Sören och de finska schlagerbögarna

Det märks verkligen att Eurovision kommit till Malmö.

Såg Belgiens sångare på gågatan förra veckan med sin Justin Bieber-frisyr och buskiga ögonbryn, han lär säkert dra en del röster och låten är i och för sig helt okej. Sen häromdagen blev jag stoppad på stan av två finska schlagerbögar som undrade om vägen till operan. Jag undrade först om det var slang för något annat man-mot-man-relaterat och undrade sen om de inte menade arenan. Med såndära charmig finlandssvensk Mark Levengood-brytning (det var inte Mark Levengood) sa den ena av dem, en skallig medelålders man med öppen lila-vit-rutig skjorta, att de skulle till operan för att ta reda på bästa stället att se deltagarna anlända till förfesten. Vad det nu än var.

Då jag inte bara är en guide av format utan också en hängiven eurovisionfantast tänkte jag att Finlands sak är min och eskorterade smygryssarna hela vägen till operan. Först tänkte jag säga ”följ fjärilarna så når ni säkert ert mål” med tanke på alla klistermärken med Eurovisionloggan som pryder stans gator men sen insåg jag att det förmodligen skulle vara den minst heterosexuella meningen som någonsin skulle lämna mitt luftrör så jag lät det bero. Visst var tösapågarna trevliga, men man vill ju inte ge dem förhoppningar i onödan... På vägen dit passade jag på att ta reda på om de var tvättäkta schlagerbögar eller bara fejkade, och jag fick samtidigt svar på några av alla de frågor som gnagt i mig i många år när det gäller det blåvita broderlandets framfart i Eurovision.

De hade svar på allt. Ja, söta sångerskan från fjolårets finska bidrag var i ett förhållande så det kunde jag glömma. Ja, Finlands bidrag från 1988 var mycket bättre i den engelska versionen. Nej, de kände inte Lordi. Och svaret som sårade mig mest – nej, jag var inte särskilt lik Paradise Oskar...

Dessutom sågade de Danmarks bidrag i år och tyckte att Finlands Katy Perry-dragflirt låg helt rätt i tiden. Jag undrade för mig själv om något verkligen kunde ligga bättre i tiden än dansk Shakira-etno, och tackade för mig och gick därifrån. Men inte efter ha fått två kramar med feeling först. Det var i och för sig rätt schysst.