Hej bloggen.
Det finns en anledning till att vi inte hänger oftare. Eller ja, det finns flera. Men den största är nog att jag börjar bli gammal. Om mindre än två veckor fyller jag 28.
Och det märks.
Det känns som om att jag har ont överallt. Den senaste veckan när jag har promenerat till jobbet har jag fått stanna upp flera gånger. Jag vet vad ni tänker - "konditionen" - men det är snarare för att jag har haft förbannat ont i foten. Som om att en nerv är i kläm. Som om att jag blir stämplad ungefär var tredje sekund.
När det inte är foten så är det bröstkorgen. Ibland vaknar jag av att jag knappt kan andas, för det känns som att någon håller mig nere med en hand mot bröstkorgen. Fast det går över efter ett par sekunder varje gång.
Dygnsrytmen är lika kass som den alltid har varit, det skvallrar det här inlägget om (alltså - klockan är i skrivande stund 03.45 och jag har inte ens varit ute och tumlat). Jag ser dåligt, jag blir allt knubbigare och morsan säger att jag aldrig mer får snagga mig för att mitt hårfäste är närmare röven än pannan.
Och så vidare, och så vidare.
Eller så är det kanske inte alls så. Kanske vill jag bara klaga för att det ska kännas lite bättre. För egentligen så mår jag ju bra ungefär 99 procent av tiden och det är mer än vad de flesta kan stoltsera med. Lite hull på kroppen tyder på god status och jag får alltid komplimanger av frisörerna för mitt fylliga och krylliga hår. Och sova kan jag göra när jag dör.
Vilket kan vara vilken sekund som helst, om jag får tro min fetlagda buk, min bröstkorgssmärta, mitt dubbeltickande hjärta och min stora kärlek för sånt som dietisterna fördömer.
I'm getting too old for this shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar