måndag 31 januari 2011

The Dancing King

Sitter och skummar igenom bilderna från lördagens årsfest i fotbollsklubben och de bekräftar bara känslan jag hade när jag vaknade i går morse. Utan huvudvärk (jag dricker ju "bara" öl) men med träningsvärk. Faktiskt, i ljumskarna. Känslan var att kvällen var en succé och nu inser jag att jag hade rätt.

Veckans bugglektion med Moa gav verkligen utdelning. Visserligen tog det ett tag och några öl att få ut mig på dansgolvet men när jag väl var där kunde jag nästan inte komma därifrån, vilket inte är likt någon som mig som mest ser dansgolvet som en transportsträcka till pissoaren.

Egentligen är det ganska enkelt. Sväng runt tjejen så mycket som möjligt och försök följa takten bäst du kan, men tappar du tråden (vilket händer ganska ofta) så skyll på tjejen eller musiken och/eller skratta bort det, och börja om igen. Till slut sitter det!

Men nog skryt. I stället lite bildbevis från svängomen med Sandra. Cudos till Sebbe som är bättre på att hantera en kamera än sin alkohol. 


Sandra är inte skeptisk om ni tror det, snarare koncentrerad. Själv är jag nog mest skeptisk. Och lite koncentrerad. . .  


Nu har jag i alla fall börjat få liv i fötterna. Notera att vänsterbenet lyfts från marken med flera centimeter. . .


Här har jag kommit upp i varv, så pass mycket att Sandra ber mig om att lugna ned tempot. Det tog jag som ett tecken på att hon ville till baren, så jag gick dit. Hon stannade kvar på dansgolvet. . .

fredag 28 januari 2011

Pu Film!

Sorry vänner, det blev inget buggklipp. Inte denna gången. Jag dansade nykter i tisdags med en pedagogisk Moa full av tålamod (och en Zlatopramen) och det var väldigt basic. Första halvtimmen gick åt att hitta taktkänslan (jag hade gömt den väldigt bra) och sen gick vi igenom det mest grundläggande. Jag var nog en ganska jobbig elev för framstegen var lika små som felstegen var många. Tanken var sedan att vi skulle bugga loss även onsdag men jag kände mig lite efter med papprena till fotbollsklubbens årsmöte så förberedelserna inför lördagens mandomsprov är långt ifrån optimala. Tydligen har det goda ordet spridit sig och nu har halva festen skrivit upp sig på listan över Sörens danspartners, så jag får nog ta ett par extra skjortor med.

Och jo, buggklippet kommer så småningom. Det vågar jag utlova.

Tills vidare får ni hålla till godo med en filmsnutt från min och Robins badmintonsession i går. Notera framför allt den andra bollen, där Robin får på en magisk tvåhandsbackhand men jag vinner ändå till slut. Kvallen på klippet är så pass bra att man till och med hör hans luftsving, haha!

tisdag 25 januari 2011

Sören goes Let's Dance

Patrick Swayze är död och det är dags för någon annan att ta hans plats som dansens dominant tillika kvinnornas kåtobjekt. Jag har ju en årsfest på lördag som jag ska bugga upp mig inför och ikväll är kvällen då jag ska gå från degig dansk dansgolvsstaty till svängig dansk dansgolvs...martyr...

Jag är medveten om mina begränsningar och vill inte lägga upp ribban för högt. Måste också tänka på Moa, som är kvällens bugginstruktör. Stackarn pluggar också till lärare och om en timme kommer hennes pedagogiska (och psykiska) egenskaper för allvar att sättas på prov.

Som jag nämnt i ett tidigare inlägg kommer jag ta kameran med mig och filma (de eventuella) framstegen/dansstegen. Ni har säkert minst lika höga förväntningar som jag, men den lilla skillnaden oss emellan att jag inte hoppas att jag gör bort mig.

Som sagt, inga större förväntningar, tack. Själv ligger jag lågt och hoppas att det kommer se ut ungefär så här när vi är varma i kläderna:




Den som leder får se!

måndag 24 januari 2011

Uppförsbacken som blev ett berg

Ganska som väntat fick jag skrivkramp när jag skulle göra hemtentan och jag kan så smått börja inrikta mig på att göra om skiten i februari. Det är mycket sånt nu - när man inte är på praktik försvinner lusten att bli lärare totalt, och jag sitter snarare och funderar över när jag ska avbryta studierna istället för att klura på en bra lösning att ta mig förbi det här.

