Efter två veckors frånvaro från bloggen borde man kanske köra en såndära tradig uppdatering om allt som händer och allt som ska hända men det får komma senare. Jag kan i alla fall avslöja att min roomie flyttat ut efter nästan tre år och att jag är alldeles allena i palatset. Kom förbi och håll mig sällskap, vet jag...
Det tar vi sen.
Som vanligt vid den här tiden är det dags att summera årets bästa och sämsta musik och vi börjar med det positiva tycker jag. Jag brukar notera alla bra låtar jag snappar upp så framåt december har man en salig lista att gallra i, och det är tyvärr inte allt som får plats i topp-tjoget. Så innan det brakar loss på allvaret får ni här en försmak på vad som preciiiiis missade cutten.
***
Snow Patrol - Called Out In The Dark
Ett band som jag hyser varma känslor för, speciellt efter att ha sett dem live i Köpenhamn för ett par år sedan. Sen dess har de svängt mer från rock till pophållet och även om det fortfarande är bra så är det inte vad det har varit. Kom tillbaks! Känner ni förresten igen killen som spelar sångare i videon?
TV On The Radio - Caffeinated Consciousness
Supercoolt amerikanskt band som jag rådiggat sedan mitten av 00-talet. Ja, jag skrev "supercoolt", "rådigga" och "00-talet". Hur som haver, i år släppte de albumet Nine Types of Light och det här var ett av många fina spår. Aningen enformigt dock efter 52:a lyssningen.
Bodies Of Water - Mary, Don't You Weep
Jag vet faktiskt ingenting om det här bandet, men kolla på Wikipedia vet jag! Eller bara lyssna på låten, för den är ganska unik och får mig att tänka på den där sexlåten med Serge Gainsbourg av någon konstig anledning. Och det kan inte vara dåligt.
Arctic Monkeys - The Hellcat Spangled Shalalala
Jag hade förväntat mig mer av albumet Suck It And See men några av låtarna var bättre än okej och detta är den bästa av dem. Notera den skitkonstiga låttiteln.
Panic! At The Disco - The Ballad of Mona Lisa
Som ni vet vid det här laget är jag en sucker för collegerock. PATD slog igenom i 2005 med albumet A Fever You Can't Sweat Out och även om det här inte håller lika hög klass så är det fortfarande lättlyssnat, välproducerat och aningen töntigt. Precis som collegerock ska vara! Eller cirkusrock kanske man ska säga...
Slow Club - Two Cousins
Den här videon har gett mig inspiration till så många dansgolvsmoves och framtida målgester i fotbollen att ett omnämnande känns helt rätt.
Cobra Starship feat. Sabi - You Make Me Feel...
Jag har världens bredaste musiksmak. Till och med sånt här gillar jag, fast Cobra Starship har jag haft en svaghet ändå sedan den där Good Girls Go Bad-låten för några år sedan. Ja, jag vet att det här kanske inte är världens mest intelligenta musik, men jag gillar det och det står jag för. Fast skäms lite ändå.
torsdag 22 december 2011
torsdag 8 december 2011
Allt jag inte visste om potatis
I går intog jag min lunch på en thairestaurang i centrala Malmö och krängde en välsmakande gryta med ris, kyckling och grönsaker. Jag upptäckte att en av ingredienserna var potatis, och för en stund hamnade jag i total psykisk obalans. Ris och potatis tillsammans, vad händer där? Och i det thailändska köket. Finns potäter ens i Thailand?
På min matsmältande promenad hem funderade jag över dessa frågor och insåg att det var alldeles för oöverskådligt att försöka ta reda på själv. Så jag bestämde mig för att kontakta en expert och kom ihåg att jag hade sett något om potatis på Nyhetsmorgon i oktober, det fanns en grupp knölälskande människor i Alingsås som bland annat arrangerar Potatisens Dag med potatistavla och allt. Som äppeltavlan i Kivik, fast med pantofflor. Sällskapet kallar sig Potatisakademien och jag lyckades nå den supertrevlige ordförande Fredrik van den Broek...
- Ja tjena Fredrik! Mitt namn är Sören och jag kommer från Malmö. Jag har en grym fråga om potatis, har du tid en stund?
