fredag 3 september 2010

Fem tunga saker - Fotbollsklubben

Som bloggnamnet antyder har jag vissa ambitioner som jag tänkte göra verklighet av, vissa målsättningar jag vill infria. De är inte alltid lika stora. Vissa tar förmodligen flera år att genomföra, andra kanske några timmar, en dag eller en månad. Vissa kommer jag kanske inte klara, men jag kommer i så fall att falla med flaggan i topp, som klichén så vackert lyder.




Så häromdagen flaggade jag för flertalet beslut som skulle fattas den kommande tiden. Fem tunga saker som ska förändra och förbättra min ganska gråa vardag, och sätta lite välbehövlig färg på den.

En sak - den kanske största av dem alla - är att jag har börjat plugget igen. För första gången sedan 2004 har jag tagit mig an en utbildning igen, inte bara någon strökurs för att fördriva tiden. Nu ska det läsas till gymnasielärare i samhällskunskap, känner att det är min påse.

Så jag måste lägga ned min själ och mitt hjärta i det här om jag ska bli världens bästa lärare. Eller i alla fall Malmös. Eller i alla fall topp 100 i Malmö. 
Och då är det fullt fokus som gäller.

Så efter noggrant övervägande har jag beslutat mig för att avsluta mina uppdrag i min sköna fotbollsförening Köpingebro IF, denna gedigna klubb i vår sydöstra vrå av landet. Sedan 2007 har jag suttit med i herrsektion och styrelse och har sett klubben utvecklas till en välsmord maskin. Jag vill gärna tro att jag bidragit med ett och annat genom åren också. Men det är slut med det nu. Från och med 2011 får klubben klara sig utan mig. Det fixar dom säkert.

Det var inget lätt beslut att ta. Men det blir med ett engagemang som detta som med ett kärleksförhållande ungefär. Det ÄR en sorts förhållande. Man plågas när man inte kan ge allt man har, och saker och ting bara blir halvhjärtade för att du inte har tid och/eller lust. Då är det bättre att lämna över till någon med puls och driv och det är det jag gör nu.

KIF, min vackra vän, vi ses snart igen. Du och jag är inte klara med varann än, men jag känner att jag behöver en paus, och jag känner att jag behöver den nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar