Överskattat uttryck det där. Att falla med flaggan i topp. Det är ju egentligen skit samma hur man faller i dessa sammanhang. Visst, Danmark gör en bättre turnering än Holland, Sverige och Irland men man faller ändå. På pappret är alla under det där förbannade strecket. Och tomheten är den samma.
***
Tomheten är alltid den samma när man slås ut ur ett mästerskap. Det är som att bli dumpad. Ni vet den där tänk om-känslan som alltid uppstår när hon visar dig på båten. Tänk om jag gjort så i stället, eller sagt det där just då. Och så vidare. Och så ligger du sömnlös hela natten och funderar på vad du kan göra bättre till nästa gång, samtidigt som du har den där hopplösheten i kroppen som säger ”Sören, du kommer att dö olycklig för du har alldeles för höga krav och du måste börja tänka realistiskt i stället för att vara en evig romantiker”.
Det är exakt samma känsla såhär minuterna efter Tysklandsmatchen.
Och jag funderar. Tänk om Jakob Poulsens skott slickat insidan i stället för utsidan av stolpen. Tänk om vi fått en straff när Holger Badstuber inte hängde med Nicklas Bendtner. Tänk om.
Innerst inne vet jag ju att Portugal och Tyskland gick vidare för att de är bättre. Så enkelt är det ju faktiskt. Jag vet att jag borde vara stolt över det Danmark trots allt har presterat men just nu är det bara ett totalt jävla mörker. Jag har ingen som helst lust att titta vidare på EM men jag vet att livet går vidare även efter detta mästerskapet och att vi har ett VM-kval till hösten att se fram emot. Jag kan bara inte överskåda det just nu.
Kanske har jag för höga krav på landslaget, men är det inte meningen att man ska ha det? Jag är inte nöjd med att vi tog oss vidare till Ukraina. Jag ville ha mer. Efter Hollandsmatchen ville jag ha allt.
Och nu sitter man här med absolut ingenting.
Förutom den där känslan av tomhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar