Om fotbollsfetma och farbroderskap

No one to number one, alltså. Mer än ett halvår har gått sedan det sista inlägget skrevs, jag fick till och med googla bloggen för att hitta den igen. På den nivån är det men kanske hittar vi formen igen?

Så vad har hänt sedan det där sämst-av-inlägget om 2013 års värsta låtar?

En hel del, och inte särskilt mycket.

Jag bor kvar i samma lägenhet, har samma jobb och är lika lat.

Men å andra sidan. Jag har fyllt 30, blivit farbror x 2 (även om jag inte behövde göra så mycket för att bli det) och skaffat en fantastiskt fin flickvän. Och så har jag besökt Teckomatorp.

För första gången på 11 år har jag en helt orörd sommar framför mig där jag inte går in som semestervikarie på tidningen. Visst är det bra pengar att gå miste om, men jag minns knappt vad man gör en sommar när man inte jobbar. Det ska jag försöka ta reda på.

Den här sommaren tänkte jag försöka ta ett avstamp och ändra livsstil drastiskt - jag väger mer än nånsin och det påverkar både humör och hälsa. Samtidigt är det en sommar späckad med födelsedagsfester, svensexor, bröllop - och fotbolls-VM. Så det blir inte lätt. Speciellt inte med tanke på att jag inlett satsningen med en rejäl mansförkylning...

Så när jag krigat mig upp ur dödsbädden igen kör vi på allvar. Det blir allt från klassisk bantningshumor till det där besöket i Teckomatorp.

Vid närmare eftertanke har jag nog faktiskt saknat det här.