Jag vet att jag kommer bli en bra lärare, över genomsnittet. Det märker jag när jag är ute i skolan och har klasserna framför mig. Och när jag sitter i personalrummet och slår upp en konversation om ett ämne som egentligen inte intresserar mig alls, mest för att jag kan och för att landets lärarkår älskar skitsnack och skvaller. Jag känner mig hemma när jag kan besvara en elevs fråga eller själv få dem att hitta svaret.

Men det är allt annat som knäcker mig. Alla inlämningsuppgifter, alla sega föreläsningar på högskolan. Det ständiga tjatet om att vi ska bli "reflekterande praktiker" och den överdrivna fixeringen av pedagogiken och didaktiken. Till vilken nytta? Jag har lärt mig mer om läraryrket på två veckor i fält än på ett halvår i högskolans obekväma stolar.

Följdaktligen har jag halkat långt efter och uppförsbacken börjar anta bergsform. Hela tiden har jag tänkt att det löser sig, det gäller bara att hitta suget. Det är ju det här jag vill syssla med.

Men suget verkar inte komma. Och jag är inte längre säker på att det är det här jag vill hålla på med.

torsdag 13 januari 2011

Hur man hatar David Batra

De senaste veckorna har jag vänt totalt upp och ner på dygnen. Även om jag lever enligt mantrat att en dålig dygnsrytm är bättre än ingen alls, så är det inte hälsosamt i längden. Så igår gick jag till Babel med Joel & Anders, hängde lite i baren och dansade en smula och visp, i dag vaknar man klockan 9, klarvaken och rättvänd. Lätt värt pengarna.

Vi är inne i dag två av tre på hemtentan och jag har redan avklarat den ena av tre frågor, därav firandet igår kväll. Skolan är så pass lätt att det blir tråkigt, och så pass tråkigt att jag sällan orkar göra uppgifterna. Det är ett problem jag måste få bukt med. Vanligtvis skapar jag bara texter som jag antingen själv tycker är intressanta att skriva (som bloggen här) eller som jag får betalt för (som tidningskneget) och inlämningsuppgifter platsar inte riktigt i någon av dom kategorierna, även om dom lillgamla nog skulle påstå att jag får betalt i längden bla bla bla. Det gäller inte bara skrivandet utan läsandet också. Häromdagen fick jag reda på att jag klarat omtentan på första kursen, men att jag kunde varit lite tydligare med referenserna till kurslitteraturen. Ett tag funderade jag på att svara "vilken kurslitteratur?" men jag tänkte att det är onödigt att peta på djävulen. För denna gången.

Förresten har jag hittat 11 spelare till mitt cricketlag och skaffat kontaktinformation till en leverantör av material. Fan vet vad man behöver. Nu blir det att lära sig reglerna, och sen ska indierna få sig en rejäl omgång på Ribban i sommar. Min gode vän Robin motiverade sin plats i laget med ett ädelt rashat, eftersom dom bruna asiaterna sålt en kass kamera till honom för överpris en gång i tiden. Själv har jag aldrig varit särskilt förtjust i asiater i allmänhet och indier (och japaner) i synnerhet. Jag har länge funderat på vad det beror på. Först tänkte jag att det är för att den indiske ägaren av stammishaket, tillika min cricket-nemesis, aldrig ger mängdrabatt på ölen. Men sen kom jag på att det snarare beror på David Batra.

Denne lille lustige svenskindier var som luft för mig tills mitt ex nämnde honom som ett av sina frikort när vi var tillsammans. Jag fattade inget, David Batra är ju ungefär lika sexig som sandpapper, tänkte jag, men visst. Låt en flicka drömma. Men senare hamnade vi på standup och Batra stod på scen, och jag såg hur min flickvän närmast slickade sig runt munnen och när hon började riva i armstödet (som faktiskt var min arm) och jag nästan fick hålla tillbaks henne var det inte lika kul längre. Det heter ett frikort för att man inte ska ha någon chans att springa på (=ligga med) den personen. Inte se dem på en standup i Karlskrona. Fast å andra sidan, frågar Sophia Bush om hjälp vid någon av Skånetrafikens automater så är jag nog inte svår på att göra min ridderliga plikt. Det är lite hur man tolkar det, men huvudsaken är att det alltid är till ens egen fördel.

