderna som dock beklagat sig i lokalpressen över att sporten inte är ren längre. Fan, jag som trodde att alla muskelbyggare var änglar...
Med kunskapsbegäret stillat drog jag mig sakta hemåt i sällskap med tidsenlig Staffanstorpsfjortis på bussen. Vem fan piercar sig egentligen nuförtiden och lyssnar på "The Shoop Shoop Song" på skrikrosa Ipod? Inte jag. Jag är normal. Normal med köksbordet fullt av broschyrer...
----------
Skånetrippen!
Visste ni förresten att det funnits en gymnastikförening i byn som hette Styfva Quinnor och att piloten Ulf Sultan är från Staffanstorp? Det var han vars flyg kidnappades i Libanon på 60-talet och som plåster på såren fick en IKEA-säng uppkallad efter sig. Staffanstorp är för övrigt också hem för Ingvar Asp, Sveriges bäste tyngdlyftare genom tiderna som dock beklagat sig i lokalpressen över att sporten inte är ren längre. Fan, jag som trodde att alla muskelbyggare var änglar...
Med kunskapsbegäret stillat drog jag mig sakta hemåt i sällskap med tidsenlig Staffanstorpsfjortis på bussen. Vem fan piercar sig egentligen nuförtiden och lyssnar på "The Shoop Shoop Song" på skrikrosa Ipod? Inte jag. Jag är normal. Normal med köksbordet fullt av broschyrer...
----------
Skånetrippen!
Städer och tätorter med mer än 1000 invånare:
Anderslöv, Asmundtorp, Bara, Billesholm, Bjuv, Bjärnum, Bjärred, Blentarp, Broby, Bromölla, Bunkeflostrand, Bårslöv, Båstad, Dalby, Degeberga, Ekeby, Eslöv, Falsterbo, Fjälkinge, Furulund, Förslöv, Gantofta,Genarp, Gislövs läge, Glumslöv, Hammar, Hanaskog, Helsingborg, Hittarp, Hjärup, Hofterup, Hyllinge, Häljarp, Hässleholm, Hästveda, Höganäs, Höllviken, Hörby, Höör, Jonstorp, Kivik, Klippan, Klågerup, Knislinge, Kristianstad, Kvidinge, Kågeröd, Kävlinge, Köpingebro, Landskrona, Ljungbyhed, Lomma, Löberöd, Lönsboda, Löddeköpinge, Lund, Malmö, Marieholm, Munka-Ljungby, Mörarp, Norra Åsum, Näsum, Osby, Oxie, Perstorp, Påarp, Rydsgård, Sibbhult, Simrishamn, Sjöbo, Skivarp, Skanör, Skurup, Smygehamn, Staffanstorp, Stehag, Strövelstorp, Svedala, Svalöv, Sätofta, Södra Sandby, Sösdala, Teckomatorp, Tollarp, Tomelilla, Torekov, Tormestorp, Trelleborg, Tygelsjö, Tyringe, Veberöd, Vellinge, Viken, Vinslöv, Vittsjö,Ystad, Åhus, Åkarp, Åstorp, Ängelholm, Ödåkra, Önnestad, Örkelljunga.
Öar:
Hallands Väderö, Ven, Ivö.
Nationalparker:
Dalby Söderskog, Stenshuvud, Söderåsen.
Sjöar:
Finjasjön, Hammarsjön, Immeln, Ivösjön, Oppmannasjön, Vombsjön, V Ringsjön, Ö Ringsjön.
onsdag 3 november 2010
Från slöfock till mästerkock
Matlagning har aldrig varit min grej. Intresset har aldrig funnits och hemkunskapslektionerna i högstadiet var en enda lång pina där det enda jag minns idag är ordningen man ska tvätta bestick, glas och tallrikar i.
Mat har för mig bara varit något som ska i käften när man är hungrig eller sugen och som en följd är jag inte heller särskilt kräsen, det mesta slinker ner. Jag är allergisk mot jordgubbar och blir illamående av baconlukten (udda för att vara dansk, jag vet) men i stort sett allt annat går ner.
På senare tid har det dock börjat bubbla lite kulinariska känslor i min kropp och jag har spenderat allt mer tid i köket, och då på annat än att bara blanda drinkar och korka upp öl. Är så jävla trött på att leva på tio olika maträtter och bara tanken på halv- och helfabrikat får det att vända sig i min otränade mage, som förhoppningsvis också får sig en boost av mera varierad och nyttigare föda. Jag känner mig allt mer självsäker och fan vet om jag inte snart börjar bjuda hem försöksoffer.
I dag har jag dessutom utökat arsenalet med tillbehör som dessertskålar, brödkavel, äggkoppar och bakpensel. Fingrade på en mortel och en juicepress innan jag tänkte att det fan får räcka för denna gången.
Och inte nog med det - jag har gjort som min modementor och badmintonelev Robin, komponerat ihop veckans meny och storhandlat allt som krävs för den kommande veckan.
Det här är vad som står på menyn i palatset den kommande veckan. Ni är välkomna att komma förbi och smaka av, men om ni insjuknar eller tycker det är vidrigt så får ni skylla er själva. Nu är ni varnade, men jag är ganska övertygen om att det blir yummy yummy in my tummy. Ni får dock ta med "en lille en" till maten...
