Kunde knappt sova i natt.
Det gjorde i och för sig ingenting, för då kunde jag passa på att sitta uppe och kolla på amerikanskt hockeyslutspel med gott samvete, men omständigheterna kunde varit annorlunda.
För ungefär klockan 2.30 börjar jag höra värsta keyboardliret från en av lägenheterna intill. Jag kunde inte riktigt höra om det var vänster, höger, upp, ner, men killen lirade inget vidare men tog igen det med värsta inlevelsen. Och när pianot emellanåt tystnade hörde jag gråt, ni vet av den där massiva, hulkande graden.
Än värre skulle det bli. Framåt tre eskalerade det och då kom tidernas snyftare. Killen bölar sig fram genom "The River" med Bette Midler och jag visste inte alls hur jag skulle reagera. Ingen ton satt rätt, varken liret eller sången. Men inlevelsen var världsklass.
Han måste ju ha blivit dumpad, och det måste vara ganska färskt. Och hur mycket jag än tycker synd om honom så kan jag inte låta bli att imponeras över hans sätt att ta det på. Eller inte ta det på, beroende hur man ser det. Jag har själv varit i samma situation men valde det tråkiga sättet att deppa, det vill säga sitta och stirra in i en vägg i 22 timmar. Men han tar hjärtesorgen till en helt ny nivå.
Men hur roligt det än var att lyssna på så hoppas jag verkligen han hittar någon ny snart. Och det borde inte vara så svårt. Killen har ju uppenbarligen känslor.
Av låtvalet att döma måste snubben ha blivit dumpad av sin kille. Men det sagt så får jag ge honom credd för ett låtval som lämpar sig perfekt att kombineras med storgråtande.
SvaraRaderaFör övrigt förutsätter jag att det är "The Rose" du syftar på. Såvida han inte har någon bootleg med Bettle Midler does Springsteen...
Ja just fan, det kan vara viktigt om nån vill dutuba låten efter det här inlägget. Fast jag tror inte det...
SvaraRadera