lördag 13 augusti 2011

Mitt kungarike för en målgång

I morgon står jag inför min tuffaste fysiska utmaning hittills i mitt 27-åriga liv.

För er tappra läsare som mot förmodan inte vet bakgrunden så har jag anmält mig till Malmö Halvmarathon, 21 kilometer genom hjärtat av Malmö, förbi arenan och Zlatan och tillbaks till hamnen där allt började. Det låter inte särskilt långt när man sammanfattar bansträckningen, men det kommer vara de längsta och hårdaste meterna jag någonsin sprungit/joggat/gått. Och där är en jävla massa av dem.

Jag har aldrig sprungit längre än 12,5 kilometer i ett svep. Det var tidigare i somras, närmare bestämt juni. Det konstiga var att jag mådde hur bra som helst både när jag sprang i mål och när jag vaknade dagen efter. Det var också då jag tränade som mest, maj-juni. Sen var jag förkyld i två veckor, och sommarvikariatet på tidningen började vilket innebar långa dagar framför datorskärmen och en total illvilja till allt som heter träning. För ett par veckor sedan genomförde jag en lång runda på Bornholm, och bortsett från en och annan fotbollsträning och tennismatch har det varit sofflocket för hela slanten.

Förra veckan åt jag 12 glassar. Jag tränade 0 gånger. Jag har gått från 72 till 76 kilo på vågen. Jag har lagt ned mer tid på att planera lördagkvällens fest än på taktiken till loppet, vilket väl säger en del om mina prioriteringar för morgondagen.

Jag inbillar mig att det inte blir så tufft om man bara tar det lugnt i början. De första 10 kilometerna ska jag genomföra i pinsam snigelfart, jag ska lägga mig bland de sista i klungan. Mår jag bra efter milen ökar jag tempot. Är jag helt slut kommer jag gå resten och jogga när det känns bra i kroppen. Jag har ingen tidsmässig målsättning, det skiter jag ärligt talat i. Jag ska genomföra. Om jag så ska gå sista milen så ska jag genomföra. Tidsgränsen är på 3 ½ timme och det bör jag klara, det låter ju inte så farligt. Men man ska aldrig säga aldrig.

Jag har inte förberett mig ett skvatt vad gäller kosthållning och uppladdning. Jo, jag lät bli kaffebrödet i dag på fikan på jobbet. Bra, va? Jag kommer inte köra strikt löparoutfit. Ni som vill heja fram mig - och jag hoppas ni är många - ni kan leta efter någon i följande utstyrsel:



Vad tror ni? Hur kommer det gå?

Heja mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar