När det blir inne att vara ute - då går jag till bolaget

Förra veckan var kamrat Christian och jag på quiz. Vi gör det ibland, faktum är att det blivit en så pass rolig grej att vi involverat ett helt gäng som far land och rike (eller Malmös innerstad) runt och quizzar på diverse hak. Av en slump snappade jag upp att klädaffären Brothers skulle ha en quiz på plats i butiken och Christian var givetvis inte svår. 

Affären bjöd på snacks och bira (sober oktober för mig) så någon var säkert salongs vid tävlingsstart. 22 par .15 kvalfrågor. De tre bästa paren till final på en uppbyggd scen (se bild nedan) och vi rattade in en tredjeplats. Samtliga finalister vann en uppsättning kläder från affären. Tack och bug! Eller?

besserwisserlook på dom i mitten. Med all rätt.

Det var här det blev genant.

Jag vet nämligen inget om kläder. Christian gick med målmedvetna steg mot skjorta, kavaj och slips och var färdig och stilig på nolltid. Jag testade en kavaj som var dyrare än alla kläder jag äger tillsammans men den var både grön och fick mig att se 50 år äldre ut, så jag passade och tog samma färg som Christians. Slipsen ska vi inte ens snacka om - jag försökte knyta den men det gick åt helvete så när min assistent harklade sig och började se stressad ut insåg jag att det nog var läge att lägga på ett kål, så jag tackade nej till slips. Då frågade han om jag ville testa en sjal. Det ville jag inte. Däremot tog jag en snygg näsduk. Sist men inte minst en vit skjorta. Inga mönster, inga rutor, ingen design överhuvudtaget. Bara en vit skjorta. Jag kan inget om mode. Jag tänkte inte ens på att stoppa ned skjortan i byxorna eller knäppa samtliga knappar i skjortan.

Det är inte det att jag inte tycker det är intressant. Jag kan förstå att folk går i gång på mode och jag hade velat vara bättre på det. Problemet är bara att där är så mycket annat som jag tycker är betydligt mer intressant. Sen gillar jag heller inte att prova kläder, vilket är en stor nackdel i sammanhangen. Jag blir obekväm och vill bara därifrån. 

Det kom jag också så småningom. Med kläder till ett värde av fyra tusen ungefär och en andraplats i quizen som inte gav oss något ytterligare, men än glädjen att få tävla inför publik och trycka på knappar. Vi kunde en fråga om Braveheart och Christian nämnde en japansk författare som fick mig att tänka på papperskonst men det var typ det.

Nästa gång hoppas jag på en liknande quiz i en affär där jag faktiskt känner mig hemma och inte får panik när jag ska välja mina vinster.

Typ Stadium eller Akademibokhandeln.

Eller bolaget.

Kramp? Nä, krampig.

På mitt jobb har vi ett gym. I källaren. Ett ganska fräscht gym, faktiskt, med massor av maskiner och redskap. Så pass många att jag inte vet hur man hanterar hälften. Men det är ju knappast någon överraskning.

Jag brukar gå dit en eller två gånger i veckan. Oftast planterar jag mitt arsle på cykeln i en halvtimme för att sedan springa lite, göra några armhävningar och krysta fram ett femtiotal situps. Ni vet, såna övningar man lärde sig på mellanstadiet tillsammans med den där "sitta-på-toaletten-mot-väggen"-övningen som gjorde att man fick gå ut på toaletten efteråt för att checka så att hotet inte blivit allvar. Och alla maskinerna, dom blänger man elakt på innan man går och sätter sig i bastun och kommer ut därifrån med träningsvärk.

Men så tänkte jag att om man nu har det där fina gymmet som man kan träna gratis i, vore det inte på sin plats att utnyttja det? Optimala förutsättningar för en fetknopp som undertecknad. Inga stora fönster man ska flexa muskler i för omvärlden, inga kreatinkungar att jämföras med. En och annan mattelärare och stödpedagog, på sin höjd. Dom tar jag. Snart...

Det är nämligen så att jag har anlitat min gode vän Jesper att ge mig lite tips så att jag kan komma i mitt livs form. (Vilket i mitt fall innebär att gå från jobbet till tåget utan att bli andfådd). Jesper är personlig tränare och kan sina grejer. Så nu vet jag vad dom där maskinerna kan göra. Innan trodde jag bara att dom kunde hålla min vattenflaska upprätt när jag stretchade, eller hålla emot mig när jag fick kramp av den där stretchingen. Nu är jag klokare, och låter stolt meddela att jag har ont i muskler jag inte ens visste jag hade.

Och alla två muskler jag visste att jag hade.