Men nog om mig. Åter till hemtentan. Innan jag lämnar för en didaktisk powernap (en annan har ju varit uppe tidigt idag) så vill jag bara kasta in en snabb uppdatering gällande de 50 nyårslöften. Snart 13 dagar har gått och jag är alltjämt skottsäker. Jag var förkyld en vecka så jag har inte tränat optimalt, men det har jag tagit igen. Nya saker gör jag varje dag, och lagar mat gör jag, även om det än så länge inte precis är fin fransk cuisine. Starkspriten, mig själv och snusen låter jag bli. Joel fick min sista dosa igår. Jag har mailat en röstterapeut (det heter tydligen så) och bett henne återkomma med tider & tips om sångtimmar. Och nästa vecka blir det bugglektioner - kamera är införskaffad till evenemanget så att man kan bjuda er trogna läsare på en videologisk godbit efteråt.

Nu får det fan räcka för denna gången.

söndag 9 januari 2011

Syndens gudar frestar mig

Precis nedkommen till jorden igen efter den smått fantastiska NFL-matchen mellan Seattle och New Orleans (ja, jag kan inte sova...) byter jag kanal för att fördriva tiden med något medan jag försöker lura fram dom där tunga ögonlocken. Zappar mig fram till TV4 som visar En Djävulsk Romans. Det vet jag för att jag kommer rätt in i scenen där Sarah Michelle Gellar visar Selma Blair hur en kyss ska se ut. Jag kan tyvärr inte visa någon grym version av klippet då man måste vara inloggad på dutuben och jag inte har konto.

Så här är lathetsversionen. Men ni fattar nog.



Plötsligt känns mina självibats-löften väldigt utmanade.

Är det förresten så, mina damer, att ni tränar på varandra innan ni börjar hänga med dom stora grabbarna?

Nej, förresten, jag vill inte veta. Jag är plågad nog just nu.

tisdag 4 januari 2011

Pussy, not politics

Det står den 4:e januari i kalenderbladet, och i dag är inte bara dagen då min barndomskärlek Sara fyller år (det vet jag för jag gjorde ett blandband till henne ett år, som hon aldrig fick. Med bra skit som Eros Ramazotti och Tupac) utan det är också den fjärde dagen där jag försöker hålla mina nyårslöften.

Det går faktiskt förvånansvärt bra hittills, även om jag måste påminna mig själv om vissa saker ibland. Som det här med att slöa på MSN och bita naglar. Men jag hänger inte där så ofta och fingrarna börjar se normala ut igen. Igår försökte Mattias, groggbuffébaron som han är, fresta med goda groggar men jag höll mig till ölen. Det blev roliga diskussioner om allt från polska kändisar till frikort. Jag sa att Sophia Bush var ett av mina (om jag alltså haft flickvän) varpå Jenny påpekade att hon var släkt med en viss impopulär amerikansk president och frågade om det inte hade stört mig. Nah, it's pussy, not politics" sa jag så att även polackerna kunde förstå mitt briljanta uttalande, the Wire-style!

Sen blev det en runda till stammishaket där jag skojade med den indiske ägaren och sa att jag skulle samla ihop ett cricketlag och krossa hans rutinerade gäng. Då gav han rabatt på ölen och sa att det aldrig kommer att hända. Bara för det tänker jag faktiskt genomföra det här, hans hånrabatt tog det från skämt till allvar. Eller förmodligen till ännu större skämt.

Så nu behöver jag bara lära mig spelet, hitta tio lagkamrater(det är ungefär som fotboll va?) och lära dem spelet. Någon som vill vara med i mitt cricketlag? Jag vill inte bara vinna, jag vill vinna stort och håna indierna sen. Jag skiter i hur vi vinner, om det är vackert eller fult. Kan man spela fult i cricket?

