Jag vet inte vilket år i ordningen men det är i alla fall dags igen - vi ska hylla de bästa låtarna från året som gått. Jag har lyssnat, jag har sållat, jag har sjungit med och jag har till och med dansat lite. "Dansat". Det behövs knappast säga att det är min högst personliga lista och inget hopkok av vad förståsigpåare tycker, därför blir det varken popkreddigt eller tuggummiaktigt hela vägen igenom utan en salig röra.
***
10. Margaret Berger - I Feed You My Love
Jag hade två Eurovisionlåtar med på min bruttolista men Igranku fick stryka på foten när agnarna skulle skiljas från vetet eller vad man säger. Astronauthiphop i all ära men det här var det bästa örhänget i en tävling som var ganska svag. Och det har ingenting att göra med att hon ser sådär nordiskt sval och skön ut som endast norskor kan göra.
9. The 1975 - Chocolate
Hittade den här låten rätt så sent på året. En del av mig tycker att det låter pojkband men en hel del av mig skiter i vilket. Det enda jag kan klaga på är att försångaren liknar överskattade skådisen Shia LeBoeuf vilket såklart ger minuspoäng. Allt annat är skitbra.
8. Crowns - Four Walls
Jag gillar irländsk pubmusik och det som är lite ösigare. Fyndiga textrader om hur full ens flickvän var när man träffade henne och hur många ärr ens gitarr har. De här killarna var väl knappt födda när Pogues hade sin storhetstid men det gör inte så mycket, det är trevligt när bra musik går på återvinning.
7. Jonathan Jeremiah - Gold Dust
Satt och slöade framför dumburken på ett besök hos mor min när det kom upp en reklam för en dejtingsida. Det var den här låten som fångade mig, inte budskapet om att det bara finns skitsnygga tjejer på nätet. Sen såg jag videon och blev ännu mera hängiven. Jag saknar det där lilla sista för att det ska lyfta in i topp-fem, men det är stämningsfullt och riktigt fint.
6. Bosse - So Oder So
Jag gillar tysk musik. Det har jag gjort sedan jag var tonåring och kollade på Viva Zwei dagarna i ända. Det är tyskarnas MTV, fast med musik. Sportfreunde Stiller är ett av mina absoluta lieblingsband och i samma banor sjunger Bosse. Oklart för mig om det är ett band eller försångaren som heter Bosse, men jag blir på riktigt bra humör när jag hör låten även om jag fattar ganz keine av texten. Jag känner nästan för att dansa som dom i videon. Ja, jag ska nog ut och göra det nu. Eller så.
5. Arctic Monkeys - Do I Wanna Know?
Arctic Monkeys stod för årets bästa album, AM, och därifrån kommer en låt som jag vet har hamnat på mångas topplistor. Gedigen och urbota cool från första sekund. Kanske den mest spelade låten hos mig i år, av någon konstig anledning har jag den som ledmotiv när jag åker rulltrappor.
4. Virginmarys - Just A Ride
Man skulle kunna irriteras av det faktum att det är en flirt med mitt hatband Green Day och den där hopplösa frisyren som försångaren ligger inne med, men jag väljer att se det som att de gick in i samma genre för att göra den bättre. Ös.
3. Arctic Monkeys - I Wanna Be Yours
Bästa låten på årets bästa album. Jag är fruktansvärt svag för indierockballader och det här är en av de bättre i den kategorin jag hört på år och dagar. Udda text, men det funkar. Och videon!
2. 30 Seconds To Mars - Up In The Air
Ni som känner mig vet att collegerock är min absoluta akilleshäl här i världen. Det här är egentligen ett ganska mediokert band i den genren men ibland lyckas Jared Leto och grabbarna pricka rätt, och då gör de det med stil. Ett extra plus för att man haft den goda smaken att plocka in min favoritpinuppa (finns det fler?) Dita von Teese på ett hörn. Det får vi fira med en bild.
...och sen videon förstås.
1. John Newman - Love Me Again
Sällan har en låt täckt så många behov som den här biten. Vill man dansa funkar det, har man någon sorts romantisk vibb funkar det, likaså om man bara vill sjunga eller lyssna på ett bra sound. Rösten passar perfekt till låten. Och när orkestern kickar igång låten på allvar, då kan man inte sitta still. Sublim - och bäst av 2013.
PS. I vissa fall måste man klicka sig via YouTube för att lyssna på låtarna. Jag hoppas ni har överseende med Vevos fascsistfasoner och ger musiken en chans ändå. Jag kan ju liksom inte ha fel, va?
