Om fotbollsfetma och farbroderskap

No one to number one, alltså. Mer än ett halvår har gått sedan det sista inlägget skrevs, jag fick till och med googla bloggen för att hitta den igen. På den nivån är det men kanske hittar vi formen igen?

Så vad har hänt sedan det där sämst-av-inlägget om 2013 års värsta låtar?

En hel del, och inte särskilt mycket.

Jag bor kvar i samma lägenhet, har samma jobb och är lika lat.

Men å andra sidan. Jag har fyllt 30, blivit farbror x 2 (även om jag inte behövde göra så mycket för att bli det) och skaffat en fantastiskt fin flickvän. Och så har jag besökt Teckomatorp.

För första gången på 11 år har jag en helt orörd sommar framför mig där jag inte går in som semestervikarie på tidningen. Visst är det bra pengar att gå miste om, men jag minns knappt vad man gör en sommar när man inte jobbar. Det ska jag försöka ta reda på.

Den här sommaren tänkte jag försöka ta ett avstamp och ändra livsstil drastiskt - jag väger mer än nånsin och det påverkar både humör och hälsa. Samtidigt är det en sommar späckad med födelsedagsfester, svensexor, bröllop - och fotbolls-VM. Så det blir inte lätt. Speciellt inte med tanke på att jag inlett satsningen med en rejäl mansförkylning...

Så när jag krigat mig upp ur dödsbädden igen kör vi på allvar. Det blir allt från klassisk bantningshumor till det där besöket i Teckomatorp.

Vid närmare eftertanke har jag nog faktiskt saknat det här.

Sämst Av 2013

Nytt år och det är många av oss som vänder blad och ser fram emot det som komma skall. Gott så, men vi bör aldrig glömma det förflutna så vi lär oss av våra snedsteg, tillkortakommanden och misstag. Det gäller speciellt följande tolv artister och band som jag funnit värdiga nog att få en plats på listan över 2013 års sämsta låtar. 

Håller du med?

Förresten - här är tidigare års avföring.

2012 / 2011 /2010

***

12. Lars Winnerbäck - Vi åkte aldrig ut till havet

Jag gillar Winnerbäck. Har varit på massvis med konserter och det lär säkert bli fler. Men ju längre tiden skrider, desto mera skitnödig och pretentiös blir han. Den här låten inleds med " Vi åkte aldrig ut till havet, jag har svårt med horisonten" och redan där vill jag egentligen zappa vidare. Tydligen inleder han numera sina konserter med låten vilket får mig att tänka om angående det där med att gå på fler gig. Lönt att vända i entrén, liksom. Torka röven och kom in i matchen igen!

11. Nik & Jay feat Sören Huss - Ocean Of You

Nik & Jay är ett av Danmarks mest säljande popunder det senaste decenniet och Huss är försångare i megafeta bandet Saybia. Så långt så bra. Duon brukar "rappa" på danska och om man bortser från deras självupptagenhet så finns det fog att gilla, även för en medelåldersman som undertecknad. Huss i refrängen är vass, men texten? Och versen? Isch. Låttiteln hade till och med gjort Jason Derulo avundsjuk.

10. Eric Saade - Winning Ground

Det var EM i damfotboll i Sverige i 2013, minns ni? Det här var ledmotivet. Jaja, Eric Saade är ögongodis för mången flicka och i hetluften men det känns komiskt att se honom stå och åma sig i mittcirkeln. Refrängen är skrämmande lik den där What Are Words som var på en annan Sämst-lista för några år sedan. Lägg till en massa klyschor, wailande och "oh" "eh" "åh" och du har nummer tio på listan. Lite för menlös för att sluta i bottenskrapet men det är ungefär tredje gången Saade tar plats på min sämsta-lista och det är inte illa pinkat för en 12-åring.

9. Movits - Limousin (gissar jag)

Tillsammans med Winnerbäck är det föga smickrande att ta plats på sämstalistan även om jag egentligen gillar akten. Men det här är SÅ dåligt att jag tar till versaler. Jag har hört låten flera gånger och jag förstår inget av vad som sägs eller sjungs i första versen, även om jag förmodar att det är svenska. Det tar sig efterhand men blir aldrig bra. Och vad är grejen med barnrösterna?

8. Günther - I'm Not Justin Bieber, Bitch

Får lätt priset som årets bästa sångtitel men det räcker inte. Trodde mustaschmannen var död och begravd sedan tidigt 2000-tal men så poppade han upp i slutet av året med detta. Det har sin charm, säger folk. Han driver med branschen, säger andra. Men jag tror ändå att han menar detta seriöst och då blir det ruskigt förlegat och kasst.