Och jo - jag är alltjämt i självibat, även om den lille soldaten aktiverades till krigsläge vid blotta tanken om en öm stund med Sophia Bush. Och jag lagar faktiskt mat och tränar minst en halvtimme varje dag. Och försöker göra något nytt varje dag, även om det inte är helt lätt. I går startade jag exempelvis upp ett cricketlag, även om jag än så länge är den ende spelaren i laget. Och kaffe har jag inte druckit mer än en kopp av varje dag. Det är fan starkt.

Just, fan, det påminner mig! Jag ska till Elin och dricka kaffe nu.

Toodles!

lördag 1 januari 2011

50 Nyårslöften

2011!


Vi kan börja med att konstatera att nyårsafton var ungefär som det gångna året i stort, både bra och dåligt. Summeringen av året som gått kommer i veckan, när snorsatan lämnat min kropp. Precis som halva befolkningen ligger jag nämligen inne med en fet förkylning och fick ägna min gårdagsafton åt att samla snorpapper i en hög medan jag spelade nätpoker, drack cappucchino och kollade på Jurassic Park. Och inte en droppe eldvatten rann ned i min sargade kropp.  Med facit i hand glider kvällen ändå lätt in på topp 10 över nyårsfiranden - de brukar oftast bli ganska överskattade och inget märkvärdigare än en måndag eller onsdag kväll nån annan tid på året.


Jag hade ju ganska mycket tid över igår, så jag sammanställde en lista på nyårslöften. 50 stycken för att vara exakt. Tanken var att jag bara skulle ha ett eller två, men det finns ju en ambitiös mening med bloggen så vi kan lika gott sikta högt.


Återstår att se hur många av dessa jag kan fixa. Jag är förstås villig att ta mig an alla sorters vad. Speciellt när det gäller självtäkten....


Here goes!


Sörens Nyårslöften 2011:


Jag ska

...Säga ifrån mer
Jag håller käft alldeles för ofta när något är fel, för att jag är rädd för eventuella konflikter eller inte orkar ta dem. Det ska det bli ändring på nu.

...Bli bättre på att hålla kontakten med vännerna
Jag är alldeles för dålig på att höra av mig till de jag tycker om och som kan tänkas uppskatta mig och det ger mig alldeles för dåligt samvete.

...Säga Ja till mer
Inte för att jag ska gifta mig med en iransk postorderbrud eller gå på Redbull-raves som Jim Carrey i Yes Man, men jag säger nej till mycket innan jag ens vet vad det är. Som i filmen tror jag att livet blir roligare om man tackar ja till lite mer. 

...Uppdatera den här bloggen minst 2 gånger i veckan
Förvånansvärt många av mina vänner skriver blogg, men de är inte särskilt bra på att uppdatera. Många säger att det inte är så lätt om det inte finns nått att skriva om, men det går väl att lösa? Gör något som är värt att skriva om! Vilket osökt leder mig in på...

...Prova något nytt varje dag
Jag är inte mycket för rutiner egentligen, men halkar lätt in på dem ändå. Mat, klubbar, vandringsstråk, och så vidare. Från och med du ska jag göra något nytt varje dag, det kan vara allt från att gå en promenad där jag inte gått tidigare till att testa en ny dialekt eller sova under sängen i stället för i den. Vad som helst för att bryta mönster och göra det gråa färgglatt.

...bli bättre på att ge folk komplimanger
Och då menar jag inte fjäskiga sådana, utan ärliga när folk gjort sig förtjänta av dem. Till exempel när någon klär sig snyggt eller vad fan som helst. Oftast tar folk det på rätt sätt, så länge de vet att man menar det ärligt. Och gör det inte dagen lite bättre då?

...besöka 20 platser på min Skånetripp
117 platser att besöka i Skåne och jag har avhandlat...två. Egentligen är det fler och uppdateringar följer, men det ska också bli purfärska besök i avsides hålor i 2011. Så vill ni iväg nånstans så tveka inte att höra av er!

...Laga mat varje dag jag är hemma
Kosten har aldrig varit prio ett för mig men det är ju faktiskt ganska kul att laga mat. Ibland. Det är fortfarande roligare att äta den...