- Öh okej... ja, det har jag väl alltid när en potatisfantast ringer! Vad kan jag hjälpa dig med?
- Kanon! Jo, jag käkade lunch på thairestaurang i dag och fick en gryta med både potatis och ris. Jag blev ganska ställd, det är ju två olika basvaror i en och samma rätt. Äter man ens potatis i Thailand?
- Det här kan jag nog inte ge dig ett exakt svar på. Asien är ju först och främst känt för ris men faktum är att man odlar mycket potatis också. Visste du att Kina är världens största potatisproducent?
- Ja, det visste jag faktiskt. Vet du vilket land som är tvåa?- Hmm. Ja, jag tror att det är Ryssland.
- Nej, det är faktiskt Kirgizistan. Det har jag läst nånstans. (Jag var segerviss för stunden men googlade efteråt och givetvis hade jag helt fel. Det var förstås Ryssland...)
- Okej, där ser man. I alla fall så vet jag att man har maträtter i Grekland och Egypten där man blandar ris och potatis, men jag visste inte att det förekom i Thailand.
- Nä, inte jag heller. Det är ju konstigt. Som att lägga spagetti på pizzan. Jag vet inte riktigt om jag gillar det. Du förresten, nu när vi ändå pratar: varför äter folk inte potatis längre?
- Det är den stora frågan som vi också jobbar med. För 50 år sedan åt vi 60 kilo potatis per person om året, nu är den siffran nere på ungefär 40. Och det är konstigt egentligen, för potatisen har vi ju i vår närhet, du som är från Malmö får din potatis från någon gård i närheten. Det är ju inte precis så att vi importerar den från Cypern, potatis kan du alltid få lokalt.
- Min teori är att den allmänna synen på potatis formas redan i skoltiden. När jag gick i skolan var det inte många som gillade potatis, den var alltid mjölig på gränsen till mosad. Och smakade konstigt.
- Det är för att man prioriterar det näringsmässiga och inte tar samma hänsyn till smaken, tyvärr. Oftast är potatisen förkokt och har transporterats långa sträckor. Till exempel får skolorna i Alingsås sin kokta potatis från Sala, som ligger 35 mil bort. Det säger sig själv att den inte smakar som den ska då.
- Nej precis. Du förresten, när ni i Potatisakademien har era middagar, dricker ni något potatisrelaterat då också? Jag är från Skåne, så du förstår säkert vart jag vill komma...
- Ha, nja, vi träffas inte så ofta som man kanske skulle kunna tro och det finns inte så mycket drickbart av den sorten. Tidigare i Sverige gjorde man sprit av potatisen men det innebar samtidigt att folk svalt ihjäl, eftersom det var mera lönsamt att göra sprit av potatisen än att sälja den som mat. Nu finns det andra sätt att framställa sprit på, men jag vet att det finns en vodka som görs på färskpotatis, Karlssons Vodka heter den. Kolla upp den, den finns på Systemet.
- Du, det tänker jag göra. Tack för samtalet, Fredrik, det var kanon! Nu vet jag mycket mer om potatis än...jag nånsin trodde jag skulle göra. Stort!
- Inga problem. Visste du förresten att det finns lika många sorters potatis som det finns äpplen, och att de finns i alla olika färger och former? Härom året hittade man en 4000 år gammal nedfryst människa i Anderna som begravts med frystorkad potatis, som inte alls var lik den potatisen vi känner igen i dag. Sen ser potatisen inte likadan ut beroende på var man är i världen heller. Vi hade ett gäng iväg på studieresa till potatisens hemland Peru, och de berättade att potatisen såg ut som korv. Den potatis du hittar i mataffären är den utvecklade formen som knappt har några skönhetsfel alls.
- För då säljer den inte, va? Ungefär som böjda gurkor? Tyckte gruppen att den peruvianska potatisen var godare än vår svenska? Du vet som när man dricker vin i Frankrike och tänker ”fan vad gott” medan man i Sverige äcklas av samma flaska? Jag gillar i och för sig inte vin, men jag gissar att det kan vara så.
- Du, det var en bra fråga, jag ska kolla upp det. Hej!