Torsdag: Baskisk omelett med vitlöksmarinerade champinjoner, färska tomater och rökt skinka. Samt brytbullar med ost.
Fredag: Hemmalagad pizza. Passionsmousse efter det.
Lördag: Fläskpannkaka.
Söndag: Viltfärsbiffar med kokt potatis, brysselkål och gräddsås.
Måndag: Avokadosoppa med handpillade räkor. Scones.
Tisdag: Pastapytt med lax.
Onsdag: Ugnsbakad fiskfilé med jordärtskockspuré.
Vad tror ni? Kalas eller katastrof?
***
Apropå mat. I morgon blir det en road tripp till Staffanstorp för att plåta lite och mingla med befolkningen, och då kan man lika gott passa på att hälsa på Mats på hans nya jubb, http://www.anderssonsskafferi.com/. Funderar seriöst på en GI Fitness-sallad. Vad är det som händer med mig...?
Mat har för mig bara varit något som ska i käften när man är hungrig eller sugen och som en följd är jag inte heller särskilt kräsen, det mesta slinker ner. Jag är allergisk mot jordgubbar och blir illamående av baconlukten (udda för att vara dansk, jag vet) men i stort sett allt annat går ner.
På senare tid har det dock börjat bubbla lite kulinariska känslor i min kropp och jag har spenderat allt mer tid i köket, och då på annat än att bara blanda drinkar och korka upp öl. Är så jävla trött på att leva på tio olika maträtter och bara tanken på halv- och helfabrikat får det att vända sig i min otränade mage, som förhoppningsvis också får sig en boost av mera varierad och nyttigare föda. Jag känner mig allt mer självsäker och fan vet om jag inte snart börjar bjuda hem försöksoffer.
I dag har jag dessutom utökat arsenalet med tillbehör som dessertskålar, brödkavel, äggkoppar och bakpensel. Fingrade på en mortel och en juicepress innan jag tänkte att det fan får räcka för denna gången.
Och inte nog med det - jag har gjort som min modementor och badmintonelev Robin, komponerat ihop veckans meny och storhandlat allt som krävs för den kommande veckan.
Det här är vad som står på menyn i palatset den kommande veckan. Ni är välkomna att komma förbi och smaka av, men om ni insjuknar eller tycker det är vidrigt så får ni skylla er själva. Nu är ni varnade, men jag är ganska övertygen om att det blir yummy yummy in my tummy. Ni får dock ta med "en lille en" till maten...
Torsdag: Baskisk omelett med vitlöksmarinerade champinjoner, färska tomater och rökt skinka. Samt brytbullar med ost.
Fredag: Hemmalagad pizza. Passionsmousse efter det.
Lördag: Fläskpannkaka.
Söndag: Viltfärsbiffar med kokt potatis, brysselkål och gräddsås.
Måndag: Avokadosoppa med handpillade räkor. Scones.
Tisdag: Pastapytt med lax.
Onsdag: Ugnsbakad fiskfilé med jordärtskockspuré.
Vad tror ni? Kalas eller katastrof?
***
Apropå mat. I morgon blir det en road tripp till Staffanstorp för att plåta lite och mingla med befolkningen, och då kan man lika gott passa på att hälsa på Mats på hans nya jubb, http://www.anderssonsskafferi.com/. Funderar seriöst på en GI Fitness-sallad. Vad är det som händer med mig...?
måndag 1 november 2010
Sober Oktober kan bli Nykter November
Det är mycket nu, jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
Vi kan inleda med tumblandet i lördags, där spelare & ledare från det medelmåttigt spelande men elitmässigt festande poplaget Köpingebro IF samlades på restaurang för mat och dryck. Sen vidare till stopp i broderlig oas innan det bar till lokalt hak för nattsudd. Mycket trevligt, och för min del var det comeback i dryckeskulturen efter en (nästan) hel månads sober oktober. Pallade ganska mycket ändå, minst fem öl.
Tog det hyfsat lugnt, så när jag vaknade dagen efter var jag inte bakfull för fem öre. Men den där jävla ångesten dagen efter kan jag inte bli kvitt. Jag funderar på att sluta dricka helt tills jag kommer på vad det är som pågår - för det är inte särskilt kul att festa längre, även om det var okej i helgen. Det är inte kul att se hur vännerna byter personlighet när de dricker och att fundera på om man är lika dryg med spriten i blodet. Kanske är jag bara avundsjuk för att de har roligt och jag inte alltid har det. Jag vet inte om jag börjar bli gammal eller bara jävligt trött på alkoholen. Kanske är det också för att det finns historia med eldvatten inom familjen och att jag inte vill följa i spåren. Jag tror att det är en kombination av allt som sliter på mig...
***
Efter en halvknackig inledning på livet som kommande gymnasielärare i samhällskunskap (missade första litteraturseminariet) har jag skärpt mig genom att visa mig från min bästa sida på praktiken och fixa en grym redovisning med god hjälp av en lika grym grupp. I morgon väntar ännu ett seminarie, på torsdag en inlämningsuppgift och nästa vecka en tenta, så jag kommer hålla låg profil den närmaste tiden, vänner. Jag gör det redan, men jag lovar att försöka gottgöra er när tid finnes.