...Uppdatera fotbollsbloggen minst 2 gånger i veckan
Några av er vet kanske att jag har en blogg på TV4:s skötebarn Fotbollskanalen. De flesta av er skiter förmodligen i vilket. I alla fall var den misskött under stora delar av fjoråret men jag hittade suget i vinter och bloggen fick ett uppsving i såväl kvalitet som trafik. I år siktar jag på att bli ännu bättre.

...Gå till tandläkaren för första gången på 5 år
Min gode vän Johan blir färdig tandläkare i sommar så det passar perfekt med en plackcomeback. Allt kaffe har gjort mina tänder vackert uringula och det skulle inte förvåna mig om jag har ett hål eller två, men så länge inget gör ont eller ramlar ut finns det ingen anledning att gå till tandläkaren, har varit min filosofi...

...lära mig ett nytt språk
Mest för att jag kan och för att det intresserar mig. Spanska eller arabiska ligger närmast till hands. Kanske swahili, det hade varit ett kungligt partytrick i baren...

...ta mina första stapplande steg mot ett körkort
Det är inget som plågar mig eller som jag behöver nu, men förr eller senare får jag nog användning av det. Jag tänker i alla fall inte joxa runt mina kommande bastarder i en tvåhjuling som en annan storstadsfjomp. Så varför inte börja med skiten i år? Om pengar finnes, alltså, det är ju dyrt som fan. Vilket osökt får mig att tänka på...

...bli mera ekonomisk/snål
Jag slösar alldeles för mycket. Barhäng och skräpmat är de två största bovarna. Det är ingen underdrift om jag säger att jag lade 20 000 på fest & mat ute i 2010. Åtminstone enligt min budget. Så här i efterhand svider det lite, för istället borde jag...

...skaffa ny säng
Gick i princip hela 2010 med planer på att skaffa ny säng. I somras var jag till och med i en handfull affärer med exet och provade sängar. Alltså, jag provade, hon tittade på. Sen tog förhållandet slut och av förklarliga skäl var det inte en lika brinnande angelägenhet längre. Men IKEA-sängen har gjort sitt och man kan lika gott byta upp sig till en yngre och skönare modell. Säng, alltså...

...storstäda minst varannan vecka
Låter kanske triviellt, men ni som har besökt palatset vet att städning inte står högst upp på agendan. Eller - stod.

...börja spåna på den där boken jag alltid har velat skriva
Nu har jag faktiskt till och med fått en idé, så vi kan avancera vidare från dröm-stadiet.

...träna minst 30 minuter om dagen
Jag vet vad ni tänker, och nej, "träna med sig själv" räknas inte. Mer om det senare. Men promenader, badminton, tennis med mera gör. Blir ganska tufft ändå. Jag är ju inte precis Blossom Tainton.

...rycka upp mig i skolan
Första halvåret var en termin på latsidan. Nu får man bruga lide allvaur.

...läsa minst 2 böcker i månaden
För några år sedan klämde jag en 7-8 böcker i månaden och det utvecklade mitt professionella skrivande enormt. 2010 läste jag nästan inget och det är nog ingen slump att det också känts som mitt trögaste år på tidningen.

...tjäna mer pengar än i 2010
Går hand i hand med att jag inte ska göra av med lika mycket som i 2010. För egentligen har jag inte tid att jobba mer, med plugget som går före. Ska gå före.

...ta sånglektioner
Jag har inga Idoldrömmar eller liknande, jag är ingen mediakåt idiot. Eller jo, det är jag, men jag blir hellre känd för något konstruktivt. Men det hade varit ganska kul att testa en sånglektion, eller joina en kör.

...fixa en matchvikt kring 70 kg
Jag är fortfarande en liten knubbis.

...hålla bättre kontakt med släkten i Danmark
Annars slutar det bara med att jag blir svensk.

...genomföra ett motionslopp utan att bli sist
Vad fan ger jag mig in på egentligen? Varje gång jag blir andfådd vill jag bara sova ett par timmar, min flåsvilja är lika med noll. Men känslan efteråt är skön.

...lära mig att knyta en slips
Därmed inte sagt att jag kommer att gå runt med den.