***
Vad ska vi ta upp nästa gång? Är det något ni undrar? Jag är öppen för förslag och det finns inga frågor som är för dumma eller för konstiga för att jag inte ska ställa dem. Fråga bara Potatisakademien...
På min matsmältande promenad hem funderade jag över dessa frågor och insåg att det var alldeles för oöverskådligt att försöka ta reda på själv. Så jag bestämde mig för att kontakta en expert och kom ihåg att jag hade sett något om potatis på Nyhetsmorgon i oktober, det fanns en grupp knölälskande människor i Alingsås som bland annat arrangerar Potatisens Dag med potatistavla och allt. Som äppeltavlan i Kivik, fast med pantofflor. Sällskapet kallar sig Potatisakademien och jag lyckades nå den supertrevlige ordförande Fredrik van den Broek...
- Ja tjena Fredrik! Mitt namn är Sören och jag kommer från Malmö. Jag har en grym fråga om potatis, har du tid en stund?
- Öh okej... ja, det har jag väl alltid när en potatisfantast ringer! Vad kan jag hjälpa dig med?
- Kanon! Jo, jag käkade lunch på thairestaurang i dag och fick en gryta med både potatis och ris. Jag blev ganska ställd, det är ju två olika basvaror i en och samma rätt. Äter man ens potatis i Thailand?
- Det här kan jag nog inte ge dig ett exakt svar på. Asien är ju först och främst känt för ris men faktum är att man odlar mycket potatis också. Visste du att Kina är världens största potatisproducent?
- Ja, det visste jag faktiskt. Vet du vilket land som är tvåa?- Hmm. Ja, jag tror att det är Ryssland.
- Nej, det är faktiskt Kirgizistan. Det har jag läst nånstans. (Jag var segerviss för stunden men googlade efteråt och givetvis hade jag helt fel. Det var förstås Ryssland...)
- Okej, där ser man. I alla fall så vet jag att man har maträtter i Grekland och Egypten där man blandar ris och potatis, men jag visste inte att det förekom i Thailand.
- Nä, inte jag heller. Det är ju konstigt. Som att lägga spagetti på pizzan. Jag vet inte riktigt om jag gillar det. Du förresten, nu när vi ändå pratar: varför äter folk inte potatis längre?
- Det är den stora frågan som vi också jobbar med. För 50 år sedan åt vi 60 kilo potatis per person om året, nu är den siffran nere på ungefär 40. Och det är konstigt egentligen, för potatisen har vi ju i vår närhet, du som är från Malmö får din potatis från någon gård i närheten. Det är ju inte precis så att vi importerar den från Cypern, potatis kan du alltid få lokalt.
- Min teori är att den allmänna synen på potatis formas redan i skoltiden. När jag gick i skolan var det inte många som gillade potatis, den var alltid mjölig på gränsen till mosad. Och smakade konstigt.
- Det är för att man prioriterar det näringsmässiga och inte tar samma hänsyn till smaken, tyvärr. Oftast är potatisen förkokt och har transporterats långa sträckor. Till exempel får skolorna i Alingsås sin kokta potatis från Sala, som ligger 35 mil bort. Det säger sig själv att den inte smakar som den ska då.
- Nej precis. Du förresten, när ni i Potatisakademien har era middagar, dricker ni något potatisrelaterat då också? Jag är från Skåne, så du förstår säkert vart jag vill komma...
- Ha, nja, vi träffas inte så ofta som man kanske skulle kunna tro och det finns inte så mycket drickbart av den sorten. Tidigare i Sverige gjorde man sprit av potatisen men det innebar samtidigt att folk svalt ihjäl, eftersom det var mera lönsamt att göra sprit av potatisen än att sälja den som mat. Nu finns det andra sätt att framställa sprit på, men jag vet att det finns en vodka som görs på färskpotatis, Karlssons Vodka heter den. Kolla upp den, den finns på Systemet.
- Du, det tänker jag göra. Tack för samtalet, Fredrik, det var kanon! Nu vet jag mycket mer om potatis än...jag nånsin trodde jag skulle göra. Stort!