7. Bastille - Rhythm Of The Night

Underbart briljant, att ta beatet från "na na na na na its goes around the world" och göra ett medley på Rhythm of The Night och Rhythm is a Dancer? Nä, fantastiskt smaklöst. Och så med det engelska uttalet så det blir Dåncer istället för Däncer. Illa! Och så blir låten bara sämre ju längre den lider. Samtliga alster som ripoffats är bättre i sin helhet.

6. Ylvis - The Fox

Undrar om det inte är årets YouTube-hit och redan där vet man att det är skit. Hade den ursprungligen som en titelkandidat men sedan sa min vän Pelle några sällsynt kloka ord "det är egentligen bara refrängen som är kass, versen är helt okej" och han har en poäng, även om jag motvilligt erkänner det. Refrängen kan dock vara milleniets mest irriterande, och det säger jag utan ens att veta vad som kommer.

5. Eminem & Rihanna - Monster

Rihanna har nog varit med på samtliga sämstalistor jag skapat och det ska hon creddas för. Men där stoppar smickret. Jag har svårt för när vers smälter in i refräng - speciellt en dålig sådan - och det verkar inte som att Eminem, som kan skärpa sig ibland, bryr sig särskilt mycket. Då blir det tyvärr så här hemskt.

¨
4. Robin Thickelake feat. NERD-killen och han rapparen - Blurred Lines

Här råder delade meningar, har jag märkt. Vissa älskar det och vill ha det som nationalsång, andra lägger sig i fosterställning i duschen när låten kommer på tal. Jag tillhör nog de sistnämnda även om jag nöjer mig med en adekvat spya, vilket man också kan säga att låten är i sin helhet.

3. Katy Perry - Roar

På 90-talet var det standard att maskera pisslåtar med en skämtsam video som inte var alls rolig. Aqua gjorde det hela tiden. Katy Perry gör det nuförtiden. Röstmässigt har hon potential men jag säger som min gode vän Jonatan "undrar om hon kommer se tillbaks på sin karriär och vara stolt över den?". Du får aldrig, aldrig rimma zero med hero!

2. Pitbull & Cristina Aguilera - Feel This Moment

De två sämsta låtarna för året är i särklass. Hur den där Pitbull kan bli så pass känd är för mig en gåta, och att sampla Take On Me borde i sig vara ett brott. Det här är så hemskt att jag gått hem när den spelats på diskotek. Eller så är det önsketänkande, för jag går inte på diskotek längre och det här kan vara en av anledningarna.

1. The Wanted - Walks Like Rihanna

Först kom "Moves Like Jagger" och nu detta. Jag undrar vad vi får dras med i 2014? "Smells like Nirvana"? Jag tror att pågarna menar det seriöst men det faller ju platt när man kopierar något som redan kopierats i en video av Blink 182. Och låttexten! Ha! Jag har inte orkat lyssna på en liveversion men jag kan inte tänka mig att de sätter en ton rätt. Pinsamt och fullständigt värdigt titeln som Sämst Av 2013. Grattis, idioter!

För bra musik - klicka här.

Halleluja moment

Nytt år och nya upptåg. Jaja, jag vet att jag har lovat en lista med de sämsta låtarna från 2013 men jag måste sticka emellan med breaking news.

Det är nämligen så att min gode vän Jonatan och jag  har anmält oss till en gospelkör.

Ja, jag vet vad ni tänker. "Men Sören, du som sjunger så fantastiskt vackert, borde du inte gå solo?" men jag är mer ödmjuk än så. En lagspelare. Och ett lag är som bekant inte starkare än den svagaste länken, vilket i det här fallet förmodligen blir Jonatan eller jag. Det måste jag tyvärr frukta.

Sedan ett år tillbaks har vi med jämna mellanrum donerat till bötesburken när vi gjort bort oss och nu är burken så pass full att det är dags att tömma den. Vi har svurit att göra någonting konstruktivt med pengarna så vi scannade igenom stadens utbud av vuxenkurser och valde till slut mellan körsång och korvprovning. Klunsen fällde avgörandet och med facit i hand var det nog rätt kurs som vann. Det är lite coolare att säga att man är med i en gospelkör än att man är en korvprovare...

Helt osökt får det mig att vilja berätta mer om kursen. Minns ni 1997 när Blond vann Melodifestivalen? En av killarna i trion heter Gabriel Forss och det är han som kommer att styra slagets gång. Tio repetitioner innan det blir konsert. Jag hoppas på ett Kent-medley eller Bruce Springsteen kanske, helst ingen dammig svensk 1800-talspsalm, men egentligen är jag villig att sjunga falskt till det mesta.

Så här såg det ut i somras. Det bör man kunna bräda. Vem hänger på? Här kan ni anmäla er.