...ta tillbaks min rättmätiga placering som etta på den interna tennisrankingen
I mina glansdagar på gymnasiet krävdes det ett par tennisträningar i veckan för att kunna slå mig. Nu för tiden krävs det egentligen bara ett rack och en boll. Peter, Johan och Linkan, the game is on!

...äntligen lära mig att spela gitarr
Fick en akustisk gitarr i julklapp i 2001 eller nått sånt, och bortsett från lite lir veckorna därpå så har guran mest stått i ett hörn eller i källarförrådet. Men jag har drömmen kvar om att bli han den dryge trubaduren på efterfesten, så vi plockar upp skiten ur gömmorna!

...göra något drastiskt med boendesituationen
Jag blir alltid rastlös när det går slentrian i boendet. Så även nu. Det är dags att göra något, kanske flytta till en större lägenhet, sparka ut roomien eller installera en jacuzzi. Eller varför inte bara måla köket? Roomien har skaffat en 42 tums-plasma så han får nog stanna ett tag till...

Det var det roliga. Nu till det lite tråkigare - förbuden.

Jag ska inte

...dricka läsk
Easy peasy. Jag gillar i princip bara julmust och Trocadero, och använder annars bara läsk som groggvirke. Men det blir det inget av framöver eftersom jag inte heller ska...

...dricka starksprit
Undveks galant i min sober oktober, men sen föll jag tillbaks i gamla synder. Frågan är, är det gott? Jag menar, en rökig whiskey duger, men är inte exceptionellt. Vin smakar skit. Snaps likaså. Och med tanke på familjens fallenhet/svaghet/utsatthet för alkoholhaltiga drycker så hade det varit fint att föregå med gott exempel.

...ljuga
Såvida det inte gäller poker, förstås. Eller livet. Annars så drar jag alldeles för många vita lögner för mitt eget bästa. Inga större, men om man samlar ihop alla små blir det till slut en stor. Och det vill jag inte ha på mitt samvete.

...äta skräpmat
10 155 spänn käkade jag ute för i 2011. Det är en mindre förmögenhet för en man i min position. Låt vara att en tredjedel var vuxenrestaurangbesök, då går det väl an, men det är ändå på tok för mycket. Speciellt om jag ska ha råd att köpa säng & dator och åka utomlands.

...bita naglar
Den här är tuff, förmodligen tuffast. Att bita naglar är en ful vana som jag dragits med från och till sen barnsben. Vissa perioder är det som en reflex. Men snyggt är det inte.

...snusa & röka
Eller syssla med hårdare droger, för den sakens skull. Bör egentligen inte vara något problem att fixa, men den där festsnusen frestar alltid. Speciellt den gotländska julsnusen som smakade glögg. Men snyggt är det inte.

...ta någon skit från andra (med mindre jag förtjänar det)
Jag finner mig i alldeles för mycket och tar alldeles för mycket skit som jag inte borde acceptera, både när det gäller "vänner", flickvänner, skola och folk i allmänhet. Stå på mig!

...ge andra skit (med mindre de förtjänar det)
Å andra sidan ska man inte kasta glas i stenhus. Inte för att det här är min största synd i livet, men det händer att jag hamnar snett och inte står för det. Den här kommer jag helt säkert bomma.

...snacka skit om andra
Mycket skit nu. Den här kommer jag också att falla på, misstänker jag. Jag älskar nämligen att snacka skit om andra. Saker som är sanna, aldrig lögner eller spekulationer. Men det lämnar mig alltid med en bitter känsla i sinnet och ett löfte om att tänka lite mer på mig själv i stället. Kan man förresten snacka skit om sig själv?

...besöka Facebook mer än en gång om dagen
Fy fan vad mycket tid det går åt på att läsa vänners meningslösa statusuppdateringar och kolla bilder på folk man knappt känner. Men det är ett utmärkt forum för att länka till bloggarna och uppdatera fotbollsklubbens nyheter. Annars bara ett stort slöseri av tid.

...harva på MSN mer än absolut nödvändigt
Apropå slöseri av tid. Ingen har ju ändå MSN längre nu när fejsboken tagit över chatten också. Och mitt messengerfolk kan jag likväl ringa till.

...äta snacks
Här snackar vi chips och godis. Klassiskt nyårslöfte.