- Inga problem. Visste du förresten att det finns lika många sorters potatis som det finns äpplen, och att de finns i alla olika färger och former? Härom året hittade man en 4000 år gammal nedfryst människa i Anderna som begravts med frystorkad potatis, som inte alls var lik den potatisen vi känner igen i dag. Sen ser potatisen inte likadan ut beroende på var man är i världen heller. Vi hade ett gäng iväg på studieresa till potatisens hemland Peru, och de berättade att potatisen såg ut som korv. Den potatis du hittar i mataffären är den utvecklade formen som knappt har några skönhetsfel alls.
- För då säljer den inte, va? Ungefär som böjda gurkor? Tyckte gruppen att den peruvianska potatisen var godare än vår svenska? Du vet som när man dricker vin i Frankrike och tänker ”fan vad gott” medan man i Sverige äcklas av samma flaska? Jag gillar i och för sig inte vin, men jag gissar att det kan vara så.
- Du, det var en bra fråga, jag ska kolla upp det. Hej!
***
Vad ska vi ta upp nästa gång? Är det något ni undrar? Jag är öppen för förslag och det finns inga frågor som är för dumma eller för konstiga för att jag inte ska ställa dem. Fråga bara Potatisakademien...
Glöm mobilen och glöm tiden
För några år sedan gick jag och lekte med tanken om att göra mig av med min mobiltelefon helt och hållet. Det var när jag försökte effektivisera min tid så mycket som möjligt, och jag insåg att det gick åt både tid och pengar på meningslösa samtal och sms. Sen kom jag ned på jorden igen. Som frilansare är det nämligen inte så smart att leva utan telefon.
Men nu i söndags tvingades jag till ett par ofrivilliga dagar utan mobilen. Eller ja, mobilen hade jag ju, men jag hade glömt laddaren hemma hos mor min och batteriet höll i sisådär 12 minuter. När jag kom hem till min lägenhet och upptäckte missen fick jag först panik och undrade om jag skulle vända i dörren.
Men jag hade inte tid. Så jag fick helt enkelt klara mig utan min mobiltelefon i dagarna fyra. Och det var inte lika lätt som jag trodde. Inte för att jag saknade att skicka SMS, ringa och vara kontaktbar. Men för att jag helt tappade tiden. Mobilen är min enda klocka, så när jag var ute på stan eller mitt i undervisningen så fick jag gå på känn. Och jag fick gå och lägga mig extra tidigt - de senaste dagarna har jag somnat vid niotiden - bara för att vara säker på att komma upp i tid på morgonen nu när min väckarklocka var i viloläge. Problemet var bara att jag vaknade extremt tidigt, vid 04-tiden varje morgon.
Det gjorde jag för övrigt också i dag. Nu är jag på besök i moderhemmet och har återfått min laddare, så nu kan ni ringa och skriva till mig bäst fan ni vill igen. Men låt gärna bli att maila mig.
Jag har nämligen glömt datorsladden hemma i Malmö, så batteriet dör nog när som he
Men nu i söndags tvingades jag till ett par ofrivilliga dagar utan mobilen. Eller ja, mobilen hade jag ju, men jag hade glömt laddaren hemma hos mor min och batteriet höll i sisådär 12 minuter. När jag kom hem till min lägenhet och upptäckte missen fick jag först panik och undrade om jag skulle vända i dörren.
Men jag hade inte tid. Så jag fick helt enkelt klara mig utan min mobiltelefon i dagarna fyra. Och det var inte lika lätt som jag trodde. Inte för att jag saknade att skicka SMS, ringa och vara kontaktbar. Men för att jag helt tappade tiden. Mobilen är min enda klocka, så när jag var ute på stan eller mitt i undervisningen så fick jag gå på känn. Och jag fick gå och lägga mig extra tidigt - de senaste dagarna har jag somnat vid niotiden - bara för att vara säker på att komma upp i tid på morgonen nu när min väckarklocka var i viloläge. Problemet var bara att jag vaknade extremt tidigt, vid 04-tiden varje morgon.
Det gjorde jag för övrigt också i dag. Nu är jag på besök i moderhemmet och har återfått min laddare, så nu kan ni ringa och skriva till mig bäst fan ni vill igen. Men låt gärna bli att maila mig.
Jag har nämligen glömt datorsladden hemma i Malmö, så batteriet dör nog när som he
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)