mammas män

Gör ett gästinhopp i soffan hemma hos mor min och ser den ganska segdragna historian mellan Spanien och Kroatien i fotbolls-EM när morsan helt sonika lämnar sitt Bejeweled-spel på datorn i köket för att komma in och fråga hur det går i matchen.

- Spanien vinner, sa jag lätt ointresserat.
- Hmm...Jag tycker faktiskt att han med hästsvansen i England är läkker. (danskans "läkker" alltså, vilket vi kan översätta med "het" eller vad fan som helst som får en son att se besvärad ut). Alltså, som han hängde där i luften innan han nickade in bollen, och så högt han nådde. Mmm.

Jag visste inte alls vad jag skulle säga så jag sa inget. I stället började jag konstigt nog fundera på vilka fotbollspersonligheter hon annars tycker är läckra, så här kommer - högst obekvämt - en lista på mammas favoritmän på den gröna rektangeln. Utan inbördes ordning - jag var inte så sugen på detaljerade motiveringar.

Edgar Davids

Varenda gång Holland spelade fotboll i början av 2000-talet skulle morsan alltid berätta samma historia om hur fantastiskt snyggt Davids hår var (jag antar att hon menade dreadlocksen och inte det där högst sporadiska kindskägget på bilden) och hur det var så härligt att se någon man bry sig om sitt långa hår "till skillnad från den där slusken Staffan Olsson".

Snygg?

Slusk?

Anders Frisk

Numera pensionerad (alltså från fotbollen) domare som gjorde sig ett namn som världens mest överskattade rättsskipare på den gröna rektangeln. Jag kan inte minnas en enda match när han dömt mitt älskade AIK och han inte velat vara i centrum. Så även en bortamatch i Trelleborg för en jävla massa år sedan när mina grabbar var på besök och som vanligt fick allt emot sig. När jag varvade svordomar med min bedömning om hans mentala status för morsan som satt bredvid sa hon: "Han har i alla fall riktigt snygga ben". Det tröstade inte.

Här den enda bilden som jag hittade när jag googlade "Anders Frisk oljade solarieben"

Andy Carroll

Det senaste nyförvärvet i morsans läckra lag. Motivering hittar ni längst uppe i den här texten. Jag väljer att inte kommentera det hela eftersom det känns konstigt nog att skriva ett blogginlägg om vilka fotbollskillar morsan gillar.

 

Men det är ändå inte utan att man blir lite nyfiken? Talar morsan för hela det kvinnliga släktet eller har ni andra favoriter? Jag vet att brorsans flickvän tippat Portugal till EM-final för att Cristiano Ronaldo är snygg, och att min kollega Ewa blir fnittrig när hon tänker på Sergio Ramos. 

dumpad

Häromdagen satt jag och tittade på Sverige-England tillsammans med polarna och i slutminuten sa jag till min gode vän Rickard ”slår vad om att dom kommer att säga att Sverige föll med flaggan i topp” och nog så riktigt, ungefär fem sekunder senare sa experttyckaren ”man får ändå säga att Sverige faller med flaggan i topp”. Jojo.

Överskattat uttryck det där. Att falla med flaggan i topp. Det är ju egentligen skit samma hur man faller i dessa sammanhang. Visst, Danmark gör en bättre turnering än Holland, Sverige och Irland men man faller ändå. På pappret är alla under det där förbannade strecket. Och tomheten är den samma.

***
Tomheten är alltid den samma när man slås ut ur ett mästerskap. Det är som att bli dumpad. Ni vet den där tänk om-känslan som alltid uppstår när hon visar dig på båten. Tänk om jag gjort så i stället, eller sagt det där just då. Och så vidare. Och så ligger du sömnlös hela natten och funderar på vad du kan göra bättre till nästa gång, samtidigt som du har den där hopplösheten i kroppen som säger ”Sören, du kommer att dö olycklig för du har alldeles för höga krav och du måste börja tänka realistiskt i stället för att vara en evig romantiker”.

Det är exakt samma känsla såhär minuterna efter Tysklandsmatchen.

Och jag funderar. Tänk om Jakob Poulsens skott slickat insidan i stället för utsidan av stolpen. Tänk om vi fått en straff när Holger Badstuber inte hängde med Nicklas Bendtner. Tänk om.

Innerst inne vet jag ju att Portugal och Tyskland gick vidare för att de är bättre. Så enkelt är det ju faktiskt. Jag vet att jag borde vara stolt över det Danmark trots allt har presterat men just nu är det bara ett totalt jävla mörker. Jag har ingen som helst lust att titta vidare på EM men jag vet att livet går vidare även efter detta mästerskapet och att vi har ett VM-kval till hösten att se fram emot. Jag kan bara inte överskåda det just nu.

Kanske har jag för höga krav på landslaget, men är det inte meningen att man ska ha det? Jag är inte nöjd med att vi tog oss vidare till Ukraina. Jag ville ha mer. Efter Hollandsmatchen ville jag ha allt.

Och nu sitter man här med absolut ingenting.

Förutom den där känslan av tomhet.

den gröna grenen

Den senaste månaden har varit för jävlig.
Jag har inte haft någon ork eller lust att göra något alls. Jag har ätit för mycket skit och druckit för mycket sprit, och jag har varit i en djup svacka i skrivandet. Här har det ekat tomt och såväl fotbollsbloggen på tv4 som författandet på tidningen har gått på autopilot.

Allt medan jag går runt och spekulerar vidare kring framtiden. Vad ska jag syssla med? Vart ska jag bo? Och allt det där. Kanske - eller förmodligen - har jag varit inne i nån slags mild depression för jag har inte orkat överskåda allt, och vissa dagar har jag knappt kommit ur sängen. Och sängliggandet är i all sin tragiska ensamhet, om ni mot förmodan skulle tro annat....

Men det känns som att jag är på väg uppåt igen. Det har säkert med årstiden att göra, men nog också med det faktum att min första termin som gymnasielärare nu är över. Betygen är satta och eleverna har gått på sommarlov, och även om det blott är 5-6 timmar i veckan som jag lägger på planering och undervisning (det är bara en kurs) så känns det lite som att man kan andas ut nu.

Närmast väntar ett par veckor där det inte händer så mycket, lite ströjobb hist och pist, men annars ett bra tillfälle att planera vad som händer resten av året och att göra upp någon slags överskådlig framtidsplan. Tankarna snurrar i huvudet, nu ska det bara formuleras i ord också.

Nu när jag är på den gröna grenen igen så gäller det att ta tillfället i akt. För jag vill fan inte ramla ned i det där majmörkret igen.