...äga mer än jag behöver
Borde alla nog tänka på. Folk har generellt alldeles för mycket grejer för sitt eget bästa. Min filosofi är att ju mindre jag äger materiellt, desto mindre har jag att bry mig om. Och asa på, när man väl ska flytta igen.

...ignorera telefonsamtal
Det är väldigt sällan jag ignorerar samtal från folk jag känner, oftast har jag inte mobilen i närheten när folk ringer. Väldigt ofta. Jag har som regel att inte svara när det står privat eller okänt nummer på displayen, men på sistone har det lett till en del intressanta samtal när jag chanssvarat. Så vi fortsätter med det. 

...cykla på fyllan
Sommarens fyllecykling hem från Ystad kostade mig nästan ett brutet nyckelben, och nånstans även en finsk flickvän. Dumt, Sören, dumt. Jag har ju inte ens ett balanssinne när jag är nykter.

... ladda hem TV-serier och filmer
För ett par år sedan följde jag nog 25 serier när de släpptes online, allt från Criminal Minds till The O.C... De flesta bra serier har slutat nu (The Wire, Lost, mfl) och resten är inte tillräckligt bra i mina ögon för att jag ska lägga min tid på dem. Och så är det ju olagligt också...

...ladda hem musik
Musik är det bästa som finns. Funkar till allt. Därför har jag så mycket musik överallt som jag inte ens lyssnat på än. 2011 blir ett år där jag skiter i vad som liras aktuellt och istället går igenom det jag redan har olyssnat här & där. Just nu lyssnar jag på The William Blakes.

...säga orden "typ" och "liksom"
Jag är inte 13 längre, och har man inte det som ursäkt så finns det ingen anledning att använda dessa två ord till något annat än deras egentliga mening. Det finns två sätt att upptäcka en korkad människa - antingen håller man på Djurgården eller så använder man dessa två ord typ jätteofta.

...ha vänner på Facebook som inte matchar grundkriterierna
Det är synnerligen enkelt att strukturera upp sina vänner på Facebook. Du är inte min vän bara för att vi gått i skolan tillsammans eller träffats på en fest, folk verkar oftast tro det. Det gäller att ha vissa principer. Det har jag. Folk som jag kan ta en fika eller öl med utan att det blir obekvämt, och/eller folk som jag skulle kunna tänka mig att ligga med, dom får vara mina Facebookvänner. Fast fråga mig helst inte vilken kategori du är i.

...åka kollektivt till & från skolan mer än två gånger i veckan (förutom praktik)
När jag började plugget i somras gick jag till & från skolan varje dag, förutom när jag var försenad. Men om så var fallet sket jag oftast i att gå dit (jag blir en bra lärare...) Sen slackade jag successivt ner mig och åkte kollektivt mest hela tiden. Promenaderna är bra både för kroppen & tänket. Men det säger sig själv att jag inte kan gå eller cykla till praktikplatsen i Lund....

...dricka mer än en kopp kaffe om dagen
Tillsammans med naglarna och typ/liksom förmodligen det svåraste löftet. Kaffet är substitutet för blod i min kropp. I går drack jag nio koppar. I dag en, och abstinenserna är påtagliga. Min dygnsrytm är oftast åt helvete och det är nog till stor del kaffets fel. Så hejdå. Nästan.

...begå självtäkt, ta saken i egna händer, dra i den sure.
Kärt barn har många namn. "Varför inte, det är ju skönt?" tänker de flesta säkert, och det har ni rätt i. Det här är helt enkelt ett stort jävla test av min självdisciplin. Att runka är lite grann som att bita naglar. Det funkar i alla humör, oavsett om man är uttråkad eller nervös, och det är alltid nära till hands. Men vi bryter här, jag vill inte att ni ska få otäcka bilder under ögonlocken. I stället konstaterar jag att mina vänner inte har någon större tilltro att jag fixar det här. Nils sa en vecka, Mats 12 dagar. Gary sa 74 minuter. Tji fick han. Fast jag var nära att åka dit innan när jag såg alpintjejen Maria PH på teven. Hon är fin. Det här blir ett rejält jävla test för självdisciplinen, men jag gillar utmaningen. Någon som vill slå vad?

***

Gott nytt år på er.