***
För sen, då jävlar. När det lugnat ned sig med plugget kommer jag utmana var och varannan av er på någon form av bollsportsduell, vare sig det är kökshandboll eller tennis. Jag måste komma i form och gym är för dopningsfall och bögar. Jag kommer nog också våldgästa upp till flera av er, då jag känner att det sociala blir lidande när det skoliala(är det ett ord?) prioriteras.
***
Fick besök av Rickard idag, som vanan trogen försökte dricka upp palatsets depå av kaffe. Vi snackade vuxentugg såsom höstfärger och att resa bort från det gråa. Han säger att han vill fira nyår nånstans varmt, och slippa överskattade Svensson-högtiden himmavid. Jag kan bara hålla med. Men jag vet inte riktigt vart jag vill åka. Canada kanske? Så jag inleder lite mjukt med en roadtripp till Staffanstorp senare i veckan. Mats jobbar där nu och jag räknar iskallt med en gratis lunch. Sen ska jag också förbi Erik & Sara och slå rekordet i det där mobilspelet de älskar. Tommy ska ha stryk i kortspel och bröderna Nordgren ska smiskas i badminton & tennis.
***
När det lugnat ned sig nästa vecka blir det förresten också en makeover av lägenhet & garderob. Ny säng ska inhandlas, kanske något till väggarna och ett nytt par långkalsonger, nu när det inte är cykelbyxa-väder längre. Äh, kör nog på en träningsöverall i stället, så att man kan knalla runt i Pildammsparken som värsta konditionsfenomenet.
Det är dags att göra skäl för bloggnamnet.
Vi kan inleda med tumblandet i lördags, där spelare & ledare från det medelmåttigt spelande men elitmässigt festande poplaget Köpingebro IF samlades på restaurang för mat och dryck. Sen vidare till stopp i broderlig oas innan det bar till lokalt hak för nattsudd. Mycket trevligt, och för min del var det comeback i dryckeskulturen efter en (nästan) hel månads sober oktober. Pallade ganska mycket ändå, minst fem öl.
Tog det hyfsat lugnt, så när jag vaknade dagen efter var jag inte bakfull för fem öre. Men den där jävla ångesten dagen efter kan jag inte bli kvitt. Jag funderar på att sluta dricka helt tills jag kommer på vad det är som pågår - för det är inte särskilt kul att festa längre, även om det var okej i helgen. Det är inte kul att se hur vännerna byter personlighet när de dricker och att fundera på om man är lika dryg med spriten i blodet. Kanske är jag bara avundsjuk för att de har roligt och jag inte alltid har det. Jag vet inte om jag börjar bli gammal eller bara jävligt trött på alkoholen. Kanske är det också för att det finns historia med eldvatten inom familjen och att jag inte vill följa i spåren. Jag tror att det är en kombination av allt som sliter på mig...
***
Efter en halvknackig inledning på livet som kommande gymnasielärare i samhällskunskap (missade första litteraturseminariet) har jag skärpt mig genom att visa mig från min bästa sida på praktiken och fixa en grym redovisning med god hjälp av en lika grym grupp. I morgon väntar ännu ett seminarie, på torsdag en inlämningsuppgift och nästa vecka en tenta, så jag kommer hålla låg profil den närmaste tiden, vänner. Jag gör det redan, men jag lovar att försöka gottgöra er när tid finnes.
***
För sen, då jävlar. När det lugnat ned sig med plugget kommer jag utmana var och varannan av er på någon form av bollsportsduell, vare sig det är kökshandboll eller tennis. Jag måste komma i form och gym är för dopningsfall och bögar. Jag kommer nog också våldgästa upp till flera av er, då jag känner att det sociala blir lidande när det skoliala(är det ett ord?) prioriteras.
***
Fick besök av Rickard idag, som vanan trogen försökte dricka upp palatsets depå av kaffe. Vi snackade vuxentugg såsom höstfärger och att resa bort från det gråa. Han säger att han vill fira nyår nånstans varmt, och slippa överskattade Svensson-högtiden himmavid. Jag kan bara hålla med. Men jag vet inte riktigt vart jag vill åka. Canada kanske? Så jag inleder lite mjukt med en roadtripp till Staffanstorp senare i veckan. Mats jobbar där nu och jag räknar iskallt med en gratis lunch. Sen ska jag också förbi Erik & Sara och slå rekordet i det där mobilspelet de älskar. Tommy ska ha stryk i kortspel och bröderna Nordgren ska smiskas i badminton & tennis.
***
När det lugnat ned sig nästa vecka blir det förresten också en makeover av lägenhet & garderob. Ny säng ska inhandlas, kanske något till väggarna och ett nytt par långkalsonger, nu när det inte är cykelbyxa-väder längre. Äh, kör nog på en träningsöverall i stället, så att man kan knalla runt i Pildammsparken som värsta konditionsfenomenet.
Det är dags att göra skäl för bloggnamnet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)